Filippa Rådin

Det må va att vi egentligen inte har vare sig tid eller ork till att åka hela vägen till Sälen. För dagen innan vi åkte hit var vi i Stockholm, när vi landat, lagt barnen och börjat packa så insåg vi att när vi kommer tillbaka ifrån Sälen så är det direkt ner till Stockholm igen under några dagar. Så det var bara att börja packa den resan parallellt . När vi satte oss i bilen var vi inte så pigga vill jag lova men Anja körde stabilt som vanligt och barnen somnade ganska snabbt så det blev ändå en relativt lugn resan.
Nu när vi är här så är det galet hur mycket den här resan är värd allt. När vi vaknade imorse var det tyvärr inte så att vi sovit ut och vaknade upp från en djup sömn, Maximilian har alltid sovit dåligt natten efter en resa och nu vaknade halva natten och sen ville han upp strax efter kl 05!  Anja tog vagnen, lite välling och drog ut. Vi har börjat gå med vagnen istället för att han får komma upp och leka eller kolla på tv. Vet inte om det kommer hjälpa honom att sova längre men något måste vi förändra. När de kom tillbaka vaknade Elvis och då var det bara att ge upp och börja dagen. Men ni vet hur det ändå bli när man inte ha en agenda, man taggar ner och låter det bli vad det blir.

När alla fått i sig kaffe och kläder och allt började struktureras kom vi oss ut till en sol som gassade och gav oss maxenergi. Ni vet känslan av att man ser solen för första gången på evigheter. Elvis och Maximilian var däremot inte lika förtjusta solen då de båda tycker det var för ljust. På med skidorna och upp i knappliften, Elvis ville bara åka i stora sittliften men vi ville börja med Maximilian i barnbacken. Sagt och gjort så körde vi där. Maxi är egentligen lite för liten för att vi helhjärtat sak gå in i skidåkningen med honom men både han och vi tycker att det är lite kul att åka ett miniåk då och då.

Med åren har vi lärt oss att det är ingen idé att tro vi ska få åka en massa åk och ha det underbart i backen. Vi vet vid det här laget att det gäller att ligga steget före och i stunderna då barnen blir lite less så bryter man snabbt och gör något annat. I dag hade vi tur,  Maximilian somnade innan lunch och vi fick precis en sådan där lunch som man knappt kan få när det är en massa folk en högsäsongs helg. Vi fick bordet i solen , det var ingen vind och maten kom relativt snabbt, Maxi sov och alla andra var nöjda. Ni som vet vad jag pratar om vet att de minuterna är värda timmar eller vissa gånger dygn i nytankad energi.

Att vara här är som balsam för själen! Att ha tid med våra underbara vänner känns som en gåva från gud. Tror ändå att det bästa sättet att umgås med vänner man inte träffar så ofta är att åka till fjällen tillsammans. Just här och nu är allt perfekt och jag vill aldrig åka här ifrån den här bubblan av välbefinnande.

Ta hand om er! Kram F