Ska vi prata om hur svårt det är att tillfredsställa alla? – Familjen Annorlunda
familjenannorlunda

Familjen Annorlunda

Ska vi prata om hur svårt det är att tillfredsställa alla?

Jag har funderat på en sak ett tag nu.

Innan jag skriver vidare så vill jag poängtera att det inte alls på något vis riktar sig till någon av er personligen:) Jag har bara noterat detta på flera ställen under en tid.

Det handlar om EGENTID:

Jag tycker ju som bekant att ordet är fånigt, det klingar bara dåligt i mina öron av nån anledning, men jag använder det väl ändå idag;)

Sen tror jag på allvar att den här jakten på den perfekta egentiden gör att folk blir tokstressade. För det duger liksom inte med vilken egentid som helst, utan den måste vara planerad, schemalagd, avancerad och helst fancy pancy och avundsvärd. Missar man den en vecka är det en smärre katastrof.

I alla år så har jag fått frågan om egentid, och i alla år så har jag sagt att för mig är det att få sitta i fred i soffan och blogga, eller se en film. Jag har valt att skaffa en stor familj, och i många år så hade jag en( fast olika) liten bebis som jag ammade och inte VILLE lämna. Man kan absolut göra det, men för mig är det inte ett alternativ. Jag har alltid levt i symbios med mina ammande bebisar, och älskat det:)

När frågan kommit upp och jag svarat att jag är nöjd med det, så har det ganska hårt sagts att det är fel.

Jag har fått ta en hel del gällande det. Inte så att jag känt mig påhoppad kanske;) men så att det har ifrågasatts mycket.

Den egentid som jag gillade var liksom inte good enough.

Jag älskar min familj, och är i grund och botten en riktigt hemmagris, så att få spendera min tid med familjen är för mig den absolut bästa tiden:)

Med små barn så var det naturligt att jag alltid hade dem med mig, Jag har ju inte haft dagis och alltså haft alla barn hemma tills de börjat skolan, vilket innebär att jag själv valt att tillbringa all min tid med dem.

Jag hade kunnat haft dagis om jag velat. Men valde bort det. Att då tro att jag ska hinna med massa saker helt på egen hand är bara korkat;)

Med det sagt så har jag haft exakt så mycket egentid som jag velat under många år.

Det har även ifrågasatts hur man kan hinna med nio barn, och frågan om barnen fått egentid med någon av oss föräldrar har ofta ställts, ganska hårt. Svaret på det har varit att nej vi har inte haft som rutin att göra saker med ett barn i taget bara för att. Varför? Våra ungar trivs ihop och har velat göra saker ihop. Relativt ofta så har det dock gjorts saker med några av ungarna, men helt ensamma – sällan. Då har det varit att åka och handla eller skjutsas hit och dit. Inget som någon varit missnöjd med. De har velat ha sällskap av varandra.

Det har såklart varit fel i folks ögon det med;)

 

Nu börjar kidsen bli större, jag har ingen liten längre. Jag är ensam vuxen hemma. Jag har helt andra möjligheter att göra saker utanför hemmet, och jag gör det:)

Fortfarande anser jag att den tiden jag har i soffan ensam är den viktigaste för att må bra, återhämta mig och samla kraft i vardagen. Att gå ut och dricka öl, gå på konsert, åka till London och slalom, det hamnar under kategorin LYX.:) Vardagslyx och lyx.

Londonresan är definitivt lyx. Konsert och öl är vardagslyx:)

Det är inget jag behöver för att må bra, men det är kul.

 

När Mirka tog med sig Jennifer och åkte till London så läste jag kommentarerna hos henne. Det var mycket ifrågasättande om varför hon gjorde saker med bara ett barn. Och om de andra barnen fick göra något kul?

 

Nu funderar jag på om man någonsin kan göra rätt i alla andra människors ögon?

Om man inte har en frän avancerad egentid utan väljer att stanna i soffan med ungarna, då är det fel.

Om man går på konserter och går på puben och spelar biljard med kompisar, då är det fel.

Om man tar med en unge till London då är det fel, då är det synd om de som är hemma, det bli orättvist.

Det man ena gången ifrågasätts för, är det som nästa gång anses vara det enda rätta? Hur fan ska folk ha det;)? Det lustiga är ju att det är samma människor som ena gången klagar på att man aldrig har egentid som sen går i taket över att man åker på en weekendresa ensam;)

Som hävdar att barn behöver tid ensam med en förälder, men sen säger att det är synd om de andra som just då inte fick det…ska man klona sig då som förälder eller vad?

 

Rättvisa kommer över tiden. Får den ena göra något skitkul idag så får den andra göra något skitkul nästa vecka, nästa år eller om tre år. Att sträva efter millimeterrättvisa är inget jag ägnar mig åt. Det är trams:)

Det är inte samma sak som att förfördela någon eller missgynna någon, det handlar bara om att livet är inte rättvist.

I så fall skulle jag vara lika rik som Bill Gates, och det skulle du med. Vi skulle alla vara friska eller lika sjuka och vi skulle vara lika lyckliga eller olyckliga. Så funkar det ju inte.

Men om man vilar lugnt i att det kommer med tiden, det jämnar ut sig, så kan man släppa en hel del av det dåliga föräldrasamvetet.

Jag har i princip aldrig dåligt samvete över mina barn:)

Kanske låter kaxigt och störigt, men så är det. Varför ska man ha det? Man gör så gott man kan varenda jäkla dag, varför ska man då gå runt med ett stort dåligt samvete?

Det är nåt fånigt påhitt som kommit på senare år.

 

Egentid är även det ett nytt hittepå. Och det är klart att om vi ska ha den där coola balla kvalitetsegentiden utanför hemmet ex antal timmar i veckan så kanske vi inte hinner med barnen som vi vill. Och då kommer ju det där taskiga samvetet…

Och om man ska lyssna på vad andra människor anser så kan ju även det vara stressande. Jag menar inte att du inte ska ha den egentid du vill, men det ska vara det DU VILL, inte vad nån annan anser är bra egentid.

Sitta i soffan med en kopp te och kolla på gamla avsnitt av CSI är lika mycket värt som att ägna sina timmar åt att gå på konstvernissager eller klättra i berg, om det är vad du vill.   Och hinner man inte med det så är det ingen katastrof.

 

Det här har ju jag insett för många år sen;) och alltså inte brytt mig om att jag ifrågasätts för det jag anser är korrekt. Det gör jag inte nu heller, men jag har funderat på fenomenet.

Hur man än vänder sig har man arslet bak:) Det gå inte att tillfredsställa alla, man har alltid fel i någons ögon och rätt i någon annans.

Jag tror att det viktiga är att man själv är nöjd med sina val här. Jag känner massor av människor med vuxna barn eller inga barn, och vad fan gör de på sin lediga tid?

Inget:)

Eller så går de promenader, kollar sport på tv, bakar eller tränar. Inga extremt avancerade egentider där inte, så varför ska det vara så viktigt att ha det under småbarnsåren?

 

Jag fattar faktiskt inte:)

 

(Nu kommer någon säkert att dra upp att det är bristen på egentid som gjorde så att mitt äktenskap gick i kras. Och ja, om det varit JAG som lämnat hade det ju kunnat vara så;) Men nu var det inte så.

Vi var eniga om hur vi skulle leva. Och vi hade egentid ensamma. Han åkte på diverse fiskeresor och pokerresor. Han spelade poker med polarna och han åkte på olika sportevent. Allt skittråkigt;)

Jag gick även då på konserter och åkte iväg med bara bebisen och träffade kompisar. Och ja vi hade tid tillsammans med, även om den innebar att sitta i soffan med den där tekoppen och snacka. Vi levde ändå ihop i 26 år varav åtminstone 24 var alldeles utmärkta:) Typ i alla fall;)

Att äktenskapet gick åt helvete beror på att han var otrogen, och att han var less på allt, och jobbade halvt ihjäl sig. Inte någon annan anledning. )

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
familjenannorlunda

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sofie

    Jag tänker så här. Det fanns säkerligen en alldeles särskild anledning till att Mirka åkte med Jennifer. Hon har en skilsmässa och 13 barn. Ett barn lider av anorexia. Flera barn är på väg in i tonåren. Jennifer kanske börjar trotsa. Möjligtvis på väg åt fel håll. Mirka försöker lindra. Ensam. Vem vet hur pappan i familjen stretar och drar åt andra hållet. En Londonresa är så fel. Så totalt curlingfel!!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Öhh? Nja. Det är såhär: i London ligger Hogwarts ( studion) och dit vill Harry Potter nördar. Jennifer och Linnea är de som är mest HP nördar i familjen ;) L hoppar av för hon väljer ett annat alternativ.
      Mirka tänker sig att ta med ett eller två barn på en resa anpassad efter just deras intressen, med början uppifrån åldersmässigt.
      Jag har exakt samma tankar, men har hittills varit ego och åkt solokvist:)
      Ingen curling alltså, bara lite egen tid med ett eller två barn ihop. Exakt det som vi båda “anklagats” för att inte göra:)
      Och nu gör hon det.. och då är det fel? Och det spekuleras i tråkigheter? Det var liksom det jag menade.
      Hur man än gör är det fel. I andras ögon:)
      Speciellt om man har många barn.
      London är en fantastisk stad, och det är väl härligt att de åkte och hade det toppen?
      Nästa unge kanske vill åka till Säffle eller MonsterTruck uppvisning, eller Moskva, vem vet?
      Jag föredrar London ;)

  2. Malin

    Precis som du tycker jag om att gå iväg och träna. Det är kvalitativ egentid för mig, som gör mig både till en bättre människa och mamma!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag kallar inte det för egentid, utan det är rent nödvändigt för att min kropp ska hålla:) Ungefär lika viktigt som att äta och sova.
      :)

  3. Monica

    Hejsan☺ Gillar din blogg,läser den ofta,men kommenterar aldrig..Men häpnar dock över hur en del skriver..tycka olika gör vi alla. .men tycker man ska tänka både en o två gånger innan man skriver något om man inte kan ta det framför personen…
    Nu tycker jag iof en sak men det skulle jag kunna säga ändå 😊😊jag tycker att kontrasterna är så svaga i texten på din blogg både i vanlig bloggtext ,men mer i kommentaren. .börjar kanske bli gammal😯men när dina svarskommentarer skrivs är dom lättare att läsa än tidigare text..dom är fetmarkerade ..går sånt att ändra?
    För övrigt härligt att läsa om dig och din stora familj 💪👍och att du gillar friskis ,för det gör jag med 😆 (leder medel jympa)

  4. Veronica

    Jag är hemma med mina 2 av mina 3 söner (största går på lågstadiet) och för mig är det självklara alternativet. Varför ska jag lämna bort mina barn till någon annan? Varför skulle jag vilja missa deras uppväxt? Deras framsteg? Småbarnsåren går så fort, det gäller verkligen att ta vara på den tiden. Jag brukar tänka på dig Carola när det känns tufft, när människor runtomkring är negativa ang mitt val av att ha mina barn hemma tillsammans med mig. Du ger mig styrka när jag behöver ☺

  5. Veronica

    Jag är hemma med mina 2 av mina 3 söner (största går på lågstadiet) och för mig är det självklara alternativet. Varför ska jag lämna bort mina barn till någon annan? Varför skulle jag vilja missa deras uppväxt? Deras framsteg? Småbarnsåren går så fort, det gäller verkligen att ta vara på den tiden. Jag brukar tänka på dig Carola när det känns tufft, när människor runtomkring är dömmande ang mitt val av att ha mina barn hemma tillsammans med mig. Du ger mig styrka när jag behöver ☺

  6. Marie

    “Egentid” för mig är att få stå ifred i badrummet en stund utan att bli störd eller behöva avstyra bråk. Inget jag planerar in i kalendern med andra ord… Dock så åker jag och maken iväg 1-2 dygn 1-2 gånger/år själva och det planerar vi in. Det är faktiskt barnens mormor som infört det då hon vill ha barnbarnen för sig själv några dagar/år då planerar de nåt ihop.

  7. Phuuu

    Så bra att du tog upp detta! Jag har noterat och läst om denna egentid till leda och tänker varje gång; fyttif-n vilket löjligt ord med löjlig innebörd. Mina barn är vuxna och jag väntar mina första två barnbarn. Båda mina döttrar skall ha barn väldigt snart, kanske i dag…vem vet?! :) Tillbaka till begreppet “Egentid”. Då barnet har somnat för natten, ja då är det dags för egentid! Egen egentid då du filar fötterna eller egentid med sambo där “dagen summeras med ett litet bokslut” Man kan ha egentid då man träffar “Finaste vännen och pratar om allt mellan himmel och jord” – också ett j-a uttryck. Det finns otroligt många uttryck för självklara stunder. BB t ex, hon landar dagligen i samtal och beslut. Dock måste hon då ha stängt av en motor och startat igång en annan. Annat som ofta landar hemma hos bloggare är inköp av diverse ting. “Har beställt en kofta som snart landar här hemma…”, ” Hittade en lampa som fick följa med hem eller flytta hem till oss”, “Kommer snart bli ägare till denna fantastiska pläd…” Är det tabu att säga att man handlar / köper någonting och att man av naturliga skäl tar med det hem? Och tillbaka till egentiden! Är det så att man vill ge sken av att vara så förbannat upptagen och viktig att man utser en viss tid till att kallas egentid? Alla dessa egentider har funnits i alla tider utan att benämnas som en viss tid! Tänk om jag då mina ungar var små till mina kompisar/ väninnor sagt att “Nu är X hos en kompis så jag skall ha egentid fram till att X skall hämtas” Mina kompisar hade glott på mig som om jag inte var klok någonstans. Och ja, vi sade kompis, vän eller väninna och behövde inte förstärka genom “Finaste vän”, tro f-n att vännen var fin och rar på alla sätt och vis; det var ju min vän. Här blev en del utsvävningar men som sagt; väldigt bra att du tog upp det idiotiska uttrycket “Egentid”.

  8. niobarnsmamman

    Jag håller med dig. Det här med egentid har blivit osunt. Men jag som alltid har tyckt att det är överskattat har plötsligt fått lite behov av det nu. Vi har just nu en situation där min man i ett halvt år har jobbat dubbla skift, dag och kväll och ska göra det några månader ännu före han övergår till normal arbetstid. För att lättare orka med sjuka barn, läxor, prov och barn som har för mycket spring i benen, då de varit inne för mycket pga halt och blåsigt väder, så kan jag tycka att det är riktigt skönt och nästan nödvändigt att på eftermiddagen lägga min bebis i barnvagnen och dra iväg med en väninna på en barnvagnspromenad. Utan att ta hänsyn till syskonens takt, utan att behöva svara på deras frågor. Bara prata vuxenprat, ventilera sånt man själv funderar på. Otroligt skönt. Speciellt nu.

  9. Emelie

    “Levt i symbios med mina ammande bebisar” Älskar det! Precis så känner jag, ammar just nu mitt andra barn och jag vill bara vara i bubblan med bebis och storebror. Allt och alla andra saker kan kvitta. Nu har jag fått ett bra uttryck att använda om det när folk ifrågasätter ;) <3

  10. Karin

    Nu har jag inga barn själv och har bestämt mig för att förbli barnlös men tänker att har man valt att skaffa barn så har man väl valt bort “egentiden”?
    Om man vill ha barn så borde man ju rimligtvis också vilja umgås med dem, eller?
    Gällande Mirkas Londonresa har hon ju förklarat att hon eller Peter kommer att göra någon större grej med ett barn i taget när de är i tonåren och det tycker jag faktiskt låter väldigt sunt, och roligt för barnet som får göra en grej hen vill.

    Carola: Jag tycker det är toppen att Mirka åker iväg med en unge, men blev ledsen för hennes skull när jag läste kommentarerna. Det sabbar lite av den härliga känslan att vara iväg när man får läsa sånt.
    Man måste inte välja bort egentid helt, men kanske att man får acceptera att den ser lite annorlunda ut ett tag? Det är lite det som jag hör folk värja sig emot, allt ska minsann vara som innan barnen.

    1. Karin

      Surfade in på en annan blogg precis efter att ha skrivit min kommentar, är ditt inlägg möjligtvis en liten passning till någon annan?
      Om så är fallet, HAHA!

      Carola: Nä, jag var först;) så passningen är inte min;)

  11. Ia

    Håller i mångt och mycket med dig Carola. Men ber ändå om din hjälp i hur jag skall tänka när det gäller mina barn. Jag har 3 barn äldsta dottern har precis fyllt 13 och bor på heltid hos osd men träfflad din biologiska far var 3dje helg. Sen har jag och min man ytterligare 2 barn (dotter 7 år och son 3 år). Min svårighet är mormor som tycker sååå synd om äldsta dottern som inte lever i kärnfamilj och därför ständigt proriterar henne. I fornby av gåvor, resor, prylar och engagemang. Är det rättvist?? Känner att jag pga detta väljer bort min egentid som i stället totalt läggs på de båda mindre. Gör jag fel??

    Carola: Tycker DU att du gör fel? För det är ju det enda som räknas:)
    Jag tycker att om din dotter bor på heltid hos er, och träffar sin pappa rätt sällan, så lever hon ju i en kärnfamilj. Förvisso inte den ursprungliga men ändå en helt vanlig familj:)
    Att mormor prioriterar lite märkligt får stå för henne. Jag tycker att det känns onödigt att tycka synd om dottern av den anledningen.
    Du ska inte kompensera din mammas beteende genom att förminska dig själv. Behöver och vill du ha egentid så ska du inte känna att du inte kan det pga att mormor engagerar sig mer i ett barn. Men behöver du det inte så måste man inte:)
    Har du sagt det till henne? Att du tycker det är orättvist att särbehandla? Gör det annars och se vad hon säger, hon kanske inte är medveten om det, eller så försöker hon kompensera något långt tillbaka, kanske att något av hennes barn eller så fick mindre uppmärksamhet när ni var små?
    Hobbypsykologen har talat:D
    Kram!

    1. Ia

      Jag har pratat med mormor som inte alls förstår vad jag syftar på. Jag tycker mest synd om de små som inte känner samma connetion med mormor. Jag själv förstår att just nu ligger min egen tid i familjen och det är fine. Det är en begränsad tid av mitt liv, egentid för bara mig kommer lite senare bara.
      Tycker du är minst lika bra som en utbildad psykolog 😊🖒
      Keep up the good work!

  12. Carina

    Vad är rättvisa mot barnen? Att ge alla precis lika mycket, eller att ge efter var och ens behov?
    Jag beklagade mig en gång för kuratorn att jag inte klarade av att ge lika till alla och hon sa då att alla har inte samma behov, Något jag funderat över och insett. Och vem som behöver mest kan växla med tiden. Förhoppningsvis blir det ändå en rättvisa i slutänden.

    Carola: Ja så är det. Vissa barn kräver mer, andra mindre. Oftast kräver de inte lika mycket samtidigt heller, vilket är tacksamt och snällt av dem:)

  13. Ulrika

    Undrar om det är ett storstadsfenomen med egentid då för här på landet hör man aldrig något om det. Här gör vi saker tillsammans med barnen, ja till och med tränar med barnen. Däremot kan jag ibland känna att barnen behöver egentid med sin mamma eller pappa, och eftersom jag bara har 2 barn ger jag gärna dem det med bio eller en fikastund.

    Carola: Så kan det absolut vara. Jag har mina med på allt, eller har haft, och ser inget konstigt med det, men vet att det inte alls är så för alla.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Ja det finns krig i världen, kriser och ond bråd död;) sjukdomar,virus och sviniga människor . Klart det finns värre saker! Men nu har jag funderat över detta:)
      Ni kanske aldrig märkt av det för egen del? Det kanske är ett typiskt bloggfenomen? Nä förresten. Jag var med i Vi Föräldrar för ett tag sen i just egentidsfrågan. Det är vida känt, och psykologernas linje var helt på min:)
      Vi stressar för att hinna med egentid :)

  14. Fia

    Min egentid är hemma ensam med familjen med en bra film eller att vi åker i äg och åker slalom tillsammans. Har inget behov att vara ensam utan dem, sen tränar jag i perioder, är i väg nån timme här och där, men det är hemma med familjen jag har min egentid ❤

  15. Karin

    Vet ingen som uttrycker sig i form av egentid. Däremot föräldrar som gör det som intresserar dem som t ex du tränar. Tycker det är helt ointressant att sätta etikett på det vare sig det är att träna, shoppa, resa, gå på bio eller annat. Många av oss behåller intressen efter barnen och ibland delar familjen intresset och ibland inte.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Inte? Slå upp valfri tidning bara så slår ordet Egentid emot dig:)
      Jag hör det varje gång jag är bland föräldrar, och ganska hetsigt ofta.” -H sa att han inte skulle hinna hem, så jag ringde in X för det var ju min egentid!! ” “- oj vad skulle du göra då?” “- jag går alltid och shoppar till mig själv på tisdagar och det vill jag inte missa”
      Stressar, trixar och grejar för saker som i mina öron borde kunna skjutas på en stund, timme eller dag:)
      Såklart man ska ha kvar sina intressen:) Träning hör till kategorin “absolut nödvändigt” för mig. Jag måste för att kroppen ska hålla, har ju en hel del skavanker och gamla skador som måste hållas i schack.
      Jag säger inte att vi inte ska ha egentid:) bara att den nödvändigtvis inte behöver vara så avancerad:)

      1. Karin

        Jag känner inte alls igen mig. Jobbar ändå med massor av mammor och pappor från 30-50 år med barn i olika åldrar. Har aldrig hört någon säga egentid.

  16. Tant H

    Carola Du kloka kvinna behöver inte bry dig alls om vad andra tycker men det är ju det där med att Du så frikostigt öppnar upp så mycket av Ditt liv som gör att vissa inte kan hantera det hela! Får “spel” skulle jag vilja kalla det!
    Begreppet “egentid” fanns inte när jag 1971 så väl behövde det! Vilken ynnest det var när jag fick gå till min barnlösa studentkamrats just studentrum på Kvarngärdet i Uppsala och ligga på sängen i två timmar och läsa Femina och äta choklad-sen bara att gå hem till studentlägenheten och fortsätta amma igen!
    Carola jag önskar Dig all Lycka och i den Lyckan finns säkert en vuxen “prins” om några år!