Familjen Annorlunda

Jag fick en fråga om hur jag hittar motivationen att träna. Och jag måste citera Paolo Roberto här, för jag instämmer till fullo:) Han säger nåt i stil med att ska man leta efter den där motivationen så kan man leta länge, det är inget som kommer farande och slår en hårt i huvudet:) Man får helt enkelt bita ihop över och underkäken och bara göra. Bestämma sig och sen köra. Motiverad eller ej.

Just nu kan man säga att jag har ungefär noll motivation, och lika mkt i karaktär. Jag känner mig extremt lurad på julen, jag brukar känna att jag kan få äta precis vad jag vill mellan jul och nyår, vräka i mig av julgodis och glögg och pepparkakor osv, för att sen äta lite mer som man bör mellan nyår och jul:)

I år blev först jag förkyld, en rackare som inte gav sig, sen började Jordan kräkas, sen Jamie natten till julafton med påföljd att jag var slut som artist, och så massa onödigt tjafs med någon om annandagen, och så blev jag och Trixie sjuka, som liksom tog den sista musten ur mig. Julefrid och tid att bara sitta och mysa vid granen med levande ljus, film på tv och massa godis…den infann sig aldrig, jag har varit på helspänn, och totalt aptitlös.

Det kan man säga att jag tar igen nu. Tillsammans med väldigt lite träning blir det inte så där jättebra, men nu har jag bestämt mig. Helgen är det fritt fram för skräp, alla chokladkartonger ska ätas upp, och rostat bröd som är så gott ska ätas, men sen, på måndag….då smäller det:)

Då blir det nya tag. Jag är frisk, syrran är frisk, hon har haft bihåleinflammation och varit sänkt lika länge som mig, julen är över, Janelles födelsedag har firats, och Friskis vanliga schema är igång. Plus att 15 med Paolo startar.

Som sagt, jag har noll i motivation, men jag har en ful flobbig mage och daller lite överallt som gör att jag bestämt mig, det ska bort. Jag har inte gått upp några kilon, däremot ner efter att ha varit sjuk, och så fort man börjar äta får man ju tillbaka dem:) Men nu ska det satsas på kondition och styrka, och bra ordentlig mat.

Fasen, nu när jag skriver det så känner jag att det ändå är en hel del förväntan och suget efter att dra på sig träningskläderna ökar, bara det att klockan är ett på natten:D

 

Men om man ska försöka hitta saker som motiverar en till att börja träna och äta rätt, så kanske det kan se ut så här:

 

1. Klä av dig och ställ dig framför en spegel. Fy fan så jag ser ut?? Gör nåt åt det då:)

2. Gå till doktorn och ta blodprov och blodtryck, kolla kolesterol och midjemått, och om de vill börja medicinera – be om lite tid att försöka åtgärda det med kost och motion, om det inte är skyhöga/låga värden och fara för livet. Har du bra värden? Bra! Med hjälp av träning bibehåller du dem:)

(Klä av dig och ställ dig framför spegeln, usch….? Gör nåt åt det då)

3. Köp snygga träningskläder. Mycket roligare att träna då:)

( Klä av dig….osv..hihi)

4. Belöningar vid uppnådda delmål/mål och det ska kanske inte vara 2 kg godis, utan kanske ett nytt träningslinne, en biokväll, en massage, vad vet jag, nåt som känns som en belöning värd att kämpa för.

5. Titta på dina barn, eller din partner, eller din kompis eller vem det nu är du tycker om, visst vore det roligt att orka göra saker ihop? Visst vore det trevligt att få ett långt liv tillsammans?

6. Ont? I ryggen, knäna, axlarna? Ja, kroppen är gjord för att användas, inte sitta stilla och dricka kaffe;) All smärta botas inte med motion och rörelse, men väldigt mycket, och det är nog ytterst sällan som motion är direkt skadligt.

7. Hälsan går inte att köpa för pengar, den måste man jobba för, men det är så jäkla värt det:) Hellre fattig och frisk än rik och sjuk, visst? Givetvis väljer jag rik och frisk om man får;) men ni fattar.

Jag kan nästan lova att du kommer få mindre ont om du börjar träna.

 

Jaha, och sen då? Hur börjar man?

* Bestäm dig. 

* Vad vill du uppnå? Fundera på det, och lägg träningen efter det.

* Prioritera din träning. Varför ska du komma i sista hand? Efter alla andra..?

* Sätt upp ett realistiskt mål, kanske en viss viktnedgång,eller ett par jeans du kunde ha för ett, två 27 år sen? Det är helt okey att sätta delmål, ofta är det väldigt smart. Tex om man vill gå ner 20 kg, så är det finurligt att ta det i etapper om 5kg, så man når sina mål och det inte känns helt oeuppneåligt.

*  Mät dig. Med vanligt måttband, och så inget fusk:) Mät midja, och så där du är som störst brukar vara strax nedanför naveln, rumpan, låren, överarmen, och om det är några andra mått du vill ha koll på.

*Fotografier, i helfigur, framifrån, från sidan, bakifrån. Är fullkomligt vidrigt att se, men för jäkla härligt när man sen ser skillnad:D Ingen annan behöver se, bara du.

 

 

* Köp en våg som visar rätt vikt, i digitala siffror, det är så tröstlöst att den stannar på ungefär samma som förra veckan, men egentligen kan det ju skilja ett halvt kilo, enklare att se det med digitala siffror. Oavsett om du vill öka eller minska eller stå still i vikt.

*Väg dig varje fredag morgon, då har du förhoppningsvis ätit bra och tränat hela veckan, och sen kan du äta nåt gott under helgen utan att få panik. Vägning måndag morgon är otaktiskt:) Vägning varje dag är nedslående. Lägg mer intresse vid dina mått än vikt! Tänk på att vikten kan variera under månaden, lätt att samla vätska i kroppen dagarna innan mens tex. Skit i det, men bra att ha koll så man ser sammanhanget:) Hormoner är skitjobbiga. Vill du inte väga dig, strunta i det, men det är bra att ha iaf en startvikt som man kan jämföra med.

* Hitta en form av träning som du gillar, men inget mesigt, som inte får upp pulsen eller får dig att svettas.

* Träna regelbundet, hoppa inte över pass för att du inte orkar/ids/hinner inte.. Tänk då: Paolo-15 min om dagen, så hinner man:)

* Var realist, det måste funka med ditt liv. Du kanske inte behöver gå ut stenhårt och träna sex dagar i veckan, plus powerwalk varje morgon och 300 situps innan du går och lägger dig.

Bättre att se till att verkligen köra de pass man bestämt sig för. Ett pass i veckan är bättre än inget, men ska man ha resultat är det bara att se till att få till träningen tre, fyra gånger/v. Minst:) Gärna varje dag.

* Variera träningen. Cardio varannan dag, styrka varannan. Glöm inte vilodagen:)

* Titta på hur din vardag ser ut, kanske kan du med enkla medel få in massa vardagsmotion? Kanske kan du gå till jobbet/Dagis/skola/affären, kanske kan du gå en promenad på lunchen. Har du bebis i vagn? Skitbra, då kan du lasta den med några kilo extra och ta en extra vända. Uppförsbacke? Asbra för rumpan;)

Häng på ungarna när de åker pulka, spelar fotboll, hoppar studsmatta, hoppar hopprep. Lekparken är jättejobbig att vara i, man kan göra armhävningar mot en gunga eller bara stå i planka mot den, man kan klättra i rep, svinga dig fram som en gladiator i näten på klätterställningen, göra pull-ups i samma klätterställning eller dips mot en bänk, kliv upp och ner på bänken så får du schysst ben och rumpträning:) Osv.

Ja, man känner sig sjukt fånig, och nej det är inte alltid det lockar, men möjligheten finns:)

Har jag glömt nåt? Säkert, fyll gärna på:) Inspiration är motiverande:)

Givetvis är kosten en stor bit i det här med kost, träning och hälsa. Det finns ju massvis av olika dieter och kostgurus och det är något man får lov att fundera över, vad vill jag äta. Värt att tänka på är att det är smart att satsa på en kost som man kan äta idag, i morgon och resten av livet:)

Jag tror inte på dieter som LCHF eller Flygvärdinnedieten, Extravaganza osv i längden. Kortsiktig – JA, men inte for life. Bättre att försöka få till sin kost så man känner att det funkar i alla lägen.

 

 

Vill man träna bara hemma, så funkar det utmärkt, man behöver inte så mkt mer än sin egen kroppsvikt.

Bra redskap för hemmaträning tycker jag har varit, och är: Crosstrainern, löpbandet för cardio, men det funkar lika bra att hoppa hopprep eller studsmatta. Fast jag blir jäkligt arg när jag snavar på hopprepet….

Sen har jag haft, den har gått sönder när ungarna tog ut den:(  sån här aerobicsboll. Måste nog köpa ny:)Lite kettlebells:

Lite hantlar, lite gummiband av olika slag, kolla på Rusta finns massa bra grejor där:)

Sen har jag en fuskvariant av TRX band:

De här kör vi ofta olika övningar i på Friskis, men jag kan inte säga att jag använder de mkt hemma…tyvärr, ska nog ta fram dem, för det är superbra, man använder sin egen vikt.

Sen googlar man, och hittar massor av bra övningar:)

Jag har hittat massor av information och övningar hos Olga Rönnberg som även bloggar hos Mama, och jag känner att hon blivit något av den förebild jag behövde. Sen gillar jag ju Paolo Roberto:) som verkligen ger en en fet käftsmäll genom sina rakt på sak, inget jävla trams påpekanden:)

Man kan alltid slå dövörat till, men lyssnar man, och fattar ironi:) så har han mkt att säga. Det de här två, Olga och Paolo har gemensamt är ju ett jävlaranamma utan dess like, och militärisk disciplin. Dit kommer jag aldrig komma, strävar inte dit heller, men det är bra med sådana förebilder tycker jag.

Sen måste jag såklart puffa för Loppis egna Therese- Spark i baken:) Massa härlig inspiration och information och motivation:)

 

Så här tycker jag, och jag är ju nu inte nån expert, så ni får inte skälla på mig om ni tycker det är galet, gärna tipsa däremot :)

Jag lever sådär som jag lär, men vet att det funkar om man anstränger sig;)  Sen vet jag att det finns folk som har problem, kroniska sjukdomar, olika funktionshinder osv, men jag tänker mig att alla gör efter sin egen förmåga. Man behöver inte bli förbannad.

Men…alltså…Kan Mikael så kan nästan alla:)

Jaha, och nu borde jag vara en förebild och gå och sova, men jag ska bara lite först, som Alfons Åberg:)

Fast jag är faktiskt trött, så det är väl bara att passa på att förpassa sig till sovrummet….

Natti natti :)