Okey, ni har fått storyn bakom alla namnen nu:) Jag tycker det är roligt med namn, och i princip i samma stund som jag vetat att jag varit gravid så har namnfunderingarna rullat i huvudet.
Jag har många namn över som jag kan terrorisera mina barn med när de får egna barn;)
Men Wetterholm då? Har vi alltid hetat det?
Nä, faktiskt inte. Från början så hette han Andersson och jag Johansson. Två av Sveriges vanligaste efternamn, jätteroligt;) Barnen fick mitt efternamn, för att vi båda tyckte att det var mest naturligt, men sen har jag fattat att många tycker att det är självklart att barnen får pappans namn.
Vi levde ju ihop i 20 år innan vi gifte oss. Jag höll på allvar på att trilla av pinn när han plötsligt, på min födelsedag, vid matbordet hemma, faktiskt ställde sig på knä och friade. Ehh? What?
Jag hade alltid skämtat om att skulle jag ens överväga att svara ja på ett frieri så skulle det utföras på knä, och det tog han på allvar. Dessutom fick jag en ring, trots att vi varit förlovade i 19 år.
Helt ärligt nu, det är ju lite så vi brukar jobba här inne, så tyckte jag att det var lite pinsamt:)
Jag var 38 år och väntade sjunde barnet. Lite väl sent att bli nåns äkta maka liksom;) Men man kan ju inte säga nej, så jag sa ja. Men tyckte att det var sådär fånigt, men lite charmigt också. Och såklart var jag ändå glad att han ville gifta sig till sist, ganska dubbelt alltså
Vi började planera för att gifta oss i Las Vegas:) Lika bra att göra det på ett spektakulärt sätt Han gillade att spela, och jag att se hela galna Vegas, jag har varit där en gång innan och ville visa ungarna hur crazy det är
Men så föll det bort på att det är åldersgränser på kasinona, och eftersom det liksom var en stor del av att åka dit, att spela ( inte jag, men han var riktigt vass på poker) så blev det tråkigt.
Och eftersom jag väntade Lovelia och vi ville gifta oss på vår 20-årsdag i maj så hann vi inte riktigt vare sig planera eller spara, så det fick bli ett vanligt bröllop. På en tisdag, eftersom det var den exakta dagen. Jo man kan göra så:)
Vi hade skämtat om att om vi gifte oss skulle vi slå ihop våra namn, till Johandersson. Han var nog ganska inne på det, men för mig var det ett skämt. Jag däremot ville mest att vi skulle heta samma namn hela familjen. Vi letade släktnamn och kom fram till Sandström på hans sida( som han nog heter idag, helt säker är jag faktiskt inte, han har inte sagt nåt) och Stork. Alla kan ju begripa att jag inte tänkte heta Stork:D
På min sida hade vi Broberg, Söderlund och Wetterholm.
Han lobbade hårt för att vi skulle heta Andersson, eftersom ”släkten dör ut annars” …eller huuuuuur;) Men alltså, att byta från Johansson till Andersson? Hur ovärt?
Nä, nåt annat fick det allt bli. Då ville han såklart ha sina släktnamn och jag mina. Givetjävlavis.
En av oss är mer envis:D
Och med hjälp av barnen som faktiskt inte alls ville byta bort Johansson, och det var ganska hårda strider om det, så enades vi till sist om Wetterholm. Jag var asnöjd. Och han var det han med. Barnen tyckte att det var okey, men ville helt heta Johansson fortsättningsvis, men det tog dem ingen tid att ställa om sig och idag gillar alla det.
Wetterholm är min farmors flicknamn och hon tog tillbaka det när hon skilde sig. När vi kollade hur många som hette så i Sverige så var det 222 stycken med oss. Jag var såklart tvungen att kolla nu, och idag är det 254 stycken som heter det.
Kollade såklart övriga namn, och här kommer det, så här många har våra namn som tilltalsnamn.
Carola 4541 st
Janelle 50 stycken! What, när hon föddes var hon ensam, om man inte räknar den man som heter det:)
Patricia 3380st
Robert 27207 st
Corrinda 2 st :)
Novalie 818st
Trixie 53 st
Lovelia 136st ( var typ 17 när hon föddes)
Jordan 454 st ( 425 män, 29 kvinnor)
Jamie 1143 st ( 1001 män, 142 kvinnor)
Spännande:) Robban och jag är vanligast.
Så det är storyn bakom Wetterholm.
Än idag, det är tio år sen i år som vi bytte, så kan jag ibland säga Johansson. Om nån ropar upp namnet så lystrar jag alltid, och det händer att jag kör min gamla initialsignatur:) Ytterst sällan dock. Vissa av mina kundkort, tex på Ica och Lindex har haft mitt gamla namn kvar eftersom det liksom inte spelat nån roll, och jag får post i det namnet ibland. Oviktig post ska tilläggas:)
Å andra sidan säger jag ibland att min syrra heter Wetterholm hon med, till hennes förtret för hon är så nöjd med att få bestämma själv att ha kvar sitt vanliga.
Jag tycker det är superfint ♥ och vi alla är nöjda med det:)