familjenannorlunda

Familjen Annorlunda

Annons

På stadiga ben;)

Dagen har spenderats på stående fot, med fötterna fastlåsta i ett par rejäla betongskor som sen kläms fast på en platt, glatt avlång pinne;)

Vi har åkt slalom 

I Kungsberget som vanligt. Underlaget var förvånansvärt bra med tanke på hur det ser ut där inga snökanoner når. Det höll dessutom bra hela dagen, och det fast det var strålande sol och varmt:) En helt underbar dag.

Mina nya skitsnygga pjäxor satt som gjutna på fötterna.


Med tanke på att jag har två olika fötter/ ben, den ena skadat och den andra opererat så är det inte illa alls att hitta pjäxor som sitter kanon. Det blir alltid en kompromiss;)

För resten är båda opererade;) men anledningen är samma, den gamla skadan jag fick som nyfödd. Pjäxorna är varma och sköna, och efter att jag vant mig så kändes allt toppen:)

Solen strålade, backarna var fina, skidorna susade och liftarna hanterades utan missöden ;)

Upp och ner upp och ner. Det är så kul!

Dock är jag inte helt frisk, jag har riktigt ont i halsen och är lite allmänt snuvig. Men eftersom det inte direkt är en pulshöjande aktivitet att finglida i backen så ska det inte inverka negativt. Snarare tvärtom, massa frisk luft och sol rappar på tillfrisknandet. 

Att vara ute när man är sjuk smittas inte som inne:)

Väl hemma, trött som en gnu både till kropp och själ var det bara att sätta sig i bilen igen och åka Arlanda t.o.r.  Corrinda har varit i Lund och blivit utslagen ur SM. Surt!

Nu ligger jag under täcken och filtar, har sprayat ColdZyme och snutit mig. Nu är det sovdags!

Vi hörs snart igen 😘

Annons
Kommentera (8)

Kommentera

  1. Linda - Motherly

    Fy så tråkigt med förkylning!, men det låter som att du njöt av backen! Själv har jag inte åkt slalom sedan jag var barn, tror det skulle vara som att lära sig gå på nytt. :)

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Ja;) men förutom det är de lika, det är inte mina. Skor är skitsvårt för mig, vissa modeller går inte alls, fast de sitter som gjutna på ena foten så går de inte alls på den andra. Det är så många skor jag måste välja bort och det är så tråkigt. De som sen funkar är såklart fula och dyra;)
      Jag blir lika Happy varje gång jag hittar ett par som funkar:)

Se fler...

Janelles namn:) (önskeinlägg)

När jag för ett tag sen frågade er vad ni ville läsa, så kom det upp önskemål om barnens namn. Jag förstår er, de är lite udda och ovanliga flera av dem:)

Jag ska försöka berätta lite om hur vi kom fram till just de vi sen valde.

Janelle är född 1994. Då döpte folk sina kids efter Kevin Costner:) Det var väldigt mycket på tapeten att vi skulle bli så universella, att världen krympte i takt med att man kunde resa ungefär vart som helst för en summa pengar som var man kunde hosta upp. Att välja ett internationellt gångbart namn var ”viktigt” eftersom våra barn skulle ha möjligheten att jobba och bo var som helst i Europa och även världen.

Jag jobbade på barnsjukhuset. På en avdelning där vi tog hand om ortopedi och neurologi. Dvs massa medfödda/förvärvade  ortopediska skador. Klumpfot, höftledsluxationer, felställningar, benförlängningar. Eller neurologiska – muskelsjukdomar, epilepsi, utvecklingssförseningar, hjärntumörer, syndrom av alla de slag både vanliga och sådana som det fanns ett fall till av i hela världen. Scary shit, med andra ord.

När jag blev gravid var jag helt och fullt övertygad om att mitt barn som minst skulle ha nån ortopedisk åkomma. Att det skulle bli förlossningsskadat och behöva bo på sjukhuset samtidigt som vi som föräldrar fick kämpa ihjäl oss för att få hjälp, det var i andra änden av skalan. Där i mellan låg allt annat. Ett friskt barn fanns inte. Varför skulle jag, när ingen annan fick. För så kändes det. Jag jobbade med svårt sjuka barn, som kom från långt ifrån såväl som Uppsala. Jag vårdade barn som slutade andas flera gånger i timmen, jag höll koll på ventrikeldränage, som alltså går rätt in i hjärnan, jag kunde plocka i hop en respirator med förbundna ögon och suga rent i tracheostomier. Jag satt ofta med en liten unge med grava utvecklingsförseningar och gärna något ovanligt syndrom på bröstet. Ett barn som kunde sluta andas när som helst eller som kräktes upp all mat man försiktigt, försiktigt sprutat in via sonden. En måltid som tog 30 minuter att spruta in tog en sekund att returnera, och så var det bara att börja om igen. Man satt med den lilla ungen mage mot mage, för att ge den trygghet, man bar det i famnen hela sitt arbetspass för att inget annat funkade. Under hela min tid där så hade vi minst ett, ofta två eller tre barn som bodde där, som krävde en personal dygnet runt. Som aldrig kunde flytta hem. Vars föräldrar fick strida med myndigheter och försäkringskassa och fan och hans moster för att få det de har rätt till. Hjälp.

Jag var fullt inställd på att sälla mig till deras inte så eftertraktade skara.

För att inte jinxa något så ville jag absolut inte ha ett namn som något av mina patienter hade. Alla fina namn var ”förstörda” Jag VET det var ett stört sätt att tänka, men man blir lite knäpp av att se så mycket. Det var inte så att jag inte vågade skaffa barn, men jag var verkligen beredd på det allra värsta.

Jag valde en barnvagn som hade mycket gung i sig, om jag skulle vara tvungen att gunga runt mitt skadade barn. De vi hade var ofta bara lugna så länge det rörde sig..Och så vidare.

Som sagt, ett stört sätt att tänka.

När Janelle sen föddes, efter en helt okomplicerad graviditet, så var hon blå och slapp. Hennes hjärtljud gick ner och de kommenderade mig att krysta ut henne NU. Högst troligt en biverkning av den morfinspruta jag fått alldeles för nära födseln, eftersom  ingen trodde det skulle gå så fort. De tog henne och sprang, ropade åt pappan att följa med och alla stack. Rummet som varit fullt av folk blev tomt sånär som på en barnmorska. Jag bara tog till mig det. Ja, jag hade fått ett barn, men det klarade sig inte. Så var det. Efter några minuter som kändes som evigheter så kom de in med henne igen, ilsket skrikande:) Jag blev extremt förvånad, men oj så glad. Så lycklig. Jag fick henne i famnen och där var hon sen klistrad. Min unge ♥ Blå, men frisk. Jag tänkte aldrig släppa henne.

Jag hade sen en känsla under flera månader att hon bara var till låns, snart skulle nån hämta henne. Jag var stolt som en tupp, men visste att jag bara fått låna henne. Haha, jag var ung, dum och hade sett för mycket.

 

Anyway, Vi diskuterade inte så mycket namn, Jag trodde det var en kille, för så hade jag fått för mig att det skulle vara, först en kille, sen kanske en tjej. Helst ville jag ha en tjej men det kunde man ju knappast ens tänka, speciellt inte med det tankesätt jag hade, då fick man nöja sig med ett barn med höftlux;)

Min son skulle heta Richard. Det var sen länge, sen evigheter. Richard var heller inte förknippat med något annat barn. En Richard alltså. Fem månader innan så föddes en kusin. En gosse. En Rikard. När de sa det trodde jag att jag skulle bryta ihop. MITT namn?? De hade inte en susning om att det var ”mitt” namn för jag hade såklart inte sagt det till någon, mer än pappan då. Så i fem jäkla månader försökte vi komma på ett annat pojknamn. Jag ville inte alls ha kusiner som hette samma. Det var ju mitt namn…..gahhh.

Vi åkte in till förlossningen utan ett enda pojknamn.

Däremot hade vi hittat Janelle. I en deckare som hette McCall. Robert McCall faktiskt, så hette en bifigur Janelle, och det fastnade. Men vi skulle ju inte behöva det eftersom vi skulle få en son;)

Men vi fick en dotter. En blå liten filur. En liten tjej som skrämde livet ur mig. En alldeles perfekt liten dotter som heter Janelle.

Janelle Elisabeth.

Vi har valt ett släktnamn som andranamn, och min mormor, min mamma och jag heter alla Elisabeth. Janelle har inget val, hennes förstfödda dotter måste ha det som andranamn;)

 

På BB sen, så hörde jag det allra bästa rådet jag någonsin hört gällande rättvisa mellan syskon. På radion, en sån blå/vit kudde man lade under örat så ingen annan stördes, de är borta nu tror jag. Den första sång Janelle någonsin hörde var Svenska nationalsången som spelades av nån märklig anledning. (Hon är född 12 januari.) Men rådet var, att om två barn ska dela på något så låtar man den ena dela och den andre välja först.

Det funkar så bra!

Om Janelle och Patricia skulle dela på en bulle, så fick den ena dela, och eftersom den andra skulle välja bullbit först så var delningen EXAKT på millimetern:)

 

Janelle får ofta höra varianter på sitt namn. Ofta Chanel. Chanelle, Jeanette, Jag tror att de skrivit just Jeanette på hennes dopbevis;) Som om vi liksom inte kunde stava till det..;)

Vi uttalar det precis som det låter, men inte med hörbart E på slutet.

Hon tycker om sitt namn, gillar att det är lite annorlunda men ändå enkelt, så det känns som att vi hittade precis rätt namn till rätt tjej.:)

janelleDet var barn nummer ett. Håll utkik efter barn nummer två:)

 

Annons
Kommentera (20)

Kommentera

  1. Ulrika

    När ni var med på tv hörde man att Janelle hade någon form av ”talfel”, har hon fått hjälp med det? Hon verkar vara en superdriftig tjej!
    Tack för en bra blogg, du är wow!
    Hälsn. läsare i Gbg

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Härligt, här tror jag de är borta. Allt eftersom de går sönder .. inte råd att köpa in nya :-/

  2. Hedda Söderberg

    Det vore en dröm för mig och du ville kolla på min blogg, den handlar dels om min resa bort från den hemska sjukdomen anorexia, men också om livet efter sjukdomen. För tro det eller ej, men jag är nästan helt frisk! :D <3
    http://nouw.com/heddasöderberg

  3. Carolina

    Hade jag fått en dotter hade hon också fått Elisabeth som andranamn. Jag heter Elisabeth i andranamn, mamma har det som tilltalsnamn och både min mormor och farmor hade det som andranamn. Kul m namn! Och tack för en bra blogg!

  4. Hanna

    Jobbade 7 årpå förskola innan första sonen föddes. Lika svårt då att hitta ett bra namn. Många av namnen gubben föreslog var ju upptagna av nått barn jag haft på jobbet ;)

  5. Karin

    Jag väntar med spänning på historierna bakom Patricia och Robert, som ju är helt vanliga namn sett till de andra ;) Fast har mina aningar om att pappan kanske fick välja förstfödde sonens namn?

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Haha, nä faktiskt inte:) Han har aldrig tyckt det varit så viktigt med namn och låtit mig bestämma ganska mkt;) Tvärvägrat vissa namn förvisso;) men som sen ändå gick igenom på senare ungar 😜

      1. familjenannorlunda
        familjenannorlunda

        Ja absolut, så är det. Dopet är ingen juridisk handling. Har ingen funktion alls med namnet.
        :)

  6. Johanna

    Jobbar också med sjuka barn och5 jag tänkte precis som du. Det hemska i min variant är att jag fick ett barn med en skallmissbildning och hamnade på avdelningen där jag själv jobbat. Visst är det konstigt?

  7. Anna

    Du är en duktig skribent Carola! Lyckas fånga läsarens intresse. Så otroligt viktigt jobb du hade o så beskrivande om dessa föräldrars kamp. By the way, Janelle är ett vackert namn på en vacker dotter!

Se fler...

Work your magic now!

Mitt i natten, som vanligt:) men jag hade sån huvudvärk tidigare idag att jag låg och vilade en halvtimme. Somnade märkligt nog inte;) men det var tydligen tillräckligt för att vara piggelin nu.

Och ju längre kvällen går ju mer ont får jag i halsen:/ Det bara smällde till, från ingenstans. Så jag sitter på en halv armlängds avstånd från min kära ColdZyme och hoppas att den ska göra sin magiska healing.

Huvudvärken är tillbaka, och jag fryser och svettas om vartannat så tja…. det ser inte så bra ut, men jag vill inte bli sjuk. Jag orkar inte helt enkelt;)

Idag vaknade jag som de senaste dagarna upp till både fågelkvitter och solsken:) Livet känns så mycket lättare då, men det blåste rätt hårt, och jag påmindes om min lucka,

Jag har nån slags krypvind, ventilationsutrymme, typ på ”vinden” Huset är ju ett soutteränghus, som alltså ligger i en backe. Från ena hållet, från vägen, ser det ut som ett litet skabbigt hus på en våning, men från baksidan som ett mansion med två ståtliga våningar:) På baksidan sitter den här luckan in till kryputrymmet, och det är högt upp. Den längsta stegen jag har räcker precis upp till underkanten på luckan, som öppnas genom att den fälls neråt/inåt. Det innebär att när man ska stänga den så måste man balansera högst upp på stegen, och luta sig bakåt. Helst utan att ramla ner;) Stegen är ranglig för den är så lång, och tja det är satans obehagligt helt enkelt. Den luckan står och slår i vinden. En liten kil som ramlat ner, och nu skulle den tillbaka. Jag gjorde ett försök, men vågade inte. Det var bara jag och Jamie hemma och det kändes taskigt om han skulle behöva ta hand om en sönderslagen morsa;) Jag bestämde mig för att skicka upp Robban senare, och efter middagen fixade han det. Nu återstår bara att se om det funkade.

 

Eftersom vädret var soligt, men blåsigt så stannade vi ute. Packade bilen full med sopor och åkte så småningom till återvinningen. Jag skulle behöva ett släp. Jag får låna ett av kompisar, men det kommer ju hela tiden nya sopor:) Nu åkte massa kartonger, massa plastförpackningar och diverse brännbart, men i min carport ligger m a s s o r. Jag samlar:) Nä, men det är stora saker som jag inte får in i bilen, eller som legat och blivit blöta och sunkiga så jag inte vill ha in dem i bilen;)

Men nu blir det bättre väder för att jobba ute så det kommer bli många turer till tippen.

Lovleia ville följa med och handla så vi väntade tills hon kom hem från skolan, och så tog vi tippen på vägen, där de hjälpte till att kasta sopor för glatta livet:) Sen till CityGross. Jag har alltid sådana där kundvagnspolletter i bilen, men av nån anledning så passar de inte längre? Fattar ingenting, men det ser inte ut som de bytt ut mackapären man stoppar pengen i så jag har väl bytt ut dem på nåt vis. Jag stod där och provade vagn efter vagn, och försökte låta bli att svära så mycket;) när det kom en räddande ängel i form av en kille. Han lämnade över sin tomma vagn till mig och sa att jag kunde ta den.

Åhhh tack ♥

Genast på bättre humör så gick handlingen snabbt och enkelt.

Sen var det ju tacos som vanligt:)

 

För några dagar sen lyfte Patricia av sina dörrar från garderoberna, gångjärnen är kassa och går av. Hon satte i stället upp ett resårband som hon spände fast mellan spikar eller krokar (vet inte riktigt) på sidorna och så hängde hon dit fyra tunna gardinlängder.

 

garderobDet funkar:)

Nu ska jag svälja en näve piller, eller så många man får av min bästa kombo – två alvedon och en ipren. Bästa ever, funkar på allt. Eller det mesta i alla fall. Tror tyvärr inte att jag blir frisk men tänker hoppas.

Håll tummarna för att jag trots mina farhågor vaknar kry som en koltrast i morgon :)

 

Natti natti :)

Annons
Kommentera (7)

Kommentera

  1. Hedda Söderberg

    Det vore en dröm för mig och du ville kolla på min blogg, den handlar dels om min resa bort från den hemska sjukdomen anorexia, men också om livet efter sjukdomen. För tro det eller ej, men jag är nästan helt frisk! :D <3
    http://nouw.com/heddasöderberg

  2. Susanne

    Samma skit här i Halmstad med kundvagnarna. Jag fattade ingenting heller. Ha en bra helg! Kram från Susanne!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Så långt tänkte jag inte ens ;) Men eftersom mackapären man stoppar myntet i ser gammal ut så trodde jag inte de var nya. Jag har ALDRIG mynt längre än vad det tar att ge dem till ungarna;) och det händer ytterst sällan, så jag vet inte ens om jag sett en ny femkrona 😱😂

Se fler...

Veckopengen – det här är smart:)

I samarbete med Veckopengen.

 

Okey, handen på hjärtat, men jag är usel på att ge mina ungar veckopeng. Det handlar främst om att jag aldrig har kontanter, men även om att jag inte riktigt ser vitsen med att de ska ha massa pengar liggandes. Vi har i lite olika omgångar haft problem med stölder i huset. Jag låter det vara osagt vem som stulit, för jag vet inte. Det kan vara ungarna, men det kan lika gärna ha varit kompisar. Nu är det väldigt länge sen, men det sitter i. Att se ungarna helt förtvivlade över att ha blivit av med sina surt sparade slantar svider i hjärtat och man blir samtidigt  så förbannad att man ser rött.

Nu tror jag att jag hittat ett alternativ:) för när Veckopengen frågade om jag ville samarbeta med dem så blev jag riktigt imponerad av deras app.

 

Man laddar ned den till sin mobil (givetvis både iPhone och android)och sen kan man koppla ihop dem med sina barn. Man lägger in deras profiler och vad de ska göra för att få sin vecka/månadspeng.

Varje gång de utfört sin syssla så klickar man bara på Utfört och så klirrar det till i deras digitala spargris. Vill man så kan man koppla barnens sparkonto till appen så pengarna åker direkt dit. Man kan även sätta en egen ränta på pengarna i spargrisen, så att det lönar sig för barnet att spara.

När man sen är i butiken, som med Jamie häromdagen som frågade ”Kan vi köpa?” om alla pilbågar, pistoler och lasersvärd han såg, så kan man enkelt dra av från hans spargris.  Han kan se att det minskar på kontot och få nån slags fysiskt bevis för att hans egna pengar används.

Nu är ju Jamie lite liten, han är bara fem, men de äldre barnen och jag har testat det här ett tag och det funkar himla smidigt och bra.

veckopengen

Man guidas genom uppstarten och det blir väldigt tydligt hur det funkar när man klickar sig framåt.,

Jag var osäker på hur mycket månadspeng man ”ska ha” men svar på vad som är genomsnittligt får man i appen, så därför vet jag att det är normalt att 12-åringar  har 200kr/mån:) Haha, så ingen mera ”men mamma, ALLA ANDRA får ju si och så mycket!”;)

Man kan lägga till vilka hemsysslor man vill att barnet ska göra och hur ofta, och på så vis kan de tjäna lite extra kosing. Barnen kan lägga till ett eget sparmål, vad de nu önskar sig, en ny mobil eller en padda eller vad det nu kan vara.

 

veckopengen

 

 

Att lära barnen om ekonomi är viktigt, det tycker jag, men att sen verkligen få dem att fatta är en annan sak.

Med Veckopengen får man väldigt mycket hjälp:) Den talar om vad som är rimligt att få i vecko/månadspeng, snittet hos de olika åldrarna. Vilken ränta som är vanligast, vad de vanligaste sparmålen är, ger tips och råd hur man lär barnen om ekonomi. Massa bra saker.

Jag vill att alla barn bland annat ska städa sina rum.

noavlie wetterholm

Och hjälpa till i köket. Lite olika med vad, efter ålder. Novalie lagar ofta mat, medan Lovelia och de mindre  plockar i och ur diskmaskinen.,img_4807

Fast hon lagar mat hon med:)
lovelia

Och bäddar sängar:) Lovelia gillar att hjälpa till, och då är det kul att faktiskt kunna belöna henne.bädda rentSom sagt så har jag aldrig kontanter, och de mindre barnen har inga egna konton som de kan hantera själva. De  äldre har ju kort och swish så de kan alltid få pengar den vägen, men de små har ofta fått ett löfte. Som jag sen glömmer bort.

Och de med:) Men nu så kan jag, eller de, enkelt bara klicka i och så hamnar pengarna i spargrisen.

Det är ju inga fysiska pengar om jag inte kopplar det direkt till deras konton, men det ligger där och visar på vad jag är skyldig dem. Och så kan jag dra av om jag köper något. Eller när de köper något snarare, för det är ju det som är vitsen. Att barnen ska lära sig att förstå pengars värde och lära sig hur ekonomi funkar.

 

Jag tycker att Veckopengen är supersmidigt. Det har underlättat en hel del, framför allt för barnen som faktiskt får vecko/månadspeng nu;) men även för mig.

Det enklaste är att ni själva laddar ner, det gör ni här —-> HÄR och sen kommer ni fatta allt:)

Vill ni läsa mer om det innan så gör ni det här —-> Veckopengen

Appen är Gratis:) 

Det var dagens tips till er från mig i samarbete med Veckopengen. Jag önskar att nån kunde erbjuda mig nåt liknande;) Tänk att få tre kronor varje gång man lagar mat;) Eller går ut med Doris. Jag skulle vara rik som ett troll:)

Annons
Kommentera (12)

Kommentera

  1. Hedda Söderberg

    Det vore en dröm för mig och du ville kolla på min blogg, den handlar dels om min resa bort från den hemska sjukdomen anorexia, men också om livet efter sjukdomen. För tro det eller ej, men jag är nästan helt frisk! :D <3
    http://nouw.com/heddasöderberg

  2. Carina H

    En väldigt smart grej. synd att det inte fanns när mina var små, men visst vi löste veckopengen ändå. men hade vart kul att prova, ska tipsa min dotter att hon kan det med barnbarnet, skulle vara suveränt.

  3. Lisbeth

    Viken bra grej! Så mycket tjafs och tjat man hade sluppit när ungarna växte upp. :D
    Hahaha, ja tänk om man fått det, då hade man nog varit ganska rik nu..

  4. Karin

    Det var en kanonbra app, den infon kommer jag sprida vidare, hoppas det är okej.
    Ja du, vi har också haft problem med stölder i huset när ungarna var yngre.
    Här försvann det pengar, smink (ingen av våra använde smink), en mp3-spelare och säkert mer som jag ej kommer ihåg nu.
    Sen var det ju bara självklart, tyckte ungarnas kompisar, att använda min hårspray, min kam och borste, t.o.m min mascara!!! mm mm
    Det tycker inte jag är sånt man bara tar för sig av, det är inte okej enligt mig.
    Kram från mig

  5. Therese

    håller med om att det är en superbra app. Använder den för båda våra och det gör allting tydligt och bra för alla parter. Såg en kommentar nedan om det kostar ngt, grundversionen är ju helt gratis vilket är super, det räcker gott för oss. Finns betalfunktioner men de har inte vi kollat in:)

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nej:) Gratis. Den är rätt ny och vissa funktioner kan säkert komma att kosta så småningom.

Se fler...

Tröttare än tröttast

Idag har det gått i sirap. Vissa dagar är bara så, och även om den startade rätt okey så var det bara en tråkig dag bitvis.

En sak som är helt ljuvlig, det är att det är ljust på morgnarna, och rätt tidigt också. Jag var uppe tidigt i morse och blev så glad av ljuset att jag knappt kunde somna om;) Men aldrig att jag kliver upp flera timmar innan jag absolut måste….Brrr.

Jag väckte kids, och eftersom det är kyrkisdag så ruskade jag liv även i Jamie. Han var trött han med, och bad om att jag skulle hämta kläder åt honom. När jag gjort det så lyfte han lite på täcket och undrade om jag kunde klä på honom också;) ;Men nej, där går gränsen. Men bra försök ;)

Vi gick ut med Doris innan vi åkte till kyrkan, och sen var han inne där medan jag pimplade kaffe med de andra mammorna. Man hinner snacka om massor på de där två timmarna, och sen lekte ungarna ute en lång stund.

Igår lovade jag Jamie att vi skulle tvätta bilen. Det hade jag glömt ,men så fort vi satte oss i den så påminde han mig. Jag försökte avstyra för jag orkade verkligen inte. Jag ville hem och lägga mig på soffan:)

Men eftersom jag sagt så så körde jag väl till macken då. Jag tänkte att det var säkert kö runt hela stället, men såg bara en bil, så det kändes lovande, Vi parkerade och gick in och bad om att få tvätta bilen.

” Vår biltvätt gick sönder i morse, så tyvärr”

Men vafan? Oddsen på att jag kommer iväg är dåliga, men att det så sammanfaller med att tvätten är trasig är ju löjligt små. Men det var ju bara att åka hem, för jag kunde inte komma på ett enda ställe som hade biltvätt. Jamie visste att det fanns en hos syrran, men det är i andra änden av stan.

Vi provar snart igen.

 

Hemma skulle vi äta lite så det gjorde vi, och sen var det röja. Men jag blev så sur på ungarna som på sista tiden är som tornados i huset. Där de går fram är det totalt kaos. Köket var inget undantag, och jag vägrade. I stället lade jag mig på soffan:) Jamie kröp ner och vi låg där och kollade på klipp på Youtube. Efter ganska precis fjortons sekunder så somnade jag:) Det var inte meningen, men oj så skönt det var.

Sov en stund men vaknade av att jag var arg på någon i drömmen, minns inte vad men jag skällde ut nån i telefon. Antar att det hänger ihop med det stökiga köket, och när skolbarnen kom hem fick de hjälpa till så fixade vi det. Nu ser det bättre ut i alla fall:)

Så småningom åkte jag och tränade, och precis när jag skulle kliva ur bilen ringde telefonen. En man frågade om jag var Carola. Eh ja?

Är du den Carola som var på Tv och var otrogen?

Eh..nä;)

Alltså nej DU var inte otrogen, men blev utsatt för det! Förlåt!

Haha, ja då var det ju rätt. Inte vet jag vart han sett det, men det måste ju varit från Malou, och så ville han bara säga några ord. Jag blir uppringd ibland, och det är alltid väldigt trevliga människor. Den här var det nästan så man skulle haffa för hans stora intresse var matlagning :) Men Göteborg är inte optimalt ;)

 

Hur som helst så snackade vi en stund och det var lite egoboostande, men sen var jag tvungen att gå in med maten och ut med Doris.

Duscha, äta, och snart sova.

 

Jag har lite huvudvärk och är lite off, och stentrött. Jag vill absolut minnas att det är så här varje år. När ljuset återvänder så tar krafterna slut. In träder apatin och handlingsförlamningen. Men livet kommer tillbaka när man får ligga med näsan i solen några timmar. Jag vet ju att jag är väderkänslig, hur fånigt det än är;) och jag vet att jag mår så himla mycket bättre rent mentalt under de ljusa årstiderna. Jag är inte skapt för att bo i ett kallt och mörkt land helt enkelt. Men nu är det ju så. Bara att härda ut.

Idag blev det visst vår i Uppsala enligt meteorologerna:)

Och jag ser gäss som flyger varje gång jag är ute, det är lika härligt varje vår. Och lika deprimerande varje höst;)

 

Nu ska jag gå och se om jag får plats i min säng mellan två killar och en hund…wish me luck.

Vi hörs i morgon, förhoppningsvis är jag piggare och mer alert:)

 

Natti natti :)

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

  1. Stina

    Om du alltid är så trött så här års så kanske det är någon lättare form av pollenallergi? Jag har aldrig varit allergisk när jag var liten men kring 35 fick jag plötsligt symtom. Ibland är det tydligare än annars och det kliar lite i ögonen, men just i början är jag bara helt slut och tror att jag håller på att bli förkyld eller nåt tills nån med värre allergi nämner att pollensäsongen dragit igång…

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Ja jag har fått det förslaget men Ett så vägrar jag att vara allergisk;) haha
      Två så testade jag nån pollenmedicin nån gång utan någon effekt och Tre så tror jag mer på D-vitaminbrist. Köpte hem finfina vitaminer i höstas men tydligen gjorde de ingen nytta i skåpet? Märkligt ;)
      Men man vet aldrig. Fast jag reagerar aldrig på något annat vis och någon annan gång utan bara så här års. Haha vad vet man:)

Se fler...