Familjen Annorlunda

Idag blir det hårda, men sanna ord.

Jag är lite av en struts när det kommer till nyheter. I bästa fall har jag hört nyheterna i lightversion på nån radiokanal om jag råkat åka bil just då. I allra bästa fall kollar jag på Tv4nyheterna eftersom de kommer mitt i en film:)

Jag VET att det händer saker i världen, men jag orkar inte ta in det. Orkar inte bli berörd och ledsen och orolig. Ja, det är hemska saker som skolskjutningar och terrordåd i turistparadis, och det är skit, men det blir inte bättre av att jag mår dåligt. För det gör jag. Ibland har jag alla känslor utanpå och då tar elände extra hårt. Jag har alltså valt att skydda mig själv genom att inte låta saker krypa in under skinnet.

Jag tittar aldrig på olika galor, som Cancergalan nu, eftersom jag bara skulle må dåligt, vara ledsen och få ångest och katastroftankar. Andra reagerar tvärtom – får kraft och energi att göra något, så det är säkert superbra med galorna. Jag stöder en hel del olika saker regelbundet, dels är jag såklart Världsförälder, det borde alla vara, och sen handlar det om olika föreningar. Både i Sverige och utomlands. Man kan inte stötta allt, man måste välja. Och sen inte få dåligt samvete när de ringer och tjatar om att man ska stötta andra saker;) För det får man ju.

 

Men, något jag inte kan värja mig emot det är Pedofili. Barnpornografi. Och våldtäkter.

Jag blir topp tunnor rasande när jag läser/hörom det, och skulle helst vilja ställa upp dem mot en vägg och sen stena dem. Och jag blir om möjligt ännu mer förbannad på de låga straffen, barnpornografibrott har upp till sex månaders fängelse men oftast blir det bara böter.

Det är samma straffvärde som för att störa en gudstjänst….Pinsamt dåligt.

Nu läste jag en flash från Aftonbladet att  nästan alla riksdagspartier är överens och vill ändra på lagen om barnpornografi, det är alldeles för få fällande domar.

Det var väl på tiden!

Tar vi ett mord, eller dråp så kan man faktiskt ”råka” mörda nån, det kan vara ett passionsbrott där man handlar i affekt eller så är det en ren olycka, kanske självförsvar.

Straffet för mord är väl livstids fängelse? Alltså ej tidsbestämt men många år. En googling säger att det oftast handlar om 20-30 år, känns inte helt rätt men är väl så enligt lagen då. Tycker folk ramlar ur fängelse rätt kvickt efter ett mord, men jag är väl så gammal att jag minns saker som hände för 20-30 år sen som igår;)

När man är död, så är man död och lider inte längre av det. Rent krasst alltså. Anhöriga lider såklart, men den som utsattes för brottet mår inte dåligt.

 

Tar vi en våldtäkt på ett barn så är det fan inte något som bara händer! Man råkar inte våldta någon. Här handlar det om att personen VET att det är fel. Trots det så handlar det ju ofta om att planera när och var och hur det hela ska ske. Samma med våldtäkter över lag, även om de som sker inom äktenskap osv kanske inte är så planerade utan mer handlar om att något triggar igång och tillfället finns mitt framför ögonen. Jag tycker det är lika vidrigt det så missförstå mig inte! Men just det utstuderade planerandet kanske inte alltid finns? Eller?

Så har vi alla dessa gruppvåldtäkter. Där funderar man ju på allvar om folk är totalt rubbade i huvudet. Och där galningarna kommer undan genom att skylla på varandra eller för att offret inte kan ge tydliga uppgifter. Nä vem fan kan det i ett sånt läge? Utan att ha någon erfarenhet så kan jag tänka att det enda man vill är att överleva. Inte att slå igång kameran på mobilen och ta bevisbilder. Eller memorera folks utseende. Misstänker att hjärnan stänger av efter ett tag dessutom. Hoppas det.

Sen har vi sexturism. Äckliga äckliga människor som åker till länder och utnyttjar barn sexuellt. De är ”skyddade” av anonymiteten och att landets rättsäkerhet kan vara bristfällig, samt att det handlar om pengar. Finns så många korrupta personer i världen som inte bryr sig om vart pengarna kommer i från. Att man kan leva med sig själv är för mig en gåta. Nu börjar anonymiteten krympa, för ni vet väl att man kan göra en anmälan hos polisen även för brott som man bara har en misstanke om att de försigår? Man behöver inte ha namn eller så utan det räcker med en misstanke.

Filippa Rådin har skrivit om det HÄR och jag kopierar en del från hennes inlägg:

Om du ser något misstänkt på semestern, säg vad du såg genom att:

1. Fylla i polisens tipsformulär på www.resekurage.se 
2. Ringa polisen på 114 14 (+46 77 114 14 00 utomlands)
3. Tipsa lokal polis direkt på din resedestination   

#resekurage

Viktigt!

 

Straffet för våldtäkt är mellan 2-10 år. Det är ju då alltså oftast en planerad handling som man dessutom vet är fel. Ändå gör man det.

En person som utsätts för övergrepp lider av det i resten av sitt liv, På olika sätt.

Är det ett barn som utsätts så handlar det om kanske 70-90 års lidande, kanske i tysthet dessutom eftersom de här barnen oftast skräms till tystnad. Att ha det som bagage kan förstöra hela livet, det kan medföra såväl fysiska problem som psykiska. Missbruk för att dämpa ångest är bara en, sen har vi självskadebeteenden, depressioner, ångest och så vidare.

Och idioten som åsamkade detta lidande kan i bästa fall sitta i fängelse i tio år, sen är han/hon fri att leva sitt liv som de vill,. Fri att begå fler övergrepp, förstöra fler liv. I sämsta fall får den inget straff alls.

 

Just nu rullas många barnpornografibrott upp i ljuset. Jag kan omöjligen begripa hur de personer som arbetar med det kan behålla sin mentala hälsa! De är riktiga hjältar i mina ögon. Sen att de kanske inte kan få till fällande domar eller att det pga lagar och regler inte går att göra så mycket är skit. Det måste göra deras arbete så förbannat tröstlöst. Att veta allt det de vet, men att gärningsmannen ändå går fri. Pga nån liten detalj. Och inte bara en gång utan med stor säkerhet väldigt ofta.

Att tvingas titta igenom de här filmerna, filerna och bilderna där barn utsätts för vidrigheter skulle få mig att skaffa en AK-5: direkt och göra hembesök med dödlig utgång. Tur att de har bättre självbehärskning. Eller otur;)

 

Okey vad vill jag säga med detta då?

Jo jag vill ha livstids fängelse för övergrepp mot barn.

Barnet får leva med det och lida av det i resten av sitt liv, det är inte mer än rätt att gärningsmannen får göra det samma. Helt ärligt så skiter jag i att pedofili klassas som en sjukdom. Sök hjälp eller ta konsekvenserna.

Enligt min lokalblaska UNT så har 300.000 svenskar sexfantasier om barn. Jag kräks fan. Alla begår nu inte brott, men finns tankarna där så finns även risken att de gör verklighet av det.

 

Sen vill jag ha mycket tuffare straff för våldtäkter, jag är inne på livstid även här.

 

Folk som med berått mod förstör livet för andra genom sina medvetna handlingar ska straffas hårt. Så är det bara, Man vet att man gör fel i de här situationerna, ingen kan komma och säga att de trodde att treåringen var med på det, eller att tjejen som har blåmärken och sår över allt samtyckte.

Eller kan kan man, men då är man ju på riktigt svagbegåvad, och behöver hjälp av den anledningen.

 

När jag ändå håller på så kan jag säga att jag tycker att personer som inte är svenska medborgare och begår grova brott här ska utvisas på livstid. Vad är grejen med att det inte är så? Nä, det kanske kan vara svårt att utvisa folk till länder där de dödas bara de sätter foten över gränsen men det skulle de kanske ha tänkt på lite tidigare. Innan de begick ett mord eller rån eller våldtäkt. De har ett val precis som alla andra. Om än kanske att de är traumatiserade, men det ska ingen annan behöva drabbas av. Här har svenska regeringen ett gigantiskt ansvar – flyktingar behöver hjälp. Funkar inte att tro att allt löser sig bara de får komma hit.

Ja det är hårda ord, och jag har inget emot icke-svenskar så länge de sköter sig. Men på samma sätt som jag ogillar svenska personer som begår avskyvärda brott så ogillar jag även de som inte är svenska medborgare och gör det. Ingen skillnad på folk och folk här. Får man en ny chans i ett nytt land så får man se till att sköta sig eller ta konsekvenserna.

Handlar inte om rasism över huvudtaget. Handlar mest bara om rätt och fel. Sunt förnuft:)

 

Att ändra grundlagar tar tid, det måste få ta tid, men nu känns det som att den här problematiken funnits länge och inget händer, så det är helt enkelt dags nu.

Fram för skärpta straff helt enkelt. Kanske att det avskräcker folk från att begå de här brotten? Eller i alla fall att tänka ett varv till.

Eller vad tycker ni? Kanske håller ni inte alls med?