Lagt på is.. – Familjen Annorlunda
familjenannorlunda

Familjen Annorlunda

Annons

Lagt på is..

Idag blev jag inget annat än äcklad.

Ett inlägg ligger i utkastkorgen och väntar, kanske får det ligga kvar där, kanske inte, men det är riktigt skönt att skriva ner alla ord som annars hoppar omkring i hjärnan som popcorn:)

När man inte tror att folk kan sjunka lägre liksom…När ska det fattas att det inte är jag som straffas, det är barnen, det är alltid barnen.

 

Idag orkar jag inte riktigt, jag är trött ända in i själen redan som det är, och jag kan bara hoppas på Gör om gör rätt.

För guds skull. Eller åtminstone för barnens ;)

Jag sammanfattar det med Fuck You You Fucking Fuck, det säger det mesta.

 

Så, över till annat.

Vad nu det kan vara, jag känner mig som sagt rätt trött. Men, jag hade ett Ikea besök att klara av, så efter att ha ätit frukost, röjt, fixat, grejat lite och sådär så tog jag med mig Patricia, Jamie och Jordan på en liten tur.

Fyra hyllplan till lagerhyllan lades i kundvagnen och det var en snabb runda idag. Jordan blev så besviken när vi inte skulle äta eller fika, stackars liten ♥ Vi får ta ett nytt besök snart med andra ord.

Hemåt igen, i ösregn, härligt novemberväder vi har:) men i morgon ska det vara sol! Jag har planerat alla uteaktiviteter tills då så jäklar om det är fel;) Jag tänkte sätta upp ljusslingorna, och samtidigt när ändå stegen är på plats så ska jag rensa hängrännorna IGEN. Det fullkomligen väller över vatten på flera ställen, och jag som var där uppe i höstas och ta mig sjutton nästan skrubbade med tandborste? Men men, med tanke på hur mycket barr det har ramlat ner överallt, stora drivor, så fattar jag ju att det samlas även där.

Sen återvinningen för att få iväg alla sopor jag rensat ut ur matkällaren och övriga ställen, och ändå är det bara en bråkdel…massor kvar. Kanske om jag törs så klättrar jag upp på krypvinden och kollar musgiftet. Mest troligt törs jag inte…Det finns ju folk som får betalt för att göra det, dumt att ta ifrån dem deras arbete;) *skyllerpådet*

Idag då, när vi kom hem så började Patricia med middagen, så den var klar redan 15.30. Hon började jobba 17, och behövde åka 16.15, och jag och småbarnen skulle till Friskis 17.30 så det fick bli tidig mat idag.

Jag skruvade ihop den sista lagerhyllan, baxade in den på plats och satte tillbaka det som skulle dit igen.

Klart!

Det blev snyggt. Eller alltså, det ser ut som innan ganska precis men städat och ordning och reda:)

Vi åt mat, och efter att vi fixat köket så var det påklädning av ungar och ut i bilen, jag fick med mig Corrinda och en kompis som jag släppte av vid kyrkan för konfirmationen, och sen vidare.

Jag måste ha satt fast mina torkarblad fel på bilen! Nåt jäkla fel är det iaf för de torkar av så fint utom just precis i mitt synfält…så irriterande, och jag bytte plats på dem först, men måste nog be pappa titta på det. Hur svårt ska det vara?

Det är jobbigt att köra bil nu, kompakt mörker som liksom äter upp allt ljus från lyktorna, både mina och övriga trafikanters och så alla galna cyklister och gående som tror att de syns i sina mörka kläder…hua!

Regn på det, och torkare som inte funkar som de ska gör att det var koncentration på hög nivå:)

Vi hämtade upp syrran och var för en gångs skull i väldigt god tid, och ungarna pep direkt in i barnrummet för att kolla på film.

Jag var trött redan efter uppvärmningen, och kände mig helt slut efter första varvet och det blev ju inte bättre. Jag vet inte riktigt varför det var så idag, tippar på att det var min allmänna irritation som ställde till det.

Men det som inte dödar härdar och det är skönt efteråt:) Mindre skönt att veta att man ska köra 15 med Paolo sen när man kommer hem….inte optimalt :)

Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie stod och kikade på oss i fönstren mellan varven, och mellan varven sprang de runt med några andra barn och lekte. Så småningom kom vi iväg, och givetvis somnade pojkarna i bilen, och sov gott medan jag var in på Willys och handlade lite, bröd och pålägg så vi kunde äta lite smörgås, det behövs när man ätit så tidigt middag. Jag bar bara in Jamie sen, och han somnade om ♥ lär inte bli nån sovmorgon i morgon med andra ord;)

Det var väl lika bra att köra på när man ändå är ombytt så jag tog de där jäkla 15 minuterna, och rev av Paolos pass, och sen var jag officiellt slut:)

I morgon är det cirkelfys med Björn kl 11,det är bra då hinner man med nästa pass senare:)

Jag vet att det är tack vare träningen som jag fungerar idag, och de där påslagen av endorfiner och adrenaliner är guld värda:) Love it. Loooove it:)

 

Jamen alltså det var dagen det…wow:)

Nu ska jag snart hoppa i säng, ska tipsa er bara, men det blir i ett nytt inlägg som kommer snart:)

Tills dess…bye bye:)

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
familjenannorlunda

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. susann

    Om, bara om det skulle bli tal om försäljning av ert hus så måste det ju värderas först.
    DÄR har du ju makten, strunta i att plocka undan några dagar, låt ungarna leka “hela havet stormar” och kasta några ölburkar i trädgårn. Sunka till det liksom…;)
    Blir ett helt annat värde…
    Jag skämtar kanske lite men det är riktigt läskigt att läsa om hur ditt liv blev och att inte P var sån innan!
    Fy, vilken obehaglig människa!
    Du är en supertoppen mamma och det är fantastiskt inspirerande att läsa din blogg!
    Ljuset i novembermörkret är du Carola!!
    Kramar!!!

    Carola: Exakt så ska jag göra:) För mig spelar det ingen roll vad huset säljs för, det är ändå inte tillräckligt för att kunna köpa något nytt, så bring it on;)
    Tack <3

  2. Ann-Sofie

    Usch, blir riktigt ledsen av att läsa om en pappa som inte sätter sina barn först… Frå man ens kalla sig pappa då?
    Vi är många som vill hjälpa dig och dina goa ungar och jag hoppas att det blir så bra som möjligt för er!

    <3

  3. Karin

    Åh vad jag önskar att jag kunde ge dig en stor kram nu!
    Du är en helt otrolig människa och en helt fantastisk mamma ♥
    Önskar så att allt ordnar sig så du kan börja leva igen, börja andas frisk luft.

    Carola:<3

  4. Ammi

    Ensam vårdnad underlättar, men det är inte så enkelt som att man bara begär det. Om P inte vill “säga upp” sin del av vårdnaden och skriva under alla papper att C får ensam vårdnad, ja då blir det domstolsförhandlingar. Det kan bli långdraget och barnen dras in i det hela. Ingen rolig historia. Och som någon påpekade så förändrar det inget när det kommer till huset och umgänget. han kan fortfarande krångla så mycket han vill. Det är barnen som lider mest även i den situationen. Om han skulle skriva under självmant så är det en annan sak, då är det bara att köra. Men det är viktigt att kolla upp vad ensam vårdnad egentligen innebär, t ex om barnen skulle råka ha sönder något, vem blir ersättningsskyldig? Etc etc… Under tiden kan det vara på sin plats att skriva av sig ibland och hoppas på karma :-) Allt brukar lösa sig på ett eller annat sätt <3

    Carola: Han vill såklart inte det…men jag ser det som en principsak, och att det underlättar för mig i vardagen med alla tusen papper och kontakter som annars kräver bådas underskrift. Han är ju liksom inte där…varför ska han tillåtas sabba det som jag anser bäst?
    Jag gör ju inget galet direkt, utan det handlar om att skriva på olika papper och ta beslut rörande tex vilken skola…Så nu blir det utredningar…hej soc. Jippie. Men vafan, jag har inga skelett i garderoben, så rota på bara, öven om det känns för jävligt att behöva gå den vägen.

    1. Ammi

      Hoppas det löser sig på bästa sätt. Mitt ex tröttnade efter några besök på familjerätten och efter att ha kallat mig för diverse trevliga saker så skrek han till soc-personerna att “Ge hit pennan så skriver jag på. Då kanske jag slipper den där horan och hennes ouppfostrade barn i fortsättningen…” Så skrev han på och inte fan försvann han från mitt liv. Fortsatte att krångla med allt; umgänge, underhåll etc… Men det var enklare att inte behöva sitta med honom på utv samtal och bli osams eller be honom skriva under när barnen skulle välja språk och andra ämnen. Han skulle ju alltid opponera sig i stil med “Ska han verkligen läsa spanska? Vad ska han med det till? Är det inte bättre att ta kinesiska eller ryska? Du får säga att han ska ta kinesiska istället!” Utan att ha någon aning om verkligheten (skolan hade inte kinesiska eller ryska) så skulle han ändå alltid säga vad barnen (och jag) skulle göra. Och JAG skulle tala om det för barnen :-/ Japp, ibland är livet enklare om man själv får bestämma :-) Lycka till med processen. Och hoppas det löser sig med boendet också :-)

      Carola: Exakt sånt jag känner skulle underlätta! En stolor kram till dig, vilket pucko…Han alltså, inte du <3

      1. Ammi

        Det här är ca 15 år sedan och idag har jag och “puckot” faktiskt på en hyfsad kommunikation. Jag har gått vidare, ser i backspegeln och förstår att hans beteende bottnade i osäkerhet och mindrevärdeskomplex, ingen ursäkt men en förklaring. Barnen har sporadisk och ganska ytlig kontakt med sin pappa. Han vill ha kontakt, han vill visa upp sina fina barn (som jag uppfostrat och försörjt) men barnen är inte intresserade. De är artiga och avvisar honom inte, men söker inte själva kontakt. Jag känner mig stark idag och mina barn vet att de har sin mamma som stöd, i vått och torrt (och det har det varit!!) Allt det som hände för 10-15 år sedan var förjävligt, men det har gjort mig till den jag är idag. Livets hårda skola :-)

  5. Kärlek&Respekt

    Jag känner så igen den där fuckyouyoufuckingfuck-känslan. Och jag förundras också så över vad som händer med vissa människor när de skiljer sig, och hur de utan eftertanke drar ner sina egna barn i sån jävla skit i tron om att de straffar den andra föräldern på något sätt. Fy fan! Om man visste hur det kunde bli innan alltså… Det är tur att man inte gjorde det.

    Men du är stark! Låt dig inte förgiftas av bitterheten, du står över det.

    Carola: Jag fräser ur mig här, och irl, skulle jag bara tiga och lida hade jag suttit på dårhus nu;)
    Tack, och kram!

  6. Agnetha

    Fattar inte hur män är i huvudet. Min ex var ordentlig pappa så länge vi var gift, men sen var det slut på interesset för barnet. I stället gifte han sig snabbt på nytt och skaffade tre nya barn. Barnbidragen kom för sent eller kom inte alls. Når barnet var 16, var det slut på bidragen och det sporadiska umgänget. Jag var inte omgift och stod för all hemtrevnad och trygghet. Mitt barn fick vänta till han var 25 innan han fick stöd och samvaro med mammas man. Då var det lite för sent. Mitt barn hadde då bott hemifrån i 6 år. Nu är han en otrygg person med ekonomiska problem. Han har alltid hatt ett horn i sidan till sina föräldrar som tog ifrån honom hans hem. Jag klarade inte ensam att visa rätt väg att gå genom livet. Vi är många, Carola! Fortsätt att vara så öppen och fin. Vi står för de smällar vi får för vår öppenhet, eller hur? Tänk dig om, P!!! Vet du vad du gör?

    Carola: Jag trodde det aldrig om honom. Aldrig. Det är tvärtemot allt han stått för. Var det något jag var säker på så var det OSS. Aj då, så fel man kan ha.
    Stor kram till dig <3
    Jag kommer aldrig vara tyst även om folk tycker att jag borde, det är skit det han gör och det ska fan inte hymlas med.

  7. Anna

    Carola du är fantastisk och jag vet precis vad du borde börja föreläsa om ; hur man överlever att bli övergiven med många barn och hus och ge råd till andra kvinnor att inte hamna i samma sits. Din historia har berört mig djupt. Jag har fyra barn med två olika fäder. Ett barn är handikappat två har ADHD..Jag slängde ut pappa nr 2 men var tvungen att ta tillbaks
    honom för jag klarar inte detta själv. Mina barn har ju behov av massor av extra insatser och jag går under själv.Så jag är gisslan i min livssitutation. Min sambo är en skit som jagar unga kvinnor och är taskig. Men
    utan honom funkar det inte med barnen alls.Vilken sits.

    Carola: Stor kram <3<3 Och så en till <3

  8. Åsa

    Alltså Carola, det här blogginlägget, varenda rad, gör mig så hänförd och full av beundran för dig som människa. Allt du bara gör och fixar med och löser efter bästa förmåga. Önskar dig bara lite mer flyt / lugn vad gäller allt fix då det låter övermäktigt för vem som helst. Du är helt fantastisk!

    Carola: Nu blev jag tårögd, tack <3<3<3

  9. Helena

    Gott så, att kunna fatta beslut om barnen när han inte finns med i deras liv, kör på det, jag skulle inte tveka kan jag säga. Sen, om det rör sig om huset Carola så skulle jag se till att hitta ngt annat för dig och barnen, du är liksom en slags gisslan nu, helt beroende av vad en idiot vill och inte vill…förstår att detta är en svår sak men att sitta i ett hus som inte är ditt blir som att umgås med en gammal surdeg hela tiden och i slutänden kommer du ändå inte att få juridisk rätt i denna fråga. Varför inte bilda kollektiv med syrran t.ex.?

    Carola: Haha, min syrra vägrar:) Hon älskar att kunna åka hem till tystnaden:) Jag kommer strida för ensam vårdnad. Allt annat är löjligt. Misstänker att det kommer bli en jäkla skitresa bara där alla går på den linjen att han är såååå bra som ändå vill träffa sina barn. Ibland, När han har tid. Morr
    Kram

    1. Neta

      Bostad i Uppsala är omöjligt om man inte kan köpa sig nåt, så det beror på om hon får så mkt när allt är avdraget på den vinst dom ev får på huset.
      Jag har försökt hyra i över ett år nu men är inte tillräckligt långt framme i kön med mina 8 år, nyproduktionerna på treor är 10-13 000, hon behöver större än en trea o då är det ännu dyrare.

      Carola: Japp så är det. Jag skulle sitta med MAX en halv miljon efter att allt är betalt och för det får jag inte ens en skokartong. Låna mer får jag inte då jag inte har nån direkt kreditvärdighet;) så det är inte heller möjligt att låna upp. Lägg på topplån sen och det är liksom kört. Hyres finns inga tillräckligt stora. Jag har ju åtta ungar hemma, och det funkar sådär att klämma ihop dem i en fyra, femma…på kanske 95kvm. Plus att jag inte varken kan eller vill slita upp barnen från deras rötter och mitt skyddsnät. Det sista är förvisso sekundärt, men de första är verkligheten. Kan vi inte bo kvar så kan inte alla barn bo med mig, och han vill ju som bekant inta ha dem…En rätt delikat situation;)

  10. Linda

    Jag vill gärna svara på era kommentarer om att ansöka om ensam vårdnad. Tyvärr påverkar detta inte umgänget. Han kan alltså fortsätta krångla även utan vårdnad. För utan vårdnad har man fortfarande samma rätt (?) till barnen. Även om jag tycker att det är DOM som ska ha rätten till vårdnad. Vissa föräldrar kommer ju och går, som dom vill. Även i detta fall :(
    Men det jag ville komma till- med ensam vårdnad, blir det tyvärr ingen förändring till barnens fördel. Bara att Carola kan fatta viktiga beslut, utan att först ha P:s godkännande.

    Carola: Helt rätt, men för mig skulle det vara så skönt att slippa trilskas med honom om allt. Skriva på papper för enkla grejer tex…orka.

    1. Linda

      Nej den biten förstår jag! Om han är så krånglig med umgänge, kan jag tänka mig allt bök för att jaga, för det är ju alltid ngt som ska skrivas på el godkännas. Som sagt, ORKA! Menade mest med tanke på umgänget. För många har vanföreställningen, att bara man har egen vårdnad, så kan man säga hej och godnatt. Men rätt till umgänge kvarstår dock. Även om jag kan tycka att man förverkat den rättigheten, om man leker med barnens känslor och kommer på SINA villkor. Bläää!

      Carola: Ja speciellt när det kallas för att det är barnen som har rätt till sin pappa, men pappan i fråga får diktera när han har tid, och då ska barnen stå i givakt, glada att han har lust att hänga med dem…jäkla skitmoral i lagen..
      Jag vet att umgänget kvarstår och jag vill inte på nåt vis ta ifrån barnen det, hur stor idiot han än är så måste de komma på det själva;

      1. Linda

        Det är den biten som är så hemsk. Att barnen bara ska tacka och ta emot. Var glada nu, när pappa äntligen tagit sig tid till er.. TYP! Hur kan allt gå före barnen? I min värld går barnen före allt. Och hur kan man tappa lusten, intresset och kärleken (?) till sina ungar? Bara för att man bryter upp med sin partner. Ja du, den som det visste? Det kanske inte ens dessa usla s k fäder, kan svara på..
        Tur att du gör ett bra jobb i a f <3 Men det är tragiskt. Barn behöver en far. Och det är mer tragiskt när denna pappa faktiskt funnits i deras liv och sedan bara är borta :(

  11. anna-karin

    i know the feeling :/ man orkar alltid kämpa för sina ungar!! det är när det lugnar ner sig tröttheten o ens egna känslor kommer..
    jag hoppas du har ett bra nätverk omkring dig som finns där när du behöver tas om hand <3
    kramar

    Carola: Jadå det har jag <3 Tack !

  12. Agneta

    Om det är huset han vill ha,har du många på din sida. Jag tror vi är många här beredda och kämpa för dig och DINA BARN. Systerskap! Kram

    Carola. Tack <3<3 Det vill han, eller han vill ha pengarna för huset när det säljs…men det var inte det det handlade om nu. Finns annat att tramsa om åxå;)

  13. Ida

    Håller med om det här med delad vårdnad, vore inte det bättre? Han verkar ju ändå inte speciellt intresserad av att ha en fungerande relationen till barnen. Det blir jättejobbigt om du ska behöva fortsätta ha det såhär. Det tråkiga är ju att det är barnen som straffas i slutänden. Ni skulle ha det mycket bättre utan honom så ni kunde gå vidare istället.

  14. Anna

    Vad har han nu hittat på? Jag blir så trött på dessa fäder…ja det är tyvärr oftast fäder som skiter i sins barn sviker dem gång på gång och inte kan se att de gör några fel alls. Man blir så förbannat arg..Är det biologiskt?Socialt? Men hur fan är det möjligt att en ny kvinna oftast ynge så klart kan fgå en man att tappa kärleken till sina barn? Handlar allt om sex? Hade jag vetat att män de flesta fungerar så här hade jag aldrig skaffat barn.

    Carola: JO det hade du, men sett till att fixa det med en donator;) Barnen vill man ju ha <3
    Kram!

  15. Neta

    Skriv av dig du det behöver du!
    Varför begär du helt enkelt inte egen vårdnad? Med tanke på det lilla intresse han har för sina barn så tror jag faktiskt du får det. Dom är snart stora och kan ta egna beslut om umgänget, vissa får väl bestämma själva redan.
    Under tiden tror jag både du och barna mår bättre om ni slipper honom och du kan bryta helt.
    Du ska inte behöva må så här.

    Carola: det har jag. Givetvis motsätter han sig det. Varför? Fan vet.

Annons