Jävla hund – Ellinor Westh
ellinorwesth

Ellinor Westh

Jävla hund

Paulina skulle åka med sin mamma och köpa golv till hennes mammas kök och sedan tvätta bilen. Paulina älskar att hålla på med bilen och den har ju varit på lagning så hon har precis fått tillbaka den, även om lacken ska göras under februari månad.

Jag hade så sett fram emot att få pyssla i mitt hobbyrum. Jag har nämligen bara ställt in saker där efter julen då Atlaz är nyopererad och inte får lämnas ensam så jag har inte tagit mig upp på vinden. Jag hade även sett fram emot att göra min kick- ass goda korvstroganoff med ris. Sedan hade jag hittat en gammal träningsdvd som jag hade tänkt ta tag i med pilates för att faktiskt börja med träningen igen. Men det blev inget av det för den där lilla svinet som är den enda mannen i vårt liv( Atlaz). Han hade varit på bus-humör hela dagen. Det började redan på morgonen, på lunchen ville han inte kissa för han var för intresserad av att leka med snön. Sedan när jag skulle hämta honom från Paulinas jobb, ja då bestämde han sig för att rymma på industriområdet och jag fick skrika på  Paulina som fick komma ut och leka med mig så han skulle komma tillbaka. Så sa hon: Var hård och håll honom kort! när du kommer hem och går ut med honom.

Jag försökte! Som jag försökte men det var glashalt och så kom Milton som är hans bästa kompis som trattnisse inte har fått leka med nu sedan i december då han först fick ögonbehandling och nu har opererat sig. Lyckan på jorden när Milton kom gående. Och pang sa det så landade jag på isen med knäna. Har jag sagt att jag har nervsmärtor i mina knän? Har jag sagt att jag seda blev omkulldragen på rygg och efter det så drog Atlaz mig på ryggen en bit och jag är blå på knäna. Blå och har AS-ont. Jag verkligen skrek på honom. Miltons lillmamma frågade hur det gick och det var en tant som kom fram och sa: Han borde verkligen lära sig gå fot. Man ba: Jo, tack vi vet. Han är en omplacering och vi har övat med honom sedan i juni att gå fot! Jävlar vad sur jag blev. Som om vi inte hade tänkt på det. Jag fattar att hon sa det av omtanke. Men det hjälper inte när man ligger på isvägen och bara vill grina och har asont för att 65 kilos klumpen har dragit omkull en! Då vill man höra: Gick det bra? Inte förmaningar om hunduppfostran. För tro mig! VI ÖVAR. Varje dag övar vi på att han inte ska dra. Varje dag övar vi på att han inte ska få springa fram till människor och hundar och varje dag övar vi på att han ska gå fot.

Vi har en antidragsele och vi har oftast broddar på oss ute när vi är ute med honom. Vi försöker allt. Men han är lite trög, kapsylen är inte riktigt påskruvad och han är inte den skarpaste kniven i lådan. Men han är tusen gånger bättre än förut. För inte ens hans förra ägare Bodybuildern kunde hålla honom och nu kan två ryggskadade kvinnor hålla honom ensamma så han har gjort enorma framsteg. ENORMA! Men ibland, ibland lyckas han inte.

Igår var en sådan dag. Och jag fick ta en medicintablett( en voltaren) och panodil i kombination och ligga i soffan. Idag är jag på jobbet och jobbar. Så det blev inte så farligt mer än att jag har väldigt ont i knäna.

Men min kväll vart ju rätt så förstörd. Jag hade gärna velat göra det jag hade tänkt. Istället blev det Mc Donaldsmat för att jag inte kunde laga mat när Paulina kom hem från att tvätta bilen. Det vart att jag satt mig i trappen och grinade en skvätt för att jag hade så jävla ont och att Atlaz efter det var snällheten själv eftersom han fick så himla mycket skäll.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
ellinorwesth

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.