Familjen Annorlunda

Jag är i farten nu, och här kommer barn nummer sju – Lovelia:)

När vi fick Trixie så blev Robban så himla besviken att det var en tjej. Alla möjliga hade liksom lovat honom att det var en lillebror den här gången. Oddsen var ju bra för det. Robban var ensam kille med fyra syrror då, och han var fem år när Trixie föddes. Han ville så jättegärna ha en brorsa. Jag sa aldrig att det var nog en kille, utan jag försökte verkligen vara tydlig med att det kunde vara vilket som. Jag visste ju inte.  Men alla, eller väldigt många då:) var så på honom: Jodu Robban, du vill väl ha en lillebror nu va? Det ska väl bli kul med en liten brorsa? och så vidare. Vilket innebar att han blev ledsen när mormor berättade att han fått ännu en syster.

För att undvika samma besvikelse för honom en gång till, så bestämde vi att vi ville veta kön på nummer sju. Det kändes superkonstigt!

De sa på det vanliga ultraljudet att det var nog en flicka. Jag blev såklart glad:) och sen ägnade jag mycket tid åt att förbereda Robban på ytterligare en syster. Han hade inget emot det, men såklart att han blev superbesviken när alla lovat honom en brorsa. Han var förberedd den här gången, och med facit i handen såhär över tio år senare så är det lite sån han är. Han har svårt för att vända på en femöring, är det en sak sagt så ÄR det så. Att ändra sig snabbt är inte hans grej.

Lovelia var lite bråkig i magen. Plötsligt hade hon konstiga hjärtljud och vi fick åka upp på kontroll. Det bedömdes som omoget nervsystem. Skulle rätta till sig. Men vi fick bekräftat att det var en flicka. 100%.

Att bara koncentrera sig på flicknamn var mycket enklare, men konstigt.

Jag hade fortfarande Noelia som låg varmt om hjärtat, men det var så likt Novalie. Men man kan leka med bokstäver, och jag bytte ut de första. Elia var så fint att jag ville bygga på det. Till sist så kom jag till L och Lovelia it is:)

Jag sa det inte till nån först, men sen sa jag det till Patricia och hon bara : Åhhhh så fiiiiint!!

Och där var det bestämt:)

När Lovelia föddes, så var det under dramatik. Jag började blöda två veckor innan utsatt datum och blev inlagd. Här skulle det sättas igång förlossning minsann! Men, eftersom det var en fredagseftermiddag så ville de avvakta till dagen på lördag, och sen söndag eftersom det var så fullt på förlossningen och sen till måndag när det inte var jourtid. Jag ville inte alls sättas igång, men gjorde väl som de sa. Låg där på BB under hela helgen och hade så tråkigt. Men sen så, måndag förmiddag satte det igång. När läkaren kom för att undersöka så bara skrattade hon. Det ska till en blivande sjubarnsmamma till det här” Du är nästan helt öppen, dags satt åka ner och föda barn!

Okey. Så det gjorde jag, och nån timme senare är hon född. Gick snabbt och ”lätt”

Hon var så liten! Två veckor tidig och vägde bara 2,7kg. Jämfört med Trixie – 13 dagar över tiden och 4,5kg var hon som en fågelunge. Jag hade ju i mitt stilla sinne tänkt att hon gör som Trixie, och var helt oförberedd på att få barn, i min värld var det en månad kvar:)

Hennes hjärtljud var fortfarande konstiga, de hoppade över ett slag, och vi fick åka hem och komma tillbaka för ett stort ultraljud på hjärtat på dag tre. Jag kan för mycket. Jag har jobbat med för många sjuka barn. Jag visste att den låga vikten faktiskt kunde tyda på ett hjärtfel. Jag kan för lite för att kunna vara trygg i min kunskap, och det var svinjobbigt innan ultraljudet visade att hon är helt och hållet hjärtfrisk ♥

Men så liten att inga kläder passade och jag fick åka och köpa i storlek 44. Därav namnet Lilla Loppan :)

Lovelia Monica.♥

Efter farmor. Men även efter andra Monicor jag haft i mitt liv, som betytt mycket för mig. Min bästa kompis i den utbildning jag gick efter min tvååriga gymnasielinje tex:)

Idag har jag bestämt att det inte alls är efter farmor. Hon förtjänar det inte. Men de andra Monicorna gör det.♥

Lilla Loppan Lovelia