Älskar Junibacken! Så fint allt ihop, jag verkligen njuter av att gå runt och kolla på alla detaljer och barnen älskar att springa omkring, leka och titta på teater.
Vi siktade på att vara ute till första föreställningen kl 11 och allt hade nog varit ganska lugnt och mysigt om det inte var för att jag är en tidsoptimist… vår planerade promenad som skulle bli så härlig blev istället, halv springande och ganska svettig. Som tur var hann vi precis och den dåliga stämningen byttes till att bli en bra start på vår besök på Junibacken.
Jag och Elvis gick på barnteater, Hur gick det sen? ( Mumin) . Jag tyckte att den var super och fascinerades över hur mycket man kan göra med lite material och ändå få en fantastisk scenografi. Elvis tyckte den var lite läskig och kröp upp i mitt knä.
Tänker ofta på det, hur glad jag är över att vi har barn som vågar säga att dom tycker saker är läskiga eller att dom kan vara rädda. Vår stora tjej har hunnit bli nio år. Hon är fortfarande trygg och självklar när hon säger ifrån till hennes kompisar om det är något hon inte gillar, det är härligt att se hur hon respekteras för det när hon säger ifrån, även fast det borde vara en självklarhet för alla, att bli respekterad.