Filippa Rådin

Hur gick det sedan med vår taktik när det gällde väderupplägg och dagar i helgen…? Sådär kan man väl sammanfatta det.
Från början gick allt enligt plan, vi vaknade tidigt, gjorde oss iordning, åkte till Liseberg för att vara på plats till VIP-öppningen, träffade Katarina, Thomas, Maja och Erik. Solen sken och vi tänkte triumferande att SMHI haft fel tidgare i sommar. Igår skulle det regna men fortfarande var det sol:). Vi skulle nog ha tur och SMHI fel.

Helt allvarligt, att gå in på PRIO-öppningen är ändå värt var enda krona! Vilken genialisk idee! Att få möjlighet att åka attraktioner i lugn och ro i en och en halv timme innan allmänheten kommer var magiskt. Lugn och ro, vi hade full koll på barnen och dom flesta karuseller kunde vi åka helt själva. Det kändes galet lyxigt. Vi åkte allt man kunde några varv och mer där till… typ… iallafall en del av oss :). Maximilian, Elvis och Erik tog körkort och var i himlen när dom fick se sig själv på platskortet som kom ut ur apparaten .

Måste verkligen berömma Liseberg! Amningsrum, och gratis blöjor till barnen om man har glömt eller fått slut är bara några saker som imponerade stort på mig, kanske låter fånigt fjuttigt. Jag lovar er, jag skulle kunna rada upp betydligt fler saker som kan kännas mer självklara servicemässigt. Men det är i dom små detaljerna som man märker dom stora skillnaderna! Efter att ha jobbat med service i mer än halva mitt liv älskar jag Lisebergs brutala genomtänkthet.

Vädret då..? Vi hade tur den första en och en halvtimmen, den bjöd på allt, uppehåll och möjlighet till att maxa åkandet. Efter det var det som att hela himlen öppnade sig. Att säga att det skulle regna var i underkant men vad gör det när man är med bästa vänner och har humöret på topp. Alla skulle ändå åka FlumeRide och Kållerado och förr eller senare bli blöta så vi omfamnade regnet och åkte oss blötare än blötast :).
Sorgligt nog insjuknade Elvis, det gick rekordsnabbt, han blev så illa där an att han inte kunder hålla ihop själv och vi var tvungna att lägga honom i Maxis vagn för att få hem honom så fort det bara gick till hotellet. Det obehagligt att se hur sitt barn från noll till hundra tappar all kraft och somnar i stort sätt ståendes. Anja åkte hem för att ta hand om Elvis och jag stannade en stund extra för att vara kvar med Emmi.

Om det var lyckans dag för Emmi igår är det raka motsatsen idag. Det är tufft att bo 70 mil från någon man tycker om och vill hänga mer med än en helg. Huvudet är hänger tungt och vi har återigen satt bilen i rullning, den här gången mot Stockholm. Vi ska äntligen komma hem! Anja och jag längtar men jag tror vi är dom enda hahaha. Som tur är vänder det fort för barn och min förhoppning är att dom också kommer att känna samma glädje som oss när vi kommer till lägenheten.

Innan vi begav oss hem åkte vi förbi för att säga hejdå, det är lusigt med barn, man hinner knappt stänga av bilen innan dom hittar leken. På kort tid hann dom fram och tillbaka till lekparken, dra fram Eriks cykel, Elvis och Maxis kickbikes och jag vet inte om Eriks cykel egentligen behövde plockas isär men fort gick det och kul var det hahaha underbara barn! Älskar det här ”packet” och önskar att vi bodde närmare varandra.

Avsked kan vara svåra men det är tur när man har varandra i ledsamheten.Hoppas att ni har en härlig söndag! Kram F