Vi försöker att göra en sak med barnen varje dag. Den senaste tiden så har det blivit att vi cyklat en hel del. Det är så smidigt att komma sig iväg med barnen när vi har vår Thule chariot vagn där Maximilian så lägligt alltid somnar när vi åker, El-lådcykeln tar med Elvis och hans cykel ifall han blir sugen på att trampa lite och kan sen hoppa tillbaka när han är trött. Emmi orkar cykla mer och mer så det är inga problem att ta sig. Jag älskar verkligen när vi kommer oss iväg tillsammans. När solen skiner och det är varmt känns det bara fel att sätta sig i en bil om vi har möjlighet att cykla .
Igår blev det verkligen mer en en sak och dagen blev tokmaxad. Innan vi kommit igång med träningen på gården efter frukosten hann klockan rinna iväg.. Tanken och planen från början var att ta oss hemifrån kring kl 11 och sen möta upp Micke och Stina uppe på campus, Barnens Hinderbana var här under gårdagen. Emmi och Stinas dotter Fia ville inte vara med och springa hinderbanan men var ändå sugna på att kolla in hur det var. Gladiatorerna ifrån tv var på plats och hinderbanans intäkter gick delvis till Barncancerfonden med målsättning att nå en halv miljon innan sommaren är över. Så underbart när man kombinerar aktiviteter som en rolig hinderbana tillsammans med gladiatorerna som barnen vill brottas med och insamling till barncancerfonden!
Det slår mig hur mycket vår inställning har förändrats när det kommer till hur vi tacklar olika saker nu för tiden.
När vi var klara med träning så var klockan helt klart inte det den borde vara, Stressade in i duschen och medans jag gjorde mig i ordning, gräddade Anja pannkakor som vi tog med oss som lunch till barnen. Maximilian ställde sig på tvären då han hann bli för trött och hungrig och istället för att stressa, slita och att alla blir på dåligt humör bara för att stressen tar över så taggade vi ner helt.
Emmi gav Maximilian mat här hemma istället, jag fick känna att jag kunde göra mig i ordning och Anja kunde packa klart utan att alla stod i hallen och var frustrerade. Sen att Micke och Stina fick vänta en halvtimme på oss fick vara. De bästa vännerna vet och förstår att vi har 3 barn som vi inte alltid kan få med oss på samma i tempo…eller oss själva för den delen heller ibland hahahaha
Väl på plats var det galet varmt. Det var full fart på innerplan och gladiatorerna stod tålmodigt och gav autografer i den stekande värmen. Det fanns små/ stora banor för alla olika åldrar och även en del utmaningar för de barn som inte anmält sig i förväg. En hinderbana på luft blev favoriten för Elvis och Maximilian.
När vi sen kom hem igen satt Patrik ( Emmis pappa) på trappen och väntade, solen och en tuff cykeltur tog på krafterna och alla var vi helt sänkta när vi äntligen nådde slutmål. Så det fick bli glass i skuggan och kall saft med massor is som recept för återhämtning innan det var dags för nästa anhalt – middag. Vi hade planerat att gå på Älvtået och käka middag med Lo, Per och deras son Olle. Tanken var att cykla dit längs älven men efter den här dagen blev det bilen. Egentligen var det nog ingen av oss som orkade gå på restaurang men det var så längesen vi träffats och det är alltid speciellt för mig och Anja att komma tillbaka till den plats där vi hade vår lyckligaste dag tillsammans. Älvtået ligger precis i anslutning där vi gift oss 🙂
Efter vi ätit hängde vi med alla barnen i Älvtåets miljö. Katter, hästar, gungor och hängmattor. Så sjukt grym kväll! Älskar att hänga med vänner, det är alldeles för lite av den varan för oss i vår hektiska vardag. Det är något som det ska bli ändring på!
Var tog katten vägen?!
Här ser man lite av den plats där vi gifte oss, längst ner ser man älven skymta.
Medans jag skriver det här drar det till i magen. Älskar verkligen min familj så galet mycket. Alla barnen är friska, glada, fullt med spring i benen och upptäckarlysstna. Jag behöver inte mycket mer i livet än dagarna jag får vara med min familj. Den här sommarens första del har verkligen gjort oss som familj så gott! Anja och jag har stampat max på bromsen, stannat hemma i huset, tagit hand om varandra, tagit vara på tiden, omvärderat, börja rannsaka. Just nu önskar jag mig inte mycket mer än en levande gräsmatta, kanske en pool och några fler saker men det är värdsligt, det som verkligen är av betydelse är VI och det önskar jag mig inget mer av just nu.
Ta hand om varandra! Kram F