Svaren på frågestunden:) – Familjen Annorlunda
familjenannorlunda

Familjen Annorlunda

Svaren på frågestunden:)

Plötsligt händer det;) Tusen tack ni tålmodiga underbara, och till er otåliga, tja..;)

Jag är ledsen att de dröjt, jag gjorde det inte med flit det vet ni. Det tog TID att svara på frågorna, för jag vill liksom inte bara hasta igenom det. Men nu så, håll till godo:) Jag hoppas att jag fått med alla, om nån saknar sin fråga, så hojta till.

Nu ser jag att alla mina smileys, eller många, blivit J..jag skev i ett worddokument, och jag orkar inte fixa det, så jag hoppas ni står ut! J är alltså lika med en glad smiley:)

Sama

Jag skulle vilja fråga hur du tänkt när du valt de kurser du läst/läser, de verkar spreta åt lite olika håll – har du någon plan/mål med dem eller har du mer valt det som låtit kul? Undrar eftersom jag själv står inför valet om jag skall ”förbruka” CSN på lösa kurser inom diverse roliga ämnen, eller om jag borde satsa på en ”riktig” utbildning istället…hur har du tänkt? Och de kurser du läst/läser, vilken nivå är de på? Gymnasienivå? Läser du enbart via folkhögskola, eller läser du högskole-/universitetskurser också?

 

Jag har en plan:) Först hade jag ingen när jag läste till Administratör, mer än att jag ville ha ett vardagsjobb, dagtid och inga helger/röda dagar. Så föll det på plats och nu är fokus på Hälsa. I år läser jag även journalistik, det är dels för att det låter kul, dels för att jag alltid velat bli journalist, dels för att jag kommer ha nytta av det i stort, och tidigare har jag läst olika skrivarkurser, för att det är kul, och för att utvecklas helt enkelt. Mitt fokus är dock på Hälsa, och det är enbart för det jag har CSN, så fyller jag ut upp till heltid med roliga (”obetalda”) kurser. Jag har läst på komvux och nu folkhögskola, och siktar på universitet så småningom, när jag har de grunder som krävs.

 

Lisa

Jag funderade på tvillingarna Robban & Corrinda nu när det är sommarlov. Vad gör de då? Min son är 14 år och vill helst sitta vid datorn hela dagen lång. Jag har för mig att Robban gärna spelar datorspel? Min son får spela vid dåligt väder men det är svårt att hitta på saker han vill göra utomhus. Han gillar inte sol och bad men i bland måste jag tvinga med honom.

Ångtvätt? Du skrev att du hade en ångtvätt till att göra rent luckorna i köket? Vad är det? Vi har vita köksluckor som är konstant lortiga…

Tack för att du delar med dig av din vardag!

 

Robban sover och spelar spel. Och tar hand om Doris, oj så bra den hunden är för honom, han kommer upp och utJ Han gillar inte sol, och bad han heller;) Corrinda är med kompisar hela tiden, dygnet runt oftast.

Ångtvätten är en liten maskin som ser ut som en handdammsugare, som man torkar av ytor med, asbra! Tror det är från Philips…men kan ha fel.

Tack för att du läser om min vardag J

 

Charlotte

Jag har en fråga om barn och mat. Jag har fyra barn varav den fjärde och sista i stort sett matvägrar. Hon har aldrig ätit burk-mat och inte hemmalagsd barnmat heller. Jag har testat ALLT! Det hon äter är samma som vi andra men då bara plockar hon i sig lite… En ärta hit och en makaron dit. Hon kan ALDRIG bli riktigt mätt. Hon älskar frukt och välling och är 14 månader.

Har någon av dina barn varit kräsna eller matvägrat långa perioder? Vad tror du det kan bero på? Har du något tips på hur man ska få sitt barn att äta?

 

Jag gav Janelle och Patricia burkmat, de älskade det, men sen kom tvillingarna som avskydde det…och jag fick börja laga egen, och sen dess har jag gjort egen. Jag gör inga stora grejor utan tar undan av den mat jag lagar till övriga innan jag kryddar, eller egentligen innan jag saltar. Nu använder jag sällan rent salt i mat, för jag gillar det inte, men eftersom barn inte ska ha salt så har jag inte använt kryddor som har det i sig, men däremot kunnat krydda med mkt vitlök edylJ De har alltså i princip ätit samma mat som oss från det att de börjat med käk. Jag har mixat det bara.

Men, jag har aldrig haft bråttom med mat, utan mina har ammat länge, och sen ätit välling länge, och bara suttit med vid bordet och plockat, som din lilla tjej. Tagit det godaJ Klart hon blir mätt på vällingJ

Jag tror på att barn är olika, en del är sugna på mat som väldigt små, andra inte förrän de blir kanske 2-3 år. Så länge hon äter välling och växer och frodas och mår bra så är det inget att oroa sig för, ytterst få friska barn har näringsbrist eller svälter sig, så vänta ut henne duJ Det kommer.

 

 

Camilla

Jag ska börja träna på Friskis och Svettis till hösten:). Jag såg att dem hade cirkelfys något som du har nämnt att du går på. Så jag undrar helt enkelt vad cirkelfys är för något och om man kan hänga med lätt på passet när man är helt nybörjare? Och hur ofta tränar du?

 

Jag tränar 3-4 gånger i veckan, mest Cirkelfys, men även lite annat, men det är favoritenJ Cirkelfys är helt enkelt en form av stationsträning/cirkelträning. Vi har nio eller tio stationer, med en övning på varje, ex marklyft, armhävningar, utfall edyl. Så kör man varje station i 45 sekunder, har sen 15 sekunder på sig att förflytta sig till nästa, och så nya 45 sek där. Ett varv, och så en hel minuts vila, (wow)innan det är dags för varv nummer två. Tre varv totalt. Klart att man kan haka på som nybörjare! Man gör helt efter sina egna förutsättningar, orkar man inte lyfta tungt så tar man en lätt vikt, eller ingen alls. Orkar man inte armhävningar på tå, så kör man på knä, Orkar man inte gå ner med ”ass to the grass” i knäböj så går man så långt man kan. Ett hett tips är dock att du tar det lugnt första gången…jag, syrran, Janelle..alla hade vi århundradets träningsvärk efter våra första pass;)

CF är KUL!!

 

 

Sanna

Jag har en fråga angående mat!? Och måste då först pointera att jag dömer dig inte. Men har märkt att du ofta skriver att ni ätit något som du inte tycker är ok och lägger då till att ni äter riktig mat mellan varven. Vad anser du är vällagad/riktig/mat från grunden som du lagar? Du verkar inte ha intresset (och jag har ett JÄTTE intresse )och jag får känslan av att du oftast enligt mig ta till snabba/lätta alternativ så som köttfärssås på burk. Varför inte stå för det eller skita i att pointera att du lagar riktig mat mellan varven? Det viktigase är väl att barnen är mätta i slutändan kan jag tycka?

 

Jag vill helst att vi äter så ren mat som möjligt. Inte så mkt tillsatser och grejs, utan enkel och ren. Det menar jag med ”riktig mat” J Jag fuskar med färdiga köttbullar, för barnen äter inte mina:/ och har oftast köttfärssås på burk som ett snabbt alternativ, och som något som barnen enkelt kan laga själva. Sen har vi fiskpinnar, korv och sånt, som jag inte tycker är sådär himla bra käk, men det funkar. Och det riktiga skräpet är ju Billys pizzor edylJ

Jag lagar oftast mat från grunden. Jag eller PatriciaJ Om vi äter 30 middagar i månaden så är säkert 26-27 lagade från grunden. Massa kyckling, lax, köttfärs, ibland nåt annat kött eller fågel. Få ingredienser, mest råvaran, krossade tomater, grädde och kryddor. Jag tycker inte om att laga mat alls, det är astråkigt, och jag gillar inte ens att äta matL Nej, jag har inga konstiga ätstörningar, men det är bara trist. Det tar tid, och medför en massa jobb;) En kock står på min önskelista helt klart.

Jag fuskar med färdiglagat mellan varven, och du reagerar på att jag liksom försvarar mig, men om jag inte gör deag inte gör det så fpå min önn varven, och du reagerar på att jag liksom försvarar mig, men om jag inte gör det så fpå min ön det så får jag massa kommentarer om att vi äter dålig mat;)

Hur jag än gör så har jag ändan bak;)

 

 

Sofi

Varför fixar du inte poolen åt ungarna?

 

Jag har inte riktig koll på VAD som är trasigt, för det första, för det andra börjar hela sargen rosta så jag är lite osäker på om jag törst fylla upp den, vore trist om den tippar;) För det tredje är jag borta stora delar av sommaren när vi har säsongsplats, inte i år dock..och den kräver massa skötsel för att vara fräsch, och det gör ingen av de stora som är hemma. Sen är det även en ansvarsfråga, jag tycker det är lite obehagligt att inte vara hemma och ha koll på den, även om den är inhägnad. Jag har en plan för den, men det kostar, och där faller det.. Men kanske till nästa sommar, i år har vi inte saknat den ens.

 

Nille

Är Petra homo/bi ? :)

 

Nix, sorry;)

 

Tina

Hade faktiskt en fråga till, nu när jag läst lite gamla inlägg. Robert hade borrelia va? Har han haft några men på grund av det? Har själv en son som hat det och fick penicillin och har funderat på om han kommer få några problem pga av det, har hört att man kan få det.

 

Jag tror inte att man får några problem efter avslutat pc-kur, utan det är väl om man inte upptäcker borrelian? Han hade den klassiska röda ringen runt något bett på armen, men i oktober… så fästing var inte riktigt min första tanke. Han fick visa den för skolsköterskan, och hon skickade honom till läkare. Penicillin i två veckor, och sen har det inte varit något mer.

 

M

Hej Carola!

Jag undrar om du är för eller emot abort?

 

Jag är för. Jag skulle aldrig göra en själv om det ”bara” var för att det inte passade sig att få barn just då, eller för att det var tätt inpå eller så, däremot har jag gjort fosterdiagnostik, moderkaksprov med fem av barnen och skulle ha gjort abort om det visat sig vara något fel. Häng mig om ni vill för det, men så är det. Jag hade aldrig utsatt mig för ett stick i magen om jag inte sen varit fast besluten att göra abort om det visat något. Det har aldrig varit aktuellt, tack och lov. Här är åsikterna så delade, men detta är min. Jag tycker inte abort ska användas som ett preventivmedel, utan ses som en absolut sista utväg. Man får ta sitt ansvar liksom.

Och nej, jag har aldrig gjort en abort. Jag har heller aldrig haft missfall, och är grymt tacksam över det.

 

Tiggi

Simskola…går/har barnen gått på det eller är de ”självlärda” ?

 

Uhh, mitt dåliga samvete! De äldre har gått på simskola i vår babysimsförenings regi, men sen lade de ner, och de mindre har inte gått. Det har resulterat i att de varit lite sämre än sina klasskamrater och någon har fått åka iväg på skoltid och övat. Jag vet inte om jag är så imponerad av resultaten från simskolor hos mina vänner och bekanta. Jag har många vars barn gått termin ut och termin in utan att lära sig… Jag försöker öva med dem på sommaren, men vi måste helt klart åka och bada även vintertid! Jag ska sikta på det i årJ

 

Sama

Vad är det viktigaste du vill att barnen skall ha med sig i livet när de vuxit upp – och hur arbetar du för att komma dit?

Funderar också på den här soppan med P – hur förklarar du för dem att hans kärlek till dem verkar ha tagit slut (?!), men att din aldrig kommer att göra det? Tänker att om jag varit i deras sits hade jag nog varit rädd för att förlora även dig någon gång – kärlek och omtanke har ju ”bevisligen” ett bästföredatum…? (om du förstår hur jag menar då)

Och har barnen råkat ut för plumpa/okänsliga kommentarer av tex lärare eller andra i den situation de nu befinner sig?

Hejar på er alla dar :D

 

Oj…jag vill att de ska vara ansvarsfulla, ärliga, omtänksamma, empatiska respektfulla medmänniskor. Jag försöker bara lära dem rätt och fel, moral och vett och etikett. Att behandla andra så som man själv vill bli behandlad.

Förhoppningsvis är jag en hyfsad förebild.

Gällande soppan så orkar jag verkligen inte prata så mkt om honom, jag vet inte och jag begriper mig inte längre på honom, och då är det svårt att försöka förklara något så obegripligt…Det enda jag kan göra är att älska mina ungar 24/7, och alltid finnas där för dem, och det gör jag. Jag märker att de har det tänk du beskriver, det är väldigt tydligt de gånger jag varit iväg lite längre, det kan röra sig om en dag, eller ännu mer när jag varit i skolan i tre nätter, då är de väldigt måna om att vara nära mig. De söker ofta mitt godkännande i småsaker, och blir oroliga om de tror att jag ska bli arg. Jag försöker bara visa att jag älskar dem oavsett vad de gör.

Barnen har inte fått några kommentarer av lärare eller vuxna, däremot fick ju Corrinda en fråga på ASK om Toy var gravid. Det höll på att knäcka henne, och det var många tårar. Hon visste inget, och faktum är ju att han inte berättat det för alla barn än idag, utan bara för fem av dem ( Robban, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie)

TackJ

 

Elin

Först vill jag ge kred för en sjukt bra blogg!

Fråga 1: om toy skulle komma och försöka prata med dig och vilja ändå ha en kontakt skulle du acceptera det då eller be henne fara långt nånstans?

2: vi farmor inte heller ha kontakt med barnen?

3: har farmor manipulerat per att hata dig? Och tycka mindre om barnen eller har han gjort det på egen hand? Kramar i massor!

/ Elin

 

TackJ

  1. Jag kan aldrig respektera Toy, och jag kan aldrig acceptera det sätt som hon valt att sköta det hela. Hon äcklar mig. Så svaret är NIX, hon kan fara åt skogen. Jag vill aldrig se henne, och gör jag det så kan hon räkna med ett offentligt uppträde:/

Nej, det kanske inte är så moget, men jag tycker verkligen att hon är ett kräk.

  1. Farmor…tja, hon säger sig vilja ha det, men gör inte ett enda dugg för det. Vad hon har för anledning att inte höra av sig/komma på kalas edyl det vet jag inte. Eller jo, enligt henne så är det ju att hon aldrig känt sig välkommen hos mig…vilket är en efterkonstruktion deluxe. Jag har alltid gillat henne. Dock inte nu längre;)
  2. Jag vet inte. Men jag tror det. Inte medvetet kanske, men jag är helt övertygad om att utan henne hade det hela varit mindre infekterat. Eller med ett annat handlade från henne, tex att uppmana honom till att söka hjälp för att reda ut sina egna tankar, i stället för att kontakta advokat. Jag nekade honom aldrig att träffa barnen, det var han själv som aldrig bad om det. Och då blev det på nåt sätt mitt fel?

 

Josefine

Vad kul med frågestund

  • har ditt ex kontakt med dom stora barnen?? Via sms eller om han träffar dom
  • har din syster några barn??
  • hur har det gått med huset?? Får ni bo kvar??
  • ska du plugga i höst oxå?
  • kan du inte visa lite bilder på ditt hus. Är väldigt nyfiken på hur det ser ut runt om o även inuti. Om barnen har egna rum osv.

Tack på förhand o tack för en jätte härlig blogg

 

Sporadiskt. Delvis. Aldrig med Janelle. Sällan med de andra tre, men det händer.

Nej, syrran har inga egna barn, men mina ungar tror att de är hennes åxå;)

Huset är samma visa som tidigare, så jag vet inte vad som händer.

Ja, jag ska pluggaJ Love it!

Och ja, jag kan försöka visa lite hur huset ser ut..men det är konstant stökigt;)

TackJ

 

Cappicio

Hej!

Först måste jag bara säga att jag är grymt imponerad av dig. VD för hela familjen själv:-)

Min första fråga är…. Vem av din barn har fått mest egenskaper efter dig.

T.ex vem har ditt humör, vem har din humor osv

Du liksom jag tränar en hel del så min andra fråga blir. . Du har aldrig funderat på att leda egna klasser/grupper ?

Liksom slå två flugor i en smäll. . Träna och få betalt för det . (eftersom många funderar kring var du får din inkomst ifrån)

Och min tredje fråga blir, tv igen är det något du skulle kunna tänka dig att göra? Kanske inte FA men det finns ju andra program t.ex ensam mamma söker ;-)

Ditt bästa husmodersknep?

Som småbarnsförälder antar jag att du läst en hel del barnböcker, din favorit barnboksförfattare ?

 

Svar: TackJ

Svårt, alla har några av mina egenskaper både dåliga och bra!

Nej, jag har aldrig funderat på det, jag törs nog dels inte, sen är det svårt att ha en fast tid jag MÅSTE vara där, med tanke på att jag har svårt att få barnvakt mellan varven. Det skulle nog gå, vill man så löser man det, men jag har inte tänkt på det. Än kanske;)

 

Jag skulle absolut kunna tänka mig tv igen, och barnen skulle älska det. MEN, deras far vägrar att gå med på det. Det har varit aktuellt med helt andra saker, tex ett inslag om träning, där jag skulle prata hälsa i Vardagspuls på 4an, men som han tvärvägrade. ( Barnen skulle filmas i en vardagssituation för att illustrera hur jag fick ihop logistiken) Eller när vi var med på Liljas dop, då var det ett evigt tjafsande med produktionen för att han ville ha ett manus och vägrade skriva på godkännande att barnen skymtade i TV. Han trodde att vi skulle vara med en säsong till i FA. Och det ville han till varje pris stoppa. Han är nämligen livrädd för att hängas ut, och säger sig ångra Familjen Annorlunda, och vill skydda barnen från sånt. ( sig själv alltså, men skyller på barnen) Han säger sig få mängder av folk som kommer fram och tycker saker och tror att de vet saker om honom…men oj då;) Skulle han kanske tänkt på lite tidigare va? Innan han dumpade oss på det sätt som han gjorde;) Ungefär hela anledningen till att han vägrar mig ensam vårdnad är för att kunna hindra mig och barnen från att vara med på TV. Mer eller mindre hela rättegången handlade om min blogg och ev Tv-medverkan…som alltså INTE är aktuellt, suck.

Så svaret är JA, jag och barnen skulle kunna tänka oss att vara med i något passande om tillfälle gavs, men han kommer sabba det. Bara för att han kan.

 

Mitt bästa husmorsknep? Hm…vitlök på onda öron helt klart! Hacka vitlök, lägg det i en kompress som läggs mot örat, och öronvärken avtar. Har man tur kan man mota iväg en öroninflammationJ

 

Favorit barnboksförfattare är såklart Astrid Lindgren, the one and only.

 

 

Jenny

Har scrollat genom alla frågor och hittills tror jag ingen hunnit fråga det jag tänkt fråga om :)

Jag undrar hur ni kom fram till namnen era barn har?

Undrar även vad du tänkt arbeta med efter avslutad utbildning?

Läste förlossningsberättelsen, när du fick Jamie

 

Så klart jag kom på en fråga till när jag just skickat iväg de förra… ;)

Apropå några av barnens talsvårigheter; vet ni vad de beror på?

Det verkar iaf som de får bra hjälp av det jag läst på bloggen.

 

Svar: Namnen på barnen har varit svårtJ Jag jobbade på barnsjukhus när jag väntade Janelle och alla fina namn var ”upptagna” av konstiga jobbiga diagnoser..dessutom skulle mitt första barn vara en gosse som skulle heta Richard. Men så fick svågern barn ett halvår innan oss, en son som fick heta Rikard, så det var ju kört;) Nej, de visste inte om att det var ”mitt” namnJ Vi hade ett enda namn som kändes bra när vi åkte in till förlossningen, och det var Janelle, så det var tur att det blev en tjej. Det kom från en Tv-serie, där nån biroll hette så. Sen hade vi satt ribban liksom, med lite ovanligare namn så Patricia kändes bra, passade ihop med Janelle. Tvillingar sen då…på den tiden talade de inte om vid UL vilket kön det var, så plötsligt skulle det bestämmas fyra namn..Två kill och två tjejnamn. Jag ville ha Jordan och Julian om det blev två killar, och Chelsea och Corrine om det var tjejer. Eller Selma och Sally. En av varje var svårt, och eftersom pappan dissade både mina pojknamn, med anledningen att de var ”bögiga” ( ja, rätt homofob) så hade vi till sist ett namn och det var Robert. Två killar hade blivit katastrof;) Corrine byttes till Corrinda, för jag kom ihåg en saga jag skrivit på gymnasiet där hjältinnan hette så.

Novalie, jag ville gärna ha Nova, men det var för kort, och lekte med bokstäverna tills det blev Novalie. Trixie, eller Trixiebelle, är från serien Familjen Flax, och även en grannflicka vi hade förr. Och faktiskt en liten hyllning till Bob Geldof, som ni får googla, men Do they know its christmas, är inte bara en härlig låt utan det var ett initiativ från den mannen som var helt unikt. Hans dotter heter Trixiebelle. Våran Trixie har Belle som andranamn.

Lovelia, det började bli svårt med tjejnamn, så det var lek med bokstäver igen, och det här namnet är det allra vackraste tycker jag.

Jordan, jodå, till sist får jag min vilja igenom, och nu hade det glömts bort att det var gayigt;) och Jamie borde blivit en Julian, men innan han föddes vimlade det av Jamies överallt, Nakna kocken, karaktärer i serier osv. så plötsligt en dag bara kände jag att det var ju så barnen som väntades hette. Och eftersom jag aldrig haft så mycket att diskutera med gällande namn, det har inte varit så intressant, så har jag inte behövt jämka så värst mycket, och mer eller mindre ensam bestämt dem. Jag hävdar att om det är jag som väntar, föder och ammar, så är det inte mer än rätt att jag får bestämma namnJ Nej, jag har inte valt namn som han motsatt sig, men med kvinnlig list kan man komma långt;)

 

Jag tänker mig att jobba med hälsa i någon form, men har ännu inte utkristalliserat exakt hur. Men förebyggande, och att göra det till något roligt, en livsstil för de folk jag jobbar med. Att få in hälsotänket på ett naturligt sätt överallt.

 

Talsvårigheterna ska visst vara ärftliga, har nån sagt, men ingen vet egentligen vad det beror på. Vi har fått superhjälp med framför allt Lovelia, som backade väldigt mycket i sitt tal när han stack, och det är jag otroligt tacksam för. Annars hade hon inte alls varit där hon är idag.

 

 

Ann

Hej!

Jag undar hur det gick till när du fick reda på att han träffat Toy?

Hur länge hade dom träffats innan du visste?

Visste Farmor hela tiden?

Gick han eller slängde du ut honom?

Skulle någonting nu få dig att ta honom tillbaka?

Ska han bli pappa igen?

Vad tycker du och barnen,dom äldre om det?

 

Svar: Ja, hur? Ni vet hur det sägs att man ”bara vet”? Och så var det, jag bara visste att något var fel. Det började strax efter att Jamie föddes, och det tog inte lång tid in på den hösten innan jag fattade misstankar. Som han nekade, när jag äntligen vågade fråga…för jag var ju livrädd för svaret! Och som han fortsatt neka, än i denna dag har han INTE bekräftat för vare sig mig eller barnen att de är ett par.

De jobbade ihop i några år innan, men det hände något den hösten.

Farmor säger sig inte veta. Men å andra sidan så har hon sagt en massa saker som sen visat sig vara osant.

Han gick, efter ett gräl, där jag förvisso sa att Gå då, om det är det du vill. Och då gick han, och kom aldrig tillbaka. Och sa aldrig något mer.

Det finns ingenting som skulle få mig att ta tillbaka honom. Den enda möjligheten att jag skulle ens fundera på att förlåta honom är om de opererar bort en stor hjärntumör, som suttit på personlighetscentrat.

 

Ja, han ska bli pappa igen. Och det är vidrigt och får mig att må illa. Varför? Jo för att han har skyllt hela skilsmässan, på min önskan om ett sista barn, och detta trots att han sa att han funderat på skilsmässa i över ett år när jag började prata om ett sista barn. Tidsaxeln stämmer definitivt inte. Inte nog med det, han ägnade all sin kraft åt att få mig ledsen, han hånade mig, sa ”. Det där tionde barnet kan du glömma!” ”Jag ska aldrig ha några fler barn”,” Vi är för gamla” ”Det är sjukt att vilja ha ett tionde när man har nio fina friska” Du är sinnessjuk som vill ha ett till” Han trampade på mig, ville verkligen göra mig ledsen, och tog ideligen upp det till diskussion bara för att kunna dräpa mig med elaka ord om att jag inte skulle få det jag så hett önskade. När han stuckit, så sa han till folk att det blivit för många barn, Jordan och Jamie borde aldrig fötts…Han hade aldrig velat ha så många barn, och jag har tvingat honom till det, varit den enda av oss två som velat ha fler barn, och varit oerhört drivande. Man skulle kunna tro att jag haft honom instängd i en grotta och bara tagit upp honom till sängkammaren för att bli befruktad;)

Jag har fått ta mycket skit från hans sida av släkten över att det blivit så många barn, som att jag på något vis varit ensam att bestämma det, men idag har jag inga fler, medan han skaffar sig ett till, så där motbevisar han ju sina egna ord. Jag hoppas att de inser det.

Med det som bakgrund, och med tanke på att han skiter högaktningsfullt i sina barn förutom de få timmar han har umgänge, så skulle man kunna säga att det är skit att skaffa sig ett barn till. Han säger att han inte har råd/tid med de han har…men skaffar gladeligen ett till. Nä, jag kräks på det. Ja, jag är såklart jätteledsen över det faktum att han gjorde mig så illa, behandlade mig som skit, vägrade mig det han nu skaffar själv, och skyller hela sitt handlade på att jag tvingat på honom en massa ungar.

Barnen är jätteledsna över att han ska få en unge som ska bo med honom hela tiden, när han bara träffar dem ibland, Jordan sa: Då får pappa en annan liten kille som får bo med honom, det är inte kul…. Lovelia sa: Varför vill pappa ha ett nytt barn när han inte vill bo med oss? Är inte vi lika bra?

Så jag hatar honom för det, det var ungefär det värsta han kunde göra med tanke på ALLT.

 

 

Nina

Har de stora barnen en ”egen” relation med sin pappa? Träffas de?

 

Svar: Det är olika. Han har brutit helt med Janelle, men säger att det är hon som brutit med honom, skyller på någon annan igen…

Patricia och Corrinda messar han med ibland, eller de messar när de vill ha pengar;) och ibland tar han med dem på bio och middag, och Robban har varit på hockey och speedway nån gång. De har ingen regelbunden och nära kontakt, och har aldrig haft. Alla de här fyra har egna mobiler och hade det när han stack, men ändå hörde han inte av sig till dem på många månader. När Corrinda och Patricia fick höra om den nya ungen, så tappade han väldigt många, av de redan få han hade, poäng där, de anser att det är sjukt, och tycker att man tar hand om de barn man redan har först. Han står lågt i kurs i deras ögon, men de tycker synd om honom. Kuratorn jag pratade med sa att vi kvinnor är knäppa;) Det är inget synd om människor som gör sina egna val, då får man stå för dem, men vi kvinnor tycker alltid synd om dem, och skulle sluta med det;)

Novalie har det väldigt jobbigt, och vill inte träffa honom alls.

 

Karin

Jag skulle vilja veta dina tankar om det här med bloggande. Hur kom det sig att du började. Hur har ditt skrivande förändrats över tiden. Vad har bloggen betytt för din personliga utveckling. Hur lång tid tar det, i genomsnitt, att skriva ett inlägg. Hur många följer din blogg. Vad får du av Loppi i form av råd, stöd och utbildning. Vad styr valet av ”bloggleverantör”.

 

Svar: Jag älskar min blogg, och jag älskar feedbacken från er! Jag har alltid skrivit, och när internet kom så hängde jag i olika forum, och så småningom blev det en blogg, jag hade svårt för att hålla inläggen korta…hehe, no shit;)? Jag har alltid tyckt att skriva dagbok varit lite tråkigt, för jag vill berätta för andra vad jag gjort, inte bara ha det hemligt, så blogga är perfekt för mig, jag har kvar min dagbok, och jag får berättaJ Jag tror att jag skriver ungefär lika som jag alltid gjort, jag är rätt personlig men inte privat, jag kan stå på Ica och prata med en bekant om det jag skriver, och jag tänker alltid (nästan) efter ett extra varv innan jag publicerar.

Ett inlägg kan ta en timme, eller tio minuter, det beror på vad jag skriver om, om jag halvglor på Tv samtidigt, om jag sitter på dagen eller kvällen. Men i snitt kanske en dryg timme per dag. Och den timmen är rolig, jag gör det aldrig för att jag ”måste” eller känner mig tvingad. Att blogga kommer för mig från hjärtatJ

Sen tänker jag ”Blogg”, många gånger per dag, som i Ack Värmland ” Dä här ska upp på blöggen det!”;) och ofta ser jag fram emot att få berätta saker för er.

Loppi står bakom mig och ger mig en del utbildning, stöd och råd, och många roliga inbjudningar till event edyl. För mig känns Loppi hemmaJ Jag hamnade här för att Mirka var här, och jag trivs så bra.

 

Ulrika

Det känns som du vigt ditt liv åt att vara mamma. Min fråga är, skrämmer det dig att det en dag blir tomt och helt tyst?

Har själv bara två barn och nu när de blivit större och ibland båda är hemifrån blir det obehagligt tyst och tråkigt.

 

Svar: Jo, som fan! Jag är en sån person som avskyr förändringar, även om de är bra så är det alltid jobbigt när det gamla invanda ändras. Jag har grov ångest över att barnen växer och blir stora, men samtidigt vet jag ju att så ska det vara! Jag överlever nogJ Kanske…;)

 

Popcorn

En massa bloggfrågor: Bloggar dina barn? Om de vill göra det, vad skulle du ge dem för råd? Kan man leva på att blogga och hur kommer man dit? Brukar du jämföra antal läsare med t ex Mirkas blogg?

 

Svar: Janelle bloggar. Patricia och Corrinda har gjort, men inte nu. Jag ger dem bara rådet att vara sig själva och att tänka efter innan, och att vara försiktiga på internet överhuvudtaget!

Ja, man kan leva på sin blogg, men jag är inte där (än?) så jag vet inte hur man kommer ditJ

Nej, jag jämför inte siffror, eller jo ibland, det är kul att ha lite koll;) men inte så att det är på allvar.

 

Nettan

Fråga; är barnens far, nya kvinna och farmor bjudna på jamies kalas? Känns ju lite knasigt om du blir upprörd över bjudningen som ej blev at till 01 åringen om du inte bjuder in till barnkalas själv. Det skulle kanske bryta isen lite att ni helt enkelt måste vara hövliga mot varann. Inte lätt att vara i toys sits heller. Barn är anpassningsbara och skulle om ni övriga behandlar varann respektfulltfullt och visa att man kan umgås på ett moget sett o glömma grållet för att tag. Tror barnen skulle må mycket bättre av att få höra att toy är snäll och vill träffa barnen. Barnen är ju inpräntade att toy är dum och som närmast förälder kan man inte tillåta barn att stå fast vid dessa fåniga uttalanden. Vinnarna blir ingen, bara förlorare och det är så sorgligt.

Svar: Nej de är inte välkomna hit. Det är de som satt ribban, och jag tänker inte vara den som återigen förväntas fixa så att allt blir bra. Farmor har förklarat krig mot mig av nån anledning, och jag fikar inte med fienden;) Dessutom har jag barn att ta hänsyn till, barn som inte vill träffa dem. Jag har bjudit in tidigare för den delen, till att fira jul tex, men det avslogs med nån taskig kommentar. Jag kan ta ett nej, men jag vägrar att tjata.

Toy… vem fan bryr sig om hennes sits? Hon har satt sig i den alldeles själv. Hon gör bäst i att hålla sig borta från mig. Barnen vill inte träffa henne, och det bör hon respektera. Hon ÄR dum, eftersom hon inte backade från en gift man med nio barn. Det beteendet vill jag inte att mina barn ska tro är accepterat, man är ärlig och gör slut först innan man inleder något med någon annan. Jag pratar så lite det bara är möjligt om både Toy, farmor och pappa. Har man inget snällt att säga kan man lika gärna vara tyst, så ingen behöver tro att jag sitter och präntar in mina åsikter, och indoktrinerar dem. De är fullt kapabla att tänka själva. Men kom inte och säg att det är synd om Toy.

Vad det gäller att behandla respektfullt så är det något som jag gärna skulle vilja bli också, inte bara att det krävs att jag ska vara det;)

 

Neta

Var Jamie planerad?

 

Svar: Alla barn är planeradeJ Även om det tydligen bara var av mig.. ;)

 

Bibbi

Jag har två frågor.

Har han vi inte nämner vid namn, någonsin tagit ut föräldra dagar? Eller skrev han över alla dagar till dig?

 

Svar_: Han har tagit ut några fp-dagar, mest för att de annars frusit inne, men han har aldrig varit hemma ensam med barnen, mer än några dygn när jag var i London. Däremot har hans jobb tidigare tillåtit att han varit hemma med ungarna mycket i perioder, så han har varit en närvarande pappa. Förut.

 

Ann-Sofie

Har du funderingar på att spara ut din lugg?

Spelar Robban tennis fortfarande?

 

Svar: Nja…kanske, men det är högst opraktiskt och hänger i ögonen hela tiden;) Ja, Robban spelar tennis, men bara för skojs skull, för träningen, inte för att tävla. Hans eget val, jag vill helst drilla honom till en ny Björn Borg;)

 

Maria S

Du har verkligen dragit vinstlotten som får träffa dina barn 24/7. Kan inte förstå hur man kan avstå från detta frivilligt! Nu till mina frågor…

Uppvaktar deras pappa barnen på födelsedagar?

Är Jamie vänsterhänt?

Ha en riktigt skön sommar med din härliga familj!

Kram från västkusten

 

Svar: Nej det kan inte jag heller, men jag är ändå glad över det, på ett egocentriskt vis, för det innebär ju mer tid till mig;)

Både ja och nej. De som har egna mobiler får ett grattis sms, och har de egna bankkort får de pengar insatta. De mindre får inget samtal/besök på sin dag, men present nästa umgänge.

Jag vet inte om Jamie är vänsterhänt, han var helt klart mer förtjust i att använda vänster förut, men nu tror jag det är mer höger. Han spelar gitarr åt ”fel” håll och gör vissa andra grejor tvärtom. Men har nog inte riktigt bestämt sig än. Alla andra är högerhänta så oddsen på det är ju stora;)

 

 

Anke

En dum fråga, kanske… men du är ju väldigt vacker OCH du har så fylliga läppar…

Tänker på alla som fyllt sina läppar med konstgjorda medel (med oftast förskräckande resultat) -det har väl inte du gjort? Men dessa läppar har inte gått i arv hos någon av de nio? Äsch, jag undrade bara och jisses vilken fin förlossningsberättelse om Jamie!

 

Svar: TackJ Jag har aldrig tyckt att jag är vacker, tvärtom rätt ful, och läpparna har jag avskytt… De är 100% mina egna, och jag har önskat mig smala fina många gånger, men nu börjat fatta att det kanske är rätt fint, eftersom folk pröjsar massor för att fixa dem. Nån gång ska man ju ha nåt rätt åxå;)

Patricia har lika, och får ofta frågan om hon fyllt dem, men det har hon inte.

Inga frågor är dumma! J

 

Karromall

Vad är ditt bästa tips för att orka resa sig upp och fortsätta leva, när mattan ryckts undan och ingen glimt av ljus syns till? Och vad är ditt bästa tips för att styra in hjärnan/tankarna på bra saker och inte låta sig ätas upp av hat och negativa tankar?

 

Svar: Jag önskar att jag hade nåt bra och konkret tips, men det har jag inte. Säger som nån i Biggest loser : Fucking gör det bara! Och Det som inte dödar härdar.

Jag måste bara resa mig, för annars går allt åt helvete, och det kan jag inte tillåta. Jag har en fett grym galghumor och det skämtas väldigt hårt och grovt om jobbiga saker, och det hjälper. Jag ältar massor, men för mig fungerar det som terapi. Får jag mala runt i huvudet så många varv som krävs, det kan vara tio eller tio miljoner, så är det klart sen. Att få prata är terapi åxå. Jag har pratat så mkt de här åren att jag är otroligt trött på min egen röst ibland;) Att berätta samma saker om och om igen, som jag ju måste för folk frågar, gör att jag har fått synpunkter och mothugg som gjort att jag tvingats till eftertanke. Att se på saker med olika glasögon är något jag ofta gör, försöker se det ur andras synvinkel, så jag har funderat massor ur hans perspektiv, och ur andras, men kommer alltid fram till att det hela är stört. Jag har bra vänner, som inte bara mesar med och säger att jag har rätt. Tycker de att jag har fel så säger de det, och det är otroligt värdefullt. Till sist, mitt absolut bästa andningshål är TRÄNINGEN!

Utan den hade jag inte mått bra alls, det är jag helt övertygad om! Jag har kunnat släppa alla tankar under 45 minuter och bara fokuserat på att orka lyfta den där vikten eller orka hoppa de där hoppen osv. Det går liksom inte att tänka på annat när man tränar hårtJ

 

 

Tanja

kul med frågestund! Mina frågor:

  1. Hur hittades ni deltagare i Familjen Annorlunda? Blev ni uppsökta eller anmälde ni er själva på något vis? Hade ni någon som helst aning om att livet skulle bli så annorlunda efter er medverkan? Tänker t.ex. på att du har en stor blogg och att det skrivs om er i tidningar, ni blir inbjudna till diverse trevligheter tack vare detta. Är nyfiken på om det gick att föreställa sig det eller om det blev lite av en ”chock” att bli ”kändis” från att ha varit anonyma innan…:)
  2. Var det något ni planerade från början att ni ville ha många barn, eller har det kommit efter hand att ni längtat efter en till?
  3. När upplevde du att ni hade många barn? Var det vid något visst antal du märkte att folk liksom reagerade eller att ni själva kände att ”vi är verkligen en storfamilj”? Jag såg ett program för flera år sen om en åttabarnsfamilj där de sa att största omställningen var att gå från barnlösa till första barnet, men vid fjärde barnet upplevde de att ”nu är vi många” då de fick byta bil bl.a.
  4. Hur har era närmaste reagerat på att ni skaffat fler och fler barn? Alltså föräldrar/svärföräldrar/syskon etc. Vad jag uppfattat så kommer ingen av er från nån ”storfamilj” själva, men har det alltid varit positiva reaktioner från de närmaste?

Tack för att du delar med dig av ditt liv! Har slutat titta på Fam. Annorlunda numera eftersom det känts upprepande, men hade suttit bänkad om du varit med! Skulle gärna sett en utveckling av konceptet, man kan ju vara ”annorlunda” på många sätt, inte minst som ensamstående med många barn som ska få vardagen att flyta på… kram!

 

Svar: Vi blev uppringda av min syrras kompis, som jobbar inom Tv men på ett annat produktionsbolag, som hade tipsat om oss och de blev nyfikna. Jag skrattade och vägrade först, tanken var absurd, men lovade att dra det med familjen, och alla ville..jaha, bara jag emot;) så jag fogade mig, och tänkte att jag kunde hålla mig i bakgrunden. Eller hur!;)

Jag fattade ju att det skulle bli en del uppmärksamhet, men det går inte att föreställa sig, men jag har aldrig upplevt det negativt. Det var väldigt konstigt att bli igenkänd, men alla som kommer fram IRL är alltid trevliga. Det blev ingen chock, men det var väldigt ovantJ Här hemma i området så märker jag aldrig något, de flesta visste nog innan att vi hade många ungar, och det kunde tisslas och tasslas bakom ryggen även innan;) Det är för mig bara positivt och roligt, och nog har det öppnat lite nya dörrar, med inbjudningar till roliga saker tex.

Jag är otroligt tacksam över allt som Familjen Annorlunda har gett mig, och mina barn, och ångrar inte en enda sekund vår medverkan.

Jag har alltid velat ha många barn, men med det inte sagt att jag förväntade mig det. Jag är ödmjuk inför det faktum att jag kunde få alla de här fina ungarna, och det har för mig aldrig känts som att Nu är det nog, utan mer att det finns plats för nån merJ

Det är kärlek.

När vi hade två barn och fick tvillingar kändes det att vi blev många. Hade det bara blivit en då så hade det kanske varit en större tröskel att ta sig över att skaffa barn nummer fyra, men med tvillingar så blev det till att byta bil, och eftersom det fanns få sjusitsiga då så blev det en nio-sitsig…och det var ju liksom bara att fylla ut platserna;)

Tja, reaktionen från familjen på fler barn har väl varit tvärtemot vad som sägs nu, om man ska vara helt ärlig. Mamma har varit otroligt negativ, men när barnet väl fötts har hon aldrig sagt ett negativt ord, och nu är hon den som är mest engagerad i barnen. På hans sida har det alltid varit leenden och grattis, men efter skilsmässan så har jag fått ta skit, för att det ”blivit så många barn” som att det varit enbart mitt ansvar. Jag tycker idag att mamma var ärlig med vad hon tyckte, även om jag blev ledsen då, och jag fattar ju för att det var att hon var orolig för min skull, att något sådana här skulle hända tex, medan de andra kan antas hymlat.. Jag ogillar falskhet. Så jag vet faktiskt inte vad jag ska svaraJ

 

 

Karin

Brukar ni bada i poolen i poolrummet, låter så härligt med ett poolrum:)

Du skriver att ni kanske köper hund i framtiden, vilken ras skulle du vilja ha

Om du hade haft ett förhållande, skulle du vilja skaffa ett till barn nu

Och en fråga till:)

Skulle du kunna tänka dig att skaffa fler barn efter 45 års ålder

 

Svar: Poolen är ett hemmabygge från 1973, och de sista åren har jag inte vågat fylla upp den, den är inte helt tipptopp, men framför allt är pumpen trasig och måste fixas. Det ligger på min Att göra lista, när ekonomin tillåter. Jag har ingen jättekoll på hur den funkar, det är solceller och värmepumpar och jox, men klarar säkert av det, bara lite meckigt . Jag vill ha igång den. Till saken hör ju även att jag inte är hemma periodvis, och tycker det är lite obehagligt att inte ha tillsyn över den, och de som badar, samt att den kräver en hel del skötsel.

Vi vill ha hund, och vi vill ha den NU, och har faktiskt (mamma och pappa storknar nu;) ) börjat titta efter en. Jag har alltid velat ha hund, men alltid tänkt ”sen” men nu inser jag att det kommer ju inte komma någon bättre tid för hund än just nu. Barnen klarar sig själva mer och mer, jag kommer plugga, och de stora är tillräckligt stora för att kunna hjälpa till ordentligt.

Tja, och nu har vi en DorisJ

Om jag hade haft ett förhållande, så hade jag mer än gärna skaffat ett barn till, om det funkar så ser jag inga hinder att vara 45+, men så kommer det ju tyvärr inte bli.

 

 

K

Visst bor ni i Sunnersta? Som jag förstått det är det Uppsalas gräddhylla. Min syster och hennes man letar hus i Uppsala och kollar mest på Sunnersta, men de är lite oroliga för att det är alltför snobbigt och att allt handlar om att grannarna ska bräcka varandra med finast bil osv. Är det så eller är det ett ”folkligt” område?

 

Svar: Nej vi bor inte i Sunnersta, utan i Bergsbrunna, som även det är ett ”finare” område. Men alldeles vanligt, bara att villorna är dyra. Sunnersta är absolut sett som gräddhylla, men jag vet inte om man måste vara snobbig;) Och för den delen, orka bry sig;) Jag har kört min skruttiga buss här bland alla fräna grannbilar och skiter högaktningsfullt i det. Gillar de Sunnersta så strunta i folk;) Området är superfint!

 

Sara

Jag tycker du är fantastisk! Duktig på alla sätt och en bra mamma. Jag går ju också genom en separation som hållt på nu i ja…1,5 år och han vägrar i princip flytta trots andra kvinnor och bråk osv så jag förstår vad du går igenom.

Mina frågor

1 Skulle du velat ha fler barn?

2 Är P din första kille?

3 vill du träffa en man att dela livet med igen?

4 Har dina yngre barn många kompisar?

 

Svar: Tack, och stor styrkekram till dig!

Ja, jag skulle velat ha ett sista barn.

Ja han var min första seriösa kille, det fanns väl några sådär litegrann innan, men vi träffades ju när jag var 17.

Ja, jag vill träffa någon att dela livet med, men jag vet inte om jag någonsin kommer vara redo att släppa någon inpå livet igen.. Jag blev så oerhört sviken på alla sätt, inte bara dumpad, utan jag tänker på allt med vår uppgörelse om att han jobbar och jag tar hand om barnen, idag sitter jag i en svintaskig sits pga det, och det var något han lovade aldrig skulle ske. Ja, man kan tycka att det är mitt eget fel, men nu var det så vi tillsammans bestämde. Tänker även på allt det att han hånade och förödmjukade mig som jag skrev om i ett annat svar, att bli nertrampad i backen är svårt att hämta sig ifrån, min tillit till folk har fått en extremt stor törn. Jag backade för att hjälpa honom, för att jag älskade honom och fick bara skit tillbaka.

Men jag hoppas att jag ska kunna komma över även det, men till dess så vet jag att jag klarar mig alldeles utmärkt ensam.

De yngre barnen,tänker du på killarna då? Tjejerna har kompisar i skolan, och på gatan, och killarnas kompisar är mest grannbarnen på gatan, och en del kompisars barn. Och kyrkiskompisar.

 

 

Ica

Hur länge kan en bouppdelning pågå? Verkar jobbigt för er :-/ vad händer om han kräver att han ska ha huset?

 

Svar: Jag tror den kan pågå hur länge som helst;) men vår är klar. Med resultat att jag fick en bil jag inte ville ha, och ett halvt hus, precis som det alltid varit. Fattar inte vitsen med bodelning när vi äger halva huset var och har så gjort i alla tider. När det var det enda han ville ha bodelat. Det som är kanske är att han nu är ett steg närmare en tvångsförsäljning av huset, om han vill. Men, då får han ungarna på köpet eftersom jag inte kan få lån, och därmed inte kan skaffa ett boende till oss, utan kommer få flytta hem till syrran. Eller en kartong på E4an.

 

 

Johanna

Vad gör dina barn helst på fritiden? Alltså är det någon som gärna bakar, målar, spelar datorspel, sjunger eller vad har de för intressen? :)

Har ni haft några husdjur utöver katterna?

Och just det, jag skulle gärna höra om din syn på konfirmation. Min mamma var väldigt strikt med att man konfirmerade sig för att bekräfta sin tro på Gud, och trodde man inte på Gud (som i mitt fall) så konfirmerade man sig inte. För henne var det helt otänkbart att konfirmera sig ”för presenterna” eller för att ”alla andra gör det”. Kanske bör tilläggas att min mamma är uppvuxen i en väldigt kristen familj, men numera ser sig som ateist.

Hur ser du på det hela? Är konfirmation bara ”en kul grej” eller något mer seriöst?

 

Svar: De spelar dataspel, tv-spel och allt sånt, sen tycker tjejerna om att pyssla och läsa, killarna gillar att vara ute och greja, cykla är deras stora passion på somrarna. Och hoppa studsmatta och bada. Tjejerna går på gympa/dans, Corrinda har sin basket och Robban tennis. Men mest hänger de med kompisar.

Vi har haft kaniner och marsvin, och när de dog så sålde jag alla burar direkt på Blocket för att inte ha nån möjlighet att skaffa det igen, djur i bur är inte min grej.

Konfirmation, för mig är det en möjlighet att få lära sig om vår kyrka, om vår religion, att bli allmänbildad. De har fått välja själva om de vill konfirmeras, och hittills har alla valt det. Robban ville hoppa av efter en termin men fick inte för mig, jag tycker att man slutför det man påbörjat, och efter lite diskussioner så köpte han det. Vi är inte troende, men att lära sig sin religion tycker jag är viktigt, så att man kan ta en egen ställning. Jag tror inte, men något av barnen kanske så småningom kommer göra det, och vilket som är helt ok. De var medvetna om att man inte får asmånga coola svindyra presenter, så det var inte enbart pga det, även om det säkert bidrog;) De här ungarna har gått på kyrkis som små, och har många historier i huvudet som de nu fick höra igen, med ett tonårsperspektiv. Svårt att svara på, hoppas du förstår hur jag menar..?

 

Karin

Undrar över Corrindas och Roberts konfirmation. Hade de inte från början, tänkt att gå i olika grupper? Hur löstes det?

 

Svar: Jo de ville gå i olika grupper, som hade konfirmation efter varandra, och det skulle funka så dåligt, så jag övertalade lite, och fick de att inse att de inte behövde sitta på varandra även om de var i samma grupp, de är inte direkt supertajta tvillingar;) och de insåg till sist att det var helt ok att gå i samma grupp. Det var lite kompisar som bytte åxå så det blev bra för båda.Pust!

 

Jenny

När märkte du för första gången att Per började glida ifrån er? Vad kände du då? Vad gjorde du?

Märkte barnen att allt inte stod rätt till? Vad sa du till barnen då när Per en dag bara reste sig upp och försvann?

 

Svar: Det var strax efter att Jamie föddes, det var otroligt körigt på jobbet och hans morsa hade lyckats göra sig osams med några, som han sen fick ägna massa tid åt att smöra för, och sen fortsatte bara strulet. Följderna av att hon blev osams blev gigantiska, och det tog massor av hans tid, och samtidigt kom den där häxan Toy in och hade problem som han inte fick berätta om ens för mig… Jag kände en oerhörd rädsla för att förlora honom, för att min familj skulle krossas, jag var rädd för att han var på väg in i väggen, och jag var arg och ledsen över att han aldrig var hemma. Vanmakt! Jag gjorde allt för att underlätta, tog över matinköpen som han alltid fixat, försökte backa så han fick lugn och ro hemma, höll barnens stiss och stök borta från honom så han inte blev arg. Han hade absolut inget tålamod. Barnen märkte inte så mkt, han vara bara aldrig hemma, och kom hem sent och gick direkt och lade sig. De äldre hörde nog en del gräl, som alltid handlade om att han aldrig var hemma, att jag ville ha mer tid ihop med honom och barnen, en vardag. De säger i efter hand att han alltid var sur, och aldrig pratade med dem, och att de kände sig väldigt osäkra på honom.

Jag visste inte vad jag skulle säga! Han stack på natten, och kvällen efter när han inte kom hem så frågade de ju vart han var, men jag bortförklarade. Morgonen efter när jag väckte dem igen började de ju fatta, det var alltid han som tog morgnarna, och de frågade och frågade. Jag sa att jag inte visste var han var eller när han skulle komma hem, helt enkelt, och försökte bara vara nära ungarna, ösa kärlek över dem. Och så låste jag in mig i badrummet och grinade. Fy farao, jag mådde så dåligt den där tiden. Jag vill aldrig må så igen!

 

Ann

Tjänar du pengar genom din blogg? Vad får du mer för pengar att leva på förutom barnbidraget och underhållet?

Vad har du för yrke? När skall du börja jobba?

 

Svar: Lite, jag kan inte leva på den. Jag har barnbidrag och CSN.

Jag är barnsköterska, men utbildar mig inom hälsa nu, och kommer förhoppningsvis jobba med något inom detJ Jag vill förebygga innan det är sjukt.

 

Emma

Vilka av barnen är likast varandra till sättet och på vilket sätt? :)

 

Svar: Jag kan inte svara på det, jag har svårt för att se det själv..! Men Janelle och Novalie är lika varandra i sitt sätt, och alla har både likheter och olikheter..Nä jag kan inteJ

 

 

Lolita

Dina 9 barn är jätte söta och jätte fina vas lovelia och Jamie är lika varandra vilka av barnen har egna rum och vilka av barnen delar rum med varandra vilken del i uppsala bor ni

Börjar Jordan på sama skola som sina syskon går på nu får Jordan sama lärare som din andra barn som har gått i 6 års verksamhet vad heter skolan som Jordan ska börja på

 

Svar: Egna rum har Patricia, Robban, Corrinda och Novalie. Sen delar Trixie och Lovelia ett rum, där även Jordan sover, för att han vill. Jamie och Jordan har ett rum de delar på, men Jamie sover inne hos mig, för att han kommit på att det är toppen att vräka sig i en dubbelsäng;)

Vi bor i Bergsbrunna, lite söder om Uppsala.

Jordan kommer börja i samma skola som sina systar Trixie och Lovelia går i, Uppsävjaskolan. Den är dock evakuerad, så de håller hus i en annan skola ett år till. Han kommer nog inte att ha samma lärare som de hade i sexårsverksamheten, jag har faktiskt ingen koll, måste kika på det, det har ju varit några lärare under åren, så jag har ju koll på de allra flesta, och det finns ingen jag absolut inte vill att barnen ska ha, utan alla är braJ

 

 

Mija

  1. Hur mycket har du kvar av din utbildning?
  2. Vad hjälper barnen till med hemma – har de några sysslor?

Jag ser dig som en förebild o du o barnen verkar ha en så nära o fin relation. Ni är verkligen sammansvetsade o en härlig storfamilj. Du är verkligen närvarande o finns där för alla dina ungar! En underbar mappa!

 

Svar: Jag har flera år kvar, först kompletterande och sen förhoppningsvis universitet. Om jag inte ändrar mig;) Eller får ett toppjobbJ

De hjälper till med så lite de bara kan;) undantaget Patricia som gör allt och lite till. De ska städa sina rum, duka/duka av, plocka i/ur diskmaskinen osv. De äldre tvättar sin egen tvätt. Alla får hjälpa till med det som behövs, om de kan, och råkar vara i närheten;)

Ibland är jag av den orsaken helt ensam..ingen vill riskera att få nåt att göra;)

Nä, de är duktiga på att hjälpa till för det mesta.:)

TackJ

 

Tina

Har du funderat på att få till en träff med Toy? Inte för en konfrontation, utan mer som ett försök till att få vardagen att fungera. Har svårt att tänka mig att hon är helt känslokall. Ni två kanske kan få en bättre dialog än den du har med P.

 

Svar: Du måste skämta? Jag vill överhuvudtaget inte se henne, och hon gör bäst i att hålla sig på så långt avstånd som möjligt, jag kan nämligen inte svara för vad jag skulle göra om jag konfronterades med henne… Enda gången det hänt ska hon vara väldigt glad över att hon satt på motsatta sida i bilen mot vad jag öppnade dörren, annars hade jag slitit av henne håret, samt klöst ögonen ur henne.. Nej, det är inte moget, men den kvinnan har jag inget till övers för, jag föraktar sådana som henne. Så nej, jag har inte, och jag har inte för avsikt att bonda med henne. Med det lilla umgänge som pappan begär finns det ingen anledning att hon ens ska introduceras, utan den tiden ska han ägna åt dem, ensam.

 

Stina

Dina barn verkar sova så bra på nätterna och gilla sovmornar. Det gör jag med… Har en liten 7-veckors son härhemma som gärna får bli som dina barn på den punkten, kan du dela med dig av dina bästa tips för hur man får bebisar/småbarn att gilla att sova?

 

Svar: Ja, jag vet faktiskt inte om barnen ärvt min morgontrötthet eller om det är inlärd;) Jag misstänker en kombo..;) Jag har alltid varit stenhård med att före 7 är det NATT. Det finns inte något som får mig att gå upp med ett friskt barn innan dess. När de varit små bebisar och vaknat så har de fått ligga och vara vakna ensamma, och oftast har jag ammat så de somnat igen;) De har legat i min säng, tätt intill mig. Givetvis ligger de inte och skriker, men de har legat och tjattrat lite för sig själva. När de blivit större så har jag bara talat om att det är natt, sov gott. Och eftersom jag är så trött på morgnarna så har jag säkert varit världens tråkigaste då, plus att jag varit konsekvent, (eftersom jag verkligen inte orkat kliva upp) Jag har monterat upp mörkläggningsgardiner så det är mörkt i sovrummet, speciellt bra den ljusa årstiden. Sen försöker jag lyssna på barnens behov, de sover ju på dagen när de är små, och jag tycker att får de sova som de vill, utan att man väcker dem, så funkar även nätterna. De gånger som dagsömnen av nån anledning blivit knasig så har de tjorvat på nätterna med. Jag har ammat dem till sömns länge, och ammat hela nätter, så det är ju inte som att de sovit hela nätter, men vi ligger i sängen och sover så mkt det går. Sovit hela nätter har tagit flera år, men det har aldrig varit nåt mer än att amma / ge välling och så har de somnat om. Ja, det kan vara att binda ris till sin egen rygg, men för mig har det funkat perfekt. Vällingen plockar man bort sen när man orkar ta den fighten;) Sen kommer den tiden då det inte funkar att amma till sömns, då har jag suttit intill sängen, och varit skittråkig och inte brytt mig om dem, bara lagt dem ner ibland om de ställt sig upp, men oftast har de då varit så trötta att de somnar efter kanske 30 min. Kvällen efter tar det 20, sen en kvart och sen har jag suttit i rummet utanför så de sett mig, och kollat på Tv eller surfat, och det tar inte många kvällar innan de somnar gott ensamma. Sängen ska vara ett mysigt ställe, inte ett ställe där man får stå och skrika eller skaka galler. En gosig kudde och fint påslakan, gosedjur och napp.

Jag tror att det är bra att man bestämmer sig innan, att nu är det dags, och sen vara konsekvent. Välj ett tillfälle när man känner sig stark J Inga tårar, jag gillar inte att barnen gråter sig till sömns.

Grattis till din sjuveckors, lycka tillJ

 

Emma

Hej! Här kommer mina frågor 1. Nu när Jamie kommer vara ensam med dig på förmiddagarna har du funderat på om det skulle vara kul för honom att vara på förskolan o träffa lite andra barn och för dig att få plugga ostört eller jobba ? Tänkte att du åker ju ändå med honom till Kyrkis då kan han väl lika gärna vara några timmar i en barngrupp på förskola. 2. Har funderat många gånger på hur du orkar vara uppe så länge på nätterna !!? 3. Skulle du vilja vara med i familjen annorlunda igen? Tack för en bra blogg o kämpa på !

 

Svar: Om kyrkis fortsätter kommer Jamie fortsätta på det. Varför byta ut bästa stället mot ett annat? Han träffar ju barn där, under vad jag tycker, bättre former. Men jag vet inte hur det blir riktigt, de snackar nerdragningar även där…Jag har ev en backup plan, men tanken är att Jamie och jag är hemma tillsammans, förutom kyrkis. Vi får se hur det funkar, han kanske blir uttråkad direkt, eller så får jag psykbryt på honom;) men jag tänker att jag vill ha honom hemma så länge det går, för sen ska de gå i skolan i hundra år…varför inte få ta det lugnt hemma de första sex åren om det är möjligt? Jag behöver ingen ostörd tid för att plugga, det funkar superbra på nätterna;)

Jag är nattuggla! Jag har min absoluta primetime efter 22 och har svårt att komma i säng före 02… det straffar sig varenda morgon när jag ska upp, men sen kan jag ju oftast krypa tillbaka och slumra en stund tillJ Jag har jobbat natt, och det är för mig absolut inga problem, mer än att det är tråkigt att sova bort dagarna sen.. Vissa människor är nattmänniskor helt enkelt och dit hör jag.

Jag har inte funderat jättemycket på Familjen Annorlunda de senaste åren av olika anledningar, men jag skulle tycka att det vore jättekul att få visa er hur bra det faktiskt går att vara ensamstående med massa barn. Fast där sätter ju då pappan stopp. För att han är rädd för att bli uthängd. Men han skyller på barnen, fegt.

 

Maria

Saknar du ditt ex som man, inte pappa, utan som man och livskamrat?

Ni som var med i FA, fick ni pengar för det? Och svara ärligt för familjerna säger olika saker och jag skulle i alla fall vilja veta hur det var med er familj. Och betalade TV4 utflykterna som ni gjorde i programmet?

 

Svar: Ja det gör jag. Mindre och mindre för varje dag förvisso, men vi levde ihop i 26 år, från det att vi var 17-18 år. Han var den som visste allt, och som fick veta allt, han var den som förstod utan att jag behövde säga så mkt, om vissa saker då, inte känslogrejor;) Han var den som hade exakt samma åsikt som mig om saker och ting, vi tycker lika i det mesta. Nej han gillade inte Ikea och jag gillade inte sport,;) men i stort så hade vi samma tänk. Om vädret, om invandrare, (speciellt thailändskor som kom hit för att skaffa sig en man;) sorry var tvungen för det är sant ju *s* Just nu är jag lite selektivt rasist, mot en enda person som råkar vara thai, i övrigt har jag inga problem med folk från olika hörn av världen, bara de är trevliga och snälla) om barnuppfostran, om politik, om religion, om semesterort, om vilken mat som skulle serveras. Om allt. Han var, och är, en stor del av mitt liv. Att höra honom smutskasta många år, nästan hela vår relation, så här i efterhand, är jättejobbigt. Jag vet ju att det inte är sant, så som han säger nu har han inte känt, men han tror det. I sådana fall skulle han ha spelat extremt bra teater i alla våra år tillsammans, och det gör bara sjuka människor, och det hävdar han att han inte är.

Jag saknar den han var. Den han är idag föraktar jag. Tyvärr.

Familjen Annorlunda då, jag kan bara svara för när vi var med, men vi fick INTE betalt. Det utgick ersättning för förlorad arbetstid, och för bensinkostnader ibland, och även en liten ersättning till våra tonåringar när de var barnvakt till sina småsyskon när vi synkade. Utflykterna betalades av produktionsbolaget. Det är nog så det funkar i de flesta program. Jag hade inte ens tänkt tanken att få betalt, för mig var det en ära att få vara medJ

 

 

Magnus

Tja!

Vilken är din favoritfärg då det kommer till inredning?

 

Svar: Jag borde säga vitt…men älskar alla pasteller och har extremt svårt för att hålla mig till en enhetlig linje, eller ens något i närheten av enhetligt….;) Rosa, vitt, ljusblått, pastellljusgrön…tja lite såJ

 

 

Annapanna

En sak jag ofta funderar på….

Hur f*n orkar du vara uppe så sent? ;)

Jag fattar att de blir längre sovmorron när de är sommalov men du är väl nattuggla vare sej det är lov eller inte?

Impad att du orkar med hela dagarna med alla barn me dina sovtider haha.

Grym är du i vilket fall som helst!

 

Svar: Jag vet inteJ Jag vänder mer på dygnet när det är lov, men eftersom barnen är morgontrötta de med så är det inga problem. Sen är det ju inte så att jag kliver upp aptidigt och sitter i soffan och glor på TV med dem…för det är ju där de hamnar om de vaknar tidigt, nä då ligger jag lugnt kvar och trynar, med ett öga öppet i sovrummet med öppen dörrJ

Men får jag sova 7-8 timmar så är jag piggelin, inte när jag vaknar men sen, och det får jag oftast. På skoltid är jag inte uppe lika sent, men sover ju ca 6 timmar, och sen ev kan jag ju krypa tillbaka och slumra lite till. Jag är nattmänniska bara, och det har forskarna nu kommit fram till är svårt, typ omöjligt att ändra på, så det är bara att göra det bästa av detJ Jag mår som allra bäst på sena kvällar och nätter.

TackJ

 

Nina

Ja jag öser väl på då med några frågor :)

*Hur många syskon har du?

*Spelar något av dina barn instrument? Vad isf?

*Kommer du någonsin kunna lita på en man igen?

*Det jag kommer ihåg från er tid i familjen annorlunda så var du

den glada och positiva med Perra verkade vara butter, var han sådan även

utan en kamera i nyllet?

Ja det var väl mina undringar :)

 

Svar: Jag har en syster. Den bästaJ

Patricia har spelat piano, och Janelle gitarr, men sen har det inte funnits nåt intresse, Jamie älskar sin ukulele, men vi får se vart det leder.

Nja…vet inte. Jag hoppas det, men det kommer nog ta tid, och krävas en alldeles speciell man till det.

Jag är oftast glad, kan vara sjukt negativ ibland, men oftast så kan jag alltid se saken ur den positiva vinkeln åxå, och det är alltid roligare så. Jag har en grym galghumor, som tar udden av de mest pestiga situationer, och jäklar så vi har skämtat om denna soppa;)

Ett skratt mitt i eländet gör det lättare att stå ut.

Jag vet inte riktigt om han var butter, men han var mer problemfixerad. Såg alltid problemen som skulle medföras i stället för det roliga. En bra motvikt till mig kanske som gärna kan sväva iväg i det blå, inte direkt gör saker förhastat, men kan drömma ivägJ

 

 

 

Ingela

Undrar över din syster som vi får läsa rätt ofta om, men inte vet ngt om förutom namn och att ni står varann nära. Äldre/yngre än du? Har hon egen familj?

Vet hur det är att ha nära kontakt med systrar, det bästa som finns

 

Svar: Hon är tre år yngre än mig, fyra om man räknar rent kronologiskt men jag är född i december och hon i mars så det blir tre år och tre månader;)

Hon har ingen egen familj, men är ju en stor del av min, och räknas alltid med per automatik om vi ska göra något. Barnen blir förvånade om vi ska göra något roligt utan henneJ . Ja, det är verkligen det bästa som finnsJ

 

 

Svandis

Barnens klädstorlekar?

 

Svar: Åh herregud..? De har alla möjliga storlekarJ Jag tumlar ALLT (nästan) och då krymper det ju en del, men om jag ska säga på ett ungefär så har Jamie typ 116-120, Jordan 122-128, Lovelia 134, Trixie 146-152, Novalie börjar passa i XS, men hon är så smal så mkt sitter som säckar på henne;) Allt mellan 152-XS. Corrinda S, Robban M, Patricia och Janelle har jag absolut ingen aning omJ

 

Rebecca

Hej fina Carola ! Först och främst vill jag ge dig all cred för din styrka fast du är sårad av din ex make.

Hur har du tänkt sen när du börjar jobba och vad ska du jobba med?

 

Svar: TackJ

Jag har tänkt plugga inom hälsa och friskvård, det tar några år, sen är det ju med något där jag vill jobba med. Det verkar bara bli mer och fler möjligheter inom det så jag har gott hoppJ

 

K

Har du alltid drömt om att vara hemmafru eller bara blev det så?

Om du inte skilt dig, skulle ni ha skaffat fler barn då?

 

Svar: Nä, jag har inte drömt om det, hemmafru är för mig mer en tjej som gillar att pyssla runt hemma, laga mat, baka och städaJ Jag vill bara vara med mina barn så länge jag kan, och då kommer de där jobbiga sysslorna på köpet;) Men att vara så mkt som möjligt med mina barn har jag alltid velat, för mig så är det inte vettigt att skaffa barn för att sen lämna bort dem till någon annan större delen av deras uppväxt. För MIG alltså, alla gör som de vill.

Jag har aldrig hymlat om att jag velat ha ett barn till, så antagligen.

 

Josse

hejsan jag undra om du någonsin ångrar att du eller ni var med i familjen annorlunda ?

Vad är ditt bästa minne ifrån inspelningen ?

Hur har ditt liv om det har det förändras efter familjen annorlunda?

 

Svar: Nej, aldrig. Inte en enda sekundJ Det var ett oförglömligt minne för hela familjen, en fantastiskt upplevelse. Mitt bästa minne…? Jösses jag vet inte.. Det finns så många, men såklart var vår resa till Tyskland det absolut häftigaste. Hela grejen med att få vara med om en tv-inspelning är ballt.

Mitt liv har egentligen inte förändrats så mkt pga FA, det är såklart lite fler besökare på bloggen, och fler inbjudningar till olika event, och så blir jag igenkänd mellan varven, men jag är precis samma person som jag var innan. Möjligen så har jag blivit lite tuffare, jag vågar lite mer, och har en lite bättre självkänsla. Att jag duger utmärkt precis som jag är.

 

Ida

  1. Skulle du kunna tänka dig att bo i någon annan stad än Uppsala? 2. Pluggar Patricia eller har hon börjat jobba?
  2. Hur ser din relation ut till dina föräldrar? 4. Vad är det bästa med att ha många barn, finns det någon som är jobbigt eller svårt? 5. Påverkas du av andras åsikter kring att ha en stor familj, får du mycket kommentarer om din familj? 6. Hur skulle du beskriva dig själv med 3 ord?

 

*Såg att jag skrev lite fel där på fråga 3. Jag menar om det finns något speciellt som du tycker är jobbigt eller svårt med att ha en stor familj?

 

Svar: Nej, jag är född och uppvuxen i Uppsala och jag trivs här, det är en lagom stadJ Möjligen kan jag tänka mig en varm stad i USA eller var som helst på Hawaii.

Patricia har pluggat klart gymnasiet, och jobbar på timmar nu, funderar ev på att plugga vidare så småningom.

Idag har jag en alldeles utmärkt relation till mina föräldrar, bättre än någonsin skulle jag tro, de hjälper mig massor i vardagen och jag försöker hjälpa dem, fast de vill sällan ha nån hjälp. De kikar förbi flera gånger i veckan och bara checkar lägetJ

Det bästa med att ha många barn är att det är så roligt. Jag älskar att just jag fått möjligheten att få så många, för de är för mig det absolut bästa och vackraste i mitt liv, de är mina solarJ Det jobbigaste är magsjuka, finns absolut inget som är ens i närheten av det. Det kan möjligen vara lite besvärligt att få med alla, logistiken kräver sin kvinna;) men det är aldrig omöjligt. Det är väl inte heller jättekul att betala en halv förmögenhet i inträde edyl, och att det aldrig finns resor anpassade för stora familjer, men det är liksom inget som jag en dag vaknade och var förvånad över;) Det är ju så det är, och det var ett helt medvetet val vi gjorde.

Jag skiter högaktningsfullt i andras åsikter om min familj. Jag kan bli irriterad av korkade kommentarer såklart, men det är inget som jag påverkas av. Jag har den bästa familjen i hela världen, fattar inte folk det så är det inte mig det är synd om;)

Jag skulle aldrig låta andras åsikter bestämma över hur många barn jag valde att skaffa. Det finns massor av människor som har massa saker de tror om mig och barnen, men det är ju som så att vi är faktiskt precis som vilken annan familj som helst. Bara lite fler barn och färre vuxna J och vi har kanske roligare än standardfamiljerna eftersom vi är så många;)

 

 

Anneli

När du länkade till förra årets inlägg om gammelmormors födelsedag så stod det i kommentarerna under ett av de inläggen att du hade pratat med Toy och att hon hade lovat dig att backa, då, ”innan allt gick överstyr” eller nåt sånt, kommer inte ihåg exakt hur du uttryckte det.

Betyder det att du visste om deras förhållande redan innan han flyttade ut? Eller när var det det gick överstyr?

Hade du tagit honom tillbaks om han hade kommit tillbaka till dig för att hon hade backat ur?

Jag tycker du är jättestrong och duktig med allt, hoppas allt löser sig till det bästa för dig och barnen! :-)

 

Svar: Jag anade, men han nekade. Det gör han fortfarande;) Jag pratade inte med henne men jag messade henne, bad henne backa och låta bli min man, och det lovade hon att göra…ännu en anledning till att jag föraktar henne. Det var ca ett halvår innan han stack, och tre månader efter messet bokade de en resa till Thailand ihop..( jag messade henne i juli, de bokade resa i okt och han stack i feb, det blev konstigt nu;) )

Jag hade aldrig tagit tillbaka honom för att hon backat ur, om han redan hade stuckit, jag är inte något andrahandsval…

 

Karin

Hej =)

Skoj med en frågestund =)

Jag undrar:

*Om man nån gång skulle ”springa ihop med dig”, är det okej för dig då att man hejar och berättar vem man är?

För, för mig känns det som du är en kompis, och det skulle vara helt naturligt att heja om jag mötte dig.

*Kommer du fortsätta plugga i höst? Såfall, vad ska du läsa?

*Vad är din favoritmat?

*Barnens favoritmat har jag förstått är tacos, men har de nån mer favoriträtt? Såfall vad?

*Hur gamla är era katter?

*Brukade barnens farmor komma spontant och hälsa på förrut, innan ni separerade? Alltså, hade hon en nära och bra relation med barnen då?

Sen vill jag tillägga, jag beundrar dig! Du är en supermamma/kvinna.

Kram från mig!

 

Svar: Absolut! Jag blir alltid jätteglad när ni ger er till kännaJ Ofta blir jag förvisso väldigt paff, för jag tror aldrig att nån känner igen mig, men jag uppskattar det otroligt mkt, det är superkul att få ett ansikte på er.

Jag ska plugga i höst, mera Hälsocoach, och journalistik. 100% totalt, och det ska bli så kul!

Jag har ingen favoritmat..jag tycker inte så värst mkt om mat ju…men mamma gör en supergod fläskfile med champinjoner, den är nog nummer ett. Fika däremot….alltJ

Ungarna gillar grillat, allt man slänger på grillen äter de med förtjusning, och även juldagens oxfile går i utan större besvär. Annars är det pasta med skinksås. Då får jag lov att göra någon annan variant av sås till mig, skinksås är nästan lika oätligt som Mamma Scans köttbullar…!;) Även om jag gör den själv…urk.

Katterna har precis fyllt nio årJ De är syskon från samma kull.

Aldrig. Kom hon förbi var det för att det var kalas, aldrig någonsin bara för att. Hon har aldrig haft en nära relation med barnen, men de har tyckt att hon är rätt kul, och att hon bjuder på obegränsade mängder godsaker. Nu tycker de att hon är obehaglig och ”på” och vill inte träffa henne. Hon har inte hört av sig en enda gång till barnen sen han stack, och har blivit en tant de inte vet var de har.

TackJ

 

 

 

Johannah m 5

Först vill jag ösa massor med beröm och kärlek över dig! Vilken fantastisk mamma du är, vilken kvinna och vilken förebild! hoppas att allt med huset o.dyl löser sig till er fördel, det är ni värda. jag har alltid massor av frågor. Hur roddar du runt det här med födelsedagar och framförallt julen på din inkomst? sparar du under hela året eller börjar du handla tidigt för att sprida på utgifterna? Bidrar ”den där” på något vis? Hur lägger du upp det här med maten? matsedel, veckohandling? Har du någon last förutom typ kaffe? Hur gamla är barnen nu? Vilka årskurser börjar de i till hösten?

 

Svar: TackJ Jag vill inte, och kan inte gå in på ekonomi, men det är klart att jag lägger undan och planerar, så gott det går under hela året.

Maten är typ samma som snurrar, jag handlar alltid kyckling, lax, nån vit fisk, köttfärs, falukorv och färdiga köttbullar.. det sista är bra att ha i frysen när tiden är knapp eller jag inte orkar laga nåt vettigt. Sen pasta, ris, bulgur edyl, Potatis ibland. Passerade tomater och grädde finns alltid hemma, och med det och kryddor kan man fixa massor.

Handlar typ två gånger i veckan, massor av mjölk och yoghurt går åt och jag skulle aldrig kunna handla en hel veckas ranson på en gång, utan att fylla kylen med enbart det;)

Jag, eller Patricia lagar nästan alltid mat från grunden, dvs sällan halvfabrikat. Det är korven, köttbullarna och fiskpinnar typ, och ibland sås på påse/burk. Jag vill veta vad som är i det jag äter, helt enkelt. Mycket grytor av olika slag. Gärna mat som jag kan laga något annat av resterna, typ köttfärssås ena dagen och chiliconcarne på det som eventuellt blir kvar. Eller pastasås på överbliven kyckling osv.

Jag har massa laster, fikar gärna och ofta, äter godis, och så, men inga som jag inte kan låta bli. Jag har rökt för miljoner år sen, men det var då;)

Ungarna är Janelle 21, Patricia snart 20, Robban&Corrinda 15, Novalie 12, Trixie snart 10, Lovelia snart 8, Jordan snart 6 och Jamie 4,

De börjar i nian, sexan, fyran, tvåan och förskoleklass.t av resterna, typ köttfärssm ärcket grytor av olika slag. Gärna mat som jag kan laga något annat av resterna, typ köttfärssm är

 

 

Karin

Hej du har ju skrivit i din blogg att du inte vet om du får bo kvar i huset, jag undrar om du har en plan B om det blir så.

Hur många kvadrat är huset på, och delar barnen rum.

Vad utbildar du dig till

Vad är ditt drömyrke

 

Svar: Nej jag har ingen plan B;) Eller, jo det har jag väl på sätt och vis: Den dag jag inte kan bo kvar i huset med barnen, så kan jag inte bo någonstans med barnen eftersom jag inte kan skaffa ett annat boende pga att jag inte är kreditvärdig och alltså inte får lån. Säljer vi huset får jag förvisso loss en halv miljon men ska jag bo kvar i Uppsala så är det liksom ingenting, hur sjukt det än låter. Att flytta till nån mindre ort många mil bort skulle funka, upp till Hola tex;) men det lär ju knappast den andra föräldern tillåta. Att få tag i en hyresrätt som vi ryms i är svårt, och lika dyrt som huset. Om man dessutom tänker på hur mina barn är fördelade i ålder och kön så blir det svårt att dela rum. Alltså, den dagen huset säljs så kommer barnen att få flytta till sin pappa. Vart han än bor så har han ändå en inkomst som han alltid kunnat försörja barnen på, det har inte jag. Han har ekonomi för att skaffa ett boende för dem, det har inte jag. Jag dör bara jag tänker på det, men eftersom det inte handlar om mig och mitt väl och ve här, så får jag göra det. Bara barnen har det bra. Nu vill de inte bo med honom, men om det är enda möjligheten., vilket det blir så…vad ska man göra?

En svinkass plan B alltså;)

Huset är på 224 kvm, med då räknar jag med tvättstuga, pannrum, förråd osv. Det är sju sovrum, och idag har Patricia, Robban, Corrinda och Novalie egna rum. Trixie och Lovelia delar, och Jordan och Jamie delar, men Jordan sover hos tjejerna och Jamie hos mig.

Jag utbildar mig till Hälsocoach, med inriktning på att så småningom bli Hälsopedagog edyl, och det är väl det som är mitt drömyrke just nu.

Jag har massor jag hade kunnat tänka mig att vara: pilot, brandman, journalist, författare, sekreterare, miljardär, rörmokare, lärare osv;)

 

 

Rutan

Hej!

Undrar om du och din ex-man har varit på familjerådgivning/konsultation av kunnig oberoende part och diskuterat hur ni skall hantera avslutet. Det finns ju alltid två sidor av ett mynt och jag vet ju inte vad dom utlöste flytten men har svärmor alltid varit dum mot dig? Vad vill ditt x ha för relation till sina barn( han måste ju ha berättat det offentligt någonstans) Kämpa på, det finns alltid ett ljus i slutet av tunneln.

 

Svar: Jag bokade tid hos en familjeterapeut tio dagar efter att han stuckit, han kom, gnällde över att jag var arg(???) och ville bara lösa saker om barnen. Jag kunde inte lösa saker runt barnen innan det var löst mellan oss, vilket jag har medhåll i av typ alla jag pratat med: familjeterapeut, bvc-sköterska, advokat, familjerätten, kuratorn… Klart att jag var arg och ledsen, och klart att jag med all säkerhet hade svårt att hålla truten när det inte var min tur att prata, men jag vet inte jag? Är det konstigt? Möte nummer två, några veckor senare så reste han sig och gick efter 20 minuter, nickade hånfullt åt mig och sa: Vi ses i Familjerätten!

Jag satt kvar och grät i en timme till, och hade full förståelse av terapeuten. Efter det blev jag kallad till Familjerätten på nåt de kallade för Samarbetssamtal, men vid en fråga till mannen som ringde därifrån om det var rätt forum för oss att lösa saker, så sa han NEJ, ni behöver annan hjälp, och jag tackade då nej. Detta kastas så klart i ansiktet på mig hela tiden nu, men grejen är ju att om han bara varit villig att förklara för mig vad som hänt, varför han gick, kanske erkänt att han var ihop med den där apan så hade vi ju varit i ett annat läge. Jag kan ju lugnt säga att om han sagt att han var kär i nån annan, så hade jag sluppit en väldig massa smärta, och vi hade varit på ett helt annat ställe nu. Men att inte veta, att gå och undra, hoppas och inte få ett enda svar…. Tilläggas ska att jag aldrig nekat honom att träffa barnen, ( jo, typ två gånger när vi hade planer och han kom dagarna innan och frågade, men då gav jag ett alternativ, som inte passade honom..) men att jag vägrar att sköta hans relationer med dem. Han hade bara behövt fråga.

X-svärmor har jag alltid haft en god relation med, jag har beundrat henne för hennes drivkraft och framåtanda, men när hon inte såg att hennes egen son jobbade för mycket, ( i hennes företag) och höll på att förlora sin familj, så avtog min beundran. Jag trodde att vi var vänner, men det visade sig att hon hatar mig. Hon har enligt vad hon själv sa; aldrig känt sig välkommen hemma hos mig.

Han vill ha exakt det han fått, umgänge varannan söndag mellan 10-18, första halvan av året, antagligen minus en fet Thailandresa på 6-7 veckor, sen v 27, och så varannan onsdag mellan typ 15-18.30 efter det. En övernattning på höstlovet( som de inte vill) och så en ”familjemiddag” på annandagjul mellan 13-20

 

Pernilla

Hej. Beundrar dig oerhört över allt du roddar själv! Jag undrar var du får all din kraft och kämpaglöd ifrån ? Har du alltid varit sån eller hör det kommit efter skilsmässan? Ditt positiva sätt kanske? Såklart kärleken till barnen. Och träningen vet jag att den ger dig energi. Starkt av dig att kämpa vidare men du har ju såklart din stora underbara familj Kram från Pernilla

 

Svar: Jag har absolut ingen aning. Men tackJ Jag avskyr att ge upp, att lägga mig ner och dö är inte min grej, jag måste alltid prova om det kanske funkar på det här sättet kanske? Eller på detta? Jag är en envis jävel helt enkelt, och hade det gällt mig själv hade jag säkert inte stått upp för mig själv, utan bara vänt om och skitit i det, men när det gäller barnen så blir jag ju en lejoninna. Ingen ska såra mina barn, ingen ska få dem att må dåligt. De är det enda som är viktigt på riktigt, och då är det klart att man bara reser sig igen, och igen och igen, borstar av sig, torkar tårarna och så på´t igen bara.

 

 

Annika

Vilka av barnen är mest lika (till utseende och sätt) och vilka är mest olika? Vilka kommer bäst överens ?

Hur tror du ditt liv ser ut om 10 år?

Vilka är dina (och/eller barnens) bästa minnen från Familjen annorlunda?

Kan du inte skriva en bok (självbiografi)?

 

Svar: Det är omöjligt att säga! Jag har väldigt svårt själv att se likheter mellan barnen, de är för mig helt egna individer, med sina egenheter och egenskaper. Det varierar i utseende vem de är lika, men helt klart är att de allra flesta ser att de är syskon allihopaJ

Bäst överens kommer tjejtrion Novalie, Trixie och Lovelia, och killarna Jordan och Jamie. Lovelia och Jordan funkar bra ihop, och Lovelia och Jamie med. Det är lite olika.

Om tio år så har jag ingen aning om vad jag gör, men jag hoppas att det är roligt;) Jag är kanske gift med en rörmokare;)( jag behöver ju en sån rätt ofta*s’) eller så har jag blivit miljardär på Lotto och skaffat mig en privat sådan. Förhoppningsvis mår jag bra!

Jag svarade tidigare på den frågan, det är svårt att särskilja ett enda minne från FA, men vår resa till Tyskland var fantastisk. Och såklart, eftersom Jordan föddes mitt upp i, så är hans födelse förknippad med detJ

Skriva en bok…det hoppas jag kunna göra någon gång, men vet inte riktigt vad för slags bok. Lovar du att köpa denJ?

 

Emna

Tack før en fin blogg

Ær Toy gravid??

 

Svar: TackJ Ja, tydligen. Hon skulle inte kunna få barn, så det var ju ett smart drag att ta en extremt fertil snubbe;) Det barnet var det absolut värsta som kunde hända. Det kan inte finnas någon med vett i huvudet som tycker det är klokt. Ha nio barn man inte tar hand om, bara har ett pyttelitet umgänge med, och skaffa ett till. För barnen är det ett svek utan dess like. Jag svarade mer på detta tidigare.

 

Ella

Om du fick drömma helt fritt, vad skulle du vilja jobba med?

Beskriv dig själv och varje barn med tre ord?

Vilket var ditt favoritämne i skolan? Vad tyckte du illa om?

 

Svar: Jag vet inte, men jag skulle vilja jobba så lite som möjligt, ha så kul som det bara går och tjäna snuskigt med pengar;)

Och ha härliga kollegor, såklartJ

Gosh! Svårt…men jag provar!

Jag: Glad, problemlösare, envis

Janelle: Varm, omtänksam, snäll

Patricia: Ordningsam, omtänksam, kreativ

Robban: Djurvän, gamer (data, tv-spel) smart

Corrinda: Aktiv, självständig, ansvarsfull

Novalie: Empatisk, pålitlig, ansvarsfull

Trixie: Vetgirig, glad, ansvarsfull

Lovelia: Glad, empatisk, ansvarsfull

Jordan: Klok, vetgirig, klyftig

Jamie: Charmig, envis, smart

Alla är härliga, roliga, underbara ungarJ

Mitt favoritämne i skolan var nog svenska, att få skriva uppsats;) och engelska, och hatämnena var matte, fysik, kemi. Siffror och formler är inte min grej.

 

Suz

Jag brukar aldrig ställa frågor på frågestunder men gör ett undantag. Jag undrar om ni fått ro nu och vet att ni får bo kvar i huset? Jag hoppas verkligen det.

 

Svar: Nej, tyvärrL Tack!

 

 —–

Sådär!! Hoppas det ser ok ut:) Tack för att ni hade lust att fråga!

Natti natti :)

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
familjenannorlunda

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lisa

    Men *Babs* snälla lägg ner.
    Varför ska Carola fixa till den röran P ställt till med?!
    Tror du inte hon har tillräckligt att göra med att trösta ledsna barn, rodda med hem, hushåll och mer därtill?!
    Visst, man kan väl tycka att P har största delen till att äktenskapet kraschade..
    Fast även T hade ju en del i det..
    Alltså dom jobbade på samma ställe, hon visste väl mycket väl att P hade barn och fru hemma..
    Så ja inte var det Carolas fel iaf, dessutom tar hon ansvaret för den soppan dom åsamkat!
    Medan han bara reste sig upp och lämnade..
    Så nej sluta upp med att skuldbelägga Carola, det hjälper väl inte..
    Hoppas bara att P kan ta sitt förnuft till fånga och iaf skriva över sin del av huset på Carola så hon och barnen kan bo kvar..

  2. Loppan

    Det är sällan man läser någon kommentar om hur viktigt det är för barn att få sina känslor bekräftade. Man ska inte svartmåla andra inför barn, nej, men barn ser, hör och känner. Det är oerhört viktigt för ett barn att få bekräftat att det är ok att känna som gör även gentemot en förälder. Det är tufft att känna sig sviken av en förälder, om den andre föräldern slätar över och förklarar bort tvivlar barnet på att man har rätt att känna som man gör, får dåligt samvete. Det blir ett dubbelt svek och barnet känner sig brutalt ensamt.

    1. Madde

      Som jag fattar det i Carolas fall: hon slätar inte över. Hon SER barnen, låter dem få visa käsnlor o förklarar så gott det går. Jag tror inte att ungarna känner sig svikna av Carola eller ensamma.

      1. Loppan

        Inte jag heller, men jag tycker hon får mycket kritik som antyder att hon borde släta över Perras beteende och marknadsföra Toy och det tycker jag är lite märkligt.

  3. Margaretha

    CAROLA!
    Är kommen till åren o har barn o barnbarn.Min beundran för dig är stor o jag hoppas innerligt att du får
    ett bra liv framöver m någon som respekterar dig!!
    Tänker på hur starkt o säkert du ror allt i land o ändå hur svårt det måste vara!
    All lycka till dig , du är ett föredöme,såväl för ung som gammal!

  4. annema

    Ordspråket”det är aldrig ens fel när två träter” är lika dumt som “den man agar älskar man” och andra i samma genre, förmodligen myntat av samma gubbe. Det går alldeles utmärkt att förstöra ett äktenskap på egen hand. Läser man här på bloggen så ser man att Carola har gjort vad hon har kunnat för att främja relationerna. Hon drar nog en hel myrstack genom snårskogen av dumbommar.

  5. Jenny

    Babs,du har rätt i det du säger MEN du säger det till fel person. Hör av dig till Perra istället,och säg samma sak till honom!

    1. MarieE

      Eller hur?
      Det är väl ändå han som visat att han inte vill samarbeta. Det är inte Carola som drar i väg till Thailand 6-7 veckor bara så där. Det är ju faktiskt hon som tagit ansvar som förklarat för barnen så gott det nu går………och det borde rimligtvis ligga på den föräldern som reste sig och gick.

  6. Ylva

    Det är aldrig ens fel att det blir konflikt. Är andra dumma behöver man i alla fall inte vara dum själv. Har man satt nio barn till världen är man skyldig till att dra sitt strå till stacken för att skapa goda relationer.

  7. annema

    Vad är viktigt för barn? Att ha ansvarsfulla närvarande vuxna som de kan lita på och som tar hand om dem. De oansvariga, oengagerade bråkmakarna klarar sej barnen utan ganska bra.

  8. Babs

    Någon måste bete sig vuxet. Någon måste tänka på längre sikt. Någon måste tänka, vad är bra och nödvändigt för barnen på sikt. Vad är viktigt för barn? Jo, att faktiskt ha en relation till båda föräldrarna – utan att behöva ta ställning till vem som har rätt eller fel. DET är vår sak som föräldrar att se till. Barn ska inte behöva bli indragna i föräldrarnas bråk.

    1. Svandis Ros

      Jösses… från vilken planet är du.

      Är det verkligen barnens bästa att ha en dålig relation till en som de har blodsband till än att inte ha en relation?
      Vad har den andra vuxna visat dem? Kärlek? Omtanke? Gett dem trygghet?

      Tillåt mig att småle…

    2. madde

      Lägg av Babs!!!
      Skuldbelägg lite mer vettja om det får dig att må bättre.
      . Om han hade varit en normal person som viljat avsluta sitt äktenskap så gör man det öppet och utan massa lögner.
      Han hade kunnat vara med på terapeutmötena och inte flinat drygt och sagt “ses i familjerätten” (inte direktcitat men Carolas svar på frågan ang. parterapi). Han hade kunnat satt sig ner och man kan hade kunnat gjort upp om saker på ett vuxet sätt.
      Han hade kunnat gett fan i att dra iväg till Thailand utan att bry sig om att barnen inte får träffa honom på typ två månader (vill han själv vara utan barnen så lång tid… udda. )
      Han hade kunnat höra av sig till de barn som har egna telefoner att höra av sig på (!) han hade kunnat anstränga sig för att reparera relationen med de barn som idag inte vill träffa honom (såvitt jag läst mig till, två).

      Allt detta och lite till är hans jävla ansvar, inte Carolas. Hon gör sin del och flera kilo till, om han hade haft barnen i fokus överhuvudtaget hade han åtminstonde inte ställt dem på bar backe. Han har kunnat överlåta sin del av huset till Carola utan bråk så barnen har tak över huvudet tills de vuxit upp -även den yngsta.

      Så gör en normalt fungerande förälder, hans beteende är bara ego rätt och slätt.

      Du skrev
      “Någon måste bete sig vuxet. Någon måste tänka på längre sikt. Någon måste tänka, vad är bra och nödvändigt för barnen på sikt. Vad är viktigt för barn? Jo, att faktiskt ha en relation till båda föräldrarna – utan att behöva ta ställning till vem som har rätt eller fel.”

      Varför hackar du på carola när det är han som är problemet?. Han beter sig inte vuxet, han tänker inte på längre sikt, han har ingen relation till sina barn så det där med “barn har rätt till båda föräldrarna” fallet på hans eget jävla beteende. Så klart barnen blir förlorare men Carola kan ju knappast lämna av barnen på trappen hemma hos honom och den nya.
      Något som barnen dessutom inte vill.

    3. Karin

      Vad jag förstår så är det inte barnen el Carola som har valt att pappan inte får umgås med barnen;, utan barnens pappa som har valt bort barnen, Framkommer tydligt av Carolas svar på frågorna,
      Vad ska dom göra när han väljer att välja bort?

  9. Stina

    Seriöst Babs?! Varför är det Carolas fel nu igen, och varför ska hon “bete sig vuxet”? Det är väl han som knappt vill träffa ungarna, drar iväg utan förvarning mm? Vad ska Carola göra? Åka efter med dem till Thailand så de får ses? Vad jag förstår så får de träffa honom för Carola, men vissa barn vill inte och de som vill åker väl och ser honom de få timmar han gör anspråk på. Så jäkla typiskt att det är kvinnan som ska förväntas vara diplomatisk och jämna ut vägen för allt och alla, fast hon inte ens valt situationen.
    Stå på dig som den du är, Carola, du har integritet och du lär barnen på det sättet att man är värd att inte tåla vadsomhelst!

  10. Babs

    Haj Carola. Jag kan förstå att du känner dig frustrerad, arg,ledsen och kanske hämndlysten med tankevpå allt som har hänt med din familj. Men jag tänker att du faktiskt behöver bete dig lte mer vuxet än vad du gör. Du måste tänka lite mer framåt och faktiskt inse att för dina barn, för att de ska kunna känna sig hela, är det viktigt att ha en god kontakt med båda sina föräldrar. Om du är en klok förälder så låt inte dina barn behöva ta ställning, de älskar oftast båda sina föräldrar. Man måste kunna lägga bort sina egna känslor ibland o bara tyg änka på barnen i ett längre perspektiv.

    1. Helahea

      Carola har ju hela tiden velat att P skall ha mer kontakt med sina barn! Nekar inte honom kontakten överhudtaget….. Hon har velat samarbeta för barnens bästa…. Du får nog läsa svaren på frågorna igen Babs

  11. Carin

    Himmel vilket jobb du lagt ner på att besvara frågorna som du fått! Imponerande att du tar dig tid att besvara allt!
    Tack för att du delar med dig av din vardag!
    Lycka till med allt jobbet efter vattenskadan! Fick vattenskada 4/7 och det tar väldans tid innan det är fixat. Hoppas du får ut allt på försäkringen!
    /Carin

  12. Caroline

    Jag tycker att det är lite märkligt att du inte kan leva på din blogg. Du borde kunna få större inkomst på den så att du slipper låna pengar av CSN.

    Jag skulle utan tvekan fortsätta läsa även om det blev reklam i den. Kanske det är dags att byta från Loppi till någon annan plattform som erbjuder mera?

    Med lite tips från proffs tror jag att du skulle kunna öka läsarantalet ytterligare och därmed också kunna få större inkomst. Värt att kolla upp!

    Lycka till!

  13. Marre

    Alla familjer får sina strider! Tro mid det är ingen som har någon form av Astrid Lindgren tillvaro. Tack för du delar med dig av din. Tyvärr så pågår detta 14 år till för då är Jamie myndig. Hoppas det lägger sig med allt. Kämparandan hos dig är kanon! Kramar och kraft till er!

  14. Malin

    Jag är en trogen läsare, men kommenterar aldrig. Ville bara säga att du är helt fantastisk som roddar allt med barnen själv. Jag har “bara” två och tycker att sommaren har varit rätt tuff…
    Kram till dig!

  15. Nina

    Oj det var inte lite frågor det..som du lagt tid på att svara på, TACK!!
    Känslorna åkte verkligen berg och dalbana när jag läste igenom allt. Kan än en gång konstatera att du kan bära ditt huvud högt och vara stolt över dig själv, vilket man ju inte kan säga om han som svek dig så grymt och hans leksak som gjorde ett av det vidrigaste man kan göra..dom två bör nog hänga med sina huvuden långt nedanför axlarna och där kan även svikarens mor placera sitt huvud tycker jag.

  16. Stina

    Så oerhört gulligt att du tog dig tid att svara så utförligt på min (och alla andras frågor). Jag ska spara ditt svar så jag kan gå tillbaka till tipsen -känner sån respekt och beundran för din barnerfarenhet i allmänhet och dig som person i synnerhet. Stor kram från mig och Algot (som nu är snart 11 veckor och sover som ett proffs! :))

  17. Karin

    Här är också en nattuggla:)
    Tack för svar på mina frågor:)
    Du svarar så utförligt och sakligt på också väldigt personliga frågor, också frågor som frågas igen och igen svarar du på, en eloge till dig som tar dig tid för det:)

    Hoppas att det ordnar sig och att du kan bo kvar med dina barn.

  18. Linda

    Fyfan vilken jävla förebild du är Carola! Och vilka idioter som säger att du ska “praaata med Toy, för det är synd om henne”. Alltså vafan? Visst att P är den största idioten i det här, men att “sno” någon som har 9 barn och fru!! Det gör man bara inte, har hon ingen skam i kroppen? Antagligen inte. Hoppas han en dag lämnar henne och fuckar upp hennes liv totalt också. Så kan han gråta ut hos sin mamma… Fan brukar inte kommentera ofta men jag blir så jävla less på mänskligheten ibland!! All kärlek & lycka till dig och dina fina ungar!

  19. Camilla

    Män som saknar kommunikationsförmåga och tror att det bara är att gå sin väg för att slippa undan allt jobbigt finns det fler av. Så jag känner igen mig i din situation Carola.

  20. Louice

    Läste dina svar och ang din exmans beteende,bodelning,nytt barn osv slås jag av hur lika våra situationer har varit och är -trodde bara det fanns EN sådan idiot som bara reste sig och gick och struntade allt inkl sina egna barn men nu vet jag att det iaf finns TVÅ :)
    Du är fantastisk!

  21. Soccermom

    Du skriver så otroligt bra och verkar vara en så härlig människa och mamma, du skulle kunna skriva en bok och ge ut här i USA med typ titeln “How to raise 9 kids on your own” och den skulle bli en storsäljare direkt. :) Från en trogen läsare på andra sidan Atlanten. Jag är team Carola hela vägen!

  22. Jessica

    Hej Carola!
    Tycker att du är en otrolig kvinna/mamma! Jag håller tummarna för att allt löser sig för dig och dina barn.
    Skulle jag vinna drömvinsten på lotto tänker jag hjälpa er!!!
    Kram

  23. Helena

    Perra – är inte det ett litet bögigt namn….hahahaha, skämt åsidå. Fy fan vad du gått igenom, du är helt otroligt som inte bara lagt ner, lagt av, dött av sorg <3. Hoppas innerligt det löser sig för et och boendet.

  24. cappicio

    Tack för alla bra svar:) Bra jobbat mitt i kaoset.
    Synd att du skulle få så mycket skit från vissa innan svaren kom. Man skulle kunna tro att hela världen hänger på att få svar på frågorna som vissa reagerade….

  25. Karin

    Hej!
    Tack för dina svar =)
    Jag hoppas vi “springer” på varandra vid något tillfälle, då kommer jag absolut att heja på dig =)
    Frågestunden är slut, jag vet, men jag har en fråga ändå….När och hur fick du reda på att Troy är gravid?
    Kram från mig

  26. Ann

    Hej!
    Tack för att du tog dig tid att svara i denna röran du nu fått med vattenskador,mm :)
    Önskar dig/er en fin dag.

  27. Viktoria

    Tack för alla dina svar på frågestunden!
    Jag vill bara önska dig lycka till med allt och fortsätt kämpa på. Är sååå imponerad av dig.
    Kram