Efter max fyra timmars sömn och stora påsar under ögonen sitter vi äntligen på flyget ner mot Stockholm. I dag fick vi ett mycket mindre plan än vanligt och jag när jag steg på flyget kändes det som om jag var överallt med mig själv och mina grejer. Klänningar i klädpåsar som inte får bli skrynkliga, ihopfällbart vagn som i vanliga fall är supersmidig men inte i ett för litet flyg, handbagage och skötväska till Maximilian. Och det första som händer är att Anja sätter sig på alla klänningar… Ja, ni förstår nog! Hej och hå vilken passagerare! En riktigt ”pain i the as”. 
Här och nu vill jag passa på att rikta ett STORT TACK till alla människor där ute med stor tålamod, alla ni som inte riktigt är som jag själv i samma situation. Jag har mycket att lära! Och tro mig jag jobbar på det varje dag. Men mitt latinska blod har så lätt att brusa upp och jag får jobba i starkt motvind och kämpar hårt trots det gör jag ändå framsteg, i alla fall om man frågar min fru. Finns mycket jag kan störa mig på, men folk som inte är strukturerade i sin platsättning när det kommer till flygplan går mig på nerverna. Tänker på alla stackars flygvärdinnor, vad dom får stå ut med varje dag, flera gånger per dag! Jag är full av beundran över deras till synes aldrig sinande tålamod.
I enkelhet ser vår dag ut så här i dag:
-lunch med Anjas föräldrar
-iväg till vår vän Fanny som ska hjälpa oss bli galasnygg
-hem för klädbyte
-iväg till Grand Hotell
-Elle-gala!
Återkommer!
Kram
F
48-timmars karens vid magsjuka, ni håller väl den?
Med tre barn är vi väl insatta i ”48-timmar” och självklart håller vi alltid den, till och med med råge.