Jag ska till Göteborg i morgon och medverka i SVTs Opinion Live:)
Som jag sagt här förr många gånger så är jag så oerhört mycket bättre på att skriva än att prata, så detta är en utmaning:D
För några år sen fick jag frågan om att vara med i något annat debattprogram och då vågade jag inte och tackade nej. Och sen ångrade jag mig för jag avskyr att backa för att jag inte vägar..
Vi ska prata om att det tydligen ska bli så att barn till föräldralediga ska ha rätt att vara på dagis heltid. Jag tror fan att världen är galen på många sätt. Varför skaffa barn om man sen lämnar dem på förskola heltid? När man är hemma med ett litet syskon alltså. Måste man jobba så är det en annan sak, det är liksom därför det finns dagis. Inte för att man ska leka lattemorsa och glassa runt även med barn nummer två,tre..
Realitycheck – det blir aldrig som med första barnet. Första är speciellt. Andra med, men på ett annat vis.
Ja, jag ska inte snacka mer om det nu, utan försöka utkristallisera mina åsikter till några väl valda ord i morgon. Jag vet att debatter brukar vara rätt hetsiga och ganska så fula, plus att man knappt hinner säga något så det känns lite läskigt. Jag vet exakt vad jag tycker, och jag står för det, men det finns så många anledningar som folk pratar sig blå om, och som DE står för.)
Jag kan inte säga att det är fel, eftersom alla gör som de vill, men JAG tycker att det stört att ha syskon på dagis och gå hem med en liten. Det skulle jag aldrig klara av att göra. Av många anledningar, men mest för att jag vill umgås och hänga med mina barn:)
För att klargöra i förv’äg, jag har vänner som gör precis tvärtemot vad jag tycker, och vi är vänner ändå::)
Det ska bli kul att prova, jag har aldrig debatterat förr, och jag är inte ett dugg bekväm med det, men vafan… ;)
Tittar ni? Isf, var snälla:) Tror det är på SVT 1 vid 22.
Jag kommer åka tåg som går från Uppsala vid 12, och är framme i Göteborg runt 17-tiden, Eftersom jag inte kommer hem samma kväll så blir det hotellövernattning, vilket inte känns ett dugg jobbigt:) Inte heller hotellfrukost känns som ett straff.
Scandic Europa, där har jag bott förr, det är så fräscht och fint, och har en grym bar…kanske ska jag hänga där efteråt? Eller så ligger jag i sängen och kollar på TV i min ensamhet.
Sen bad jag om en lite senare tid hem på fredag så jag skulle hinna checka in Missäy, favvobutiken. Jäklar om de inte har öppet eller nåt sånt, men då hittar jag nåt annat att göra. Åker vid lunch och hemma vid middag.
Det blir lite meck med barnvakt, men mamma stöttar upp de timmar som inte Patricia eller Corrinda är hemma, några på torsdag och några på fredagförmiddag så det löste sig enkelt.
Ihhhhh :)
Idag har jag frusit, Och halkat. Jösses vad snorhalt det var på min uppfart, jag höll på att dra på ändan både en och två gånger, så jag strödde ut lite tösalt och nu är det finfint. Tydligen hade Corrinda gjort en riktig vurpa på väg till bussen som slutade med att hon låg raklång på gatan och skrattade ;)
Efter att Jamie och jag varit och handlat så grejade jag på med lite saker, och plötsligt var det mörkt. Jag frös fortfarande så jag kokade en riktig kopp choklad på kakao och grädde till mig, Corrinda och Jamie som var de som var hemma. Toppade med marshmallows:)
Supergott.
Strax efter klev Jordan och Lovelia innanför dörren och jag blev så förvirrad. De var iväg på kyrkis som började fyra, och jag var helt säker på att klockan bara var som mest fem, men det visade sig att den var sex… men hur är det möjligt? Tappa bort timmat sådär…
Jaha, bara att börja med middagen då, som blev sen, men så blir det ibland. En riktigt god korvstroganoff och ris blev det. Jag var så¨less på falukorv för några år sen, och vi hade ett långt uppehåll på några år och nu är det jättegott:) Jag köper korv med så hög kötthalt som möjligt och det är stor skillnad ju.
Nu ska jag packa klart, jag hinner inte i morgon eftersom det är kyrkis för Jamie. Sen kommer mamma och pappa och hämtar honom och kör mig till stationen. Buzy buzzzyyyy:)
Vet inte vad jag ska ha på mig, men det blir något svart misstänker jag, det är så det ser ut i resväskan:)
Håll tummarna för mig nu, så hörs vi snart!
Natti natti :)
På min sons fritids är det de barn som har föräldrar som är arbetslösa, går på bidrag mm som går flest timmar! Jag blir tokig för min man och jag jobbar heltid men lyckas ändå begränsa tiden på fritids för sonen. Han gillar inte fritids och jag kan förstå det för det är ju alldeles för många barn på alldeles för få vuxna. Fritids kan säkert vara bra men jag gillar det inte just nu…..
Själv tycker jag att man kan ha syskon hemma då man är föräldraledig MEN det finns oxå mycket som talar för att familjen skulle må bättre av att ha de större syskonen på dagiset. Dock känns heltid 5dgr i veckan lite väl mycket. Men ca 2-3 halvlånga dagar eller kanske 4 kortare dagar.
Beroende på hur stort syskonet är så lär dem sig otroligt mycket mer på dagis än hemma med mamma. Vid 3-4års ålder vill de ha mer än bara tid med mamma. Tids nog behöver dem stimulans och socialt samspel. Vissa mer än andra (tex de överaktiva, sånna med autism, adhd osv). Att ränna runt på lekland, till vänner m.m. Varje dag är inte att rekomendera för en nyfödd (med tanke på alla jädra sjukor som tex RS. Kan man minska risken -så gör det!!). Det räcker med baciller som större syskon/skolbarn drar hem på avstånd de behöver inte vara i värsta smitthaven själva.
Jag hade mitt 3:e barn hemma i 2,5år eftersom jag var föräldraledig med 4:an som kom bara 12månader efter 3:an. Såg framför mig hur roligt vi skulle kunna ha det om dagarna men det blev ett rent helvete och jag ångrar att jag inte satte 3:an på dagis tidigare.
Kolik, rs-virus, astmor, allergier, utbrändhet, förlossningsdeprissioner, en överaktiv storebror som föll från bänkar, handfat och köksbord medan jag slet med att mata lillasyster.. Så var INTE tiden med mina två första barn. Jag mådde och orkade bättre då, och de höll sig betydligt lugnare även om de oxå gjorde hyss och hade sina skrik och trotsperioder. Men de smet aldrig ut, klättrade inte över barngrindar, fick upp barnspärrar vid 1årsålder osv.
Behöver man verkligen hjälp och avlastning så ser jag inget fel med att sätta det äldre syskonet på dagiset i en par timmar någon/ra dagar i veckan eftersom man HAR den möjligheten. En stressad morsa som mår skit, en ständigt ätande och skitande och skrikande småbebis och ett överaktivt storesyskon som skriker efter att få härja, umgås, få fokus och springa av sig (mer än vad som går på gården, på lekland osv). Det är inte hälsosamt. Varför pressa sig så hårt och försöka vara en supermorsa ”bara för att man valt att skaffa/behålla syskon”?
De som klarat att vara hemma med alla sina barn. Trevligt. Toppen! Bra att det funkat för den familjen. Men så finns de andra som haft det betydligt jobbigare än bara ”en tuff småbarnstid”.
Jag har ett autistiskt barn. För han var det jätteviktigt med dagis/det sociala samspelet som är helt annat på dagis än ”hemma”. Rutiner var superviktigt. Att åka hittan å dittan eller bara stanna hemma var inget för honom även om det var så jag hade målat upp allt inför föräldraledigheten.
Min 3:a var väldigt aktiv, utan diagnos. Han började må mycket bättre av dagis. Han aktiverades inte tillräckligt av pussel/spel/innelekar/sång/lekar på gården osv eller timmar på lekland eller hos vänner.
Barn och familjesituationer är så olika från barn till barn. Fler valmöjligheter är toppenbra. Men naturligtvis ska de ju inte utnyttjas på fel sätt. Vi fick tex lämna intyg för utökat dagisbehov.
Min 4:a fick RS-virus och var sjuk i ca 20veckor. Sedan avlöstes RS av astmabesvär. Många sjukhusbesök. Det var innan 3:an var inskolad på dagis och jag kan säga att det var INTE kul för honom (eller mig) då typ all tid gick åt de sjuka småsyskonet. Dag som natt. Men vi slet och tänkte som dig. Ideotiskt känner jag idag. Vi fick betala ett surt pris för allt. Utbrändhet är inte en dans på rosor för varken den drabbade eller de nära anhöriga.
Jag tror att alla anser att OM man har ”särskilda behov” som sjukdom eller diagnoser i familjen, så kommer allt i ”annat läge”. Finner det rätt sorgligt att folk som inte borde, känner behov av att försvara sig. Det är ju inte underligt, att behöva hjälp, stöttning och avlastning om man ”har något”. Men om man har fullt friska barn, är fullt frisk själv… Så borde man kunna underhålla sina barns behov, kunna gå ut till en lekpark, en ”Öppen förskola”….. Självklart bör ”sömnbrist på grund av kolikbebis” räknas in som ”särskilda behov”. Det kunde man lösa med att alla barn hade SITT dagis, där de hade 15h/vecka-rätt. Så kunde föräldrarna introducera barnen, kanske följa med på utflykter och sådant- med den nya bebisen, så att det större barnet känner trygghet för att lämnas in ”vid behov”. Men 40h/vecka när en förälder ÄR hemma? Till och med 30h/vecka låter mycket…? Man talar i dagsläget om önskemål om ARBETSTIDSFÖRKORTNINGAR. Inom sjukvården t.ex. Så varför skall då småbarn orka vara på dagis 40 h/vecka?
Jag tror att alla anser att OM man har ”särskilda behov” som sjukdom eller diagnoser i familjen, så kommer allt i ”annat läge”. Finner det rätt sorgligt att folk som inte borde, känner behov av att försvara sig. Det är ju inte underligt, att behöva hjälp, stöttning och avlastning om man ”har något”. Men om man har fullt friska barn, är fullt frisk själv… Så borde man kunna underhålla sina barns behov, kunna gå ut till en lekpark, en ”Öppen förskola”….. Självklart bör ”sömnbrist på grund av kolikbebis” räknas in som ”särskilda behov”. Det kunde man lösa med att alla barn hade SITT dagis, där de hade 15h/vecka-rätt. Så kunde föräldrarna introducera barnen, kanske följa med på utflykter och sådant- med den nya bebisen, så att det större barnet känner trygghet för att lämnas in ”vid behov”. Men 40h/vecka när en förälder ÄR hemma? Till och med 30h/vecka låter mycket…? Man talar i dagsläget om önskemål om ARBETSTIDSFÖRKORTNINGAR. Inom sjukvården t.ex. Så varför skall då småbarn orka vara på dagis 40 h/vecka?
Som jag skrivit längre ner. Jag tycker 40h är galet. De 15h som finns är jättebra för de med behovet OAVSETT de är fullt friska eller ej. Har man ”särskilda behov” (alltsa extra behov pga ex sjukdom/diangos) kan man med intyg få förlängdt tid.
Jag menar att det finns även FRISKA barn med behov. Vem är den som avgör vad en frisk förälder klarar och vad ett friskt barn faktiskt ”klarar sig med förälderns pedagogik m.m.”? Vad säger att man kan gå på öf med storasyskonet? Alla har inte möjligheten pga tex saknat körkort, bebisens sov/mat-rutiner och mycket mer.
Det finns många fullt friska människor med behov, och de finns många av de med särskilda behov, som har dagis till syskon. Alla skriker inte ut sin anledning till att ha syskonet på dagiset men uppenbarligen finns det en anledning god nog för dem som gör att det passar dem bäst.
Vem är det som kan se och avgöra vilka som har behov? Kalla folk för ”lattemorsor”, Hur kan man vad den morsan har för behov och bakgrund till att sätta sitt storesyskon på dagis ?
Vad krångligt allt skulle behöva bli om storasyskon förbjöds sina 15h. Det är min åsikt.
Jag kan bara vidhålla att de flesta är fullt friska och fungerande. Och jäkligt curlade helt uppenbart;)
Du ser problemen medan jag ser lösningarna.
Om man bara vill och är villig att försöka hitta en lösning så funkar allt.
Om man hänger upp sig på mat och sovrutiner så kan man bli oerhört låst, och det väljer man ju då själv. Det går nämligen att vars flexibel, med både mat och sömn:)
Du vill krångla till allt men om man bara backar lite, tar det lugnt, andas och funderar ut vad man vill och sen en lösning så funkar det att vara fullt frisk, och ha sina friska barn hemma när man får friska syskon:)
Det är så enkelt i grund och botten.
Blir så full i skratt. Inte elakt menat utan för att jag själv tänkt som dig (av de som framstått här) en gång i tiden ?
Jag klappade mig stolt på axeln för gott föräldraskap efter mina två första barn. Gud vad duktig jag var som fick ihop allt och dessutom hade lyckats med väluppfostrade och lugna barn. För visst var det jag som formade dem till lugna individer ?. En tid var jag även ensamstående med de barnen, minsta var då 13månader. Visst var det kämpigt under deras småbarnstid. Men jag förstod ändå inte vad andra ”klagade” över. Och allra minst hur ett par med bara ett (friskt) barn kunde klaga. Herregud, hitta lösningar. Sluta va så lat och omöjlig. Kan jag kan ni. Det är ju ”bara” att göra si och så. Du mååste orka! Ingen idé att klaga. Funkar inte det ena, prova det andra tills du hittar lösningen… Man klarar allt bara man vill bla bla….
Tre av mina fyra kids är lagomt vilda och krävande barn. Men så har jag fått uppleva något helt annat med ett av mina fyra barn. De har haft helt andra behov av aktivering. Ska väll tilläggas att det är fullt friskt. Inga diagnoser. De barnet är betydligt lugnare idag men var faktiskt en ”farlig katastrof” under en par års tid. Efter de barnet så ändrade jag helt min syn på allt. Idag tänker jag inte längre ”allt går bara man vill” eller ”har man skaffat barn måste man ta hand om dem”. Idag tänker jag positivt men mer realistiskt och har mer förståelse. Jag pressar inte gärnet då jag kan hitta bättre lösningar än att fullständigt göra slut på mig själv.
Det handlar ju ändå om personligheter. Barnens. De vuxnas. Vissa är starka fysiskt/psykiskt, andra inte. En del kids är som 7barn samtidigt och behöver verkligen fokus 24/7. Vi har det olika. Och vi mäktar olika -det handlar inte om lathet.
En persons situation kan vara olik den andre personens situation men de båda personerna upplever, känner och mår detsamma rent känslomässigt. Vem har det värst egentligen? Ingen. De båda känner ju lika även om situationerna ser annorlunda ut.
Har man ingen aning om vad jag menar så har man själv aldrigt varit där (både känslomässigt och fysiskt) även om man så haft en kämpig småbarnstid.
Vi har rätt till 15h. Vissa väljer det. Förmodligen pga deras livssituation vare sig de är fullt friska eller ej. Det är klokt att förebygga sämre mående om man tydligt känner att man inte mäktar eller skulle mäkta. Det behöver inte finnas deprission, diagnos, utbrändhet m.m. för att må mindre bra. Man kan vara frisk men påverkad. I längden kan det leda till ohälsa som även drabbar barnen i högsta grad. Om man märker att storasyskonet behöver mer än vad som faktiskt går ihop med bebisrutinerna, ekonomin och vad som är allmänt möjligt för den hemmavarande föräldern så handlar det inte om lathet att sätta de barnet på dagis några timmar, några dagar. Ingen bestämmer vad andra ska eller kan orka. Det känner vi själva.
Allt är inte alltid så enkelt som man själv kan tycka och tänka när det väl kommer till praktiken. Jo, det finns barn som inte går ihop med rubbade rutiner för då blir dagarna ett helvete. Inte bara jobbiga utan bokstavligen ett helvete hur djupt man än andas och planerar sin lösning. Att rubba rutinerna ibland kan funka. Men alla mäktar inte att rubba rutinerna alla dagar. Det förstör för både barn och förälder. Anser man att rutiner visst kan störas och ändras i kombination med lugn och planering -då har man inte haft en tillräckligt ”rutinbehövlig” (så dålig på ord och att uttrycka mig rätt?) bebis och har därför inte förstått ”omöjligheten” i det hela.
Du känner inte ens mig men påstår att jag vill krångla till allt? ?? Det är det jag menar. Att du omöjligt kan ha någon aning om hur andra (eller mig i detta fall) försökt under våra olika småbarnstider. Ingen aning om varför folk egentligen känner och väljer som dem gör. De som väljer dagis gör det förmodligen för att _inte_ krångla till det mer än vad det redan är där i bebisvardagen ?
Någon skrev att sömnbrist är ett självklart skäl till att få ha storasyskon på dagis. Vem bestämmer att just det är ett självklart skäl? ? Bäst är väl ändå att föräldrarna själva får avgöra vad som är deras anledning och skäl till att ha barnet på de erbjudna 15timmar som finns, Det är få timmar på några dagar i veckan. Övrig tid de dagarna, samt övriga dagarna så är storasyskonet hemma. Föräldern avsäger sig ju inte ansvaret, den nyttjar bara en kort stunds behövlig avlastning. Eller behov/nöje för storasyskonet -om man vill se det så ?
Nu lägger jag ner vår pratstund. Alla tycker olika. Finns nog inga riktiga rätt eller fel. Det är olika för alla.
Jag är iaf med dig på att heltidsdagis för syskon låter galet ?
Har man särskillt behov för mer än 15h kan de föräldrarna få det med hjälp av intyg. Det funkar ju (väl?) bra som det är redan. Med dagens valmöjligheter/erbjudanden ?
Jag såg dig idag på reprisen av Opinion live, du pratade jättebra, kloka ord, jag håller helt me dig. Snygg var du också, håret är jättefint! Önskar dig en trevlig helg!
Jag kan tycka att det är tokigt att en föräldraledig ska få ha sitt barn på förskola fler timmar än mig som jobbar. Eller är det tänkt att alla även vi som jobbar deltid ska få ha 40 timmar i veckan?
Hej. Det funkar visst att ha barnen hemna, det krävs dock lite mer av föräldern. Jag är glad att jag haft våra barn (5 st) hemma vid syskon. Tycker det är lite tokigt att barn till hemmavarande föräldrar tar upp fröknarnas tid som så väl behövs till arbetande föräldrars barn.
Men som sagt, det är ens eget val!
Betalar SVT resa och hotell etc för att låta dig prata 30 sekunder…?!
Alltså jag menar inget illa mot dig så klart men tråkigt att inte få höra dig mer än typ en halv minut : )
Du såg amazing fräsch ut!
Japp:)
Så är det, lite galet men å andra sidan skulle det vara svårt att ha bara närboende till Gbg med:)
Eller Stockholm när det är där.
Men dom kunde ju låta gästerna få liiite mer tid, rätt stressigt program!
Hur funkar det, är det genrep eller kör man pang på rödbetan direkt?
Kanske har lust att skiva ett inlägg framöver om lite blandat hur tv funka?
Trevlig helg : )
Pang på bara :)
Och tack ?
Håller så mycket med dig! Detta är helt galet!!
Jag tror att många föräldrar skulle tänka annorlunda om de fick vara med mig en vecka på jobbet. Vi går på knäna verkligen! Stor barngrupp, för lite personal, direktiv uppifrån att ej få ta in vikarie om någon är sjuk.. Listan kan göras lång.
Om detta blir tal om att komma till min kommun då säger jag upp mig direkt!
Det är bra att förskolan finns för de barn som verkligen behöver vara där, de andra barnen (få undantag finns) har det så mycket bättre hemma!!!
Så tycker JAG!
Du uttryckte Dig väldigt bra! Undrar om nästa steg i debatten blir ett ”rop” på att det skall finnas möjlighet till att ha förskolan öppen på helgerna så föräldrarna får ha ”egen tid”!?
Småbarnsåren går så fort – jag vet det för jag är en Lycklig mormor!
Tycker du ofta har sunda åsikter men att en kvinna år 2016 tycker så här gör mig lite mörkrädd. Har du samma åsikt även om syskonet är 4-5 år? Vårt barn var 4 när lillasyster kom och kompisar och gemenskap är en stor sak för en fyraåring. Skulle jag säga till honom: i 18 månader ska du nu hållas hemma och du får inte gå till förskolan. För mamma vill umgås med dig! Han hade farit väldigt illa då. Barnet kan väl också få något att säga till om. Att få träffa sina kompisar regelbundet på föris lovar jag dig går före att hänga med sin mamma dygnet runt, i alla fall för en fyraåring!
I första hand anser jag att barn under tre år ska inte vara på dagis alls. De har noll utbyte av det och detta finns det mkt forskning på.
Större barn .. Möjligen. Men även de klarar sig fint utan dagis så länge man som förälder engagerar sig. Det kräver ju lite mer av en som förälder såklart:)
För mig låter det som att 15 timmar på förskola för att leka med sina kompisar kan i stort sett jämföras med kyrkis, eller vad är skillnaden? Alla har inte kyrkis att tillgå, öppen förskola är också sällsynt och har man inte många syskon eller stort nätverk av kompisar kan jag inte fatta vad det är som är så farligt. Dessutom kan jag aldrig engagera mig pedagodiskt som de gör på förskolan, jag har helt enkelt inte den kompetensen. Alla gör väl det som de anser vara bäst för sitt, sina barn eller….
Och så var vi där igen:)
Jo du kan tillräckligt med pedagogik för att lära ditt barn rätt och fel och mer behövs inte. Exakt VAD är en pedagog bättre på än du som mamma? Hitta på pedagogiska lekar? Tja.. Baka, diska, byta blöja/kläder på lillasyskon, plocka blommor i olika färger, sortera stenar i olika storlekar… That is pedagogik;)
För att ta hand om sitt barn behöver man exakt noll högskolepoäng! Exakt noll. Det du behöver är sunt förnuft och kärlek. Så just det argumentet suger! Lita på er egen kompetens för sjutton ?
De var några år sen jag fick mitt sista barn och storebror var hemma i nästan två år då jag var föräldraledig med lillasyster. Kommentarerna om att de stora barnen saknar dagis kompisarna är ju busenkelt att fixa, de kommer helt enkelt hem till en, de kan sova över, eller så hämtar man de tidigare från dagis och så leker de hela eftermiddagen. Hade ofta dagis kompisar hemma till min son.
Det fanns så mycket att göra tillsammans med mina barn då vi var hemma och det bästa är att det finns kvar än i dag även om det gått 18 år sen jag var hemma. Sagostunder på biblioteket och de hade även barnteater. Åka till badhuset, öppnaförskolan, lekplatser, skogen, parken, havet, sjön. Gå på museum är super roligt med små barn. Sätta sig och åka buss bara för att vi aldrig gjorde det i vanliga fall. Besöka 4H gården. Allt de här är inga kostsamma aktiviteter så det är inte orimligt att genomföra och samtidigt lär sig barnen så otroligt mycket och det tillsammans med sin förälder. (och nä lillasyster var ingen liten ängel som bara åt och sov utan hon ville bli buren de första fyra månaderna, men så här i efterhand så gick det oxå.)
Håller med dig gällande föris förstår inte varför man ska lämna barnen där på heltid om man är hemma? Om jag fick gåvan att få fler barn skulle jag försöka suga ut tiden tillsammans med dem lika mycket som jag gjort med sonen. Jag älskar att vara med barn, föredrar faktiskt barn framför vuxna många gånger.
Bra jobbat. Debatten blev så låg när nästa mamma beskriver hur lite eller inget stöd de får. 40 timmar på förskola. Jsg säger nej.
Kunde inte sagt det bättre sj ?
Vi bodde i Sthlm när vi hade rätt till 30 tim för föräldraledig. Men utnyttjade inte alla. Hade syskonet hemma 1-2 dagar extra och kortare dagar än vad vi fick (oftast) MEN spenderade massor av besök i vården och på sjukhus med syskon nr 2 och då var det fantastiskt att förskolan fanns som alternativ istället för att släpa med syskonet till vården.
Har en ännu konstigare situation nu (med fler barn) och känner att diskussionen så ofta är svart/vit – heltid eller max 15 timmar. Finns massa däremellan.
Och vi som föräldraledig ställer alltid upp tex om förskolan skullle ringa/be de som inte måste vara i omsorg att vara hemma pga tex sjuk personal. Självklart.
Försöker ställa upp även när vi jobbar och pusslar. Likt förbannat känns det som att allt man gör blir fel i någon annans ögon.
Att bli stämplad som ”lattemorsa” när man gör allt annat än tar en latte, ens sprungit på stan, inte besökt en frissa på ett år, inte ett träningspass osv suger.
Ta inte åt dig om du inte slappar, shoppar, dricker latte eller bara leker Enbarnsmamma :)
Alla gör som de vill, alla blir saliga på sin tro ?
Hej! Jag gillar din blogg och tycker den är kul att läsa. Jag har inga problem med sponsrad inlägg och ibland blir du påhoppad, för folk så lätt missförstår. Text är klurigt för man hör inga tonfall osv. Detta inlägg och kanske även andra om samma tema dvs förskola eller inte, tycker jag du låter lite hård. Världen är galen…leka lattemorsa och glassa runt…stört att ha syskon på dagis när hemma med liten. Jag tycker inte det kompenseras av att du skriver att du känner många som gör tvärtom, vi är vänner och en smiley. Jag skulle gärna vilja ha en lite mer nyanserad diskussion. Jag tänker att kanske fler bodde närmare mor- och farföräldrar förut. Att det kanske beror på hur syskonet är, vild eller lugn? Även ålder på syskonet naturligtvis. Statusen på mamman både psykiskt och fysiskt. Hur bebisen är, skriker hela nätterna?
Jag tycker ju så:) och antingen så säger jag det ”hårt” och folk fattar eller lindar in det och fegar lite;)
Jag står för det och i de allra flesta fall är det rena hittepå aanledningarna att ha syskon på dagis. Orkar man inte ta hand om två barn kanske man borde tänkt till innan. Jag säger inte så mkt om 15 tim/v men heltid?
Och tänk även på detta- om Ingen fick ha syskon på dagis så skulle öf öka, barn på gården skulle öka, det skulle finnas barn att leka med på hemmaplan ..fatta hur kul det skulle vara att vara föräldraledig då:)
Vi kan visst diskutera här, och jag lyssnar men håller inte med, men förstår hur ni menar:)
Du skriver ju ändå att du tycker syskon ska vara hemma för där får dem allt de behöver.. ”Tänkt till”? Bestämmer man vilken slags bebis man får? Personligheten yrväder eller lugn? Väljer man kolik? Bestämmer man sitt psykiska mående därefter? Bestämmer man förlossningsskador? Bestämner man att ens sambo plötsligt drar? Bestämmer man själv vad man ska mäkta och inte mäkta med?
”Hittepåanledningar”? Vem avgör om en anledning är ”skälig” eller ej? Kanske är det så att många inte vill skrika ut deras anledningar. För någon med psykiskt ohälsa kan den där latten på stan med en vän vara jätteviktig för välmåendet/återhämtningen. Vem vet hennes bakgrund? Att inte orka, att må psykiskt och fysiskt dåligt, få ett syskon med diagnos m.m. Ska man tänka på sånt innan? Ska sånt få bestämma om man ”får” skaffa syskon eller ej? Isf skulle ingen kunna skaffa syskon då alltså ??
Att öf skulle öka tvivlar jag på. Möjligen i de större städerna neråt i landet.
Att föräldrar plötsligt skulle må bättre och slippa fysiska/psykiska besvär iom stängt dagis och fler öf? ???
Men varför är det så svårt att förstå att jag pratar om NORMALFALL?
En frisk mamma med friska barn. Eller pappa om nu han är hemma.
Och jo. Tänk att ingen får ha något syskon på dagis när det kommer syskon. Vad händer då? Jo det finns barn hemma, du har plötsligt folk att göra saker med, tillsammans med dina barn. Minskar kostnaderna för barnomsorg kan de pengarna läggas på öf. Som lagts ner pga kostnader och för få barn.
Det skulle vara värsta winwin.
Bestämma vilken bebis man får gör man ju inte men vaddå , att ha ett yrväder till unge är ju som det är. Det kräver mer av oss som föräldrar det gör det, att ha syskon hemma. Men det ger så oerhört mkt mer än man kan fatta om man inte ens testat.
Psykisk ohälsa ökar ja, och även stress bland små barn.. Att vara i en grupp med många andra. Dag efter dag, långa dagar. Det stressar våra barn. På ett ställe där de inte kan styra vilka de träffar, de kanske är skiträdda för ungen med toppluva? Eller Xx slåss, bits, retas, sabbar, är allmänt taskig. Och ingen fattar nåt för de märker det inte ens eftersom det kryllar av kids som kräver uppmärksamhet.
Och hemma är mamma med lillebror. I lugna tryggheten.
Visst, många barn trivs på dagis så är det, men med lite engagemang och påhittighet skulle de trivas lika bra hemma!
Inte alls svår kärnfysik att fatta ?bara sunt förnuft.
Vad är normalfall? Det är ju det jag undrar ? Vem avgör vad som är ”giltigt skäl” att få ha syskon på dagis ? Vem/vad bestämmer vilka barn som går att aktivera själva eller faktiskt har behov av dagis. Fullt friska (eller ej) föräldrar och barn väljer dagis för att det passar måendet och det praktiska i familjen bäst.
Många väljer dagis, många väljer att ha syskonet hemma.
Många vill ha barnen hemma men överväger ändå dagis för att det är vad stora barnet i kombination med förälder behöver i slutänden -trots att de är friska och har försökt fått ihop vardagen/rutiner länge. Det är inte alla gånger en bebistid matchar aktivering av storesyskon. Att få ihop några enstaka dagar funkar i längden. Men att dag ut och dag in kämpa med något ohållbart resulterar ofta i något negativt. Att pressa och kämpa med att få ihop dagarna ”för barnets bästa” brukar inte alltid resultera i att det ger mer än vad det tar. Bästa kärleken får barnen av en glad och harmonisk förälder (obs! Min åsikt) ?
Åsiktetna är olika. Säkert oxå beroende på egna upplevelser. Intressant att se hur andra tänker. Inget ont menat.
Fler öf = mer personal = kostnader. På ett dagis behövs fortfarande ett visst antal personal/antal barn.
Fler/mer öf på mindre orter tror jag ej skulle gå ihop. Möjligen begränsat till större städer..
Tror ej heller att föräldrar aktivt ska ”tvingas” umgås med andra föräldrar och deras barn (som de kanske inte ens går ihop med kemimässigt). Missförstå mig inte med ”tvingas” ?? Föräldralediga umgås oftast med vänner och barn de redan känner, i den mån de får ihop det.
Barnen stressas av dagis? Jo, kanske det. Men att gå på fast rutin. Till samma dagis, varje gång (ex 3h i 5dgr alternativt 5h 3dgr). De träffar samma barn/personal varje gång. Har fasta måltider m.m. Det tycker jag borde vara tryggare än att aktivt ränna på olika öf där föräldrar och barn varierar beroende på hur föräldrar har möjlighet att deltaga just de dagarna. Det blir ingen fast rutin/trygghet för barnen. Att hälsa på vänner/öf är ju inte skadligt men barn mår ändå bra av fasta rutiner i längden/på sikt. Många föräldrar orkar inte större aktiveringar tillsammans med bebis flera ggr i veckan som många storesyskon har behov av (då menar jag inte av lathet från förälderns sida). Behoven hos barnen är som sagt olika och det känner/ser/märker föräldrarna bäst. Det är min mening i detta -föräldrar/barn har olika behov och möjligheter trots friska tillstånd därför väljer dem dagis eller ej därefter ?
Vad är det som säger att barnen ej bits, puttas, blir rädd för en konstig mössa osv på öf? ? Det finns förståss många sortes dagis men på vårat har barnet fått den tröst de behövt. Där är barnen väldigt duktiga på att gå till fröken och berätta att någon är ledsen eller om någon är elak mot någon i de fall pedagogen haft ryggen emot. Socialt samspel i större grupp är nyttigt för barnen. Själv har jag upplevt mina barn som mer blyga på öf, som att de ej vill gå ifrån mig jämfört med hur dem är på dagis. Där är dem van att ta för sig utan föräldern. För mig känns det oxå viktigt att barnen får vänjas/lära sig att vara utan föräldrarna, och klara av större barngrupper, innan skolan och ”allvaret” drar igång.
Engagemang och påhittighet matchar som sagt inte alltid bebisens viljor och rutiner = frustrerat storesyskon som känner och ser att mamman behövs så mycket för lilla bebisen som växer och kräver alltmer. Såvida man ej har en bebis av mer lättsam variant. Gud vad tjatigt detta blir ?
Mycket låter och känns så lätt i huvudet då man tänker och föreställer. Annat är det i praktiken. Ibland funkar det, andra gånger inte.
Nä hörrö. Detta kan diskuteras i evigheter ?? Jag accepterar din åsikt i det hela, ville bara framföra min syn på det hela och få höra hur du såg på ”detaljerna” jag undrade över ?
Men åhhh så typiskt! Jag har precis satt mig på tåget FRÅN Göteborg OCH jag bodde på Scandic Europa tills imorse! Tänk om jag fått säga hej:)
Kom på att jag inte presenterade mig när du bad om lite info om oss bloggläsare för ett tag sedan, så det kan jag ju göra nu:) Är 39 år, jobbar statligt med planering och uppföljning och har två barn som är 4 och 6. Läser din blogg sedan kanske 2-3 år och tycker att du är för härlig! Gillar att hänga med i din vardag, tack för att du bjuder på det!
Lycka till ikväll, jag tror du kommer fixa det galant!
Carola: Åh typiskt! Nästa gång:)
Kul att få höra dina vettiga åsikter! Jag tycker att man får ordna barnvakt barnaktiviteter som man vill med sina barn MEN faan om samhället ska betala! Själv hemma med fem och älskar det. Andra måste jobba och måste då ha förskola. Är man sen hemma med syskon så kan jag tänka mig att samhället sponsrar 15-20 timmar i veckan för 3åringar och uppåt så att de har kvar sina kompisar och sitt sociala liv på föris. That’sit! Gamla som inte kommer ut ens gång i veckan dåliga skolresultat Dåliga löner till vårdpersonal etc måste gå före. Betala själva eran barnomsorg när ni inte måste arbeta!
Håller helt med dig. Skaffar man barn är det väl gör att man vill ta hand om dem. Skyll inte på att de beh leka av sig..Detv finns öppna förskolan dit man kan gå med både liten och större. …
Du verkar vara så 100% i dina åsikter om att ungarna ska INTE vara på dagis. Tänk OM det är så att det är ett LITE större barn som ska gå hemma med mamma/pappa och kanske har långt till kompisar. De flesta ungar av idag börjar dagis tillsammans och fortsätter ofta tillsammans upp i skolåldern. Mina hade varit helt ensamma om jag inte fått lämna , nu blev det inte heltid och det ska det inte vara om man är hemma med litet nyfött för ALLA i familjen bör ju umgås,
Det KAN bli för lång tid för barnet att vara borta från sina vänner och den kontinuitet som dagis ändå ger. Visst kan man ha sina ungar hemma om de har lätt att NÅ och lätt att FÅ vänner där man bor. Men betänk att ALLA har inte det, och då är det lättare att åka iväg med banet till dagis ( den andre föräldren tar med och ev hämtar ) Kan bli väldans tråkigt för ungen att bara gå hemma och ”drälla” också, för nu är det ju faktiskt inte så att det är så värst många som har så pass många ungar hemma att man själv bildar ett dagis. Allt är inte svart eller vitt och som du själv skriver, alla får ha en åsikt. Min åsikt är att man ska få ha MÖJLIGHETEN och att man SJÄLV ska få välja. Man betalar väl för det !
Fast om det inte finns plats då? För de som MÅSTE jobba? Ska man då inte vara lite solidarisk mot sina medmänniskor och ta sitt ansvar som förälder? Der är ändå till syvende och sist förälderns ansvar att ta hand om sina barn.
Man betala inte mer än en bråkdel av vad det kostar och samhället har viktigare kostnader!
Man betala inte mer än en bråkdel av vad det kostar och samhället har viktigare kostnader!
Dessutom har ju föräldralediga barn som har allmän plats en ”gratisplats”!!!!!!! Ska de ha sina ungar på föris full tid kan även de gott och väl betala för sig som vi som arbetar! I övrigt fattar jag inte ens gnället! Att barnen dräller runt hemma annars, hitta på saker med dom ist…. Jag är så tacksam de gånger jag varit föräldraledig att ha alla ungar hemma, slippa stress och bara vara! Vi har 15h i veckan som man kan lägga upp hur man vill, det är alldeles lagom, några dagar på dagis, nån dag på öppna förskolan tillsammans och sen bara vara hemma! Man ska njuta av barnen när de är små, inte skicka bort dom 40h i veckan, det är sjukt! Dessutom om man behöver extra tid för sjukhusbesök mm, så går det alltid att lösa med föskolan ändå om man pratar med dom!!
Dessutom har ju föräldralediga barn som har allmän plats en ”gratisplats”!!!!!!! Ska de ha sina ungar på föris full tid kan även de gott och väl betala för sig som vi som arbetar! I övrigt fattar jag inte ens gnället! Att barnen dräller runt hemma annars, hitta på saker med dom ist…. Jag är så tacksam de gånger jag varit föräldraledig att ha alla ungar hemma, slippa stress och bara vara! Vi har 15h i veckan som man kan lägga upp hur man vill, det är alldeles lagom, några dagar på dagis, nån dag på öppna förskolan tillsammans och sen bara vara hemma! Man ska njuta av barnen när de är små, inte skicka bort dom 40h i veckan, det är sjukt! Dessutom om man behöver extra tid för sjukhusbesök mm, så går det alltid att lösa med föskolan ändå om man pratar med dom!!
Håller helt med Malin!
15timmar räcker utmärkt för de allra flesta barn!
Håller helt med Malin!
15timmar räcker utmärkt för de allra flesta barn!
Jag kan hålla med till en viss del. Vi har haft våra barn 15h/ vecka trots vi har jobbat 100% vs75% men då har vi verkligen fått pusslat ihop för att få till så få timmar. Nu ska vi få vårt 3:e barn och barnen vill fortsätta gå å träffa sina kompisar som också går 15h/ vecka tis-tors. Jag skulle se de mer som ett straff för dom om jag skulle ha dom hemma. För de vill verkligen vara där. Men hade de andra mammorna som är hemma också haft de äldre barnen hemma vore de en helt annan sak. Men som de är nu så skulle mina barn bli ”utan” sina kompisar. De är 4 å 5 år! Surrigt inlägg.
Jag tror att skillnaden på din familj och de flesta andra familjer är att din ambition aldrig har varit att ha barnen på dagis och gå tillbaka till jobbet. För de flesta andra är det en inkörsport för en återgång till jobb, man får erbjudande om plats och tackar ja för att sedan vara på det torra när man ska tillbaka till jobbet igen. Så gjorde i alla fall vi. Syskonförtur gjorde att när lillebror skulle in på dagis 1 år senare så gick det väldigt smidigt. Men min ambition har alltid varit att jobba och jag har därför valt att ha mina barn på dagis. Dock skulle jag aldrig valt att ha syskonet på dagis heltid, 15 h i veckan var fullt tillräckligt, oftast blev det mindre.
Hej! Håller med, det är helt och hållet spritt språngande galet! Fixar man inte två barn så är det kanske där man behöver hjälp, med strategier för hur man ska kunna ta hand om de barn man satt till världen. Ingen bebis behöver egentid med mamman, det är skitsnack! Att de inför möjlighet till heltid i Stockholm spär ytterligare på osäkerheten som många föräldrar känner, att barnen missar något om de inte är på förskola. Dessutom motiverar dem det med att det får bättre för dem senare i livet om de varit på förskola. Så en 2-åring behöver pedagogik 8 timmar om dagen men sen när de börjar förskoleklass försvinner det behovet mystiskt? För då går de inga 8 timmar (i min kommun går de 8-12 i förskoleklass men det varierar säkert). Jag tycker inte att barn under 3 år skulle ha rätt till förskola öht om de har föräldralediga föräldrar. Jag jobbar och pluggar men pusslar så att jag ska få träffa mina barn så mycket som möjligt och därför går de 20 timmar i veckan. Att vara föräldraledig och ha båda mina barn hemma var den bästa tiden i mitt liv.
Hej! Något jag funderar på är hur blir relationen mellan syskonen, och förhållande mellan det lämnade barnet och föräldern? Skitsnack att barnen har tråkigt av att vara hemma med syskon och förälder.
Det är väl det mest sunda att få vara med i vardagen. Finns mycket att säga om detta, har läst det du skrivit förut och jag tycker precis som dig. Fattar inte att folk inte vill ta vara på sin tid barnen blir stora sååå fort!!
Hej nu måste jag få säga vad jag tycker! Håller nämligen fullständigt med dig. Och jag tycker INTE det är upp till var och en då det är skattmedel som går till detta, varför ska vi alla skattebetalare lägga våra pengar på att folk inte orkar ha sina barn hemma??? Det finns så mycket annat viktigare att lägga pengarna på, äldrevård, bättre skola och sjukvård. Varför i hela friden ska pengarna gå till verksamhet där friska vuxna ska utnyttja att få några timmars egentid med nya barnet varje dag? Det är givetvis en bra idé för föräldrar med funktionshinder eller som har ett barn med speciella behov hemma, där kan det vara helt befogat att låta övriga barn få leka på förskolan en stund o komma bort. Låt annars barnen vara hemma den korta tiden man är föräldraledig, gå till öppna förskolan en stund eller ses hos varandra ni föräldralediga! Sen att stressa iväg med alla varje morgon gör ju ingen harmonisk tillvaro!
Oj, vad bra skrivet! Håller med till fullo!
Så jättebra skrivet. Jag tycker det är helt sjukt att lämna barn under tre år om man är hemma och är föräldraledig. Är ju bara svammel att typ en ettåring är så social att dom måste vara på förskolan. Tragiskt att inte dagens föräldrar tror mer på sig själva och njuter av sina barn under föräldraledigheten.
Vi hade satt upp äldsta brodern i förskolekö när vi fick veta att jag va gravid igen. Först tänkte vi tacka nej till platsen, men så fick vi vårt förstahandsval som är svårt att få plats på då förskolan är liten men, samtidigt populär. Så vi tackade ja. Och det har jag inte ångrat. Pojken älskar att vara där! Och jag får egentid att lära känna och umgås ordentligt med lillebror. Vid minsta förkylning eller om vi har något planerat så får storebror vara hemma, och det har fungerat hur bra som helst för oss. Dessutom tycker jag det är positivt att han får testa på att vara där halva dagar 3 ggr i veckan innan det blir heltid om ca 1 år.
Däremot tycker jag inte att man ska få ha sin barn där på heltid om man är föräldraledig. De resurserna ska läggas på barn som måste vara där.
Gällande egentid med lillebror.. Jag lovar sig att du hade lärt känna och kunnat umgås även med storebror hemma. Så funkar det nämligen:)
Och storebror hade mest troligt tyckt det var trevligt han med.
Och du hade sluppit alla dagisbaciller;)
JAG hade aldrig valt så, därmed inte sagt att du inte får göra det:)
I grunden tycker jag att det är var och ens beslut. När det dock saknas förskoleplatser, som just nu 260 i Uppsala, kan jag tycka att det är fel att platserna innehas av hemmaföräldrar. Du har ju en kompis som valt att vara hemmamamma, jag räknar inte 5 blogginlägg i veckan som ett yrke,, och har barn på förskolan. Har ni diskuterat det eller är det bara stört när det gäller folk du inte känner? Hoppas det blir en trevlig debatt där alla får komma till tals.
Läs inlägget igen så får du svar på din fråga.
Som jag skrev- JAG tycker så, och är fullt medveten om att de flesta av mina vänner gör annorlunda. Det är så fiffigt att man kan ha olika åsikter och ändå vara vänner :)
Lycka till – det blir kul att se Dig och stå på Dig ordentligt!
Ett stort lycka till och ha det riktigt skönt på hotellet sen ♥️
Har satt på inspelning! Stora kramar Tess W
Lycka till i morgon! Jag kommer så klart vara bänkad vid tv
Kramar från Skåneland