Filippa Rådin

Sitter på planet ner till Palma. Barnen har somnat i våra knän så vi kan slappna av. Håller tummarna för att de sover länge. Maximilian var så trött på flygplatsen, han bara skrek och sprang runt. Även om man tycker det är jobbigt lider jag med honom en sådan gång när han verkligen vill sova och det inte går då planet är försenat och vi inte har fått gått ombord.

Ofta när jag sitter på flygplan skriver jag texter. Man sitter fast i ett plan och har ingenstans att ta vägen och har man ingen bok eller film så finns det inte så mycket att göra. Det finns tid att reflektera på vad som varit och vad som komma skall. Under min skidkarriär så blev det en hel del texter, ibland skrev jag bara till mig själv men efter att jag träffade Filippa blev det ofta långa texter om allt jag var med om och hur mycket jag saknade henne när jag var ute på touren. Det är ganska härligt att ibland läsa saker man skrivit.

Jag har som de flesta kanske sett varit med i Let´s Dance. En fredagsunderhållning på TV4. När jag fick frågan om att vara med första gången så tackade vi nej. Jag hade absolut ingen möjlighet att vara med och jag visset att det skulle vara krävande både för kroppen men även för familjen och den tid som en sådan här stor produktion tar upp.

I år blev det av och jag hade inte så mycket förväntningar på vad som skulle hända och hur det skulle vara att dansa. När jag fick frågan så skickade amn upp en proffsdansare som fick några timmar på sig att övertyga mig att det skulle gå bra och att jag skulle lära mig att dansa.

Jag trevade mig igenom steg tillsammans med Davis Watson. Inte så speciellt övertygad om att jag skulle klara av en cha cha eller Vals. Men det var roligt och vi bestämde oss för att vara med.

Jag skrev på rätt tidigt så väntan till att få börja var lång. Det är säkert en hel del som tjuvtränar inför Let´s Dance men jag ville inte det. Jag var nyfiken att se hur bra jag kunde bli på de veckorna som vi var tillåtna att dansa med den partner vi fick tilldelad. Calle Sterner blev klar som min danspartner och sen var det bara att börja. Efter en del strul så kom vi igång ett par veckor in i den tillåtna träningstiden. Ni som har sett trailern kan jag meddela att det var den första dagen vi dansade med varandra. David åkte upp till mig och tränade in stegen jag skulle göra, eller snurrarna jag skulle göra och sen när jag kom till Stockholm hade jag och Calle inte en enda minuts träning ihop innan kamerorna började att spela in. Jag måste säga att vi där och då satte nivån på hur vi skulle jobba med varandra. Det fanns inga tveksamheter utan ut på golvet och kör!

Det som slår mig inom pardans eller 10 dans som Calle hållit på med är hur sjukt kroppskontroll och vilken galnen tajmning de har. Jag kan beskriva det som att när du hör en takt, 1 2 3 4 så tänker man ju att det är på takten man går. Men nej då!! Dansar man med Calle så har varje takt en början , en mitt och ett slut. Det som ibland kunde driva mig till vansinne är också det jag bli galet imponerad över. Alla små detaljer, hur små marginaler det är och hur mycket träning som ligger bakom allt.

Det märks hur hårt drillade de är och hur mycket de ändå kan när de försöker styra runt en drös klumpiga kändisar. Vi står där och blir glad över att klara av ett par steg medans de dryper av svett efter de bokstavligen burit runt oss i stegen. Och sedan hur de även jobbar för att hitta rätt korrigrafi som även vi klarar av och kan utmanas och utvecklas i.

Jag fick hård press på mig redan ifrån start och för första gången i livet kan jag erkänna att jag inte njöt av favoritskapet som jag brukade när jag var aktiv i min sport. Jag hade gärna bara varit en i mängden av kändisar men media ville gärna driva mig som favoriten och även den som satte mest krav. Jag är van sedan tidigare att tackla pressen utifrån men när det är i ett område där jag aldrig varit förut var det tufft. Vi tränade hårt jag och Calle men inte för länge, grymt att ha en partner som hade samma rytm. Filippa fanns även vid min sida under hela Let´s Dance. Vi har alltid jobbat ihop i alla projekt. Media drev på en del om att Filippa var vid min sida, men vem skulle inte ha världens coolaste brud med. Hon designade alla mina kläder och ävern hårsmycken och pimpade mina skor och såg till att allt synkade.
Det var sååå skönt att slippa oroa sig för att kläderna inte skulle fungera. Att jag hade någon som kunde finnas där och stöttade mig och tog många konflikter och små strul så jag slapp. När det är en stor tvproduktion är det så myckett människor och det är lätt att kommuniktaionen inte alltid klickar, det blir struligt och information försvinner. Det har varit helt magiskt att ha Filippa där som stöttat upp. Att hon och barnen flyttade med mig ner till Stockholm under hela perioden så vi kunde vara med varandra. Jag har svårt att vara ifrån barnen och det har varit tufft att under många dagar på veckorna inte få vara den som lägger barnen och ibland även vara borta då de vaknade. Visst det har varit under en begränsad tid men efter min karriär i skidåkning och över 250 dagar på hotell varje år så har jag och kommer alltid ha svårt att vara borta ifrån familjen.

Filippa är min styrka och den som känner mig bäst och jag älskar att hon engagerar sig och finns där oavsätt vad jag tar mig för. Du är mitt allt älskade Filippa!!

Tänkte avsluta mitt lilla gästspel med att skriva några rader som finalen.

Det blev Jesper som tog hem glasskon!! Så här efteråt är det blandade känslor. Jag tror mest det är för jag har alldeles för dålig koll på vem som dansade bra/bäst. Juryn delade ut flest poäng till Jesper så enligt deras bedömning var han bättre och jag är ingen domare så de bör väl veta bäst. Men efter att jag satte ett galet häftigt shownummer så tänkte jag att jag kanske skulle ha chansen att knappa in och gå förbi. Calle hade under några veckor börjat prata med mig lite om vad vi skulle göra ifall vi gick till final. När det var klart att jag skulle gå till semi så behövde produktionen veta vilken låt vi ville dansa till på finalen. Tror Calle var uppe halva natten och lyssnade på musik. Vi var överrens om att det skulle vara en låt som kunde visa upp allt jag lärt mig under Let´s Dance. Så när han kom med förlsaget Proud Mary med Tina Turner blev jag helt freaky glad!! Vilke jäkla låt det är och vilken cool brud som sjunger den!!

När vi sedan ställde oss på golvet dagen efter semifinalen så började arbetet. Hur faan skulle vi klara av att dansa så fort och instensivt… eller Calle fixade det men jag!! Calle började med att klippa ner låten till tillåten längd för Let´s dance shownummer . Efter det kom vi in i den process som gör att jag blivit så stolt över vårt shownummer. Jag har trevat mig fram och kanske inte varit allt för spontan i träningslokalen och testat mig fram men med Tina i ryggen så röjde både jag och Calle loss och gick BANANS under en hel förmiddag. Inget var omöjligt och vi bara dansade en massa steg och trixade i luften så en lampa drog i golvet.. ooops. Jag var orolig på lunchen att vi inte skulle få ihop en korriografi som flöt på och jag skulle klara av men under eftermiddagen satte vi ihop nästan hela shownumret. Jag var med och skapade ett nummer och steg till en Tina Turner låt!! Hur cool är inte det!!

Sedan spånade Calle på effekter och han höll inte igen! Jag skulle bli nedhissad från taket, pyro, tung rök och konfetti. Allt utom att bli nedhissad ifrån taket trodde jag var möjligt, och produktionen knorrade såklart över den tanken. Skulle vi få engomföra ideen var det sele som gällde som säkerhetsanordning och med sele skulle det bli omöjligt att göra vårt nummer. Jag hade absolut ingen tid att ta av en sele runt kropppen. Då dök Filippa in och gjorde det som hon är grymmast på i Sverige, löste problemet! Ringde upp cirkus och kollade vad de använder och där stod jag tillslut med en säkerhetsanordning som funkade.

Kläderna var galet coola och kimmonon kändes helt magisk att börja dansen med. Det är en magisk upplevelse att på någotvis fått känna på hur det är att få vara er fredagsunderhållning. För i fredags när jag hängde i luften kändes det som att jag skulle få chansen att underhålla på ett sätt jag aldrig gjort tidigare och aldrig skulle får göra om igen. Jag njöt av varje sekund och hade helt galet kul. Sen satte vi hela dansen!!! Den dans vi slitigt hårdast med och som helt klart utmanade mig till max!! Så visst var det snöpligt att förlora på mållinjen med en känsla av att jag jag gjort allt det där. Men det var tävling och svenska folket röstade i favör till Jesper. Klart jag var besviken och ledsen men det gick över fort. Sedan dansade och festade jag, Filippa , Calle, syrran och vänner tillsammans med produktionen och alla runt Let´s dance fram till morgontimmarna så småbarnsföräldrarna fick må väldigt dåligt dagen efter och lida då barn klev upp bara 2 timmar efter vi gått och lagt oss.

Jag vill börja med att tacka min fru för allt! Calle för att du dragit mig runt ( bokstavligen i wienervalsen :)) och tagit till dig min familj och tacklat allt med bravur. Oss blir du aldrig av med då vi tycker om dig alldeles för mycket!
Tack för mig och tack för att ni följt mig varje stag jag dansat, alla röster ni röstat och all er kärlek ni visat mig, Calle och Filippa ! Kram Anja  Foto: Annika Berglund