Filippa Rådin

Sista dagen i Palma innan det är dags att åka. Känner en lätt ångest. Kände av den redan igår på kvällen. Tankarna börjar ösa in och jag ser inte riktigt hur jag ska få struktur på saker och ting när jag kommer hem. Jag vet inte hur det är med er men jag har alltid haft svårt att stänga av. Hur mycket jag än vill kan jag inte som Anja bara trycka på avknappen och vara 100 % i nuet. På kvällarna kan Anja prata om saker som ska göras, ofta är det innan vi ska gå i säng som hon kommer på en hel del. Hennes tankar sätter igång allt hos mig medan Anja nöjd lägger sig för att sova efter att precis ”sorterat i huvudet” och lämna över till morgondagen ligger jag kvar och snurrar varv på varv i sängen. 

Jag kan verkligen behöva en hel del av den delen hos henne. När hon satt målsättningarna för dagen så kör hon på och oroar sig sällan för vad hon inte hinner. Det är den där förmågan att omprioritera och byta målsättningar för att hon inte hann med eller hinder på vägen gjorde att det inte gick eller annat gjorde att agendan ifrån gårdagskvällen gick åt skogen. Hon slår inte så hårt på sig själv utan hittar nya vägar och och nya målsättningar.  När det händer mig blir jag bara mer stressad och slår även på mig själv för att jag inte klarade av det jag skulle göra och känner mig otillfreds med mig själv. Frustrationen tar jag sedan ut på alla i min närhet inkl mig själv. 

Tur att Anja är van att tackla mina stressutbrott. Jag är sällan sur länge men frustrationen behåller jag längre än vad jag vill den ska. Det kan låta som Anja rycker på axlarna bara när hon inte lyckas med något men det är snarare tvärt om. Hon knyter näven till nästa dag och löser ofta sakerna ännu bättre. Det gäller att inte slå ner på sig själv och se att man faktiskt kan göra sitt bästa och oftast när man misslyckas med det man ville ha gjort finns förklaringar till och kanske är det så att man får en hel del annat bra gjort som man inte tänkt på och hade på sin lista och då kanske inte låter det räknas som något bra man gjort under dagen. Anja letar reda på bra saker hon hänt under dagen och tar det som sin positiva boost och sen låter hon det andra inte beröra henne. Hon vet sedan skidåkningen att det inte går att tänka för mycket om orden ” tänk om” , ” om jag bara hade” eller annat som man tänker då man gärna vill backa bandet. Hade hon låtit misslyckanden kring hennes idrott påverka henne för länge hade hon aldrig vunnit nästa dag.

Nu ska jag avsluta och lära av Anja att allt kommer lösa sig och det som vi inte hinner ena dagen hinner vi nästa dag. Har ni hört det förr… japp, men vägen är lång till förbättring med både bakslag och framåtskutt. Så är livet och så även mitt men det innebär inte att jag ger upp, jag slutar aldrig tro på min egna förmåga att jag kan bli bättre än vad jag redan är?