Så kom då dagen till slut, den tredje januari tvåtusenfemton. Det datumet som man om och om igen upprepat för alla som frågat och maniskt hängt upp sig på. Jag sov godare än på länge i natt, tror liksom att kroppen och knoppen börjat slappna av nu efter allt snack om att knipa över nyår och nu bara känner att nu får det hända lite när som helst. Har inga direkta känningar, förutom att jag tycker att magen sjunkit lite och att det är ett ökat tryck neråt när jag går längre sträckor. Idag när vi promenerade till svärmor fick jag stanna flera gånger, för att det inte riktigt gjorde ont utan med var lite obehagligt? Det svider liksom, som att bebisen med sina små, små händer nyper tag i urinröret. Någon som känner igen det?
Har kommit på mig själv med att avundas alla som får barn (till exempel Clara i ”gravid vecka för vecka”) och även vara avis på alla som har mer symptom än mig. Självklart är jag lite glad för deras skull också men jag känner mig så klar nu! Jag vill se vem fasen det är som krafsar omkring där inne nu!
Både Leif och jag gissade ju helt fel på när barnet skulle födas när vi tog upp det i ett avsnitt på Youtube, jag gissade 28/12 och Leif på 2/1. Nu är jag mer inställd på femte eller sjätte. Då jäklar! Nu börjar vi ändå se ljuset i slutet av vägen, som denna bild så underbart vackert illustrerar. Nu är du välkommen att flytta hem till oss när som helst, bebis!
Jag har precis samma svidande känsla när jag går längre sträckor eller rör mig hastigt. Ingen aning om vad det beror på… jag är bara i v 36.
Stoooort lycka till med förlossningen, jag längtar efter att komma in på bloggen och läsa att ni fått en liten mini <3
Ja, man kanske har haft det ett tag nu. Tror mest att jag famlar efter symptom nu, får helt enkelt bara vänta tills kroppen kör igång! 🙂 KRAM!
Jo, jag känner mig precis som Gabriella! 😉 med den skillnaden att jag fått äran att träffa dig på riktigt!!! Så nu börjar min dag med att kolla din blogg för att se hur det går! Jag är också väldans nyfiken!
Ha en skön dag! Kram! <3
Så gullig du är! 🙂 Vi kommer ju ha äran att träffas mycket på liten och stor också i framtiden, det kommer bli kanon!
Före båda mina förlossningar var det precis sådär… Först några nätter av riktigt kass sömn och sen ett obeskrivligt lugn i kroppen. Med Naima tänkte jag till och med att det kändes som (jag gissar att det känns) i en bubbla, lite luddiga ljud, dimmigt ljus (gick på Expo den dagen) och bara stilla i kroppen.
Den här gången tänkte jag bara att det var såå himla skönt att ej ha mer förvärkar och att det kändes hur lugnt som helst. Inga känningar what so ever.
Sen satte det igång!
Jag tror det är nära för er 😉
Fast sånt brukar en få äta upp att ha sagt… Men jag håller tummarna!!
Åh, jag hoppas du har rätt! Sov väldigt gott även i natt men det kan bero på att Leif lagt ett täcke under mitt lakan så att det är sjukt mjukt och underbart! 🙂
Åh så nära nu ju! Kan nästan sakna de där längtansfulla dagarna innan bebisen kom, just för att man har världens mest fina och spännande tid framför sig.
Man glömmer verkligen fort hur det egentligen var, hur trött man var på att vara gravid, hur man nästan sprack av nyfikenhet, hur evighetslånga dagarna innan man fick träffa miniatyrmänniskan inom sig var… Önskar er verkligen all lycka till & måste erkänna att jag nog är lite stalkerobehagligt peppad på att någon som jag inte ens känner snart ska få sin bebis 🙂
Haha, jag gillar att du är stalkerobehagligt peppad, det känns underbart! 🙂 KRAM!
Jag vill bara önska dig alla lycka när det är dags, det kommer att gå toppen. Snart kommer dagen. Du har ju den häftigaste och finaste upplevelsen framför dig. Ska bli kul att se vem som tittar ut. 🙂 Kram oxh lyckospark från mig
Tack så himlans mycket!! Kram!