Varför är det så svårt att säga förlåt??! Imorse vaknade jag sur för att jag inte fick sova ut på min sovmorgon, det var ett jäkla liv utanför rummet när det skulle duschas och fixas. Sedan släppte jag det och gick ner till frukost med resten av familjen….men det behövdes inte så mycket för att hamna tillbaka i surkärringträsket igen. Anja gjorde en egokaffekopp bara till sig själv, Maximilian var som en ål och i princip helt omöjlig att klä på och Elvis ville inte det ena eller det andra. Ja, då var det kört och jag ångade iväg med ungarna i lådcykeln sur som få. Varför??! Så jäkla onödigt. Den som förlorade mest på det var jag själv. Så mycket energi jag la på fåniga saker!
Och när jag lugnat ner mig och kommit fram till förskolan kom nästa etapp, ångesten. Japp den kommer alltid krypande när man bråkat, iallafall för mig. Usch så jäkla onödigt att börja dagen så här! Mitt dåliga samvete fick mig att stanna kvar och leka med barnen en stund. Jag kan bara inte, jag vill aldrig skiljas från barnen eller egentligen från någon utan att man kommit över på andra sidan.
På vägen hem kom nästa tanke… hur skulle jag göra med Anja? Drömmen var att jag bara skulle gå in,kasta mig runt halsen och säga FÖRLÅT och att jag vet att jag var en riktigt tråkig surkärring nu på morgonen. Men vad är det som gör det så svårt att släppa prestigen och blotta sig?!! Det var ju bara mitt fel, ingen annans, det var jag som vaknat på fel sida och var på oförtjänt dåligt humör. Ändå är det förbannat svårt att uttala orden, FÖRLÅT. Jag skulle lätt kunnat gå in hemma och dra ut på det lite till, kanske till och med så länge tills Anja skulle dra mig till sig och ge mig en kram för att bryta mönstret. Men NEJ inte den här gången, inte nu. Så jag gick in som i ”drömmen” och tog tag i Anja, gav henne den största kramen, tittade in hennes ögon, tog sats och sa förlåt. Tänk, det funkade och hur bra som helst :)!! Där och då vände vi dagen, Anja och jag tillsammans.
Resten av dagen blev toppen, vi drog ner till stan och fick en super mysig lunch tillsammans med vår vän Marie. Det är så sällan vi får tiden att synka, hon är lika upptagen som oss men idag var tydligen dagen som vi lyckades med det mesta :).
Marie har fyllt år så vi sprang in på Linne och Granqvist! Älskar det stället och älskar deras förmåga att knyta vackra kreativa buketter! Så ofta vi kan köper vi våra blommor hos dom, deras blommor är så mycket finare än andras och dessutom jobbar dom så ekologiskt och närproducerat som möjligt. 
Det här är nog min lott livet, att fixa andras blixtlås men så är jag ( som min fru skulle sagt) MASTER på det också.
Tack för den här dagen! Hoppas att ni klappar er lite extra på axeln i kväll när ni går och lägger er och berömmer er för alla bra saker ni åstadkommit idag. Det tänker jag göra :). Stor kram! F