Familjen Annorlunda

Det har tjatats lite här hemma de sista dagarna :) och tjat och jag är inte kompatibla.

(Eller jo iofs om JAG vill ha nåt så är tjat helt ok, men ni vet, haha)

Efter Robbans tennis så åkte vi till Biltema för att se om de hade en såndär grej man drar fjädrar med, och det fanns en variant till motorcyklar, så den köpte vi, och så full spätta hemåt.

Jag var tvungen att stärka mig med en kopp kaffe först men sen satte vi igång med att bära ut alla delar till studsmattorna. Vi har ju tre stycken och i höstas tejpade jag olika färg på dem, så nu var alla pinnar märkta:) Och själva mattorna med . Smart .

Det tar ju ändå sin lilla tid att bära fram dem, och sen montera ihop, och det är ju lustigt att man aldrig kommer ihåg riktigt hur det ska vara utan måste klia sig lite i huvudet varenda år:) Nu har jag iofs bara gjort det en gång innan, men ändå – det är ju tre stycken.

Robban var en klippa, och även Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie hjälpte till,  medan Novalie hade huvudvärk och vilade bort den.

Första mattan uppe, och plötsligt var det bara jag och Robban som jobbade på med de andra två :)

 

Och efter många fjädrar som är ganska så hårda att dra fast så var alla uppe:)

Och nej vi har inga nät. Vi har aldrig haft det.

Vi kan väl ta den diskussionen nu direkt, så har vi den avklarad :) Jag vet att det finns massor av er därute som bara väntat på att jag ska visa upp mina mattor för att kunna tala om vad korkad jag är ;) och sen säga typ : ”Ja, JAG skulle då aldrig riskera mitt barns liiiiiiv för att blablabla”  ;)

Det är tydligen statistiskt sett fler skador om man inte har nät. Fallskador då, antar jag, för allt som händer PÅ mattan kan ju hända oavsett. Statistiskt sett kan man bli skadad av att sitta i sin soffa hemma, eller tom bli påkörd av ett tåg i vardagsrummet;)

Jag bryr mig inte så mkt om statistik. Enligt den ska man ha 1,7 barn åxå;)  Jag bryr mig om sunt förnuft, hänsyn och respekt.

Min egen statistik ( fan vad svårt det ordet är att stava på tangentbord!!) säger att på 12 år så har inget av mina barn eller deras kompisar ramlat av när de hoppat. De har ”ramlat av” när de larvat sig, men det är en annan sak ;)

Jag tror stenhårt på att OM Man ramlar så gör man illa sig, oftast ganska så ordentligt, men att man faktiskt kan lära sig att vara försiktig.

Ni vet Ronja Rövardotter?  Hur hon aktar sig för Helvetesgapet genom att hoppa över det fram och tillbaka? Hon övar upp sin förmåga.

Har ni läst Anna Wahlgrens Barnaboken, eller vad den nu heter? Jag har, när jag fick Janelle. Och jag tror att jag gjort ungefär tvärtemot nästan allt i den, eftersom det gått emot mina intuition;) Jag tror inte på att uppfostra bebisar, utan på att ha dem nära och älska dem villkorslöst. MEN, en sak hon skrev satte sig i hårddisken, och är något jag levt efter sen dess.

Något i stil med det här: Barn vill testa och prova, och de barn som inte får det, gör det ändå, fast i smyg, och snabbt och slarvigt eftersom risken att bli upptäckt och därmed inte få fullfölja är stor. Slarvigt och snabbt är dåligt, och resulterar ofta i att det slutar i en olycka av större eller mindre slag. Medan barn som vet att de får prova, tar tid på sig, är grundliga och försiktiga, för de vet att det är ok.

Ingrip endast vid livsfara…typ ;)

Exempel: Ett barn som är halvvägs upp i klätterställningen. Mamman ser det och A: Skriker högt och i fasa och beordrar ner barnet, springer dit och sliter ner det, och håller det sen hårt i famnen och talar om hur farligt det var. Skriket i sig kan ju få barnet att tappa fokus och ramla ner..

Eller B: Håller ögonen på barnet, och är beredd på en utryckning men låter barnet få prova.

Jag kör då på Alternativ B:)

Men även detta ska ju användas med sunt förnuft:)

Det går att applicera på alla åldrar, men är mindre klokt då det gäller alkohol, droger osv… Såklart

( och jag  är inte ett dugg tolerant mot alkohol osv)

 

Skyddsnät alltså. Vi tror att det är en falsk trygghet. Med nät kan man hoppa och kasta sig mot det i full fart, och antingen fastna med fingrar eller tår, eller så kastar man sig mot den lilla öppningen som finns,utan att tänka på att den finns där eftersom man är så säker på att vara skyddad av nätet.som ibland dessutom går sönder, Janelle har kompisar som lekte och lyckades göra sönder nätet med ett vilt hopp mot det , och ramlade sen ut handlöst…Det finns dödsolyckor rapporterade, där barn fastnat och blivit hängande, strypta. Nätet hålls uppe med hjälp av hårda pinnar som man kan hoppa in i..

Genom att inte ha nät så tror vi att barnen respekterar hela studsandet lite mer. Även våra småknott är där uppe från det att de kan ta sig upp själva, och genom att ställa en pall edyl  till hjälp ( vi har ingen stege) så kommer de upp när de är runt två år. Tittar man på Jamie när han är där uppe så ser man att han aktar sig för kanterna.

Barnen hoppar helst flera stycken  samtidigt för det är ju mkt roligare :) och det är ju en större risk för skador då, och det händer lite då och då att de hoppar ihop, så det är jag mer rädd för. Samtidigt…Jag tycker inte heller det är kul att hoppa ensam:)

Alla gör som de känner är bäst, och det här tror jag på. Gud förbjude att det händer mina, eller någon annans barn något, men jag tror på att bästa sättet att få kloka, förnuftiga barn är att låta dem prova, inte genom att skydda dem från allt.

 

Så då har jag sagt mitt:) och vi går vidare. Och just ja, skydd över fjädrarna ska jag köpa nytt:)

Jag kommer ha ont i höger arm, men framför allt i ryggen i morgon, det är rejäla ryggdrag man gör när man drar fjädrar:)

När vi var färdiga så var det långt över middagsdags så jag ilade in och fixade. Till mig själv så hade jag köpt sushi:) och barnen hade önskat pommes och kebab. Jag som visste att det skulle dra ut på tiden med studsmattorna var inte sen att haka på, perfekt med mat i ugnen, och kebeben stekar man ju på på några minuter, men alltså, nog ser sushi godare ut :)

Men det tycker inte de, och det är de som ska äta.

 

Tidigare idag knäckte jag en städvariant som verkar funka, iaf några gånger, sen lär de tycka det är skittråkigt:)

Jag skrev på lappar som jag sen vek ihop, vad som skulle göras, exempelvis: Hallen- ställ upp skor, häng upp kläder, dammsug.

Eller : Vardagsrum – plocka undan, lägg filtarna i korgen, dammsug.

Inte så avancerat, och inte så mkt på  varje lapp, men när de var klara fick de ta en ny lapp:) Det kändes som att det inte var så mkt de gjorde, enligt de själva, men de fick massor gjort! Lite vardagsspänning, hehe. You`ll never know what you gonna get :)

 

Nu återstår bara resten…:)

När jag handlade sist, så behövde jag blöjor till Jamie, och jag brukar köpa Citygross egna, tror jag det är, de heter väl Favorit eller nåt sånt? Ett tag nu har det varit så bra pris på Pampers på Coop, nåt storpack att jag handlat där. Coop är så mkt dyrare på det mesta att det inte är mitt första handsval på något, men eftersom vi har vårt postutlämningsställe där, så passar jag på ibland.

Men jag har sett att det ju är Bamse och hans vänner på blöjorna nu, men alltså…fy farao vad SÖTA!!! :)

I morse hade nån av de stora bytt blöja på Jamie, och öppnat det nya paketet, så när jag såg den här blöjrumpan, åhhhh, det kan vara den absolut sötaste blöja jag någonsin sett, och tro mig – jag har sett många :)

Inte bara på mina egna ungar, utan även på alla tusentals patienter jag mött.

Jag tycker om Favoritblöjorna, de passar Jamie. Det där är så olika, en del barn och blöjor är inte kompatibla helt enkelt. Man måste nog prova sig fram till vilken som passar bäst.

 

Nu måste jag plugga, ska bara kika klart på Nicholas Cage först :)

Ses imorgon:)