Familjen Annorlunda

Barn nummer sex. Fortfarande hade vi inte bett om att få veta vilken sort det var på ultraljudet. Nu var året 2005 och de talade oftast om det om man frågade, men med supergigantiska reservationer för att det ändå kunde vara fel.

Jag var inte intresserad. Men, jag hoppades på ännu en tös, dock tyckte pappan att nu jäklar fick det bli en kille. Vi kan väl säga som så att jag faktiskt lovade honom en son:D Haha.

Nu hade vi ju fortfarande Elias och Gabriel, men de kändes så ”använda” De var ju till barn nummer fem, och även fast de inte användes så kändes de inte riktigt lika bra längre. Men de hängde kvar.

Jag skrev att vi hade Tindra på förslag till Novalie men nu har jag funderat, det kändes lite fel:) Och det var det ju. Tindra kom först denna gång.

Så vi hade Tindra, och det var ju i samma stil som Nova(lie) men det var rätt många Tindror som föddes nu och jag gillar ju inte att ha ett namn som alla andra. Inte så att det är fel, men jag tycker det är skönt om ungarna inte blandas ihop med massa andra.

Trist att alltid behöva heta Tindra W liksom.

Sen dök Trixie upp. Eller Trixiebelle.

För mig, och även för pappan tror jag, så var Trixie en bebis i en tecknad serie som hette Familjen Flax.

Lilla Trixie som älskade solen och gärna satt i en solstrimma på golvet.

Sen bodde vi en gång granne med en tjej som hette det, en lika gammal flicka som Janelle.

Men, jag var samtidigt väldigt förtjust i namnet Trixiebelle.

Vad det kommer ifrån vet jag inte, men jag vet att Bob Geldof, ni vet han med Do they know its Christmas-time, att hans dotter hette så. Jag beundrar honom för vad han gjorde. Han samlade ihop massa kändisar och spelade in låten, vars alla intäkter gick till svältande. Han blev adlad och är nu Sir Bob Geldof.

Trixie, Trixiebelle eller Tindra

Elias eller Gabriel.

Hm.

Jag var beräknad till den 2 oktober.

Den dagen kom och gick. Så öven ytterligare tretton dagar:)

På allvar så gick jag över tretton dagar och 23 timmar med sjätte barnet, något jag inte ens trodde var möjligt. De andra har kommit nån dag, max fem över tiden. Tretton! Det är skitlänge.

Jag hade en tid hos barnmorskan på måndag förmiddag, men strax före midnatt söndag/måndag så föddes hon. Stor och tjock, fyra och ett halvt kilo och bedömdes som ”tung för tiden” och skulle då övervakas extra. Det visade sig sen att hon inte alls var det, utan låg inom sina gränser. Men stor var hon ju:D

Hon var inte ens i närheten av en Tindra :) men med det trixandet så var ju Trixie givet. Eller Trixiebelle?

Ända in i sakristian i kyrkan velade jag. Det slutade med att hon fick heta

Trixie Belle Vera :)

En kompromiss. Jag kallar henne dock ofta för Trixiebelle.

Vera är efter deras pappas mormor, hon som blev hela 102 år gammal, och som blev viktig för mig i och med att min egen mormor gick bort. Nu blev jag ju tvungen att backa ut ur hennes liv i och med skilsmässan,  där min svärmor, alltså hennes dotter, såg sin chans att riktigt ordentligt baktala och smutskasta mig. Men innan dess så hade vi en fin relation, och jag hoppas att hon ändå nånstans vet att jag älskade henne. Det känns väldigt fint att ha hennes namn på en av mina döttrar:)

Min stora bebis, Trixie ♥