Fyra saker om mig ni kanske inte visste? – Familjen Annorlunda
familjenannorlunda

Familjen Annorlunda

Fyra saker om mig ni kanske inte visste?

För många år sen var jag i USA:

Vi åkte runt med bil, mamma, pappa, syrran och jag. Året var 1992. Stenåldern alltså:)

Nånstans längs vår roadtrip så kom vi till ett köpcentrum, de hade en djuraffär med små hundvalpar i fönstret…kommer aldrig glömma hur habegäret kickade in. Genialt, men ändå så grymt. Givetvis köpte vi ingen hundvalp;) och jag vet inte ens vart det var mer än mest troligt nånstans i Los Angeles-trakten. Men, vi var hungriga och letade efter ett ställe att käka på. Vi hittade en “sportspizzeria”

Lite som O´Learys med massa tv-apparater överallt. Ja, apparater inga platta plasmaskärmar inte;)

Dock S T O R A tjock-tv:n. Och det visades NBA basket, Michael Jordan kanske? Minns inte riktigt vilka lag, men det var värsta draget.

Där beställde vi den godaste pizza jag någonsin ätit. Panpizza hade inte hittat till Sverige än så det var första gången vi såg det, annat än på film då. Och det var verkligen som sådär på film, när man lyfter upp en slice pizza och det är smält ost överallt:)

Det är ett matminne i världsklass för mig:) Jag som verkligen inte är nån mat-person utan mer äter för att bli mätt. Jag har ett annat med, även det från USA,´, närmare bestämt Hawaii. En gigantisk foodcourt nånstans, och syrran och jag var inte så hungriga så vi hittade nån miniburgare. De såg lagom ut. Bara det att ,man fick sex stycken av de där pluttisarna, så tillsammans var det massor av mat:) Men de var supersöta, små som en minimuffins ungefär.

En annan gång, även det på Hawaii, syrran var inte sugen på mat alls så hon beställde in Babyribs. I våra tankar var det ju då nån minivariant. Baby liksom…small. petite, liten…

Och de kom in med ett uppläggningsfat med revbensspjäll från typ en elefant! Syrran försvann ur mitt synfält där på andra sidan bordet;)

 

Men åter till pizzan i Los Angeles.

Den var den godaste ever, men varje gång jag går på Pizza Hut får jag nån slags flashback. Det är så nära man kan komma:)
IMG_0037

Jag kan få riktiga cravings på en sån här, så det är tur att Pizza Hut ligger i andra änden av stan från mig:)

 

När jag gör mina fransar hos Dau och kliver in i trapphuset så blir jag alltid lite högtidlig. Det är ett gammal hus, med våningar, inte lägenheter:) och de är fantastiska. På våning ett har min advokat sitt kontor…så det känns alltid lite jobbigt att gå förbi hennes dörr, men eftersom jag vet att det väntas härligt snack med Dau så börjar det avta.

Jag har aldrig åkt hiss upp, trapporna är så vackra, ( och svinjobbiga!!)men hissen går inte av för hackor den heller.


IMG_0012 IMG_0011

Det är högt i tak, ekar sådär som det bara gör i gamla byggnader och jag riktigt känner historiens vingslag. Jag älskar gamla byggnader.! Totalt fascinerad. Samma sak med portar. Riktigt rejäla ytterdörrar alltså En del är ju helt underbara. Jag parkerar ofta nere vid ån när jag ska på stan, och går längs med en gata med gamla hus. Hotell Hörnan tex, ett anrikt hotell. Varje gång så fascineras jag av arkitekturen och det vackra. Inte direkt så man bygger hus idag….

 

Min absoluta favorit.

Jag älskar kvarg. Jag kan äta den som den är, men föredrar att ha färska eller frysta bär i, en blandning av solrosfrön, linfrön, chiafrön, pumpafrön och kanske valnötter. För ett tag sen upptäckte jag en för mig ny mûsli från Risenta. Den låg i nån goodiebag:) Och den toppar jag lite med ibland. Eller mycket;)
IMG_6103

Ibland har jag bara kanel i. Eller ingefära, kardemumma, eller allihopa:)

Jag testar alla nya sorters kvarg. Vissa smaker låter ju mer än lovligt märkliga, som cocacola…eller lemoncurd…men de flesta är riktigt goda. Fullproppade med aspartam och annat sötningsmedel förvisso, men utan socker;)

Jag köper helst min kvarg på hink, och då ska de vara Arlas. Finns inte den så föredrar jag Lindahls. Även Lidl har goda. De måste vara krämiga, det är det allra viktigaste, förutom smaka bra då. Om jag kunde skulle jag äta kvarg morgon middag och kväll, inga problem alls:)

 

Jag bränner mig inte i solen, Det är för amatörer:)

Jag blir snabbt brun, utan att passera “röd” först. Mamma och pappa är likadana så det beror väl på våra medelhavsgener, eller varifrån vi nu härstammar. Mamma snackar om vallonsläkt, ingen aning om vad det är, men gissar på typ holländare? Inte så medelhav förvisso;)

Men vi blir kvickt bruna.

Jag är kass på att smörja med solkräm även om jag blivit bättre. Fokuserar då på nyllet, och kan möjligen smeta in solskydd några gånger på en sommar. Mest i början. Helst precis innan jag hoppar i plurret;)

Men eftersom jag liksom inte bränner mig så glömmer jag bort det.

Alltså, att bränna sig i solen är för amatörer. Det vidhåller jag,

 

carola wetterholm

Och ibland får jag sälla mig till amatörernas sällskap;)

Jag har inte ens suttit speciellt länge i solen. Ni ska se ena, ( ja ENA?) låret….fast nä förresten. Jag har gänser;)

Det här är så PINSAMT. Men även solen har väl fläckar antar jag;)

Å andra sidan är det väl ozonlagret som är extra tunt nu för tiden? Jag vill minnas att jag fick några mindre charmiga blåsor för nåt år sen, nåt soleksem,

Men jag bränner mig inte, okey;)

(Och ja, jag ska bättra mig med solskydd, men  det var inte ens meningen att jag skulle sitta i solen)

 

Så där ja, fyra fakta ni säkert inte kunde leva utan:)

Kram på er ♥

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
familjenannorlunda

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.