Just nu känns allt lite jobbigt. Det är mycket tjafs mellan mig och båda killarnas pappor. Jag är så trött på det och jag skulle göra vad som helst för att slippa.
Det gick inte heller att jobba när Alicia inte går på dagis. Det var omöjligt att få till barnvakt varje dag och det var så tråkigt eftersom att jag verkligen ville jobba med den tjänsten på just den förskolan.
Det är struligt med huset också. Det är inte alls som vi trodde och vi har inte riktigt fått det vi blivit lovade. Det känns just nu som att vi bara kastar iväg pengar på nåt vi inte trivs i och jag ångrar att vi ens åkte ut och kollade på huset.
Det känns som att jag inte har tid till någonting samtidigt som att jag har hur mycket tid som helst.
Är 2018 mitt år? Kan det var året då allt går som det ska för oss och vi inte har en massa problem? Det måste iaf börja med körkortet och jag ska boka in proven och bara nöta tills jag har det i min hand. Gud vad jag längtar efter att kunna stoppa in barnen i bilen och bara köra dom till skolan, eller åka och handla när jag vill, eller inte känna stress över hur jag ska komma till jobbet.
Nu ska jag duscha Akita och klippa hennes klor. Imorgon bitti hoppas jag på att Alicia ger mig sovmorgon för jag har en del att stå i.
