Filippa Rådin

I går var det dags att ta tag i mammas lägenhet. När hon köpte den var det egentligen planerad som en trea men hon valde istället att bygga den till en rymlig tvåa. Den har verkligen varit helt fantastisk men trots det har mamma känt att hon skulle behöva det där extra rummet. Så igår var det dags för byggarteamet Anja&Filippa att kavla upp ärmarna igen och bygga det där tredje rummet som saknats henne. Lustigt nog blev lägenheten såååå mycket bättre som trea, det blev en helt annan harmoni i lägenheten och en annan helhetskänsla . Och allt gick så grymt mycket smidigare än vad vi trodde från början. Vi hann i princip färdigt allt eller åtminstonde allt grovjobb med väggarna, det som är kvar är listning, spackel och målning. Spackling får mamma göra själv men sen tänkte vi komma och hjälpa henne med att måla och ”lista” för att få det helt färdigt. 

Mitt upp i allt bråte stod tv:n så att vi kunde följa WM i St. Moritz 🙂 Anja´s pappa är expert och det är en fröjd att lyssna på honom. Pojkarna var på rutan varje gång han var i bild och pillade så nu har mamma några extra fingeravtryck på skärmen. Maximilian tycker det är konstigt att se och höra morfar men att han inte är verklig bredvid honom.

Både Anja och jag var så glada när vi kom hem, det var så länge sedan vi verkligen byggde något stort tillsammans. Shit vad kul det är att just skapa, bygga och vara aktiv med varandra. Älskar att lösa problem och göra konkreta saker tillsammans med henne, vi är verkligen ett bra team i mycket.  Och när många par bråkar sig igen om byggen är vi helt i harmoni och teamar som bäst.

Jag köpte ju ett stor hus innan Anja flyttade hem för att locka hem henne lite lättare hahaha Nä skämt och sido, Vi hade faktiskt hela tiden pratat om att köpa hus den dagen vi skulle flytta hem från Monaco. Sen fick jag ett erbjudande att köpa ett hus i samma område som jag bodde i sedan tidigare. Ett område vi också pratat om att vi ville bo i. Nära Emmis pappa, förskolan, skolan och på ett lagomt avstånd från stan. Så jag slog till. Gravid och med en planering på att bygget skulle vara klart efter tre månader….. Men som ni vet blir det ALDRIG som man tänkt sig med renoveringar. När vi började öppna väggar osv var det elfel, mögel och all annan skit i huset så i princip var det bara ett skal kvar av huset efter vi rivit allt som inte var bra. Jag var där, gravid med Elvis i magen, byggde och styrde bygggubbarna från tidig morgon till sen kväll. Aldrig hade jag trott att projektet ”Huset” skulle pågå genom hela graviditeten och att det skulle stå färdigt typ två dagar innan Elvis kom till världen. Det blev ett långt och bra mycket större arbete än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. Men det blev bra! Och jag orkade och kunde vara aktiv i allt arbete under hela tiden trots att jag på slutet var lite mer otymplig än vad jag normalt brukar vara hahaha.

Varje ledig tid och varje minut Anja var i Umeå tillbringades på bygget och det som fascinerade dom flesta var att hur sams vi var och vilket tight och stöttande team vi var till varandra genom hela h-vetes bygget. Så här 4 år senare när jag skriver det här förstår jag att det var Anjas stöttning genom allt som många gånger fick mig att orka slita varje dag tills huset stod färdigt. Drömmen och drivet till det gemensamma hemmet var bra mycket starkare än känslan av att jag just då kanske befann mig i livet avgrund.

När jag skriver det här tänker jag återigen på det som jag hela tiden tjata om… det är så viktigt att vi ser och stöttar varandra. Puss på er!