Kärlek ♥ och vaddå bitter? – Familjen Annorlunda
familjenannorlunda

Familjen Annorlunda

Kärlek ♥ och vaddå bitter?

♥ Tack till er som erbjuder boende i sommar, jag blir alldeles varm i hjärtat av att det finns så fina människor:)

Jag måste kolla upp OM vi ska åka och NÄR, men återkommer om det blir aktuellt.

Underbara människor :)

(Jag kan inte ta husvagnen för jag har inget drag på bilen, och har i princip noll packutrymme om vi åker sju pers, så därav blir inget där man måste ha med egna kuddar, täcken, madrasser och matlagningsgrejor aktuellt:) )

 

Men vi ska prata om något annat i dag, nämligen att vissa människor envisas med att vidhålla att jag är bitter. Till och med försöker liksom övertyga mig om att jag visst är det.

Jag envisas med motsatsen – att jag INTE är ens i närheten av det:)

En snabb koll på synonymer först ger orden:

1 – Besk, Skarp, Amper, Sträv, Hård, Stickande, Bitande.

2 – Hätsk, Hatisk, Förbittrad, Ledsen, Förgrämd, Besviken, Tung, Smärtsam, Svår, Tragisk

3 – Dyster, Elak, Sardonisk, Hånfull, Sarkastisk.

Jag kan gå med på att jag möjligen är/var Ledsen, besviken, och att det hela är/har varit Tungt, Smärtsamt och Tragiskt.

Bitter betyder i stort sett samma sak som besk eller hatisk, enligt min googling. Och då anspelar Besk på smaken. Så Hatiskt alltså.

Och nej, jag hatar INTE.

Jag kan omöjligt förstå varför man ska slänga sig med att jag är bitter, för det i sig är ett ord man använder om folk som man tycker är riktiga grinskallar. Om folk som sitter hemma och gnäller om allt. Som aldrig är nöjda, som är avundsjuka och griniga. Missunnsamma. Och…det används uteslutande om kvinnor. Speciellt om man råkat kliva över 40+ strecket och något jobbigt händer i livet, man blir av med jobbet tex. Eller blir dumpad. Då är man automatiskt BITTER. I en jäkligt negativ mening. Och det är exakt vad ni som skriver det till mig menar.

Det är ingen ide att ni försöker er på några försköningar här;) för ni menar det på ett nedsättande vis. Annars hade ni aldrig valt just det ordet.

Jag är i det vardagliga inte arg, inte upprörd eller ens speciellt ledsen över att det blev som det blev. Jag har ältat färdigt, är less på att prata om det. Klar. Emellanåt så ploppar det upp saker som gör mig topp tunnor skitförbannad, oftast så handlar det om att barnen blir taskigt behandlade. Andra gånger kan jag bli oerhört ledsen/irriterad över att saker som var en total omöjlighet när vi var en familj, som liksom inte ens fanns på kartan, plötsligt är vardag. Som att vara ledig från jobbet tex. Det är väl klart att det svider. Att ha skött hemmet och barnen i alla år, och hela tiden fått höra att det är omöjligt att han var ledig en endaste helg, eller att det var omöjligt att ta ut tre-fyra veckors semester i ett sträck. Och nu minsann…. nu går det alldeles utmärkt. Och inte bara en gång, utan varje år. Det var det enda jag klagat på, i princip det enda vi grälat om, det enda jag bett om.

Tid tillsammans.

I 26 jävla år. Och det var omöjligt. Men nu har ett mirakel skett och det är fullt görligt.

Om man inte skulle bli arg och ledsen över sådana saker, då vet inte jag. Det är ju inte som att jag sitter hemma och det ryker ur öronen och jag krälar på golvet av vanmakt och ilska, ligger i fosterställning och vägrar gå upp eller ens slår huvudet blodigt i närmsta dörrkarm. Nä, jag spyr lite galla och sen är det bra.

Det jag känner för honom idag är förakt. Rakt av, jag föraktar det han blivit och det han gör. Jag föraktar hans feghet. För det mesta så känner jag inget alls, mer än en svag touch av äckel. Jag har för länge sen insett och accepterat att den jag levde med så länge var ett svin, men dolde det väl. I ärlighetens namn är jag rätt nöjd med att slippa honom. Mitt liv är roligare utan honom,även om han borde sköta ALLT snyggare. Mitt liv är även väldigt osäkert pga honom. Mycket står nämligen i hans makt, mer än vad ni någonsin kommer att fatta. Jag är ungefär 99% av tiden glad, positiv och stark. Jag tar hand om mina barn utan att klaga, ( så mycket, hehe) jag missunnar ingen något, och jag skapar mig en ny tillvaro för mig och barnen. Jag är till 99% glad, och så kommer en ynka procent då jag är arg, ledsen, irriterad, orolig, rädd, frustrerad, nedstämd och deppig.

Jag fattar liksom inte vad som ska vara så bittert i det?

Att jag blir förbannad mellan varven är en helt annan sak, det skulle ni bli åxå, jag kan i princip lova det.

Jag skulle kunna vara bitter..Inte så många skulle tycka det var konstigt.  Men det tar alldeles för mycket energi, tid och glädje, och det ligger inte för mig.  Mitt glas är halvfullt och inte halvtomt. Jag bryter ihop och kommer igen. Gillar läget. Drar på med galghumor. Det som inte dödar härdar.

Vi säger så här, som man sa när man var liten : “Den som sa´t  han va´t. :)”

Det innebär att när ni kallar mig bitter så projicerar ni bara era egna känslor på mig:)

Jag är inte bitter. Jag vet det, och mina nära och kära vet det. Nu har jag berättat det för er, och så får vi se hur länge det dröjer tills nästa gång nån slänger sig med det:)

 

Det var dagens ordbetydelselära. I morgon ska vi prata om ordet Hänsyn. Även det ett svårt ord;)

Vidare kommer jag avhandla: Inkubationstid, 48-72 timmars rekommendationen, Smittskydd, Rondellkörning, Blinkers – vad är det? Respekt, Medmänsklighet samt Curling.

Tunga ämnen, svåra att förstå, jag vet;)

Nu ska jag ta en powernap!

Bye bye:)

 

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
familjenannorlunda

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jessica

    Jag har följt din blogg i flera år. Men kommenterar inte så ofta. Men måste bara säga alltså fy fan vad du är bra o stark!! Beundrar dig verkligen. En riktig superkvinna. Kram Jessica ❤

  2. Fia

    Hej Carola! Tycker du är en grymt stark och vacker kvinna full med massa kärlek och livsglädje.. Du är en supermamma som tar hand om dina barn på bästa sätt, du är faktiskt min hjältinna ;) Vill bara ställa en liten fråga: Jag har själv precis separerat från min sons pappa ( varit ett par i 8 år) och det känns som att jag bokstavligen ska gå under och att jag ALDRIG kommer känna lycka nånsin igen. Jag tror att han träffat en ny kvinna men han vägrar erkänna det trots att jag sagt till honom att jag gärna vill veta för att det på något konstigt sätt känns som att jag kan gå vidare på ett enklare sätt. Yes det skulle göra ont av bara helvete men det skulle ändå sudda ut mitt hopp om att det ska bli vi igen… Snälla ge mig nå tips på “överlevnad” denna första tid :( Min son mår oxå väldigt dåligt i allt detta och jag vill inte att han ska se mig såhär… Jag vill hitta mig själv igen och börja mitt liv på nytt..

  3. Lena

    Hej Carola! Jag, anser dig inte bitter…tvärtom genom ärlig som vågar ta ton…du fick ett stort svek! Det värsta svek en människa kan gå igenom…att bli sviken av någon så nära…blir ett hårt slag…du, är en tuff tjej i lyx förpackning och blir i slutändan den som segrar…din attityd är härlig…en dag kommer den rätte prinsen… Den du och barnen är värda…du var inte bitter men besviken…det är en stor skillnad…önskar dig all lycka

  4. Mia

    Mina barn bröt kontakten med sin pappa när de var tretton och sjutton år. Det är sju år sedan. De saknar honom inte. De hade fått nog av raseriutbrott, lögner och egoism. Blod är inte tjockare än vatten. Heja Carola! <3

  5. Mia

    Till signaturen H, verkligen moget skrivet, hur gammal kan du vara? Med så idiotiska åsikter tippar jag på 12-13 år.

    1. H

      Lilla gumman… ett barn har rätt och veta sanningen.. jag får tycka som jag gör lilla gumman och du får tycka som du vill.. gissat ordentligt fel på ålder. Du ska skita fullständigt i om andra skulle vilja säga sanningen..

      1. H

        Man behöver inte säga de när som är små men när dom blir äldre.. tycker du att det är fel så får du tycka det. Punkt slut.

  6. Anna...sexbarnsmamma

    Är man normalt funtad väljer man sina barn FÖRST, i alla lägen. Har sett nära och kära bli bortglömda av föräldrar pga nya kärlekar och nya barn…
    Små barn kanske inte förstår, men små barn känner. Väljer man bort sina barn är förtroendet förbrukat…

  7. H

    Haha, alltså den där Elsa. ” Barn resonerar inte som vi vuxna , om de skulle säga så som du beskriver så har de hört det från någon annan /äldre syskon”
    OCH?? Om det nu skulle vara Carola som har fått dom och tycka/känna osv som dom gör.
    TRO MIG, hade jag varit i den där situationen så skulle jag trycka in allt i min dotters huvud om vad hennes pappa är för en. Ser absolut inge fel med det. Så Carola. TRYCK in de i deras huvudet, för de hade jag verkligen gjort så min dotter skulle få veta vilket as han är. OM som sagt jag hade varit i den situationen, klart att min dotter måste veta vilken idiot till pappa hon har ha de bäst

  8. Lisa

    Alltså blir så trött på vuxna som tror att barn även små barn inte förstår något alls?
    Barn är jäkligt smarta, och även ett litet barn förstår nog när det blivit bortvalt..
    Nu tror jag inte Carola säger något elakt om deras “pappa” för hon är bättre än så utan dom förstår nog själva hur han är.
    Och ja varför ska dom träffa sitt halvsyskon för?
    Har han ingen relation till dina barn varför ska då dom tvingas ha en relation med sitt syskon??

  9. Linda

    Så sant som du skriver Carola! Även små barn förstår när de blir bortvalda! Verkar dock vara vuxna som inte begriper det… Sitter i ” samma sits ” som du så jag vet. De som aldrig själva upplevt detta kommer ALDRIG förstå. Man måste jobba på en relation till sina barn , går inte dyka upp som ” gubben i lådan ” när man tycker det passar och tro att barnen ska anpassa sig till det när man inte finns tillhands och är närvarande för övrigt utan bara vill umgås ” när man har tid”. Men det är väldigt tröttsamt att hela tiden behöva “stå till svars” för att andra tror att man påverkar barnen… Synd att man inte kan byta problem med dessa ” som tror sig veta ” ! Kram från mig❤️

  10. Jeanette

    Jag förstår inte resonemanget att barnen måste träffa sin pappa eller nya syskon. Den s.k pappan har ju svikit sina barn å det grövsta, det största sveket man som förälder kan göra. Om pappan vill ha en relation med sina barn är det HAN som ska jobba skiten ur sig för den relationen, han har tonvis att bevisa för sina barn att de är viktiga och betydelsefulla. Det är varken barnens eller Carolas uppgift! Barnen ska inte läka pappas dåliga samvete/uppförande! Om pappan inte vill ha en relation med barnen så har han gjort sitt val, det ska inte barnen lida mer av genom att bli fortsatt svikna av honom. Det är såklart båda sidors förlust, men det är pappan som har valt att ha det så, så lägg inte bördan på barnen att de ska träffa pappa när det passar honom och för att han ska må lite bättre…..

  11. Martina

    Det är sällan jag kommenterar, har inget särskilt att tillägga till dina oftast smarta inlägg. Men nu måste jag helt enkelt. Jag ser fram emot dom ämnen som ligger på din avbetningslista!
    Så glöm nu inte bort dom är du snäll :)
    Fortsätt att hålla huvudet högt, utifrån vad jag som utomstående kan se så tycker jag du gör det grymt bra och att du allt som oftast bibehåller en positiv attityd till det mesta. Två tummar upp för dig Carola.

  12. monica

    Jag tycker att du är en fantastisk mamma! Självklart måste du få avreagera dig när livet är orättvist utan att bli kallad bitter. Man måste ju få bita ifrån när någon har betett sig illa mot en.
    Kram från västkusten

  13. Nanna

    Hej

    Tycker din reaktion på exet verkar normal. Kämpa på och heja dig!

    Men jag har ett problem…. en man i min mans bekantskap har gjort precis det ditt ex gjorde. Plötsligt lämnat, skaffat ny kvinna jätte jätte fort och köpt hundvalp (dom är lite äldre och kan därför inte få barn) och han verkligen struntar i sina halvstora barn. Och vi runt omkring bara står och gapar och när han undrar säger vi ifrån på skarpen att han måste bry sig om sina barn (exfrun …ja där kan vi inte säga något på riktigt vi vet ju inte allt) Men barnen! Jag vet varken ut eller in vad gör man med en sån karl? Kölhalning? Voodoodocka? Eller så får man tänka att karma hinner ifatt honom….

    Det är ju inte mitt problem egentligen men jag bara kokar. Och det enda svar han ger är att Nu är det min tur!

    Så det är tyvärr fler barn i Sverige idag som saknar sin förälder.

  14. Ann

    Jag är över 50 år och kan bara säga att det kommer stunder i livet när man är jävligt förbannad (ursäkta språkvalet) utan att man är bitter. Man måste få avreagera sig, annars blir man överkörd som människa. Kram du är bäst.

  15. Lisa

    Ha! Bitter?
    Nej du är inte bitter, slår man upp ordet glad och positiv i en ordbok så borde det vara en bild på dig ;-)
    Självklart att man är arg och nere vissa dagar, det är ju alla?
    Och att du blir arg är väl för puckot som är *pappa* till barnen beter sig som en stor stinkande skithög?
    Jag har skrivit det förut säkert men du är så grym och stark, en grym förebild för dina barn <3
    Kram <3

  16. Åsa

    Helt ärligt tycker jag att du skall åka och lämna av barnen hos honom. Vill han vårdnaden om barnen så får han väl ta hand om dom oxå. Alla ungar är ju hans.
    Det är helt sjukt att din mamma pappa och syster skall ta hand om barnen när dom har en pappa.

    Om du vill åka till ALV så är ett tips att du blir medlem i rädda barnen. Då betalat du 300kr och varje år har dom en dag som alla medlemmar får gå in gratis. Det är mycket folk den dagen men å andra sidan är det alltid mycket folk på sommaren

    1. Helena

      Det skulle såkert Carola göra om barnen var saker..men de är människor med känslor som inte ska utsättas för det du föreslår.

      1. Jenny

        Och med bästa menar jag naturligtvis inte att inte träffa sin pappa, däremot skulle de bli tvungna att träffa sin pappas nya fru vilket de tydligt sagt att de inte vill. Dessutom har Carola tidigare skrivit att barnen inte vill sova hos P.

        1. Kristina

          Hoppas de får träffa sitt nya syskon, utan att de vuxna lägger sina värderingar på barnets vara eller inte vara

          1. familjenannorlunda
            familjenannorlunda

            Vet du..de vill inte. De vill inte träffa den unge som har 100% tillgång till sin pappa, som får åka till Thailand minst en gång per år som de aldrig fått eller kommer få göra… Som får ha sin farsa nära hela tiden.. När han träffar dem Max 12 timmar/ månad. Några av dem. Mina ungar ratades och valdes bort av sin pappa, som sen skaffade en ny unge ganska snabbt istf att ta hand om de nio han redan har…efter att de hört honom säga flertalet gånger att jag var sinnessjuk som ville ha ett till barn, efter att ha hört hur han förnedrade och hånade min önskan..
            Och du snackar om vuxnas värderingar? Vad sägs om att även barn begriper när de väljs bort till förmån för nån annan?
            Nej, de kommer inte att träffa den ungen, dess morsa eller farmor.
            Det är deras önskan att slippa.
            Och.. Det är inte ett syskon i deras ögon.. Utan något som de valts bort för.
            De är ovanligt kloka barn:)
            Av vilken anledning är det viktigt att träffa den ungen tycker du?
            Jag ser ingen. Biologi och gener räcker inte för att göra en familj.
            Det var det sämsta som kunde hända att han skaffade en ny unge.. Det var så att säga ” spiken i kistan ” på hans egen kista. Korkat.

          2. Elsa

            Jag köper att de stora barnen inte vill ha något med sitt nyasyskon att göra, jag skulle också förstå om DU inte vill att de träffar syskonet eller ens ville höra talas om hen. Men jag kan inte , hur jag än försöker, köpa att de tre minsta barnen resonerar så som du beskriver . Inte ens om de är “ovanligt smarta” som du skriver. Barn resonerar inte som vi vuxna , om de skulle säga så som du beskriver så har de hört det från någon annan /äldre syskon.

          3. familjenannorlunda
            familjenannorlunda

            Varsågod att komma hit och fråga dem:)
            Det du säger är att jag manipulerar dem att tycka som jag gör. Eftersom de omöjligen kan tycka så själva. Precis som kärringarna på soc.. Inte så konstigt att jag kämpar i motvind!
            Ge dig. Bara ge dig.
            Kanske sitter jag dagarna i ända och snackar skit om honom med hans bihang. Kanske inte. Du kommer aldrig veta säkert, men du kommer alltid, oavsett vad jag skriver, att tro det. Att tro att du, som inte känner mig, barnen eller situationen, har rätt. Grundat på nåt du läst kanske, eller på något du upplevt.Du äger dina upplevelser och åsikter. Men de är inte allmängiltiga. Det går inte att dra alla över en kam. Jag är dödsless på att få de här insinuationerna att jag färgar barnens åsikter. Självklart gör jag det, vi lever ihop! Men jag gör så gott jag kan.7
            Vad gör det dig om de träffar den andra sidan? Eller om de inte träffar dem?
            Jag lovar att du aldrig kommer behöva ta konsekvenserna av det;)

  17. Marie

    Kram Carola! Ni som hävdar att Carola är bitter rekommenderar jag att kolla på Robert Gustafsson när han spelar Tony Rickardsson i Jag är inte bitter Sen vet ni vad ordet betyder.

  18. Ann-Sofie

    Ser fram emot den om inkubationstid. Har du sett att det står ETT dygn på 1177.se?
    Att jag inte trilla ihop när jag såg det…

  19. Maria

    Du är beundransvärd som roddar din familj,hus,hund,skola mm på egen hand. Skönt att du har fin kontakt med din syster och dina föräldrar som verkar ställa upp mycket. Att kärleken tar slut kan man förstå men att en pappa kan välja bort sina barn på det viset “någon” har gjort är för mig helt obegripligt!! Kärleken till sina barn är väl det sista som tar slut.? Har han nån kontakt alls ungdomarna?

  20. Disa

    Måste bara säga att du är superwoman. Vem som helst hade blivit ett psykfall kanske inte av skilsmässan men att leva med en man som i princip aldrig tagit ledig under 26 årstid. Hur stod du ut? Att du inte blev galen? Jag sa ju det du är SUPERWOMAN.

  21. Sara

    Har just hittat din blogg , du Superkvinna ! Minns er från “fam annorlunda” och gillade dig skarpt där. Nu hittade jag dig igen. Blev lite ledsen när jag förstod att du nu är ensam med alla barnen,men en det är väl nästan vuxna nu va?
    Skummat runt lite i bloggen och vill höja dig till skyarna, inte är du bitter heller !!
    Jag blev själv dumpad av en kille som jag träffade några år efter min mans död, jag deppade och skrev av mig ilskan i nån månad men sen försökte jag gå vidare. Nu , många år efter, kan jag inte förstå att jag var ledsen.
    Kram från mig, ensam och stark .

  22. Lotta

    Härliga Carola, som vanligt är du helt fenomenal på att skriva och formulera dig. Det är som alltid en fröjd att läsa din blogg! Det är så mycket som du säger som stämmer så bra överens med mina egna värderingar. Måste säga att jag är glad att du går din egen väg och verkligen följer ditt eget sunda förnuft. Jag och min kära gubbe har alltid följt våran egen väg och struntat i vad andra tycker. Självklart har vi fått mycket skit av “förståsigpåare” och visst har det gjort ont många gånger. Men idag med facit i handen är jag jädrigt glad att vi följde våra egna hjärnor och gör det fortfarande. Så jag säger bara “Go girl” njut livet och skit i andra. Livet är alldeles för kort för att låta negativa energitjuvar dra ner en så att man mår dåligt. Detta beteende säger så mycket mer om dessa människor än dom hårda ord dessa kastar ur sig för att göra andra illa. Stora kramar till dig från mig