Filippa Rådin

Sitter lycklig och trött  hemma i soffan. För någon timme sedan landade vi på Umeå flygplats efter några underbara dygn i Stockholm.

När vi tog flyget ner visste vi inte mycket om hur speciell och betydelsefull den här helgen skulle komma att bli. Huvudanledningen till varför vi åkte ner var för en god väns födelsedagsfest. En fest som varje år alltid brukar vara i världsklass och som man aldrig vill missa.

Den här helgen kanske inte var optimal att åka till Stockholm. Fashion week börjar imorgon och min kropp och knopp är inte på topp nivå när det gäller energi. Men en helg med familjen i vår lägenhet i Stockholm kändes ändå så härligt.  Kläder till festen hade vi klart och agendan var tom förutom lördagkväll. Känslan i kroppen när vi klev in genom dörren hemma i Stockholm bara bubblade. Vi landade vid middagstid, Anja hade varit smart och gjort en termos med makaroner och korv som pojkarna ivrigt mumsade i sig på planet.  Jag och Anja var vrålhungriga och som vanligt hade vi ingen plan på vad vi var sugna på. Vi testade en indisk restaurang i närheten av oss. Jackpot!!! Kanske inte en smakexplosion men verkligen grym mat för trötta föräldrar som snabb ville ha något i sig. Jag la barnen medan Anja hämtade maten.

Ibland behövs det bara ett litet miljöombyte för att man ska fyllas av energi, för sååå mysigt att sitta och äta mat med tändaljus och en kall öl med min fru. Visst gör vi det hemma också men just nu behövde vi Stockholmslägenheten. Det kändes som det var evigheter vi satt och hade vuxentid utan jobb, städning, eller allt annat vardagstråkigt vi försöker hinna med efter barnen lagt sig.  Än är vi inte riktigt färdiga med lägenheten i Stockholm, det fattas en hel del men jag har bestämt mig för att tagga ner när det gäller stressen över att vilja bli färdig. När vi är nere med barnen är det så slitsamt att dra runt på stan för att försöka hitta inredning till lägenheten.I stället   valde vi att ringa Anjas kusin och höra om hennes son ville leka med Elvis. Noel och Elvis gillar verkligen varandra. De är på samma nivå och kan bli sura på varandra men löser det snabbt, går vidare, peppar varandra och har riktigt roligt tillsammans. Så det var med glädje vi tackade ja när dom undrade om vi vill hänga på till tekniska museet. Vilken bra idé!

Anja tog sin sedvanliga promenad runt djurgården efter att jag tagit det tidiga passet på morgonen med barnen.  Äntligen har vi börjat fatta att inte rusa iväg direkt på morgonen!! Vi insåg att tiden skulle bli knapp för Maximilian och hans matklocka så det blev en tidig lunch för honom och en fika för Noel och Elvis innan vi tog ” busstaxi” som Elvis kallar det ut till tekniska museet. VILKET STÄLLE! Som en stor lekplats både för stora och små, gud vad kul vi hade. Att leka och upptäcka tillsammans med barnen är det bästa som finns och när man dessutom kan göra det flera vuxna tillsammans med flera barn. Ja det slår det mesta 🙂

Lördagkväll och fest!!! Så peppade på att få gå på fest och har roligt med massor av vänner. Jag är hemskt ledsen men vi glömde totalt att ta kort på vad vi hade på oss!!! Herregud vad orutinerat av mig!! Att vi aldrig lär oss….ha ha ha vi är alltid alldeles för stressade när vi ska iväg. Måste verkligen börja tänka på att dokumentera oss. Eller, vill ni se hur vi ser ut när vi drar iväg på galej??! Ni kanske inte är ett dugg intresserade av det. Det kanske bara är jag som tror att ni vill se hur vi ser ut ha ha ha.

Hur som helst vi åkte för att fira vår vän som i vanlig ordning firade 27 år men kvällen var inte vanlig på något sätt. Det var kärlek rakt igenom. Det var känslor som inte gick att hejda och ren lycka ut i varje cell. Det var två vackra människor som lovade varandra evig kärlek. Det var länge sedan jag hade så roligt, grät i floder, dansade så att fötterna värkte, åt så gott och skrattade så mycket! Tack Micael och Nicklas för att vi fick dela glädjen tillsammans med er!.

Efter går kvällen vill jag förnya mina löften med Anja, jag vill ha fest igen, jag vill återuppleva den euforiska känslan av nervositet och lycka att titta in i hennes ögon och lova varandra evig trohet. Men måste man vänta i minst fem år eller vad tycker ni :)? När är det legitimt att förnya sina löften?

Från början tänkte vi ha fest varje år innan livet kom i kapp oss, typiskt tråkigt och helt i linje med verkligheten…. annars tycker jag att man ska ta vara på varje möjlighet att ha fest :)!

Höll på att missa flyget hem pga av att taxin var tokförsenad, lite stressig när man har barnen med sig. Det är intre så att man vill ha ont om tid och behöva stressa på dom i onödan.

Kärlek på er!

Kram F