Har ju varit inne på det här med olika typer av märkliga ”arbetsskador” som man kan dra på sig som småbarnsförälder. Vagga tom kundvagn, prata bebisspråk, peka hysteriskt på olika typer av fordon / djur osv osv. En av de mest bestående ”menen” från min tid som föräldraledig är definitivt den här ovanan – som på senaste tiden har eskalerat.
Sen jag startade eget sitter jag ju nu dock mest ensam vid mitt ateljébord, så ingen, utom katten Sven-Bertil, får äran att höra mitt mumlande. Vad har ni för ”ovanor” kvar sen bebistiden?
