Familjen Annorlunda

Igår fyllde mitt äldsta barn 22 år.

♥ Janelle♥

Hon är ju den som jag övat mig på, den första, den som fått ta alla smällar när jag fick lov att improvisera:)

Men trots det så har hon vuxit upp till en alldeles fantastiskt människa, som jag ofta får höra ifrån folk som träffat henne i jobb eller andra situationer att hon är så himla gullig och rar. Det gör ju så man växer några meter av stolthet och hjärtat värker av kärlek.

Jag älskar alla mina barn, lika mycket och på samma sätt fast ändå olika. De är ju olika individer.

Men det var Janelle som gjorde mig till mamma.

Jag har alltså varit mamma i 22 år, och det är jättekonstigt eftersom jag fyllde 23 i december;)

Konstigast av allt är ändå att inte få gå in med sång och paket på morgonen, det känns fel. Att skicka ett sms med ett grattis känns inte tillräckligt alls. Jag gjorde det på morgonen för jag visste att hon var ledig från jobb, hon kör fullt fokus på att få köra upp nu. Hade jag vetat att hon jobbade och var uppe så skulle jag samlat alla syskonen och ringt upp och sjungit, men nu ville jag inte väcka henne. Men det gjorde vi på kvällen, så fort alla var hemma, vid 20.30 (!) så ringde vi och sjöng för henne och pratade lite.

Hon hade haft en bra dag, hon och Simon hade varit ute och käkat på Kinarestaurang. Jag har väldigt svårt för kinamat, eller asienkäk överlag. Det sötsura är rent osmakligt, och friterat är bara trist och ger en tung mätthet på gränsen till illamående. Alla trådiga saker som är i går även de fetbort – slemmiga och grisiga. Kryddig mat är gott, men när det bara är starkt så det brinner så hoppar jag gärna över. Grytorna ser ut som ”har jag ätit, eller ska jag äta?” Det enda jag gillar österifrån är sushi, men det äter jag däremot med stor förtjusning.

Det är ju en himla tur att jag slipper gå på Kinarestaurang, eller hur, jäkla gnällmoster;) För den delen….helt ärligt nu så har jag svårt med de flesta ställen, pga att jag vet att det inte direkt följs några 48-timmarsregler där inte. Feber?Ta en alvedon och jobba på, klaga inte! Magsjuk? Jamen stanna hemma om du absolut måste då…men du kommer väl i morgon?? Jag äter ju ute, men har alltid det i bakhuvudet.

Men de gillar det och går nästan alltid på Kina om de ska fira något, eller bara vill ha en guldkant på vardagen, och det tycker jag är mysigt.

På söndag har vi kalas här hemma för henne. Först skulle vi vara hos dem, men så insåg hon att det kanske ryms bättre här och frågade om det var ok. Och jag blev bara glad, för det kändes märkligt att inte få ha kalas heller för henne. Hon må fylla 22, men är ändå min unge:)

Och igår när jag lade upp ett grattis på Instagram så blev jag en sekund osäker på hur gammal hon var….?

Siffror är ju inte min starka sida direkt, och jag räknade och funderade. Min pappa fyller på nyårsdagen, och det år som Janelle föddes fyllde han 50 år, vilket gör det hela enkelt att komma ihåg. När han fyllde 70 så åkte han och mamma till Thailand, och det var ju förra året, alltså måste han fylla 71 i år. Och det innebär att Janelle fyller 21.För säkerhets skull ropade jag och frågade hur gammal Patricia är, och hon sa 20. Bra, det skiljer ett år på dem. Janelle blir 21. Grattis på 21-årsdagen lade jag upp på instagram:)

Till mitt försvar hade jag precis tränat och var helt slut i både kropp och knopp;)

Janelle svarade Tack, men mamma jag fyller 22….

Hm… räkna igen då, och jo..Tiden går så fort! Det är alltså två år sen mamma och pappa firade hans födelsedag i värmen. Och för den delen så skiljer det ju 21 månader på Janelle och Patricia, men ett kronologiskt år, 94 och 95 är de födda. Januari 94 och september 95. Ett år, men ändå två:)

Det roligaste är att Janelle blev osäker på hur gammal hon blev:) Hon trodde det var 22, men när jag sa 21 så var det väl så då. Mamma har alltid rätt;) Men inte när det gäller siffror, helt klart.

Men tjugotvå år alltså…. Känns inte som så länge. Bilden från 21 årsdagen:)

Jaja, jag älskar henne till månen och tillbaka. Eller för evigt, och ännu en dag:)

Kalas och present på söndag :) Ser fram emot det!

Nu plugga:)

Bye bye