Min fasa för framtiden är att vi kommer bokstavligen springa mellan varje aktivitet ungarna ska ha. Inköp av ytterligare en bil så jag och Anja kan vara mer effektiva. Jag upplevde inte att det var sån hets när jag var liten. Eller var det??! Jag minns inte. Något säger mig att vi höll på med mera spontanidrott eller andra inte så uppstyrda aktiviteter. Idag är allt organiserat och uppstyrt och jag får nästan lite panikångest, 3 barn å herrgud hahaha!! Ni vet att varken jag eller Anja går halvhjärtat in i saker. Hur ska vi klara av att inte drunkna i allt??
Sen är det: vilka aktiviteter ska man välja!!?? Emmi har idag ridning, fotboll och alpint. Ja och nu sedan igår också piano… Elvis har gått på ridlekis under en termin och sedan har vi inte haft någon annan aktivitet, eller jo en till haha men den var vi inte så många gånger på. Barnmusikstund. vi var kanske inte riktigt lika insatta i alla låtarna och rörelserna som alla andra och den tonart som både jag och Anja kanske behärskar mest var låååångt ifrån musiklärarens härliga sopranstämma. Elvis satt mest i knät och tittade med stora ögon. Han släppte inte lös kroppen och körde ohämmat till rytmen som alla andra och vi kände oss mer udda än bekväma om jag ska beskriva det lite närmre. Haha vilken grej! Med Maximilian kör vi babysim fullt ut. Vi är inne på 3:e omgången. Det är så kul att se honom kring vatten, hans största svårighet ( inte så oväntat) är helt klart att slappna av.
Så hur prioriterar man och hur många aktiviteter är rimligt?? Både Anjas och min inställning är att vi verkligen inte ska hålla tillbaka våra barn i deras utveckling och egna driv, Lika mycket som vi vill ha våra barn hemma, nära och så mycket med familjen som det bara går. Ni hör ju att det inte håller ihop…
Än så länge har inget av våra barn ”snöat” in sig på något speciellt om man jämför med deras mor som sedan vid 3 års ålder sa att hon skulle bli bäst i världen på alpin skidåkning.
Det vore så kul att höra era tankar och hur ni lägger upp aktiviteterna!! Hur tänker ni? Vad gör era barn för något? Behöver de ha aktiviteter?
Idag skulle Emmi haft sin sista cup i fotboll för säsongen. Anja hade packat matsäck och i år var vi så bra förberedda som vi aldrig varit tidigare. Jag såg till och med en solstol inpackad i skuffen ha ha ha. Tur jag lever med ett proffs som tänker på allt!! Direkt efter fotbollscupen var tanken att vi skulle åka några mil västerut på Emmis första barmarksläger med slalomklubben med övernattning och allt. Vi föräldrar var utvisade. Ja så ser vi skyndar oss mellan sporterna:)
Men istället blev det en tung dag, Emmi vaknade med nästa 40 graders feber och storgrät. ALLT VAR FÖRSTÖRT! Ingen fotboll och inget läger som hon verkligen sett fram emot länge! Men värst av allt var att hennes bästis Emmylou skulle behöva åka själv utan henne på lägret och sova över ensam…. älskade lilla skrutta! Vår dotter och världens finaste och mest omtänksamma vän!! Vad jag önskar att jag kunde göra henne frisk!
Ta hand om er och hoppas solen ler mot er 🙂
Kram F
Intressant fråga! Vi har tre barn (8, 14 och 16 år). Minstingen är en sportdåre men där fick vi verkligen uppleva vad som faktiskt kan hända om de tränar för mycket… I våras så fick hon plötsligt jätteont i benet och kunde knappt gå. Efter många undersökningar och röntgen konstaterades stressfraktur. Hon var gipsad i 8v. Läkaren förklarade då att ett så litet barn inte ska träna så mycket som hon gjorde (5-6 d/v med gymnastik, konståkning och slalom). Jag kände mig som världens sämsta förälder… Denna termin så har vi därför dragit ner på idrottandet rejält. Nu tränar hon 2 d/v och endast gymnastik. Vi får se om det blir någon slalom i vinter. Jag upplever att hon är lugnare och gladare nu när hon inte ”måste” åka iväg direkt efter skolan för att träna, även om hon älskade sina idrotter. Hon sover också bättre på nätterna. Tack för fin blogg! <3
Lustigast du tar upp just detta idag, hade precis diskussion. Vi insåg att vi har två dag i veckan utan aktiviteter, och då blir det läxor. Nästan alla dagar är dubbla aktiviteter med 2 barn (fotboll/scouter/gymnastik). Dessutom är en förälder tränare i fotbollen, och vi har hund med sina kurser.
Det är roligt, men ibland lite väl stressigt.
Viktigt ämne du tar upp! I dag blir barnen bombaderade med stresshormoner!! Olycklig utveckling!
På ett sätt tycker man ju att det är bra att barnen är med på olika aktiviteter bl a som en motpol mot stillasittande datotanvändning! Samtidigt blir det ju en fråga om logistik och att hinna med! Jag kan uppleva att mina barn med sina barn (mina barnbarn) stressar ofantligt! De hinner inte äta frukost tillsammans på lördags/söndagsmorgnarna i lugn o ro och prata om hur veckan har varit. Jag tycker att aktiviteterna inte behövde starta så tidigt dessa helgmorgnar! Varför inte starta morgnar o fm med en lång o härlig brunch för att sedan börja dagens första o enda aktivitet kl 13.00. Visa försvarar den tidiga morgonstarten med att man då får em tillsammans. Men blir det verkligen så? Tror istället att man då petar in någon annan aktivitet och att man inte hinner med att umgås med sin egen familj i lugn o ro!
Var blir all stess av hos barnen? Hur visar sig den och när kommer den verkligen att slå sina klor i på riktigt i barnen? Min lösning är alltså en lång lördags- och söndagsmorgon med brunch med sin familj då man pratar om vad som hänt i veckan, ringer mormor/farmor etc. Em en enda aktivitet!
Sitter i samma tankar. Jag är helt för att barnen ska fa prova pa och ha sa manga fritidsintressen de vill. MEN jag försöker ocksa hjälpa dem med att inse vad som är rimligt för just dem. Min äldsta dotter ligger just nu lite pa gränsen med sina aktiviteter för vad hon orkar med för att ocksa hinna med läxor osv. I jämförelse med andra barn lägger hon nog inte ner uppseendeväckande mycket tid pa sina aktiviteter men hon är en drömmare som behöver tid att fixa med saker hemma och ha lugn och ro och inte göra nagonting mellan varven för att orka med. Min yngsta dotter är tvärtemot. Det maste hända saker hela tiden för att hon ska ma bra. 110km/h hela dagen gillar hon.
Ingen lätt fråga, har inga egna barn men jobbar med barn. Jag tror det är oerhört viktigt att barnen hinner landa i sina upplevelser, inte alltid vara på gång. Inte alltid prestera utan bara få vara. Men upplever man att barn o familjen mår gott av alla aktiviteter så tror jag inte det är någon fara. Men glöm inte att hinna med att se varandra o låta barnen får vara hemma med er o göra ngt de känner för i lugn o ro. Va rädda om er!!
Tycker detta Ar svårt ocksa. Jag bor I England Sen manga Ar tillbaka. Min dotter fyller snart 9 år och ar sport tokig. Nu simmar hon 6 timmar I veckan och sager att hon ska Simma I os nar hon blir aldre. Plus spelar hon tennis, netball och friidrott. Plus piano och mycket sport på hennes skola under dagtid ocksa. Jag spenderar mycket tid att köra runt henne! Kan jag fråga, hur mycket tranade din fru vid samma alder? Jag vet inte riktigt hur mycket Ar for mycket! Kram
Våra barn har en aktivitet var som är tre tillfälle per vecka. De har haft två innan men aldrig mer än tre tillfälle per vecka. Sedan får de heller inte sluta mitt i en termin utan det är viktigt att fullfölja det man påbörjat.
Jag är själv ledare för ungdomar och det är mycket märkligt när man anmäler sig till något, betalar för det och tar upp en plats för någon annan som står i kö, för att sedan inte komma vid vissa tillfällen pga kalas, utflykter och andra nöje. Ok om man är sjuk eller på resa men jag tycker sättet en del praktiserar är nonchalant, att boka upp sig på för mycket och bara dyka upp när man inte har något bättre för sig. Då är det bättre att begränsa antalet aktiviteter.
Alltså…….man måste inte!
Inte heller vuxna måste fara hit och fit.
Lär barnen att hemma är bra.
Bra kommentar om att ta sig dit själv.
Väldigt svår fråga. När jag var liten och började med aktiviteter så sa min mamma att jag fick göra precis vad jag ville MEN jag var tvungen att kunna ta mig fram och tillbaka själv. Med cykel alt buss. Det här gjorde att mamma kunde fortsätta arbeta heltid för att försörja oss. Idag är samhället annorlunda, men trots min mammas beslut kring resor till och från aktiviteter så kändes det och känns det bra. Jag trixade och planerade för att få det att gå ihop. Det lärde jag mig mycket på.
Väldigt svår fråga. När jag var litenoch började med aktiviteter så sa min mamma att jag fick göra precis vad jag ville MEN jag var tvungen att kunna ta mig fram och tillbaka själv. Med cykel alt buss. Det här gjorde att mamma kunde fortsätta arbeta heltid för att försörja oss. Idag är samhället annorlunda, men trots min mammas beslut kring resor till och från aktiviteter så kändes det och känns det bra. Jag trixade och planerade för att få det att gå ihop. Det lärde jag mig mycket på.
Hej Filippa, men så klart ska barn få prova allt möjligt men om ni nu har 3 barn så kunde dom ju få välja vars 2 – ja inte Maximilian – han behöver inte så mycket, går nog gärna hemma o softar. Härja inte så mycket, det är så skönt att vara hemma också