familjenannorlunda

Familjen Annorlunda

Annons

Det visste ni inte om mig:)

1. Har du ett namn som bara din familj kallar dig? 

Ja, alltså mamma kallar/kallade mig massa namn, det är väl det mammor gör? :)

Mest märkliga är väl Lotta. Det är väldigt långt ifrån Carola:) Mina kompisar kallade mig det inte allt för fräna Carris som yngre, och det säger även mamma.
2. Har du någon ovanlig/konstig vana? 

Säkert. Måste fundera lite bara:)
3. Har du några konstiga fobier? 

Öh, konstig vete fan, men emetofobi. Kräkfobi på svenska. Och toppar ibland med höjdrädsla och lite parkeringsgarageskräck:)
4. Vilken sång älskar du i hemlighet och sjunger när ingen hör? 

Jag älskar massor av sånger, ingen är direkt hemlig. Men jag har några som jag kan ordagrant och som funkar a capella. Den första är Hazard med Richard Marx, sen Blood Money med Bon Jovi, handlar om Billy The kid och är från soundtracket till Young Guns. Och sen In the Ghetto med Elvis:D Med så mörk basröst att jag nästan blir rädd för mig själv;)
5. Vad stör du dig på hos andra? 

Massor! Idioti, korkade människor. Folk som smaskar när de äter, folk som fiser/rapar och är stolta över det. Rökare som inte tar hänsyn, folk som inte kan blinka i rondeller….holy smoke…

Falskhet. Svikare. Nja, finns massa saker jag stör mig på.  Misstänker att jag inte är felfri. Men close to perfect;)
6. Har du några nervösa vanor/ vad gör du när du blir nervös? 

Jag har säkert massor, drar handen genom håret, pillar på saker, glömmer saker. Dessutom blir jag rödflammig på halsen och bröstet, Pratar massor eller får total tunghäfta.
7. Vilken sida av sängen sover du på? 

Jag har ju rent teoretiskt en hel dubbelsäng för mig själv, med en hel madrass, och borde kunna ligga var som helst. Men vanans makt är stor och jag ligger kvar på höger sida. På den vänstra ligger Jamie, i fotänden Jordan och överallt ligger Doris. Så helt för mig själv är bara i teorin;)
8. Vad var ditt fösta gosedjur och vad hette det? 

En teddybjörn, men vet inte om den hette något mer än Nalle. Jag har honom kvar. Såklart ♥
9. Har du något som du ofta säger åt andra att göra men aldrig gör det själv? 

Öhhh, ja:) Plocka undan efter dig! Sluta svär.
10. Vilket håll står du åt i duschen? 

Med ansiktet ut, ryggen mot kranen. Vattnet rinner bäst genom håret på så vis:)
11. Vilken är din favoritmat som är ”dåligt” men du älskar att äta det iaf?

Jag har ingen favoritmat, det varierar. Just nu är det nog pizza som hägrar mest för det var länge sen.

Men även Kebab. Bakad potatis, köttfärssås på burk med spagetti.

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...

Tipsar om rehab:)

Vi har fått nån ny funktion på bloggen:)

Det ska bli enklare för oss att göra kollage och tipsa er, med länkar och sådär. Jag tror det kommer bli jättebra:)

För att testa nu då så letade jag reda på det som just nu känns mest aktuellt i mitt liv.

Jag är lite småskadad;)

Jag har ett knä som är bråkigt mellan varven och behöver då använda knäskydd för att värma och stabilisera upp det. Sen har jag ju min häl. Åh min Häääääääääl, som jag typ hatar för den gör alltid ont. Mer eller mindre bara, och just nu är det MER. Jag har en sån här hälskyddsstrumpa, som är suverän, det enda som hjälper faktiskt, och jag har testat allt. Den håller ihop min uttappade fettkudde under hälen och ger den stöd och sen trampar man på en kopp av kanaler, som att gå på moln. Har använt min flitigt i flera år, men nu börjar den bli lite tråkig. Speciellt när man inte vill ha skor på sig är den här toppen, men jag har den ofta även i skor. Mitt liv blev mindre smärtsamt när jag hittade den:) På allvar.

Och sist, jag har veka och klena handleder. Jag behöver mellan varven, typ alltid:) använda handledsskydd

Jag börjar ofta utan, men snor fast dem varv två eller tre, speciellt om det är mycket övningar som tar hårt på handlederna.

 

Så, det var mina tips med länkar och sånt, som gör skador lite mer uthärdliga.

Nu postar jag och kollar hur det ser ut, okey:)

 

 

Annons
Kommentera (5)

Kommentera

  1. Karin

    Måste köpa ett sådant hälskydd. Har galet ont i hälen, till och med röntgat den men de kunde inte se något konstigt. Har svårt att låta bli att promenera/ springa min vanliga runda men igår morse haltade jag mig fram förstå kilometern, sedan blev det något bättre. Kan också vakna av att det kör till i hälen att jag nästan lyfter från madrassen. Kul är det inte.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag älskar mitt. Räddar dagar och humör, det är ju så jobbigt att ha så ont hela tiden. Annat som funkar för mig är att tejpa hälen, kolla youtube, finns massor av bra videos. Men tejpa måste ju göras om hela tiden, och svårt hitta en bra tejp tycker jag.

Se fler...

Lördag, en helt vanlig lördag:)

Gick som vanligt i säng sent… och i går blev det riktigt sent. Märkligt nog var jag inte ett dugg trött, trots att jag varit iväg och flängt mest hela dagen. Jag kollade på Tv och skrev till fyra:)

Haha, jag måste haft ruggigt bra flyt för jag märkte inte ens att klockan var så mycket. Men då fick jag bråttom i säng, bara för att sen ligga och lyssna på fåglarnas morgonserenad. Hur kan nåt så litet utbringa så mycket ljud??

Somnade väl så småningom, och vaknade med ett ryck. Nån granne borrade i sten. Men vafan, skjut mig. Eller honom:) Det borrades och borrades. Ingen aning om var klockan var men typ nio kanske. Jag har sån grym tolerans vardagar, vid sju är det ofta jag hör byggen runt omkring som spränger och grejar, och det är liksom okey. Men folk kan väl få sova på helgen:)?

Men nej. Så jag låg och tjurade och blundade en lång stund för att sen masa mig upp.

Vi hade ju snackat om att åka på invigningen av Flottsundsbron, det var mellan 11-16. Messade med syrran och bestämde att vi åker dit, men inte tills det börjar utan avvaktar lite.

Det är svårt att få parkering där, speciellt från min sida sett. Hon kom från andra hållet och där är det enklare. Men när vi väl kom dit så var det inga problem. En kommunmänniska stod så jag kunde fråga om jag fick parkera på vägen och det fick jag.

Själva invigningen var över, de hade nog fällt ner bron och trudeluttat och sådär:)

Men det fanns kaffe, Mer och bullar, och det var underhållning. Vi gick över bron, wow liksom:) Men alltid nåt man kan skryta med i framtiden;)

Sen tog vi en promenad. Det är så vackert nere vid Flottsund, massa gamla gigantiska ekar och små stugor och blåsippor i mängder:)

skogspromenad

Jamie med en pinne. Alltid, eller ett vapen.

Det var bara han och Loppan som ville hänga med, de andra var hemma och slöade.

Vi gick säkert en dryg timme och bara hade det gott.

Det blåste för jäkligt där det var öppet, men i lä och i skogen så var det bara härligt.
IMG_5625

När det blev både lä och sol samtidigt var det så ljuvligt varmt.

Så småningom gick vi hemåt, eller till bilen, och körde via affären hem. Lovelia skulle ju göra västerbottenpaj så vi var tvungna att köpa den där jäkla osten:) Jag vet inte vad som gör att hon tycker just den är så himla god, men hon älskar den.

Jag älskar att de testar att laga mat, det lär man sig massor av:)

Förra gången hon gjorde den var hon osäker, men nu gick det som på räls, hon fick lite hjälp av Trixie också. Bra teamwork.

Jag gled i träningskläderna och stack och tränade. Totalt omotiverad och rätt stel och seg i kroppen gick det ändå hyfsat. Jägarvila 45 sekunder med 12, eller 18 kilos sandsäck i knät kändes rätt bra….. ska se hur det känns i morgon också;)

 

Hemåt och till nästan färdig middag, jag satt och snackade lite med tjejerna och Simon och Patricia som drog iväg sen. De skulle äta på nån ny restaurang i stan, så jag väntar på recension sen.

Och sen då, jo men då var det dusch och sen ramlade jag ihop här i soffan, slut som person;)

En helt vanlig lördag med andra ord.

 

Återkommer om en stund!

Bye bye:)

 

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

  1. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare & doula ★

    Hehe sånt där pinnar precis sån var min lillebror med. När pappa dött (brorsan var precis fyllda 4 när han dog, pappa dog 10 dagar efter min bror fyllt 4 i en bilolycka) så fick vi en egen begravning vi syskon eftersom vi var ganska små. Eller jag hade nyligen fyllt nio, syrran nyss fyllda 5 och brorsan precis fyllda 4. I alla fall så fick inte min bror ta med sig svärd till kyrkan tyckte väl mamma, men då hittade han en pinne som fick följa med istället ;). Så det där med svärden som han förövrigt sov med hade lika gärna kunnat följt med så här efteråt. Men jag tänker att mamma nog mest var i chock också, hon var 32 år och helt ensamstående med 3 barn efter ett väldigt ”oplanerat” dödsfall eller hur man ska säga.

    Carola: Åh fy vilken mardröm! Stor kram till dig <3

Se fler...

Psykisk ohälsa

Mirka har skrivit ett inlägg om psykisk ohälsa och jag vet att hon nu duckar för alla kommentarer.

Folk har varit rätt hårda i sina ord när hon skrivit om hur Linnea mår, men alltså ska vi inte ta och vakna upp nu? Det är dags att vi en gång för alla städar bort stämpeln om att det skulle vara något skamligt med att vara psykisk sjuk. Varför skulle det vara det?

Sjuk som sjuk. Vart än det sitter.

Om Linnea fått operera bort blindtarmen hade ingen tyckt det var konstigt att Mirka skrivit om det, men nu när hon inte mår bra i själen så ska det hyssjas?

Vad är det för dumheter? Det vi inte pratar om lär vi oss inget om och det är farligt. Okunskap tjänar ingen något på. Att må dåligt psykiskt ska man prata lika mycket om som att må dåligt fysiskt.

Det finns så många som går runt och inte vågar berätta hur de mår, eftersom de är rädda för vad folk ska tycka. Många gånger så kan det ju vara extremt skönt att bara få prata om sitt mående, Att andra vet. Att få sätta ord på det som snurrar i huvudet, i hela kroppen. Psyket är en jädra avancerad apparat, och kropp och själ hör ihop. Att må dåligt psykiskt sätter sig till sist även i kroppen och kan ta sig olika uttryck. Tänk bara på stress. Till sist så sätter sig stressen i kroppen och kan ge huvudvärk, ryggvärk eller vad som helst. Tänk då vad mer ”avancerad” psykisk ohälsa kan göra.

Tänk att vara helt ensam. Att inte ”få” prata om det. Att skämmas.

Att inte prata om psykisk ohälsa gör att det förblir skamligt. Och det blir så fel. Som med alkoholism. Jag har på nära håll sett hur man låtsas att man inte märker att personen stinker alkohol på måndag morgon (och onsdag lunch osv) för man vill inte lägga sig i….Vart leder det? Till mera missbruk. Aldrig till insikt och en början till nykterhet.

Man stjälper genom att låtsas att allt är ok.

 

Vi är rädda för psykisk ohälsa. Varför? Jo för att vi inte vet så mycket, vi vet inte hur vi ska bemöta och hantera det. För att det varit så skamligt bakåt i tiden att folk spärrades in på ”dårhus” för att vi ”friska” skulle slippa se. För att vi inte visste bättre.

Det finns så många historiska dumheter tex så räknades homosexualitet som en psykisk sjukdom av Socialstyrelsen fram till 1979. Det har lobotomerats, drogats och försökts behandlas med isbad och elchocker när det gällt psykiska sjukdomar. Vi visste inte bättre.

Vi har lärt oss längs med vägen, men det går jävligt långsamt alltså. Till stor del beror det på att vi inte pratar öppet om det.

För med all den vetenskap vi har och all den kunskap som finns så anses det fortfarande bland gemene man  att man inte ska prata om psykisk ohälsa.

Fy fan för att behöva skämmas för att man är sjuk! För det är ju vad budskapet blir.

 

I Mirkas fall så har Linnea själv, som snart är myndig, alltid varit öppen med hur hon mår. Hon vill att folk ska veta. Hon skäms inte. Finns ingen anledning att hon skulle göra det, men det tycker tydligen många. För hur ska man annars tolka det att det skulle vara fel att skriva om det?

Som sagt, en blindtarm eller brutet ben hade varit ok, men ont i själen, not so much. Vad är egentligen skillnaden? Kroppen och knoppen hör ju ihop det går inte att särskilja dem åt. Det ena existerar inte utan det andra.

Saker som man inte kan prata om blir så mycket värre.

Ut med det i ljuset bara, så spricker fördomsmonstren!

Prata om det. Låt det synas. Lär om det. 

 

Jag skickar all kärlek ♥ ♥ ♥

 

 

Annons
Kommentera (11)

Kommentera

  1. Bitten

    Min dotter har en depression. Och får alltid höra det löser sig och nu får hon rycka upp sig. Hade det varit en vuxen hade de sjukskrivit personen, nu talas det bara att hon måste tillbaka till skolan. Hur lyckas man med det när hon inte orkar ta sig ur sängen? Och var finns vår hjälp att hjälpa henne?
    Som om vi inte vill att hon ska må bra och vara glad som alla andra tonåringar.
    Vad säger man när hon undrar varför händer detta mig?
    Folk måste sluta att vara så präktiga och kritisera. Man gör allt för sitt barn och skulle alla dagar i veckan hellre att skulle drabba oss istället.

  2. Sanna

    Ju mer det pratas om det, desto mer ”normaliserat” blir det och i framtiden hoppas jag att det ses med samma ögon på psykisk ohälsa som med fysisk.
    Har själv gått igenom en period av utmattningsdepression och nu utmattningssyndrom efter en tia-attack. Tänk att man tycker det är lite pinsamt att tala om
    Varför man är sjukskriven och när jag går min dagliga ordinerade promenad är jag rädd att någon ska semig och ifrågasätta varför jag inte är på jobbet. De tankarna hade jag inte när jag var hemma sjukskriven med bruten fot…

  3. Cajsa

    Vi ska prata om psykisk ohälsa! Det är ingenting skamligt med att vara öppen med psykisk ohälsa- det är ingenting man väljer att ha. Jag förlorade min vän för en månad sedan efter det att hon inte orkade längre. Mitt löfte till henne är att prata, prata, prata om det. Jag vägrar att hon ska bli en siffra i statistiken. Jag brukade alltid säga till henne att det är inte ditt fel att du mår dåligt. det är kemisk obalans i hjärnan, och ingenting som du kan rå för. När hon var frisk så förstod hon det. Det brinner i hjärtat när man tänker på att man inte kunde hjälpa så därför tycker jag det är viktigt att ha en öppen attityd kring psykisk ohälsa och att våga outa att man inte alltid mår så bra. Jag är helt bestämd med att vi faktiskt räddar liv på det sättet.

  4. Maggda

    Man ska absolut prata om det, men folk är så rädda. Jag har ätit antidepressiva i drygt 1 år nu och äter än, mår inte bra och kommer ta tid. Frågar nån så säger jag som det är men jag ser oxå hur rädda dom blir att jag är så ärlig. Bra skrivet <3
    Kram

  5. lena s

    Tack för att du skrev om detta som är så vanligt men tydligen ska man behöva hymla och skämmas fortfarande..
    Hoppas Mirka slipper fler dumma påhopp .
    Kram

  6. maria

    Ja det har ingen betydelse om det är fysiskt eller psykiskt, alla borde vara mera öppna om det
    Så blir kunskapen och förståelsen större ifrån dem som har turen att aldrig lida av några själsliga problem

Se fler...

Däck, Batman och Heaven:)

Jag har ju fått hem min bil. Jag har kommit på två saker.

Ett: den måste besiktas före sista april.

Två: Jag har vinterdäck på….efter sista tillåtna datum.

Jag har en uppsättning nya Continentaldäck som väntar på att slås på, men för att få rätt dimension på dem så måste jag ringa mitt däckhotell och be dem dubbelkolla siffrorna på mina gamla sommardäck.  Sen ska de skickas dit och då kan jag åka och byta, typ i nästa vecka. Men just nu kör jag olagligt på dubb .Och är lite glad åt vinterväglaget som kommer och går:) Alltid är det nåt. Om verkstan fått ändan ur lite tidigare hade jag hunnit bytt redan.

 

Men, däck alltså. Jag har alltid vetat hur jäkla viktigt det är med bra däck, men inte förrän jag fick testköra  på ett event som just Conti anordnade fattade jag exakt HUR stor skillnad det är.

Ni kan läsa det inlägget här. Gör det för det var en superkul dag:)

 

Att ha däck på bilen är nödvändigt för att få den att rulla framåt. Men det allra viktigaste i den här grejen med att köra bil det är att kunna STANNA: Och det gör man inte med skitdäck.

Man kan köpa billiga däck, och tycka att de funkar finemang, men kommer man till det läget att det är riktigt akut, så kan skillnaden vara liv och död. BRA däck är livsviktigt.

Att se till att man har bra däck, anpassade efter årstiden är den bästa livförsäkring man kan ha i trafiken. Alla som kör på friktionsdäck på sommaren – sluta

På sommaren ska man ha SOMMARDÄCK. Det är stor skillnad i bromssträcka, och tvärnitar man så gör man det av en anledning, och den är att det är en farlig situation. Då vill man inte lägga på ens en meter i stoppsträcka. Väldigt många av kö-krockarna beror på att en bil med sommardäck bromsar in, och bakom kör en bil med friktionsdäck som har längre stoppsträcka….Pang!

Däckbranschen jobbar för att få en lag på sommardäck, precis som på vinterdäck. Och det inte för att tjäna pengar, utan för att de ägnar sin tid åt forskning på däck. De vet.

När jag var på det här eventet fick vi testa värstingbilar med sommar- kontra friktionsdäck, och det är stor skillnad i hur snabbt man får stopp på bilen. Man begriper inte det innan man testat själv och sett med sina egna ögon hur meter läggs på meter….och då får man en riktig tankeställare.

Jag kommer aldrig att snåla på däck. Och jag lämnar in dem på däckhotell just för att då kollar killarna där hur de ser ut, och behövs det nya så fixar de fram det. Jag behöver inte tänka eller ha koll. För jag har ingen koll, jag vet inte riktigt hur det ska vara, och att då överlämna det till proffs känns bra.

Att ens andas ett ord om att folk lägger dyra pengar på däck som att det vore något dåligt – det borde vara förbjudet. Alla borde vara själaglada över att folk tar sitt ansvar och ser till att ha bra däck, för det räddar liv.

Punkt.

Hur många ”däck” skrev jag?? :) Haha, men finns ingen synonym som funkar.

 

Nåväl, jag skulle ringt idag, men hann inte för jag hängde med Mirka i stället:) Hon behövde lite hjälp och jag och Jamie drog dit, och blev kvar på fika och lek. Jamie ville aldrig åka hem. Han är så förtjust i Nellie och Älva, och i Thor så har han en idol:) De lekte med Nerf-gevär och hade hur kul som helst.

Nånstans där så lyckades han slå sig på kinden. Nellie kom och berättade, men han var kaxig och oberörd så jag kollade inte så noga. Ju längre dagen gick ju värre såg det ut, och nu ser han ut som han fått en snyting. Strax nedanför ögat, så det svullnar ju rätt bra och är blårött. Men ingen större fara även om det ser så ut.

Till sist var vi tvungna att dra oss hemåt, och via affären. Jag åkte in på Ica Maxi för det ligger bäst till när jag kommer från det hållet, och det är alltid samma misstag. Jag hittar ju inte där:)

På Citygross som är min förstahandsbutik, dött lopp med min egen lilla ica hemma som är grym, där hittar man ju som i sin bakficka, med förbundna ögon. Här fick jag leta länge efter vardagsgrejor och det tar dubbelt så lång tid. Jamie tjatade om än det ena än det andra och jag kunde inte tänka, så jag glömde totalt bort att Lovelia vill göra västerbottenpaj i helgen, och att jag skulle handla till det.

Jaja, får göra det i morgon då, jag har flera paket som ska hämtas ut också, som jag glömt i flera dagar nu.

 

Jamie köpte ju Batmankläder igår. Så här är resultatet:)

 

Jamie

Haha, kepsen är svart med gult på skärmen, snygg, men brillorna är ju inte så vackra:)

Tröjan däremot gillar jag, den kommer från Cubus. Allt kommer därifrån förresten.

Tjejerna hade sina ”looks” på sig idag, men jag glömde fota… Både Trixie och Lovelia tycker mycket om killkläder. Hahahaaaa nu går folk i taket över att jag kategoriserar:), De köpte varsin t-shirt från killavdelningen, båda med tryck, och sådär lite oversized. Pokjkläder är ju rakare och lösare ofta, helt naturligt eftersom de ser ut så i kroppen. Tjejer som kommer upp i de lite större storlekarna börjar ju få andra former.

Lovelia matchade upp sin med en adidas-look-a-like jacka och snygg svart keps, medan Trixie förvånande nog plötsligt ville ha en svart kjol. Efter att ha dissat alla klänningar och kjolar vi har, och det är MÅNGA så har hon då kommit på att det är fint. Trixie är väldigt trygg i sig själv, och vågar gå sin egen väg, och det märks inte minst i klädvalet. Hon kombinerar ihop saker, som känns helt galna men så blir det fint.

Hon har varit i kyrkan ikväll, på något de kallar Awesome Fredag, de äter middag, leker, har nån andakt och sen kollar de på film.

Jag älskar att barnen vill vara i kyrkan!

Det känns som ett tryggt ställe att vara på, schyssta ledare, uppstyrda aktiviteter och man behöver inte oroa sig. Att jag sen känner typ alla ledare gör ju inte saken sämre:) Jag vet att jag lämnar mina kids i bra händer.

 

När jag var kanske tretton, fjorton år eller så, så hade Missionskyrkan ungdomsaktiviteter på fredagskvällarna. Det hette såklart Heaven:)

Jag har absolut ingen aning om hur vi hittade dit, för jag har ingen naturlig koppling till någon kyrka. Men fy farao så kul vi hade där! Det började med några timmars olika grupper, man fick välja vad man ville göra, tex spela teater, dansa eller massa annat. Sen var det nån samling i kyrksalen, där jag alltid funderade på exakt hur det gick till när de döptes, för det var vuxendop och nån pool:) Det var säkert en präst som snackade, men det var ingen predikan utan mer snack om att ta hand om varandra, lite moralisk vägledning och puffar för att vara snäll och schysst.

Sen fika, och sen disco. Där dj:n för övrigt sedermera blev skådis.

Ibland var det band som spelade. Allt var kontrollerat, nyktert, drogfritt och nästan gratis. Vettiga ledare som var bra förebilder och som man kunde prata med.

Kunde ju lugnt fått värsta töntstämpeln, men något som var märkligt då, och som är ännu märkligare nu när jag tänker efter, var att flera av de killar som kanske inte direkt hade ett….eh…ska vi säga – klanderfritt – rykte:) hängde där. I klarspråk – killar som söp skallen i bitar och bytte tjejer på löpande band, samt inte var helt laglydiga.

De där man attraherades av….de farliga killarna.

I normala fall, men på fredagarna var de nyktra och skötsamma:)

Jag minns de här fredagarna så väl, och med sån värme, och hoppas att mina föräldrar begrep hur jäkla skötsam jag var. För det var jag.

Jag antar att det bör ha känts tryggt för dem att jag hängde i en kyrka, för så känner jag med mina nu ju.

Heja sådana här aktiviteter, där ungdomar styrs upp och får något vettigt och kul att göra:)

 

Nu ska jag snart sova, om vädret tillåter i morgon så ska vi åka på invigningen av nya Flottsundsbron. Det är en bro som varit avstäng i flera år, eller inte helt men med mycket begränsad framkomlighet. Trafikljus som varit grönt/rött i typ fem minuter åt gången och sådär….helt sinnessjukt stressande att köra den vägen så jag har slutat. Man vet liksom aldrig hur lång tid det tar, men den vägen är mycket bättre ibland.

I morgon är det då pompa och ståt så det kan bli lite kul.

Natti natti :)

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

  1. Dema, gravid igen!

    Jag snålar inte heller på däck! Jag har en liten extrabil som har ganska många år på nacken och till den har vi vinter och sommardäck värda mer än Bilen! Jag tycker det är en så billig försäkring mot många olyckor! Önskar fler kunde prioritera och ha kunskapen om olika däck och vilka man ska ha. En bra grej att lyfta:)

Se fler...