Tack alla som deltog i förra veckans ämne, otroligt intressant läsning! Sammanfattning kommer under dagen.
Veckans ämne är: Att sluta amma
-Hur länge ammade du?
-Var det svårt att sluta?
-Varför slutade du?
-Började du trappa ner och hur gjorde du?
-Kändes det sorgligt att det var över?
Kom med alla era frågor, tips och erfarenheter!
Värsta sena kommentaren men;
Jag ammade 6 månader
Skitsvårt. Hade bra mjölk men orkade inte med skolan å bebis å allt och eftersom hon gillade mat och inte ersättning tidigare under alla månader så ville jag inte försöka med flaska igen utan tänkte att nu kör vi helt på mat. Däremot var det som att hon skulle ha mjölk HELA tiden just när jag skulle sluta amma. Hon skrek å skrek. Jag ammade å ammade – trots att jag skulle sluta?! Till slut insåg jag att det var närheten och myser hon ville åt = jag slutade helt – satt uppe på nötter och gjorde gröt. Efter nån vecka (som kändes typ som ett år) så var vi alla nöjda och glada 😉
Jag tänkte amma typ kvällar men det skulle aldrig ha gått. Det gjorde för övrigt så jävla ont att sluta så jag pumpade nån gång med långa mellanrum för att vänja av produktionen – fick en kväll jävulskt ont i ryggen och insåg att det var nära till mjölkstockningen….
Tänkte då: jag ska aldrig amma igen (har jag säkert sagt till dig också). Tänker nu: måste nog testa igen 😉
Mitt barn har nu fyllt 1 år och vi ammar än. Det var lite strul och kämpande i början, men efter jag blev av med amningsnappen (vid 4,5 mån) har allt bara flutit på så bra. Mat gick hem direkt, och då känner man sig redan lite mer ”fri” tycker jag. Kände inget behov att därför sluta helt, trots att jag började studera vid 7,5 mån. Pumpade en gång/dag en tid och sen 10 mån ammar vid bara vid läggdags, om hon vaknar på nätterna (bästa omsomningsknepet!), och på morgonkvisten. Men nu har jag börjat fundera på hur vi ska avsluta denna amningsresa, men en ytterligare nedtrappning blir det nog till 1 g/dag, då känns morgonen som den tid som kommer hålla sig kvar längst för då orkar man gå upp och göra nåt åt det där. Inga sorgliga känslor eftersom jag ville amma till 1 år och vi lyckades nå dit, mission complete. Men känns som jag vill sluta snart, låta brösten få vara för mina egna ett tag innan ett syskon förhoppningsvis kommer. Också att jag vet att även jag kan resa bort och sova borta nån natt utan några problem (inte haft den längtan innan). Nu känns det även som att sluta amma för hennes del kommer gå bra, inte en så stor omställning.
Sista gången var natten efter hans 1-års dag. Hade länge sagt att efter 1 år fick de va nog :p jag hade försökt slutat någon gång tidigare men utan resultat. Anledningen till att jag slutade var att jag hade det väldigt jobbigt psykiskt dom sista månaderna. Han ammade 10-15 gånger per natt, så jag sov ju knappt. På dagarna så slet han i tröjan och ville bara vara nära bröstet, och det gav mig så himla mycket känslan av att vara en ”sak”. Han ville inte ha mig, han ville ha mitt bröst (jag förstååår att det låter konstigt men lite sömn skapar alla möjliga känslor). Så jag hade lovat mig själv att inte efter 1. Så efter många om och men lärde vi honom att ta napp och helt plötsligt var det jätte lätt å sluta, det var bara att stoppa in nappen istället. Så jag slutade över en natt. Jag hade kunnat amma längre om det inte hade varit så slitsamt, och det känns sorgligt att det blev som en jobbig grej på slutet. Men har vi turen att få ett till barn så hoppas jag att även ha turen att kunna amma, gärna minst 1 år, längre om det fungerar bra. Det är en så naturlig/billig(gratis)/enkel grej som gör ens barn så gott.
jag slutade amma för 3 veckor sedan min bebis var då 10 månader. Hen tål inte mjölkprotein så jag har skippat de sen hen va 2-3 veckor. Vi var utomlands och hade kollat med hotellet att de skulle gå bra med mjölkfrikost MEN när vi kommer dit kan jag äta pommes och inget annat. Till frukost kunde jag äta frukten… Min man sa att han tyckte jag skulle sluta amma eftersom det var mycket arbete för lite amning. Och att bebis är ju ändå så stor att hen kanske kommer välja att gå över till vanlig mat själv snart. Jag slutade amma över en dag. Jag helammande inte då så jag var inte orolig för mjölkstockning. Men herregud jag kände mig som jordens sämsta mamma. Jag saknar fortfarande amningen jättemycket och har funderat på att börja igen men samtidigt är bebisen 10 månader och jag vet inte för vems Skull jag skulle göra det. Mitt barn verkar klara sig alldeles utmärkt utan min mjölk. Jag tror mycket har med att göra att jag fick en förlossningsdepression och det är liksom ”bara” amningen vi har haft tillsammans har det känts som ich gör fortfarande ibland.
Hej!
Jag ammade min dotter i totalt 13 månader. Helamning 6 månader och sen började vi byta ut något mål i taget. Sista 4 månaderna ungefär var det bara morgon och kväll.
Hon slutade äta på nätterna tidigt (vid ca 5 månaders ålder) så därför var det inget problem med amningen pga dålig nattsömn för mig eller så.
Jag slutade amma helt när jag skulle börja jobba igen och min man skulle vara föräldraledig. Jag kunde ju inte gärna vänta på att dottern skulle vakna på morgonen för att jag skulle kunna amma innan jag gick till jobbet. Så det blev naturligt så.
Vår dotter har aldrig varit någon ”snuttis”. Hon har ammat för att bli mätt, och sen var det bra med det. Hon gillade den vanliga maten när vi började med den så det var inga problem att dra ner på amningen eller sluta helt. Amning eller välling verkade inte spela så stor roll. Det var skönt!
Jag försöker sluta. Sonen är 1,5 år . Jag vill sluta iallafall på natten – för som ngn ovanför här skrev: det är katastrofalt! Annars tkr jag det är mysigt iaf en gng på morgon och en gng på kvällen innan läggning tex. Vet att jag kände kring 8-9 månader att jag ville sluta, men höll ut för han åt ingenting då och gick ner i vikt. Så amningen höll honom igång, och det har räddat honom från att behöva åka in till sjukhuset 2 ggr så jag är glad över att jag fortsatt så pass länge!
Men nu är jag less ffa på nattamningen. Han blir skogstokig tills att grannarna bankar i väggen.. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till -_-
Har du möjlighet att låta någon annan ha honom ett par nätter? Det vet jag har vart lösningen för många som haft problem med att sluta.
Här räckte det med att pappa vyssjade men ni kanske behöver mer drastiska åtgärder? T ex att mormor eller farfar har honom en helg?
Har aldrig varit borta från honom en natt hittills, men absolut är det ett alternativ.. Får samla lite kraft helt enkelt och ta tag i det! Tack för svar 🙂
-Jag ammade 4 månader. Målet var 6 månader.
-De var lite bökigt eftersom dottern inte riktigt ”fattade” hur man skulle suga på flaskan
-Jag slutade för att de bara blev en massa söl varje gång hon skulle äta. Hon sög å släppte osv, hon var för nyfiken på allt annat för att bara ligga å kika in mot mitt bröst.
-Eftersom hon inte ville ta flaskan direkt så fick jag börja med att öva på de. Tog en vecka ungefär, sen började jag försöka byta ut ett mål om dagen till att börja med.
-Jag tyck inte de kändes sorligt, visst de var mysigt att amma men 4 månader räckte bra för mej, dessutom hann hon inte ”fatta” så mycke så va inte att hon va å leta efter mina bröst när jag hade slutat.
Våran tjej blir 5 månader den sista juni och jag längtar samtidigt som jag har lite ångest att sluta amma. Vill känna mig lite friare. Tanken är att amma 6 månader och därefter börja trappa ner. Nu har jag köpt 4 månaders gröt som vi ska prova samt ersättning då vi är bjudna på bröllop och mina föräldrar ska vara barnvakt. Jag tror att varje förälder vet bäst och känner bäst hur de ska göra, amma, inte amma etc
Vår tjej blir 5mån i början på juli, och jag känner liknande som dig. Tycker att det är så kul nu när hon börjat smaka lite, men vill ej att det ska konkurrera med amningen samtidigt som jag skulle vilja känna mig lite ”friare” ibland. På tal om ämnet amning så känns det som att man nästan ska ha dåligt samvete hur man än gör,
Jag slutade amma då sonen var 3-4 månader och det var en lättnad !
Dels så kämpade vi för att få till det och han kunde snutta på i 45 minuter utan problem och dels var jag väldigt obekväm att amma inför folk .
Så för min del var det bara skönt att få sluta, vi trappade ner och bytte ut målen mot ersättning vilket gick väldigt lättsamt
Amningen strulade från dag ett och behövde alltid ge extra ersättning. Det blev ett stressmoment och det blev mindre och mindre amning efter vi låg inne på sjukhuset när hon var tre veckor gammal. När hon var 6 veckor slutade vi helt. Det blev en nedtrappning automatiskt. Först tyckte jag att de kändes skönt för slapp ha dåligt samvete för att hon inte blev mätt. Men sedan kom det dåliga samvetet för att jag inte ammade för det är ju de man ”ska” göra. Men hon e 5 månader idag o lika glad som andra bebisar 🙂 men hoppas det fungerar bättre med nästa 🙂
Elma var 8 månader när hon själv valde att sluta. Hon var sjuk en dag och då vägrade hon helt enkelt bröstet, jättesmidigt för mig som började bli less på att amma. Vi hade trappat ner rätt ordentligt innan, ammade kanske bara morgon och kväll och nån gång på natten, kanske inte ens så mycket. När vi slutade amms började hon sova mycket bättre på natten. Det kändes lite sorgligt men framförallt kände jag mig väldigt fri, vilket varade bara i ca två månader innan jag blev gravid igen. Den här gången kommer jag nog fortsätta lite längre, eller helt enkelt ta det som det kommer, vill iallafall amma tills hon är 6 månader (1 månad kvar) sen så länge hon och jag känner för.
Förra gången tyckte jag det var himla mysigt att amma, liksom som en paus, känner inte alls så nu, nu känns det mer bara som att föda bebis, antagligen för jag har tvååringen hemma också, blir liksom aldrig en lugn stund utan för amma lite hur som helst.. det kanske blir bättre när storasyster börjar på dagis i höst.
-Hur länge ammade du? Slutade nu i april, veckan innan sonen fyllde ett.
-Var det svårt att sluta? Var inställd på ett helvete, men så visade det sig vara busenkelt. Antar att sonen kände sig färdig med det hela.
-Varför slutade du? Våra nätter var katastrofala, sonen vaknade flera gånger i timmen för att snutta i någon minut. Sur son och sur mamma om dagarna. Och för att inte förvirra honom så slutade jag amma helt direkt, istället för att bara sluta på natten.
-Började du trappa ner och hur gjorde du? Nä, slutade tvärt. Han ammade sista gången en lördagskväll vid nattning, sen på natten när han vaknade fick maken vyssja honom. När han märkte att det inte fanns någon mjölk att få där så slocknade han igen. Sedan dess sover han hela nätter och har inte en enda gång försökt amma, är något slags mirakel tror jag.
-Kändes det sorgligt att det var över? I början var det ungefär det sorgligaste jag hade gjort någonsin, men efter någon vecka infann sig lättnaden (och sömnen!) och då var jag bara glad över beslutet.
Nu kommer lillebror strax och jag hoppas kunna amma honom lika länge minst, men om nätterna är lika katastrofala denna gång så slutar jag tidigare. Det är INTE värt det alls.
Första barnet försökte jag amma i några veckor. Sedan orkade jag inte längre och slutade tvärt. Hon fattade inte hur man skulle göra, mjölken fanns knappt där och allt blev bara väldigt jobbigt. Men man ”ska” ju amma, så jag försökte härda ut. För det var så jag såg det. Amma är något man måste göra, men den där mysiga amningstiden kom aldrig. Inget kändes naturligt för mig och amning. Så när jag skulle få andra barnet tänkte jag mycket på det där med amning. Skärrad och ärrad från förra försöket. Men jag gav mig den på att försöka. Efter ett dygn bestämde jag mig för att inte amma. Ett aktivt val att inte amma. Barnmorskorna tyckte jag var… dum, antar jag. Hursomhelst fick jag en tablett som skulle stanna av mjölkproduktionen. Vet inte om det hjälpte, men jag ammade i alla fall inget mer. Och det var det bästa beslutet. Amma är inte för mig. Ingen sorg över att inte amma. Bara ett lugn.
Slutade amma första barnet vid 4 månader då det varit lite strulit från början. Mjölken ville inte rinna till, tog lite dåligt grepp, jag blev stressad osv. Men hon tog flaska och var nöjd ändå. Andra barnet nästan 8 månader. Hon har aldrig tagit flaska även fast vi testat men äter numera gröt och mat i massor. Saknade just då jag slutade amma närheten och myset men jag är nöjd över det jag gett och gjort så nu saknar jag det inte.
Med första barnet (som inte var helt frisk vid födsel) kämpade jag med amning och ersättning till 3 månader. Sedan fick jag inte amma mer då jag började skada mig själv (slog mig själv på brösten) pga att barnet ej blev nöjt (var besviken och arg över att min kropp inte kunde göra det den skulle + förlossningsdeprission). All depp försvann när jag slutat amma och jag kunde börja lära känna min bebis på riktigt.
Nu med andra går amningen hur bra som helst och jag tänker fortsätra så länge det känns bra. Hur jag kommer gå tillväga när det är dags att sluta får vi se. Kanske bebis själv bestämmer det? Bvc brukar ha bra råd tycker jag.
Första barnet: Han var så hungrig att jag räckte inte till, fyllde på varje amningstillfälle med ersättning. Det var problem från början till slut. Efter 2 månader och 4 mjölkstockningar slutade jag tvärt utan nedtrappning, det gick finemang! Var en stor lättnad och mycket stress försvann.
Dock mådde jag dåligt över att inte hålla ut längre, dåligt samvete över att inte kunna ge mitt barn mat och tyckte det var pinsamt för att ALLA (kändes så då, vet bättre nu) klarade av det men inte jag!
Andra barnet: Hade jag en helt annan inställning, lite mer ”går det så går det, jag tänker inte dräpa mig”. Men mitt mål var ändå att helamma i 3mån. Men det var först vid 4 mån det började strula, han bara skrek och bråkade under amning och mellan amning.
Så då slutade jag. Behövde bara tömma lite i 3-4 kvällar. Sen var det lugnt! Var dock öm 2 veckor efter!
Glömde.
Efter jag slutat med andra barnet var det en liten sorg men det gick över fort!
J*drar i min lilla låda! Precis detta grunnar jag på! Dottern är bara 4 månader men jag längtar SÅ tills hon äter annan mat! Hoppas på att jag åtminstone är i halvtid nu, men känner press från omgivningen att hålla på ”miinst ett år”, vilket jag inte kommer göra! Glad mamma=glad bebis! 😛
Håller på att sluta amma min 9 månaders just nu faktiskt. Det är katastrof! Vi slutar tvärt mest för att jag är ”klar” med amningen och längtar efter lite fritid själv om man nu vågar säga så. Hon är 9 månader och äter inget, eller ja, 2 skedar pure om vi har tur och lite smörgåsrån. Flaskan ratar hon också. Så nu var sista gången vi ammade 04.30 i natt och hon har skrikit nästan hela fm. Är sååååå jobbigt och jag känner mig som världens sämsta mamma. Funderar på att ge upp och bara ge henne bröstet… Att det kunde bli såhär jobbigt trodde jag inte innan jag fick barn. Usch vilken negativ kommentar det blev, hoppas det är lättare för er andra iaf
Mitt i separationsfasen är nog inte så bra att sluta kanske, orkar du så håll ut en månad till, då har det nog lugnat sig 🙂