Familjen Annorlunda

Mina tvillingar ♥

Robert och Corrinda, snart 14 år gamla, men jag minns som igår när de föddes :)

Det är fantastiskt med tvillingar, det är bara så. När jag väntade dem så fick jag inte höra ett enda positivt ord, så fort folk fick höra att jag väntade två så kom de dragandes med den ena skräckhistorien efter den andra, ofta med dålig utgång för en eller båda av barnen och i värsta fall även för morsan. Eh…? Tack…som fan?

Jag var stolt som en tupp, från minuten efter att jag fått höra det av ultraljudssköterskan ( de första 60 sekunderna blev det kaos i hjärnan, inte så konstigt kanske ) och jag är det fortfarande. Det är jag såklart över alla barnen, men det är speciellt med tvillingar.

Nu är ju jag rätt duktig på att vänta barn, och en tvillinggraviditet var inte värre än någon av de andra, och de föddes heller inte för tidigt. Jag som hade som mål att komma över v. 28…för längre än så kunde man inte räkna med att gå, sa alla katastrofmänniskor..

Nä, just det ja, men det kan man visst det, och de föddes i v 38+2, efter en snabb förlossning på 1 timme och 57 minuter – häpp.

 

Sen har det varierat under åren hur tajta de varit.

De första åren var de ju rätt naturligt alltid på samma ställe samtidigt, med få undantag, och sen gick de en kortare period på dagis, för det rekommenderades av logopeden för de var så sena med sitt tal. Hm, fast med facit i hand så var det inget fel på deras talutveckling, de var lite sena ja, men de som kom efter dem var ännu segare ;)

Men, även jag har varit lite mindre rutinerad än nu;) och vågade inte riktigt tänka själv. Parallellt med dagis gick de på kyrkis, och idag pratade de om det vid matbordet. Hur de avskydde dagis, tyckte det var läskigt, blev jagade av några större killar och tvingade att äta grönsaker och ärtsoppa ;) Kyrkis däremot älskade de.

Så jag känner ännu lite mer att jag gör så jäkla rätt i att skippa dagis och låta dem gå på kyrkis, nu när vi har en så fantastisk möjlighet.

De har alltid gått i samma klass, för jag har aldrig sett det som ett problem, de är så olika. Dels kille-tjej, med allt vad det innebär med olika kompisar och sen är de så olika i personlighet som man kan vara.

Corrinda är hypersocial och vill helst ha något att göra hela tiden, medan Robban är ensamvarg och utan problem kan sitta och läsa en tidning en hel dag, eller spela tv-spel :)

Även här med facit i handen kan man kanske fundera på om man borde delat på dem, Robban har nog hamnat lite i skymundan av sin syster, men jag tror att det är självvalt. Hon är helt klart den starka tvillingen, och han har gömt sig lite bakom henne, för att slippa undan…

Nu från sjätte klass så går de i olika skolor,( de går i sjuan nu) Corrinda ville gå basketprofil, medan det ju inte är aktuellt för Robban. Han går i Katarinaskolan, som har lite katolskt påbrå, funkar för mig, jag har inga problem med det, och skolan i sig är ju inte katolsk katolsk..utan en helt vanlig skola men med lite mer stränghet . Det är enbart ett stort plus!

Jag är så less på att skolan är ett ställe där barnen tillåts bete sig lite hur som helst, jag tycker att det ska vara ordning och reda, och det är det här. Alla de andra barnen står i kö här med, och eftersom det poppar upp friskolor överallt, och de dessutom har syskonförtur så lär de ju gå här allihopa, om ingen annan ska gå nån profil av nåt slag då.

När de skulle börja sexan och sina nya skolor innebar det ju även att åka buss själva in till stan….

För Corrindas del var jag inte ett dugg orolig, hon hade kompisar med sig till sin nya skola, och har dessutom varit på stan själv så hon hittar, men Robban som knappt hittade till busshållplatsen här hemma var jag orolig för. Sådär lite löjligt hönsig…Jo, jag blev förvånad själv ;)

Men han klarade det såklart utmärkt :)

Hur som helst, det jag skulle komma till med den här ytterst långa förklaringen är att just idag, nu ikväll, i detta nu, så sitter de tillsammans inne hos Robban och spelar nåt TV-spel. Jag vet inte vilket det är, men det handlar om att samarbeta, det hör jag:)

Robban undervisar och Corrinda fattar ingenting, och de skrattar och har skitkul :)

Nu när de är tonåringar känns det som att de är mer kompisar igen, än vad de varit under några år nu, då de mest tolererat varandra;)

 

Och för att förtydliga lite, det är mycket snack om kyrkis och kyrkan och nu katolsk skola….:)

Vi är kristna, i den enda meningen att vi är med i Svenska kyrkan. Jag är nog ungefär lika troende som de flesta andra, jag tror på Gud när jag behöver honom och annars förbannar jag honom…tja, inte så konsekvent kanske ;) Nej, men vi är inte troende. Men vår kyrka här ute har så fantastisk barnverksamhet att det vore synd och skam att inte ta till vara på den. Det är musiklek, kyrkis, aktiviteter för alla åldrar, även upp i pensionärsåldern då det är luncher :)

Jag kan hänga här hela livet :)

Andra religioner har jag inga större problem med heller, så länge de inte inverkar negativt så gör det mig inget. Dock har jag funderat väldigt mycket sista tiden på hur Buddhismen fungerar…är det verkligen som djupt troende buddhist rätt att göra  saker som förstör för andra? Nja…..det är väl så att man rättfärdigar sina handlingar på olika sätt, men vi får väl se sen hur det blir i livet efter detta. Jag har någon som jag absolut gett det Onda ögat, varsågod .

En tid i mitt liv funderade jag allvarligt ( i ungefär tre veckor) på att bli mormon. Haha. Det kom ju två skitsnygga mormonkillar till våran skola och föreläste om sin tro, och tja, det lät ju spännande….;) Jag hade kunnat tänka mig att gifta mig med dem båda och skaffa massa barn…men det föll ju på att :

1- Jag var typ 13-14 år

2- Mamma blev lite sur och tyckte jag var knäpp;)

3- Killarna inte var ett dugg intresserade…..?

4- Jag kom på att det kanske fanns roligare saker att pyssla med.

 

Vi hade en jättebra religionslärare i högstadiet, en sån som kunde berätta historier och där lektionerna inte var tråkiga, utan mer som sagostunder. Sånt gillar ju jag:) Han fick mig att bli väldigt intresserad av de olika religionerna, även om jag nu glömt typ allt..

Samma med historia, vi hade en härlig lärare där med, som fick de gamla kungarna att leva upp, och jag som inte är speciellt mycket för matte, fysik ,kemi och sånt där, gillade verkligen religion och  historia.

 

Och idag blev det ett spretigt inlägg…?  Tvillingar och religion, haha.

Lovelia är fortfarande sjuk, febern ger sig inte, men hon har varit pigg stundtals även utan alvedon. När febern stiger så kräks hon…som de alla gör eller gjort som små, utan undantag . Det är ju ett finurligt sätt för kroppen att sänka temperaturen, men ändå jäkligt obehagligt.

Vi blev ensamma till tacosen…Janelle och Simon var lite krassliga, och så även syrran…Novalie har smitit till en granne och sover över där, och Patricia var inte heller hemma. Plötsligt räckte och blev det till och med över med 1,5 kg köttfärs som annars är en fjutt i havet:) Corrinda hade en kompis här så helt ensamma var vi inte, men det händer nästan aldrig:)

Eftersom det var äckelväder ute, det hade ju kommit säkert en decimeter blöt snö till, och regnade sen småspikar och blåste så kände jag inte för att gå ut, och bestämde att det fick vara tacos utan den färdigköpta guacamolen. Den man gör själv är ju alltid godast men efter att ha köpt och kastat avocados för hundratals kronor, de är ju skitdåliga mellan varven! Så provade vi den här, från kyldisken i en platt förpackning, och den är perfekt. Idag gjorde jag tzatsika i stället, och det gick i det med :)

När jag vaknade i morse var jag helt inställd på att träna, men så sa syrran att jag bara var reserv, och då tappade jag min motivation:) Eftersom Lovelia är sjuk, jag har träningsvärk sen igår, är lite allmänt seg och har massa plugg samt att det var äckelväder ute ;) så ställde jag in mig på att inte träna. Givetvis fick jag en reservplats och fast det svider att boka av Martin, så fick det bli så ändå. Förhoppningsvis får vi plats på Olles extrainsatta cirkelfys i morgon istället …:)

 

Nu har jag gjort de flesta av uppgifterna i uppdragen, men har de två powerpointpresentationerna kvar…Ja fortfarande, men jag har sparat det bästa till sist;)

De här uppdragen var inte alls lika kul som de förra, men milsvida i från att vara så pestiga som de i företagsekonomin…;)

Men jag lär väl göra dem….

Hittade en bild på Facebook igen åxå…Och jag gillar ju Fågel Fenix :)

 

Så mycket som jag dött på insidan så lär jag ju bli enormt stark och klok när jag reser mig igen :)

 

Och om någon vet varför min iphone hängt sig så får ni gärna tala om det, och vet ni inte orsaken men hur man åtgärdar det, så skrik!

Jag får den inte att göra någonting just nu:(

Kanske är för att jag ska sätta fart med plugget…?

Okey då……Vi hörs ;)

Natti natti :)