Elsas Dagbok

Trodde att jag skulle sprängas! 

Godmorgon fina!

Hej då kent och tack för allt ni gjort, tack för eran makalösa låtskatt som jag kan lyssna på, tack för alla framträdanden, alla tårar och alla skratt. Tack för den där efterfesten en gång i Umeå…(berättar inget mer om den;)

Wow vilken rackarns trevlig dag och kväll jag hade igår, men det blev inget nattsuddande för våran del.

Vi var så trötta efter urladdningen på kents avskedsturne att vi valde sängen före dansgolvet. Mycket bra val tycker jag! 

Vilken konsert! Gubbarna, (ja de är faktiskt gubbar nu) kan verkligen lira och Jocke Berg sjöng magiskt… Tårarna brände bakom mina ögonlock redan vid första introt…Vilken ljussättning och vilka effekter…Snacka om genomtänkt… Jocke Berg sa nått om att vem som helst kunde göra det dom gjort i artistväg (han ljög!) …men jag funderar på att testa, starta mitt egna kent band liksom, hahahaha!När introt till min absoluta favoritkentlåt Mannen i den vita hatten började trodde jag att jag skulle sprängas av alla de känslor som passerade genom min kropp, vilken känsla!  

Jag älskar denna låten! Den är makalös! 

En bänkrad i en rastlös sen april

Jag tittar över axeln och ser dig blinka till

Jag kan få dig när du vill

En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång

Och du & jag håller andan och håller händer i språnget

Det är inte så långt hem

Än finns det tusentals tårar kvar

De var dina att ge vemsomhelst

Äntligen

De är de dyrbaraste smycken du har

Så be aldrig om ursäkt igen

Äntligen passerar vi deras gränser…(Mannen i den vita hatten) 

Elsa…mamma ska se till att du blir en riktig liten kentfan:) Och till bandet kent…jag blir inte arg om ni ångrar er och fortsätter i några år till, jag vet att vi är några fler som tycker så…

Önskar dig en skön söndag! 

Kram Jossan 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.