Filippa Rådin

Framme, hemma i Stockholm sååå underbart, det är som att lugnet lägger sig när vi kommer hit även fast det inte är hemma hemma. Men trots att lugnet infinner sig är det ändå inte helt lugnt :). Idag har vi varit på ett av det mest välplanerade och underbara födelsedagskalas jag varit på. Hade det varit mitt födelsedagskalas hade jag nog trott jag befann mig i himmelen. Allt var perfekt och det fanns inget mer att önska, även för oss vuxna. Så underbart att få kastas in i sagans och lekens värld för en stund och njuta genom barnens ögon. Idag var det Simeon första födelsedag, Micael Bindefeld och Nicklas bedårande lilla son och det var verkligen så fint att vi hade möjlighet att fira det lilla charmtrollet.

Under vår resa har vi försökt träffa några av alla vänner vi har på västkusten. Vi har hittat vårt koncept i att bo på hotellet eller annat, men att det ska vara ett ställe där vi är själva och inte behöver anpassa oss och sedan åka iväg och hälsa på antingen på dagarna eller på en middag för att senare kunna krypa in i vårt lilla egna temporära hem.  Det är mysig att vara med vänner och även bo över men när det är som vi med 3 barn där sovtider och nätter ser olika ut varje natt när vi reser med barnen är det skönt att inte känna att man stör någon annan. Maximilian har bland annat fått lite tänder på den här resan och under några nätter fick jag och Anja inte sova speciellt mycket, tänkt då att vi skulle ha bott hemma hos någon annan till råga på allt!

Det har varit så mysigt att träffa alla runt om kring västkusten, så mysigt att vi nu funderar på om vi inte ska försöker hyra nått hus där vi kan stanna länge under sommaren och som vi sedan kan utgå ifrån till det vi vill göra. Just nu drömmer vi om en sådant där sagohus som ligger nära stranden. Ser framför mig kvällsdopp med barnen och sen skynda sig in och tända en brasa för att värma sig. Ni fattar huset va?- ett vitt med gamla fönster, pergola och en perfekt  trädgård. Skrev jag gråljusblå fönster? För det ska det väl nästan vara också om man är på västkusten. Eller ett häftigt hus vid en klippa så när det stormar blir man nästan rädd och tror fönstren ska gå sönder och man tänder brasan och spelar kort hela dagen med familjen. Hur som helst så är det lite vad vi drömmer om. Lite av den känslan fick vi här om dagen då vi hälsade på Calle och hans mamma.  Hon hade precis landat ifrån Cannes och.överraskade oss med ost och tomater ifrån Frankrike!! Det var som om att kastas tillbaka till vår tid när vi bodde i Monaco. Ni fattar!! Helt galet gott. Helt galet mysigt och bara sådär underbart att få träffa Calle igen. Maximilian ville bara sitta nära eller i knä på Calle. Elvis och Emmi var i lekhimlen och vi var i mathimlen efter att fått komma hem till ett bord med bifftomater, riktig mozzarella , parmaskinka och olika ostar!! Ljuvligare än ljuvligast.

När vi träffar Calle inser vi verkligen hur mycket vi tycker om honom och hur mycket han betyder för hela familjen.. Tänk att man aldrig slutar träffa människor som når ända in! Vi lever alla så rika liv där vi aldrig kan veta vad som väntar oss. Spännande och underbart :).

Ta vara på varandra! Puss F