Har haft en ganska risig dag från start. Svårt att gå in på varför då jag inte vet om jag ens får skriva om det. I nuläget tror jag att det är bäst att inte göra det. Men stressen och ångesten kramar åt min hals så hårt och magen gör ont. Det värker för mina barn och mig själv. För att familjen och livet jag byggt upp håller på att raseras. Det är så det känns iaf.
Men alla mina barn är hemma hos mig nu och det känns tryggt. Det känns som att jag kan slappna av och skjuta bort de dåliga tankarna och ångesten tills dom åker igen. Imorgon kommer jag ringa en del viktiga samtal men just nu försöker jag varva ner. Jag har Alicia och Benjamin bredvid mig i sängen. Mina minsta hjärtan, mina forever babies. Oj vad jag kommer kriga för er.
