1. Tack för era svar i min frågestund till er! Det verkar som att väldigt många av er är småbarnsföräldrar och läser bloggen när era små bebisar tillåter och att veckodagarna innebär mer besök än helgerna. Intressant!
2. Tack också för era kommentarer på mitt inlägg idag. Måste bara förklara lite för er hur jag känner kring detta. Många av er skriver att jag bara ska skriva när det känns kul och att jag ska ta en paus om det känns jobbigt. Tyvärr fungerar det inte riktigt så när man bloggar på en portal och det finns ett avtal. Dessutom är det så här: tar jag en paus förlorar jag MASSOR av läsare och då blir statistiken ännu sämre, jag får INGEN ersättning och i längden kanske inte kan stanna på Loppi.
Självklart bloggar jag för min egen och er skull främst men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill försöka kämpa för att få lön för mödan och ju fler läsare, mer lön. Ni som svarat på min frågestund skriver ju att ni läser när era bebisar tillåter, tänk att jag under samma tid som min bebis tillåter ska hinna fota, fixa bilder, komma på blogginlägg, skriva, svara på kommentarer och mail. Åke sover ju dessutom nästan bara i rullande vagn på dagarna så det innebär att jag helt enkelt får sätta honom i en gåstol och jobba för att hinna, så självklart vill jag ha något för det. Som bloggare är man ju inte direkt mammaledig eftersom det ständigt måste uppdateras.
Sen är det faktiskt så, att jag märker hur statistiken går ner DIREKT jag inte ”gör reklam” på Instagram. Det är alltså inte så enkelt som man kan tro, att bara ta en paus eller skriva när det känns kul, för då hittar folk en annan blogg att läsa.
Det är väl där jag vacklar lite i livet, att jag så många gånger kan känna att så mycket tid av min mammaledighet har gått åt till att driva bloggen och att jag lägger ner så jäkla mycket själ i den och att se statistiken sjunka gör faktiskt ont då. Det går inte säga det på något annat sätt, jag tar det personligt. Självklart vill jag fortsätta skriva för alla som är kvar men det känns ibland lite otacksamt att lägga flera timmar om dagen på inlägg som knappt verkar läsas.
Jag undrar väldigt ofta om jag verkligen är en bra bloggare, eftersom jag är alldeles för lättsårad och analyserande och blir ledsen när många verkar tro att ett inlägg bara tar fem minuter att skriva. Att många knappt hinner läsa min blogg men ändå väntar sig att jag ska hinna jobba med den flera timmar per dag.
Det är så mycket mer kring denna värld som jag önskar att jag skulle kunna berätta för er men som gör mig rädd. Det är en otrolig stress och press kring siffror och statistik och jag kan lova er att det är omöjligt att inte dras med. Vissa dagar när jag är skörare, som idag, känns allt bara avgrundsdjupt och jag fattar inte ens varför jag gör det.
Sen lovar jag er, att imorgon kommer jag vara glad och peppad igen och redo för nya tag. MEN jag har inte tänkt falskblogga mig igenom mina tillfälliga kriser, jag pallar inte att låtsas och det vet ni kanske vid det här laget. OJ SÅ LÅNG PUNKT TVÅ BLEV!
3. Leif håller på att pyssla med en sak i vår källare som förhoppningsvis kommer bli ett SUPERKUL projekt som jag har på gång tillsammans med en av mina nya kärlekar. Ni vet när man träffar en ny kompis och typ aldrig vill sluta prata? Där är jag nu! Älskar att bli kompiskär! Bästa känslan!
4. Jag tror många av er har rätt att vädret skrämt bort många från internet. Ska försöka tänka så och peppa upp mig. Det är bara lite svårt då jag haft två bra veckor och så kommer en usel, eftersom statistiken slås ut över hela månaden…………… Som sagt, jag kanske låter snål och hemsk men jag är rätt ambitiös och vill göra bra ifrån mig! Om solen är boven känns det så mycket bättre än att jag är det.
5. Återkommer imorgon med bilder och info från gårdagens häng med me&I!
Avslutar med lite kloka visdomsord (dock ej mina):
Hej hopp! Alltså hur funkar det – får du högre ”statistik” om jag ex gillar dina inlägg hela tiden? Å så undrar jag – visst äre så att om jag – som typ alltid läser alla bloggar på söndagar – skulle gå in en gång per dag – då höjs också statistiken? För nu äre som ba att jag skulle ha läst ett inlägg fast att jag har läst flera på samma gång? Förstår du hur jag menar? /svammeln
jag brukade också läsa på dagtid när vår pojke sov när jag var mammaledig. Nu började jag jobba i måndags och har inte haft tid att kolla bloggar alls i princip förns idag.. Kan va därför du märker av färre med? Många börjar jobba/plugga igen! Jag älskar iallafall att kika in här! Alltid står det något som får en att fundera å tänka till.
Jag hinner inte läsa och kommentera innan du har en ny tvivlan inom dig kring bloggandet Obs är helt förstående kring detta! Du kastades in i det väldigt fort, lite 0 till 100 med bloggen från en liten privat sfär till en större sfär och bloggpartner osv.
Det handlar nog mest om två saker,
1. att vänja sig, känna in och skapa ett bloggande som passar dig, men ändå så ofta som passar ditt avtal. Andra bloggare kan ha flera år på sig att hantera detta, hitta sig själva i skrivandet, bloggandet och riktning. Så småningom kan man vänja sig och få ett fungerande schema nåt sånär.
2. Tro på det du gör. Fan be inte om ursäkt för dig själv, du är skitbra och bloggen visar det! Att tvinga sig själv till ibland jobbiga situationer kan ge så himla mycket tillbaka, och det märks att du gillar att skriva och formulera dig!
Just det, har en bok om sociala medier som kanske vore intressant för dig som blivande beteendevetare. Författaren beskriver varför och hur människor engagerar sig online, intressant faktiskt!
Och en grej till, som tillägg till min redan milslånga kommentar haha: Jag har själv en sjumånaders som jag skrev, och herregud, jag hinner KNAPPT läsa din blogg under dagarna nu med honom i farten, så jag förstår verkligen vilket hästjobb du gör i att jobba med den samtidigt som du har hand om Åke. Jag sätter liksom min grabb i gåstolen så jag bara snabbt hinner in och läsa haha. Så jag förstår verkligen!! All cred till dig <3
Hej! Först och främst vill jag bara säga att jag blir otroligt illa berörd av vad du skrev både i förra inlägget och det här. För jag förstår och jag känner med dig! Jag förstår precis varför du velar ang om du ska fortsätta eller inte, om det är värt det eller inte. Jag har själv haft en blogg, inte alls lika stor som din, och som inte gav någon ersättning. Men jäklar i min lilla låda vilken press jag kände ändå. För att få mina få (men för mig värdefulla) läsare att stanna kvar. Jag försökte vara rolig, och ha fantasi och komma på nya intressanta ämnen att skriva om, fota fint och fixa bilderna, la ner flera timmar om dagen till att bara tänka på vad jag skulle skriva om, och lägg då på all tid och energi det faktiskt tar att skriva inlägg. Tillslut kämpade jag så hårt och mycket att jag inte kände igen mig själv längre, skrev om saker jag inte själv kände så mycket för men som mina läsare verkade uppskatta, och tillslut tappade jag bort mig själv och liksom bara kände mig som en urvriden trasa som inte hade mer att ge. Jag försökte skriva inlägg som tog mig massa tid och det kanske inte ens va nån som läste och ofta ingen som brydde sig om att kommentera. Kändes så otacksamt. Tillsist insåg jag att det inte längre var värt de, för jag hade tappat bort mig själv för att göra andra nöjda. Jag kan absolut sakna att blogga för andra (nu gör jag det bara för mig själv som en dagbok att spara samt dokumentera min bebbes liv) men jag föredrar hellre majskrokskladdiga fingrar hos min 7månaders. Han gör verkliga livet så mycket mer värt än cyberlivet. Men oj så jag önskar att du kände att allt bara flöt på, och som jag önskar att miljoooners kollar in din blogg per dag för att hjälpa dig med pepp, kommentarer, statistik och ersättning. För fasen vad du förtjänar det. Varenda en. Jag försöker tipsa alla kompisar om din blogg för den är så himla härlig! Och vad mina dagar skulle bli tråkig som mammaledig utan din blogg. Får en jäkla massa energi, tips och råd, och pepp av dig. Men känner du att det tar musten ur dig, och att du känner dig alltför pressad och att det tar bort det mesta av det roliga med bloggandet så är jag den första att förstå och den sista att klandra dig. Du är urhärlig på alla sätt och vis och ska göra enbart det som passar dig och din fina familj! Och tack som tusan för alla superinlägg du skrivit och tankeställare du gett mig och att jag fått en inblick i din vardag, har njutit av vartenda inlägg. Och hoppas allt blir bra hur du än väljer att göra! Kram Frida!
Jag själv gillar typ ”torsdag i bilder”. Kan va för att jag har svårt att fokusera när de är mycket text:p men älskar bilder!
Tummen upp för att du inte fluffar till utan visar verkligheten. De är okej att ha skitdagar!
Hej! Nu får du en sån kommentar som du inte riktigt kunde ta åt dig av, att du ska skriva när du har lust osv. Men jag tycker verkligen så!!
Jag tycker också om att du är ärlig som skriver att du tycker det är jobbigt med inlägg och press o allt. Det gör dig till en ännu härligare människa att följa!
Läser din blogg varje dag men är dålig på att kommentera… 🙁
Kram!!