Familjen Annorlunda

Idag alltså:)

Dagen började som vanligt, upp, väcka kids, ut med Doris. Corrinda glömde sina träningskläder och kom tillbaka, ledsen som sjutton för att hon missade bussen och skulle komma försent. Eftersom Robban skulle ta en senare buss så frågade jag om jag skulle skjutsa henne, hon såg så ynklig ut med tårarna i ögonfransarna♥ Hon blev förvånad för normalt kan jag ju inte skjutsa, Jamie ligger ju och sover och att rycka upp honom och köra iväg känns för brutalt. Men vi åkte, och jag sa till Robban att hann jag inte hem kunde han såklart åka, det skulle röra sig om minuter. Givetvis tog det lite längre tid än vanligt så jag kom hemsusande precis när han gått, jag mötte bussen precis innan jag svängde in på min gata. Jag lämnar aldrig Jamie ensam hemma, man vet aldrig vad som kan hända på vägen. Maximal otur så krockar man och hamnar i koma och där hemma ligger en skräckslagen liten unge…nope. Finns inte på kartan. Men idag felade det alltså på någon minut. Ingen fara alltså. Men, Robban hade låst ytterdörren. Jodå det är ju ett helt normalt förfarande jag vet, men jag är nu inte helt normal och låsa dörrar är överkurs här. Jag låser kanske på natten, om ingen unge är ute och ränner, och om jag åker iväg på dagen och ska vara iväg en stund så givetvis, men eftersom det nästan alltid är nån hemma här så har jag sällan nycklar med mig…. Vi har en gömd extranyckel som funkar utmärkt. Så när dörren var låst gick jag för att hämta extranyckeln och stod en lång stund och fånglodde för den var ju inte där….? Eh, men asså vavahetteree…vad fan? Genom hjärnan susade det som en blixt – Jamie hade en nyckel runt halsen igår..Helvetesförbannadejävlaskit! Fan.

Dörren är låst och jag har ingen nyckel och inne ligger min fyraåring och kvartar…och en hund som står och tokskäller innanför dörren och vill kramas… Dessutom skulle både en städfirma och rörmokaren komma förbi.. Fatta vad jobbigt att förklara för dem att jag står utelåst med en sovande unge..Jag riktigt kände hur soc-anmälan hängde i luften;) ( och soc kan göra riktigt jobb i stället för att bry sig om mig, tack. Jag har som bekant inte ett dugg tillövers för dem, av erfarenhet från mig själv och från en nära familjs gigantiska bekymmer. Soc i den här stan suger. Fel folk på fel plats.)

Nåväl, lite småpanik där, och jag funderade på att åka hem till mamma och pappa och hämta deras nyckel hit, men näää, jag kan ju inte lämna Jamie. Så jag krånglade mig fram till altandörren i poolrummet, massa bråte framför den, och knackade på rutan och ropade: Jamie! Jamieeee!! Jaaaaamie! JAMIEEEEEE!

Noll reaktion. Jag visste att det inte var öppet någon annanstans i huset, men efter att ha bankat och ropat en stund som kändes som en evighet gick jag runt huset, och reste upp stegen mot mitt fönster. Tänkte att jag får klättra upp och knacka på rutan:) Ropade några gånger till och så hörde jag Jamie svara: Jaa???

– Kan du öppna dörren?

– Eh…jaaa…. ytterst tveksamt.

Jag kutade runt och inte kom han och öppnade, men jag såg genom fönstret att han öppnat sovrumsdörren, lilla gubben inte så lätt att fatta vad morsan menar.. Så jag fortsatte banka och hojta, och till sist kom han och släppte in mig:) Han var lite ledsen, fattade ju inte varför jag stod där ute och gormade, och väckte honom. Jag hade såklart redan skällt på Robban via sms att han var en åsna som låste dörren, och fått nåt passande svar;) Bara att be om ursäkt. För det gör jag, även om det sitter långt in och svider, så lär man ju tala om när man har fel. Blir lätt så när man blir stressad och orolig.. Ingen ursäkt men en förklaring.

Ok. Jag lär inte få priset som årets morsa i år heller;) Men säkert en socanmälan…;)

Jaja, vi åt frukost, och sen började Doris skälla som en galning. Det gör hon alltid när någon kommer, vaktar som satan. Det är rätt bra på ett sätt, men svindrygt på de flesta. Jag kikade ut och såg hastigt en snubbe jag inte kände igen, och gick för att öppna.

Och utanför står Martin Melin.

Eh? Min hjärna fattade inte ett skit. Ja, jag körde bil i Stockholm förra veckan, men jag gjorde väl inget fel? Och varför kommer en Stockholmspolis hit om jag gjort nåt fel? Flera dagar senare? Och varför Martin Melin, han är väl inte trafikpolis? Och varför i hela friden kommer han undercover? Eller har någon redan anmält mig för ”barnmisshandel”? Men Stockholmspolisen??Asså WTF?

Doris skällde så jag inte hörde vad han sa, men jag nickade och backade lite. Så sa han nåt om varmvatten och dusch, och log och jag bara: Jaja, jo. Om bara Doris kunde hålla näbben så hade jag kanske kunnat samtala normalt med folk, men nä. Sabotör;)

Okey, det var inte Martin Melin. Det var en rörmokare, bossen på firman, som fått den höga äran att åka hem till den där asjobbiga kärringen som bara klagar. Alltså jag… Men jag svär, han såg ut exakt som Martin. Samma frisyr, samma leende, samma skägg, samma längd, samma allt. Han lät tamejfan som honom med. Ytterst märkligt, och jag blev jäkligt ställd;) Jag är fortfarande inte helt säker på att det inte var han;) eller hans brorsa kanske…en hemlig okänd bror?

När Doris äntligen drog igen munnen så kunde vi prata som folk, och jag visade ner honom i källaren, och han kollade duschen. Den har svajat mellan varmt och kallt när Corrinda duschat, jag har inte testat själv eftersom jag knappt varit hemma sen dess. Nån som tror att det var nåt fel nu? Nä just det. Självklart inte…:/

Jag sa att elementen inte funkade heller, och han kände på rören som var varma och så slog han på termostaten. Jag riktigt såg hur det lyste SÅ BLOND i ögonen på honom, men han log så snällt. Nu är det inte så, jag är inte korkad, det vet ni, men det vet ju inte han. Det är något fel på elementen, för de är fortfarande iskalla. Jag har kanske varit där och grejat lite, kanske alltså…;) men eftersom jag inte kunde vara säker på att jag inte slagit av allt, så lät jag det vara, måste ju kolla om det blev varmt även om jag inte trodde det.  Han gav mig sitt direktnummer, och tyckte att jag kunde ringa honom istf gubbarna på den andra firman som är sega som sirap på att få saker att hända, om det inte funkade. Och det lär jag ju då alltså göra. Jag orkar inte! Jag hatar att vara besvärlig, jag vill inte klaga, men jag kan ju inte ha kalla element i en källare. Jag har vridit runt den där jäkla termostaten, och jag har motionerat ventilerna, men det är iskallt.

Så Martin Melin alias rörmokaren, jag är så ledsen men Blondie hörs av snarare än du trodde;) Om det inte var så förbannat dyrt skulle jag ringa efter hantverkare så fort det var nåt fel, men med deras priser sitter det riktigt långt inne, men detta lär företaget som sköter återställningen pröjsa;) Men när jag behöver en rörmokare, och det lär inte dröja allt för länge så gör det inte ett dugg att ha ett direktnummer:)

Har ett till elektrikern och nu rörmokaren. Bara bossarna såklart endast det bästa är gott nog:)

Vinkade av ”Martin Melin”, och hann bara påbörja något så kom städfirman. Nytt skallrekord av Doris, och så visade jag dem vart det skulle städas. Hälften har jag ju gjort själv, men jag ville ju inte använda min dammsugare till  byggdammet… men när sen jordfelsbrytaren slog av ( den är ny, och funkar tydligen) och jag var tvungen att gå ner och fixa, så såg jag ju att de hade en precis likadan dammsugare som står där nere….. eller så var det den. Jag vet inte, och jag skiter i det, går den sönder så gör den, jag slapp iaf jobba och få dammet i lungorna.

Jag är så less på folk i mitt hus nu, även om alla är skittrevliga, men jag vill bara ha mitt i fred. Hörs det eller;)?

(Okey då, Rörmokaren kan få stanna;) )

Medan de städade försökte jag få undan lite på datorn, det gick inte alls. Idag funkade liksom inget, bara hattigt fram och tillbaka. Gav upp och drack lite kaffe i stället, och sen strök jag gardiner och satte upp i tvättstugan. Ja, STRÖK, det hör inte till vanligheten jag vet och definitivt inte gardiner, det händer typ aldrig. Måste jag så har jag en mangel, men det är sällan man måste, gäller att välja rätt gardiner bara. De här ska sitta som insynsskydd så man kan dra för dem när man duschar. Mammas som hon hade funkade inte, men det blev rätt ok med de här.

Och sen fick jag ju bråttom som sjutton helt plötsligt för jag skulle ju på premiärinvigning:)

Phils Burger har öppnat i stan, och jag hade bjudit med mig syrran och Janelle. Patricia kunde inte för hon jobbade. Det var jättetrevligt, och det kan på allvar ha varit de godaste burgare jag ätit….? Jo, topp tre hursom helst:)

Får jag berätta mer om det i morgon? Jag är så trött nu, och snart är det morgon igen. Jag återkommer om det helt enkelt:)

Natti natti :)