Godmorgon, eller det är morgon i alla fall. Elsie har haft en del dåliga hårdagar, de blev flera, blev många, blev varje dag. Hon hatar att borsta och tvätta håret och försöker varje dag hitta förklaringar till att jag måste inte mamma -nehe! Hon brukar skvätta några droppar i håret när hon tvättar händerna, – Så, färdi. Det räcker så mamma!
Dreadsen och kaoset började ta över lite väl mycket. Det som var en söt, busig solbränd sommarunge med rufsigt hår började likna ett litet blont svintoknippe. Saken blir inte bättre av att Elsies klädval oftast är så urballade så det är inte klokt. Hon skall prompt klä sig själv, och det är mest bara härligt att hon har så mycket vilja i hur hon vill se ut. Helst 4-5 plåster, tatueringar och sen jobbar hon mycket lager på lager. Fast man vet aldrig, häromdagen stod hon naken på vår trappa med en lila foppatoffla, en rosa kanintoffla, olika strumpor, vintermössa, ryggsäck och förstod inte alls varför hon inte fick följa med till affären.
Bad och borstbråken började i alla fall bli för många och långa så igår verkställdes hotet om klippning. Ni vet den där känslan när barnen väl sover och man har dåligt samvete över att man har haft dåligt tålamod, eller gapat över något. Ihåg höll jag på att ta till lipen när det låg ett litet kortklippt knyte och sov så sött. Det är ju sånt människor minns hela livet…och så bara klippte min mamma av mig håret!
Sen fick vi någon form av föräldrakarma tillbaka för i natt har bägge barnen sovit riktigt kasst och velat ha välling gång på gång, så jag får väl dra tillbaka gårdagens inlägg.
MEN, Elsie verkar ändå ganska nöjd med sitt korta hår så det är nog en god morgon i alle fall.
Senaste kommentarer