Jag tänkte svara på Anna-lenas fråga:
”Hej, jag vill veta hur du gjort med förskola – slipper dina barn detta? Och vad tycker du om förskola – är det nödvändigt och bra för barnen? Du bör vara proffs i ämnet, tack på förhand.”
.
Nja, nåt förskoleproffs är jag ju inte direkt….:)
Först och främst skiter jag högaktningsfullt i att kalla det för ”förskola”, tycker inte om det namnet ett endaste dugg, dessutom blir det extemt krångligt när man talar om förskoleverksamheten, aka 6 års verksamhet…Vad är vad liksom?
Jag säger Dagis.
En städare är en städare, oavsett om titeln är sanitetstekniker eller lokalvårdare, och en sekreterare en sekreterare även om titeln är expeditionsbiträde…
Dagis är ett dagis . Jag fattar inte varför det ska vara så hemskt att säga så? För mig är det inte negativt på något vis!
På ett dagis så jobbar det förskolelärare, fritidspedagoger och barnskötare och de är dagispersonal. Thats it :)
.
Hur som helst, så tycker jag att dagis är bra, för de som behöver det, de som ska arbeta. Jag tycker inte att barn under tja, säg ca 3 år, har så mkt glädje av att vara på dagis, de trivs lika bra hemma, men kan absolut funka om det är tvunget, dvs att föräldrarna måste arbeta. Att ha syskon på dagis när de får småsyskon tycker jag inte är optimalt. Tycker gott de kan få vara hemma och ta det lugnt, tids nog så måste de stressa igenom en hel skoltid
Finns det tex öppen förskola eller kyrkisverksamhet i närheten ser jag ingen anledning alls till att ha stora syskon på dagis när man är hemma med ett mindre syskon.
JAG tror att mkt av den avund som många föräldrar säger sig uppleva från det stora syskonet, ofta beror på att mamma och bebis är hemma, medan den stora ska iväg till dagis. De flesta jag hör stressar varje dag till dagis, både dit och hem….och varför? Jo för att den stora klättrar på väggarna om de är hemma med bebisen…Mamman kan inte amma utan att storasyskonet ska ligga på golvet och skrika av avund, och det är så besvärligt med två barn helt enkelt..
Jag tror inte alls på det, utan det där tror jag beror på förälderns inställning och engagemangslusta. OCH tillgången på aktiviteter i närheten. Bor man mitt i urskogen utan nåt att göra så kan nog några timmar på dagis vara bra, men finns det aktiviteter i närheten så är det ju faktiskt till glädje för alla.
Att barn skulle bli understimulerade och klättra på väggarna är nog mer en uppfostringsfråga :)
Många föräldrar sysselsätter sina ungar HELA tiden, de sätter fram det ena efter det andra och låter inte barnet tänka och fundera själv. Jag tror att det är kreativt att ha tråkigt, då tvingas man hitta på nåt.
Jag vet att man kan få lugn att amma även med huset fullt av syskon, man får tänka till lite helt enkelt, läsa en saga, titta på film, amma gående ;) Jag kräver att få sitta och amma i fred, och det accepteras, jag har inte dåligt samvete för att den äldre får vänta lite, sånt är livet! Och är det akut så kan man lägga ifrån sig bebisen en stund.
Jag tror inte på att så fort storasyskonet piper så ska man stå i givakt….det är inte så verkligheten fungerar :)
Man gör sitt barn en otjänst genom att alltid , alltid släppa allt man har för händerna för att tillfredsställa deras önskan..
Inte fan satt min mamma med mig och min syster på golvet hela dagarna, hon gjorde hushållsarbete, eller läste böcker och vi roade oss själva. Mellan varven åkte vi iväg på små utflykter som var skitkul just eftersom de var spontana och inte inträffade varje dag.
.
Det är ju brist på dagisplatser typ överallt, väl? Och för mig så är det så konstigt att då erbjuda föräldralediga plats.
Är man föräldraledig så ska väl barnen vara hemma? Utan alla dessa 15 timmarsbarn så skulle det ju finnas platser till de som verkligen måste arbeta.
Om alla barn var hemma under en föräldraledighet, så skulle det finnas massor av ungar i alla lekparker, och ute på alla gårdar, vilket skulle innebära att det inte skulle bli så tråkigt att vara hemma för ett större storasyskon, ca 3-5år.
Eller en mamma eller pappa ;)
Idag är jag ganska ensam om att ha med mig Trixie 5 år, och Lovelia 3 år på Öppna förskolan….nu har jag inte varit där på evigheter iofs, men det är mest små barn och bebisar där.
Sen är det ju skit att man ”måste” ha sina barn på dagis under en f-ledighet för att få behålla platserna tills man ska börja jobba igen. Det är riktigt dåligt.
.
Jag har haft Janelle och Patricia på dagis, 75%, när jag jobbade dagtid, de var 4+5 när de började.
Sen fick vi tvillingar våren -00, den hösten började Janelle i förskolan, och Patricia som var 5 år fick går kvar på dagis. Hon hade 15 tim/v och det var ett jäkla hämta lämna hela tiden, men eftersom INGEN annan 5 åring var hemma, och jag inte visste att kyrkis fanns ( vi var nyinflyttade) så fick det vara så. Det var värdelöst för henne, hon fick inget mellanmål och hon fick inte leka klart, hon missade massa roliga saker osv.
Jag tror inte på 15 timmar vistelse.
.
Robban och Corrinda var hemma tills de var 3½ år, då rekommenderade logopeden att de skulle börja på dagis för att främja deras talutveckling, som det inte var nåt större fel på, men de fick väl börja då.
Novalie var några månader gammal så de fick ju bara 15 timmar, och som sagt – värdelöst.
De började på kyrkis åxå, och det var toppen. Mindre tid förvisso, men alla barn var där på lika villkor, alla kommer samtidigt och går hem samtidigt. Ingen särbehandlas.
Trots att jag visste att det inte var så himla bra så fick de gå kvar. Varför? Jo, för att jag var inte så kaxig då som jag är nu :)
Det här ”alla andra” satt fortfarande fast i mig och jag vågade inte riktigt lita på att man kan göra på andra sätt, nej följ strömmen bara…
.
När det damp ner papper i brevlådan om att det var dags att söka plats för Novalie, så kände jag att nej nu fan skiter jag i det här! Jag visste att kyrkis var det bästa för mina barn, så okyrkliga som vi än är, och valde att helt strunta i dagis.
Vi var på kyrkis och vi var på ÖF, och det var en lugn och härlig rytm i vår familj! Ingen stress, inga måsten. Ville vi inte gå så struntade vi i det. Sen dess så ratar vi all form av dagis till alla barnen.
.
Jag har jobbat mellan varven, men då nätter så vi har kunnat lösa det på så vis, här underlättar det ju att Perra kan styra sina arbetstider en del. Om jag jobbat en enkel natt så sov jag mellan 8-12 och då åkte han och jobbade.
.
Alla kan inte lösa det som vi, alla har inte ÖF eller kyrkis, men i många fall så tänker man inte ens tanken.
Alla andra barn går på dagis, det är så det ska vara.
På kyrkis så är vi några mammor som valt att vara hemma länge med våra barn, och alla får vi hela tiden försvara vårt val. Ena mamman löser det med att vara dagmamma, den andra genom att jobba skift gentemot sin man, den tredje på nåt annat sätt. Ingen av oss har mer föräldradagar än nån annan, men vi har valt att prioritera att vara hemma länge.
Nej, vi köper inte nytt köksbord, eller har en fräsig bil, eller handlar bara ekomat, inte heller kanske vi åker på dyra semesterresor så ofta, men barnen mår bra :) Barn på dagis mår säkert åxå bra, det är inte så jag menar, men vi har valt en annan väg. För oss och våra barn är det rätt väg.
.
Många skyller på sin ekonomi att de inte kan vara hemma länge, och så är det ju ofta tyvärr. Man sitter med jäkligt dyra hus med tuffa amorteringar för man måste ju köpa hus så fort man blir gravid, eller iaf när barn nummer två kommer. Det går inte att bo i en trea med två barn…eller?
Redan här prioriterar man!
Sen är det karriären som tar stryk när man är föräldraledig…
Ja, så är det ju åxå, tyvärr. Men i de allra flesta fall så kan man skjuta sin karriär några år framåt. Det beror på vad man prioriterar, barnen eller karriären?
.
När man köpt sitt dyra hus, så är det mer regel än undantag att man blåser ur hela köket och alla badrum och gör om , oavsett om det behövs eller inte, och lånar upp en kvarts miljon till, och när man ändå håller på så köper man en dyr bil till, för det behövs ju….
Prioriteringar :)
.
Jaja, jag tror ni fattar hur jag tänker :)
Jag tycker dagis är utmärkt, jag är ju utbildad för att jobba där :O) men jag tror att många skulle kunna prioritera annorlunda. Vill man vara hemma med sina barn , så finns det lösningar. INte alltid, men ofta.
Är man ensamstående så är ju livet tuffare på alla sätt och vis, ffa ekonomin, så det jag syftar på är de som lever i nåt liknande en kärnfamilj, med två vuxna och barn.
Å andra sidan, om alla f-lediga hade sina barn hemma så kanske den ensamstående kunde få in sitt barn på det dagis som passar de bäst, och på så vis gynnar det även dem….långsökt, men ändå;)
.
Jaja, nu får jag väl massa skit för det här, men det är min åsikt, och den efterfrågades :D
.
.
Tack snälla Carola för att du svarade på min fråga! Och som jag anade så får dina lyckligt lottade barn vara hemma istället för att lämnas och hämtas hit och dit. Du inspirerar mig mycket pga att du går din egen väg. Du verkade så otroligt lugn på TV, det slår mig med alla föräldrar som har så många barn – lugnet. Kontrast till de hysteriska karriäristerna. Jag ställde frågan för att jag själv börjar tycka det är larvigt med hetsen och stressen kring förskola samt att föräldrar verkar tro att barn innebär ett års jobb (föräldraledighet) sen får förskolorna ta hand om resten…Jag funderar på att strunta i det till viss del. Är hemma med en treåring ohc ettåring. Läser allt du skriver!
Hej Carola :) Intressant att läsa om dina åsikter :) Ni var grymt roliga att titta på i Familjen annorlunda :)
Till saken: Jag fick en liten gosse när jag var 17 år. Jag gick klart skolan o allt sådant, medans min mamma passade min lille bebis några timmar i veckan. Sen var jag mammaledig under min sons andra år, så han började alltså dagis när han var 2 år ist för 1 år :) Det tyckte jag var skönt. Tur att jag kunde göra så. Jag tycker 1 åringar är för små för dagis. Många bara gråter osv… Känns ju hemskt. Som du skriver så finns det OFTAST en lösning…
Fint skrivet Carola! Och det är så sant som det är sagt också.
Har inte några av mina barn på dagis och jag vet inte hur många gånger jag har fått försvara det. Jag säger inget om hur andra gör eller löser det men jag köper inte deras resonemang angående mitt beslut. Många säger att det är synd om mina barn som får vara hemma, det är synd om mig för det måste vara skitjobbigt och att barnen blir understimulerade så det hämmar utvecklingen. Ehhh va, säger jag bara!?
Mina barn är ganska jämngamla så de stimulerar varandra ganska bra också. Men hur svårt kan det vara att sätta sig ner en liten stund med dom. Sitter inte alltid eftersom det behövs göras annat i detta hem också. Och jag tror inte heller på att komma så fort de skriks. De leker hur bra som helst med saker de har och fantasin är det inget fel på.
Ute är vi också, utflykter, ritar, målar, bygger, röjer.. ja allt! Kanske inte varje kvart och åtta timmar om dagen. Men vi gör det i vår egen takt!
Jag förstår inte varför folk tycker det är synd om mig. Jag har ju valt min situation själv. Visst är det jobb men inte jobbigt. Jag tycker inte synd om mig. Vissa dagar är bra och andra mindre bra. Men så är det även om man har ett barn.
Att ta vissa till dagis är mer ett projekt för min del, och varför skulle jag?! Jag har ju det privilegiet att få vara hemma med alla och länge. Tänker inte kasta bort det. Tids nog blir de stora och inte vill veta av en ;-). Njute av den korta perioden man har med dem som små. Den tiden kommer aldrig igen.
Nej jag tyckte det du skrev var helt underbart. Sen är det som sagt upp till andra hur dom gör av olika anledningar, ekonomi eller om de bara tycker att dagis är såå bra. Fine!
Men att barn som är hemma med sina föräldrar och syskon skulle bli understimulerade eller sen i utvecklingen köper jag inte. Så de som säger det till mig brukar jag ha en låååång diskussion med.
Ha en underbar dag!
Kramar Eva
Hej!
Det bästa jag har läst på länge!! Stämmer så bra!
Är själv en mamma som tänker vara hemma länge. Han är 1 år men vi har redan bestämt att jag ska vara hemma länge, har redan fått försvara mitt/vårt val!
Underbart inlägg! Nyanserat och sansat, och som vanligt med en djup förståelse och respekt för dina barn.
Vi ska vara hemma länge med nästa barn, och sen ska vi jobba deltid båda två. Helt medvetet väljer vi bort semesterresor och dyr bil för en härligare vardag utan stress.
Gillar också dagis bättre än förskola. Förskoleklassverksamhet kan man ju i alla fall säga än förskoleverksamhet så man ser skillnad lättare, men orka säga förskoleklassverksamhet. ;) Aja, det är bra, jag vill också vara hemma med mina framtida barn så länge och mycket som det bara är möjligt. Måste jag jobba så skulle jag se till att få jobba mindre än 100%.
Nej, av mig får du inget skit, håller med fuuuullständigt!!! Ok, jag tror inte att alla klarar av att vara hemma, det gör inte jag bla. Men tror att idealet är att föräldrarna jobbar mindre och barnen är mindre tid på dagis. Dagis är faktiskt bra ibland, för vissa barn kan det vara det enda sättet att få kompisar osv. ”Träna sig socialt”. Men jag gillar inte tanken på att små 1-åringar är på dagis från 7-17!!!! Fy då!
Prioriteringar är det ju åxå som du säger. Behöver man alltid det nyaste och finaste? Nya kläder jämt till alla, resor, fin bil???
Helt underbart inlägg, jag håller med till max-och jag arbetar på dagis. Jag anser att små barn inte ska lämnas bort. Det finns inget positivt med ettåringar på dagis-de är inte naturligt att skilja på ett litet barn från båda sina föräldrar. De små gråter mycket i början, med de blir härdade står ut att bli lämnade fast de lever upp något otroligt när mamma eller pappa hämtar. Jag var hemma 2,5 med andra barnet, och jag hade velat vara hemma 6 månader till, tyävärr var det omöjligt. Jag tycker inte heller ett litet barn ska lämnas på dagis när en förälder är hemma-om det inte är så att modern lider av förlossningsdeprission elller liknande…..jag tycker fortfarande att det inte är ok att jag är borta från mina barn så mycket som jag är, och de är ändå snart i skolåldern.
Jag tycker att 6 timmar pr dag är lagom.
Jag är en sån där ”konstig” mamma som trivs med att jobba :) Får det bästa av två världar då tycker jag, de dagar jag är ledig går lillskruttan (16 mån) å jag till öppna förskolan eller så är vi bara hemma å såsar om vi känner för det. Däremot fick största tjejen var hemma när bebisflicka nummer två kom , kändes typ som att varför skulle bara jag å bebisen vara hemma å gosa…Men som sagt tur att vi är olika , varje familj känner nog vad som är bäst för just dom!
Jag håller med dig Carola trots att jag har arbetat som förskollärare. Men som det är hos oss måste sonen på 2 år ha plats på dagis eftersom jag är arbetslös och efter höstens val finns det heller inget vårdnadsbidrag och mannen har dålig lön. Hade jag haft möjlighet hade jag haft sonen hemma, för tycker som du att 15 timmar är ganska värdelöst man hinner knappt lämna förrän man ska hämta igen..
Måste ju vara perfekt att det finns en blandning eller. För en del passar det att ha 15h för syskon, för en del inte. Men möjligheten att det finns är väl ändå bra?? Varje förälder känner väl sitt barn så väl att de kan avgöra det själva?
En del vill va hemma, en del vill jobba. Varför inte få välja? Tror inte att en mamma/pappa som inte trivs att bara gå hemma blir en bra förälder, varje familj är väl myndig att själv göra dessa beslut??
Slutligen vill jag bara säga att det är ju tur att en del vill jobba, eller? Hur skulle det annars se ut?
Det är bra att man kan göra olika. Jag har alltid tyckt som du att det är självklart att barnen ska vara hemma när en förälder är hemma. Dock blev min erfarenhet tvärtom när syskonet föddes. Så länge stora var hemma var svartsjukan ett faktum. När han fick börja på Förskolan igen så funkade allt kanon. Jag tycker 15 h är perfekt, lagom och inte alls stressigt. Han går 9-14 tre dagar/vecka. Fyra dagar / vecka är vi hemma och myser alternativt träffar andra familjer hemma eller på öppna förskolan.
Åhh så underbart att se exakt det jag tänker nedskrivna av någon annan!
Mina 2 äldsta fick vara på dagis ett tag och det var inget varken dom eller jag gillade. Men ”alla andra” gör ju så så det bara var så…
Sa till slut upp platserna och med nr 3 har inte en enda tanke funnits hos varken mig eller deras pappa om att vi ska ha något dagis.
Jag är hemma, vi kör en begagnad bil men slipper då lån, vi hyr en del av en gammal kyrka och har därmed inga grannar i samma hus + att vi har trädgård som är bara vår.
Nu väntar vi nr 4 och jag är helt övertygad om att barn som är hemma har det minst lika bra som dagisbarn! Min 3åring har tex bättre språk och större ordförråd än de flesta 4åringar.
Förstår mig inte på föräldrar som hela tiden behöver ”ledigt” för att städa eller handla eller vad det nu än må vara!
Skriv din kommentar här!
Så skönt att det är fler som törs andas att man kan visst vara hemma med sina barn det handlar om prioriteringar. Att inte kunna göra alla renoveringar och resor och flashiga recept. Men det är värt att investera i sina barn.
Mycket av det du skriver tycker jag låter vettigt:). Men ändå kommer min yngsta vara på dagis när hans syskon kommer. Han är iof 5 år, fyller 6 i maj, och har sina bästa vänner där. Dock så kommer alla våra barn vara hemma hela sommaren, som de alltid är.
Jag tycker att många barn är på dagis så otroligt många timmar, ibland när det faktiskt inte behövs. fast samtidigt så har vi haft tur, eller nä det har vi ju inte eg, för jag har varit sjukskriven så mina barn har varit hemma mycket.
Älskar din blogg!
Jag tycker du har gjort helt rätt! För det passar dig och din familj! :)
Själv har jag bara ett barn! Fick henne när jag hade gått klart andra året på gymn, var hemma ett år för att sedan sätta henne på dagis så jag kunde fortsätta plugga…
Hennes pappa fanns där oxå men han jobbade 7mil bort (utan körkort, även jag utan)!
Men det funkade skitbra! Jag gick klart skolan, med betyg som var bättre än de andra flesta!
Tycker du är som en superwomen! ;) Du tar såååå bra hand om din familj!
Kram till alla er!
hej jag har också valt att ha barnen hemma ,3 st, till dess att de började 6-års. Funkat bra för oss Använt kyrkís och öppna förskolan i stället.
Det var fler som var hemma med barnen lite längre än vanligt i vårt område så det fanns folk att umgås med både för barnen och för mig själv.
Jag valde att säga upp mig för att vara hemma efter föräldradagarna och maken bytte jobb och halverade därmed sin lön för att kunna flexa mer – skillnaden ekonomiskt är ENORM men det var det värt tycker jag. Barnen är ju bara små en kort tid. Man får lära sig att prioritera helt enkelt och jag tycker inte vi saknar någonting.
Nu testar vi dagis tre förmiddagar i veckan för att jag ska få jobba lite med det jag tycker är allra roligast, ett svårt beslut att ta och vi får se vad det ger och om det är värt det.
Vi bor i en liten by men t.om här finns flera olika öppna förskolor och deras verksamheter tycker jag håller högre kvalitet än den på vanliga dagis där barn kommer och går hela dagen.
Vi lever i en tid då det blivit så fult att ”bara” vara hemmamamma. Man ska helst göra karriär, hinna förverkliga sig själv, ha ett stort socialt nätverk och gärna vara i toppform samtidigt. Man kan undra vad som egentligen är en kvinnofälla – att sätta sina barn i främsta rummet eller stressa runt i ett ekorrhjul för att hålla sig inom normen? (Inte bara en kvinnofråga heller innan någon hänger upp sig på det, män är precis lika viktiga föräldrar och jag önskar att många fler kunde släppa prestigen och finnas där för sina barn.)
Jag är förskollärare och just nu hemma med mina 2 barn, 10 månader och 3 år. Jag tog hem min äldsta när lillebror kom fastän jag jämt sagt att Han skulle gå kvar. Vi insåg att för HONOM var det bäst. Jag märkte att Han funderade mycket ”varför måste jag vara här när mamma går hem med lillebror”. Min lilla dagisunge var numera ledsen när jag lämnade. Därför valde jag att ta hem honom. Hade jag märkt att storebror mådde bra och fortsatte älska sitt dagis så hade Han fått gått kvar, hur stressigt det en hade blivit för mig. Jag tycker att man måste läsa av sitt eget barn, vi känner dom bäst som föräldrar. Men nu ska båda börja om 2 månader. Jag tycker att förskolan är en optimal plats för ett barn att vistas i. Barn lider inte av att få vara utan Sina föräldrar en stund och leka med andra barn och vistas i en miljö som är gjord enkom för dem.
Det låter himla klokt, tycker jag. Vi har också valt att vara hemma med barnet ”lite längre” och det är mannen som varit hemma längst. När småsyskonet kommer känns det naturligt att vara hemma med båda, slippa stressa till dagis och kunna ge äldre barnet mycket tid också.