Filippa Rådin

Ibland knyter man näven och tänker kom an bara!! Igår var det en lång dag med en planering som inte går ihop. Jag och Anja har under flera dygn försökt pussla och tänka ut exakt allt kring de veckor som är kvar på Let’s Dance. Det blir lätt väldigt komplicerat då det är lov för barn som går i skola, varannan vecka veckor, tävlingar i skidåkning och andra måsten. Vi vrider och vänder och dubbelkollar. Och när vi trodde vi var i hamn så är det någon eller något som stjälper allt. Men tillslut så känns det som de flesta sakerna verkar falla på plats. Och när vi stänger kalendern och har allt klart känns det alltid som jag vill knyta näven och ropa kom an nu bara!! Jag vet inte vad det är men man blir liksom lite taggad och vill ta ut alla aggressioner som man haft i processen på något. Hade jag tagit på mig gympaskorna så hade jag nog sprungit en mil med grym musik (i mina drömmar ser det så jäkla härligt och lätt ut)

Att vara hemma i Umeå just nu är som balsam för själen. Ungarna springer som galningar runt runt och rycker i alla leksaker dom saknat. Maximilian sov nästan hela natten!! ?? älskar vårt liv här i Umeå. Och med det kommer ångesten över att i vår planering så är vi i Stockholm i stort sett hela tiden fram tills finalen i Let’s Dance i maj. Det känns skitjobbigt att inte kunna vara hemma i Umeå under våren. Missa allt som har med den härliga våren att göra. Skare i snön, grilla korv vid havet och kunna gå långa promenader i en vårsol som värmer vid iskanten vid havet. Anja har börjat hata instagram då alla hennes kompisar åker skidor i vacker miljö och njuter av allt vad våren ger. Det märks hur mycket hon saknar skidåkningen en gång som denna då det inte finns en enda dags utrymme för henne att knäppa på sig skidorna. Ja ja jag vet att hon var i väg med Emmi på tävling i måndags men det är inte i närheten av friheten och känslan som egen kvalitetsåkninig ger henne. Nästa år får vi ta ledigt hela våren och ta igen all förlorad tid.

Ok det finns en del fördelar också med att vi nu snart flyttar ner helt till Stockholm för en lång period. Vi slipper det gråa slasket hemma, i Stockholm har snön försvunnit sedan länge. Vi kan upptäcka nya ställen med barnen och umgås med alla våra vänner vi inte hinner med så ofta när vi är i huvudstaden. Vi borde hinna fixa allt det där sista i vår lägenhet, lister och några möbler som saknas osv. Har vi tur kanske vi får en del barnvakt så jag och Anja kan gå ut på lite datekvällar. Ja det finns massor av fördelar och nackdelar med allt. Så för att inte drunkna i alla nackdelar som jag lätt kan göra ibland. Så ska jag fram över nu knyta näven och ta stora steg rakt fram i solljuset, hångla upp min fru så ofta jag kan och tänka på vilken jäkla privilegium det ändå är att vi bor och lever som vi gör!!

Idag så åker jag och Anja tur och retur till Stockholm. Anja har redan åkt. Hon och Calle ska träna innan de ska på torr-rep i studion. Varje onsdag ska de visa upp som dans för producenter och annat folk så de vet hur de ska filma på fredag osv. Jag ska sitta med kostym och planera och sedan prova en hel del på Anja.

Sedan skyndar vi oss hem till våra älsklingar. Emmi ska på skidträning och pojkarna leker mes kusiner. Det är bara att kasta sig in i leken när vi kommer hem. Men så värt allt. Fick frågan om varför vi inte stanna och sover över. Men för oss är alltid nätterna viktigast. Att få lägga barnen, läsa för dom och prata lite allmänt och hur de haft det. Det är ofta vid läggdags de stora frågorna kommer, tårarna eller behovet av närhet är. Så vi springer hellre som galningar så vi får ta del av den tiden med våra barn än något annat. Sen finns det inget bättre än när morgonen kommer och tre barn ligger i vår säng och njuter av att vara tillsammans och barnskratten tar över hela rummet.

Ta hand om er! Kram F