- Att vara hemma hela dagarna.
- Att vara den som tar 97% av promenaderna med både vagn och hund i konstant blåst.
- Att vara den som både ammar och går minst tre promenader per dag.
- Att vara den som på grund av punkterna ovan alltid är hungrig och arg.
- Att vara den som alltid får höra att jag borde äta och dricka mer.
- Att vara den som trots att jag alltid får höra det, ändå inte för den delen får mer tid till att äta och dricka.
- Att vara den som alltid får höra ”Du ser trött ut.”
- Att ringa Leif och bli arg för att han inte svarar, eftersom jag är avundsjuk på honom som säkert sitter i möte (ÅHHHHH, sitta i möte!! Prata med vuxna!)
- Att vara den som har dåligt samvete över att hon fick somna om efter att Leif åkte på jobbet.
- Att vara den som alltid har dåligt samvete eftersom hon är den som just nu gör 97% av allt med bebin.
- Att vara den som alltid ska ta beslut och ta reda på saker.
- Att vara den som eftersom hon alltid har kontrollen också alltid har dåligt samvete om något blir fel.
- Att ta på sig ansvaret när bebin inte bajsat på tre dagar eftersom hon är den som ammar (kanske också ätit mycket vitlök?) och också gett större delen av smakportioner (har jag gett för mycket?)
- Att alltid vara den sura i paret eftersom dagarna är en konstant upprepning av varandra.
- Att sakna mig själv.
- Att försöka få barnet att somna och sen när Leif försöker somnar han direkt.
- Att känna sig så jävla ensam.
- Att vilja köpa glass och njuta i solen som alla andra men alltid ha en hund med sig och inte kunna gå in någonstans.
- Att få höra hur mitt barn ska reagera i olika sammanhang. MITT BARN. Jag vet hur han reagerar, inte DU.
- Att göra allt på dagarna (inklusive detta inlägg) ackompanjerad av ett konstant gnäll.
- Att vilja gråta hela tiden.
- Att svettas hela tiden eftersom det blåser hela tiden = ullinlägg och mycket kläder kring mjölken.
- Att alltid vara den slutgiltiga trösten och aldrig få lämna nejden eftersom vi inte kan trösta vårt barn verkar det som.
- Att bli uppäten av en bebis som äter mer än vanligt och ändå inte få klaga över att jag går ner i vikt.
- Att skriva detta med konstant dåligt samvete eftersom alla verkar så jävla lyckliga.
- Att fortfarande, när Åke är fem månader, inte få gå utanför dörren själv, utan att få frågan om vart han är. Leif ska på festresa med jobbet nu och vara borta två dygn, hur många gånger tror ni han kommer få svara på den frågan då?
- Att vara så.jäkla.trött men inte våga säga det eftersom alla andra mammor klipper och klistrar och har kalas med pompoms i sina vita, välstädade hus hela tiden. Jag orkar inte ens ta ut soporna.
- Att känna mig som en usel mamma för att jag skrivit alla dessa punkter, ska jag inte vara lyckligast i världen nu? Och tacksam?!
- Att känna mig ännu mer värdelös eftersom jag egentligen har minst lika många punkter till jag vill skriva…
Tack för att ni alltid lyssnar. Jag vill inte ha en massa tröstande kommentarer nu, i stil med ”det är såååå normaaaaallllllllllt” och att det inte betyder att jag älskar mitt barn mindre, jag vill bara berätta det här för att försöka släppa lite på pressen och fasaden som vi småbarnsföräldrar alltid envisas med att gå omkring med. Om fler berättade om denna sida av livet också, skulle jag kanske inte ha lika dåligt samvete över mina känslor.
Om någon av er känner igen er i min svettiga ilska (läs: konstant PMS-känsla), snälla skriv bara typ HEJ!, så att jag slipper känna mig lika ensam.
Nu ska jag lyfta upp Åke som legat på mage och gnällt superlänge samtidigt som jag skrivit detta.
/Världens sämsta mamma
Hej! Könner ingen mig!
Just nu ger jag fan i fasaden ich skiter i om mitt hem inte ser perfekt ut!
Men dåligt samvete har man ju över de oxå!
Ibland känns det bara sjukt jävla jobbigt att vara hemma. Man blir lite bitter ibland och det är bra att bara få ösa ut den bitterheten!
Nu kommer det förhoppningsvis kännas bättre framöver:)!
Och du, de där mammorna som man tror orkar pyssla osv och som verkar så jävla duktiga, är nog inte det bakom ”kulisserna”.
Mvh
Hej! ❤
Hej. Låter precis som mig också. Sen att ha mellan barnet som blir fem år och totalt ignorera allt man säger då menar jag verkligen allt. In i ena örat ut från andra. Varje kväll är förlåt (pina och pest) . Förstår mig inte fel jag älskar mina tre barn, men dem är en blandning av Denise,Emil och Lotta på bråkmakagatan. Finns gränser för hur mycket man orkar stå ut som förälder och vi behöver verkligen få egentid alla mammor. Jag har tre barn men ibland undrar jag inte om jag har fyra, tre under tio år och en vuxen på 33 år.
Förmodligen tar jag hem priset för the worst mum ever men jag står ibland inte ut med ansvaret (och uppenbarligen inte min kille heller eftersom han är så mån att jag ska ha det) men ibland så bara struntar jag i allt. Orkar inte ta ansvar för min killes oro och min egen. När min pöjk bara var någon månad gick jag till simhallen för där kunde jag inte kolla min telefon eller bli nådd. Simmade och simmade och simmade. Jag visste att det skulle bli kris hemma, visste att han skulle ringa 1000 ggr men jag ORKADE INTE BRY mig. Bebisen fick flaska så liksom vad kunde hända?! 35 missade samtal senare var jag hemma i ett skrikande inferno och undrade exakt hur många gånger jag skulle gjort detsamma. Öö cirka noll.
HEJ!
Hej hej hemskt mycket hej! Har konstant ångest och min bebis är lika gammal som din. Har dessutom ingen hund och ammar inte men orkar likväl inte gå ut med soporna.
HEJ!
Hej!
Kände precis som du med första barnet. Bodde 65 mil hemifrån o även om jag/vi hade kompisar (läs bekanta) med småbarn så kände jag mig ensam o isolerad på dagarna. Att ta sig iväg till dem va ju oxå en pärs o nåt man fick dåligt samvete för att man inte gjorde. Det var först när dottern blev närmare året (o jag började jobba) som jag kände att det var roligt att va hemma…vill bara skicka en kram o skriva att du absolut inte är ensam om att känna så här. Jag hoppas ni kan avlasta varann under sommaren! Kram!
HEJ!! HEJ!! HEJ!!
Hej!
Hej! Känns så igen! Ingen hund dock men snart 3 veckors-bebis och dessutom 2 storasyskon på 2 och 4 år som kräver uppmärksamhet 🙂 Heja oss!
Hej!
Hej!
Är du världens sämsta mamma så är jag det med och det tycker jag verkligen inte att jag är! HEJ trippel dubbel HEJ
Hej!!!!! Det kunde varit jag som skrev den listan!
Hej. Jag förstår dig på alla punkter. Så nä du är inte ensam & vi är inte sämre mammor för att vi tycker att det är jobbigt ibland. Idag har jag haft en jätte mysig dag med min son men så kommer middagen & han vägrar äta något annat än leverpastejmacka, vilket han älskar, men för mig är det ingen mat. Men man får försöka se det från den ljusa sidan han åt något i alla fall. Men är ändå frustrerande när man har ståt i denna värmen & lagat mat & så spottar han bara ut det igen. Skönt att någon vågar skriva om sånt här också.
Mvh Malin
Hej alla gånger!
hej!! (Mamma till två = dubbel kass samvete)
Hej, och tack för ett bra inlägg! Hade nästan glömt bort hur det var, men känner igen mig. Kram!
Åh fina du! SOM jag känner igen mig!! <3 KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM & jag LOVAR det blir bättre!
Jag känner igen mig i ALLA punkter. Skönt att man inte är ensam:)
Kraaam
Hej! Verkligen, hej!
HEEEEJ!!!!!
Får man skriva ”hahahahaha” och skratta hysteriskt…. ja HEJ min bebis är bara 1 månad och jag har redan gått in i väggen flera ggr…. känner igen mig på alla punkter förutom om hunden…. st
HEJ!
Heéeeeej har precis likadant
Hej!! Känner så igen mig i det du skriver! Har tre barn varav den minsta är 20 månader nu ca och jag ammar ännu. Jag saknar att sova utan bh. Jag saknar att gå ut och äta middag på en restaurang och inte behöva oroa mig för hur barnen ska bete sig. Jag saknar att få träffa en kompis och komma hem sent på natten med lite för mycket cider i kroppen. Jag är så trött på att må dåligt över hur mitt hem ser ut och jag får dåligt samvete för att jag inte har orken att göra något åt det. Jag har dåligt samvete av att min familj inte vill hälsa på för här är trångt och mycket prylar. Jag får dåligt samvete över att jag förväntar mig att min man ska komma hem full med energi och kunna sköta allt och sen blir samvetet värre när jag blir arg för att han inte lever upp till mina förväntningar.
Ensam är det sista du är!
hej, hej, HEEJ!!
Amen to that sister! Skönt att se svart på vitt det man tänker!!
Hej!
Tack för att du sätter ord på det som många upplever. Kan skriva under på allt utom hunden, för det har vi ingen 😉
Dåligt samvete ingår i föräldrarskapet 😉
Stor kram!
Hej
Hej!! Känner igen mig till 100%!!! Ha en fin sommar
Hej! Och Tack för att du gör mina tankar synliga via ditt inlägg.
hej
HEEEEEJ!!!!!!!!
HEJ. 😉
Man känner sig grymt låst, instängd och ensam med bebis, speciellt på vår/sommar. Det ÄR inte så jävla lätt att ta sig ut spontant, hur gärna man än vill.
Svårt att tro just nu, men det kommer bli lättare när bebis inte är bebis längre. Pöss!
HEJ! SÅ JÄVLA MYCKET HEJ!
HEJ!
HEEEEEEJ!!!!!!!!!!!! TACK ELISABETH!!
Hej!!
Dom där ”alla” (som bara har det lätt och bra hela tiden) som det pratas om är definitivt inget som existerar…Det är vi som kommenterar här som är ”alla”…Vi måste släppa pressen! Var och en av oss! Kramar!!
HEJ! Tack och kram! ❤️
Nu skrev du något som dom flesta tänker, men ingen vågar skriva.
Jag längtade efter ett till barn så oerhört mycket, jag hade ett sedan tidigare. Och idag sitter jag här med 2 barn, och ingen egentid. Ibland vill jag dra av mig håret när det stora spralliga barnet väcker det lilla som jag precis efter en lång stund har fått till att somna. Alla nätter med ständig osammanhängande sömn som man försöker ta igen på dagen när bebisen äntligen somnat, men då går det inte att slappna av för då lär man städa hemmet som det äldre barnet lyckats vända upp och ner medan man själv var upptagen på annat håll.
Pappan kan säga att man har det så lätt när man går hemma hela dagarna och latar sig. Men det är ju precis tvärtom. Det är en konstant stress över att behöva laga mat, tvätta, städa, diska, leka med barnen, söva det minsta barnet som inte orkar vara vaken i så långa perioder, och det är inte det enklaste att sköta alla dom där sysslorna med barn klängandes runt benet heller. Min minsta har lärt sig att klättra in i diskmaskinen, barnet är 7 månader. Jag kommer bli gråhårig alternativt flintskallig lagom till min 25 årsdag. Idag är jag 21 och har varit mamma i 6 år. Barn är det mest fantastiska som finns, men ibland vill man bara gömma sig under en sten för att få tillbaka orken. 🙂
HEJ!! Även om du skriver om negativa saker så fick du mig att skratta åt hur bedrövligt det är. Been there, done that!
Känner igen mig så jävla mycket i varje ord. Tack för att du skrev detta!
du är min GUD!! Som vågar yttra det som så många känner men inte säger
Amen till dig!
Och hej 🙂
HEJ!!
När jag läser detta tänker jag flera saker… Det första som dök upp i huvudet var: VARFÖR är det så att det inte heter att jag får dåligt samvete mot mig själv, utan istället att jag tycker synd om mig själv? Så mycket som jag (och du med flera andra superhjältar) trycker undan mig själv för att göra min lilla guldklimp glad och får dåligt samvete för att jag låter henne ligga LITE längre än vad jag hör att hon vill, för att JAG skulle vilja ta en tugga på mitt diegestive-kex som blir frukost, lunch och mellanmål i ett!?!?!?
Och det där med att vilja gå in i affären men tvingas avstå för att hunden är med på promenaden… alltsååååå oooooohhh!! hur många gånger har man fått höra ”kan du inte binda honom utanför?” NÄÄÄÄÄ det kan jag inte för JAG FÅR DÅLIGT SAMVETE PLUS RISKERAR STULEN HUND=STULET HJÄRTA, HAN ÄR VIKTIG FÖR MIG. Ursäkta versalerna men du vet…
Och att somna om när min sambo går till jobbet. ja det är tydligen lyxigt, inte livsnödvändigt.
TACK för att du skriver såhär viktigt!!
KRAM
Jag hatar ordet ”passa på…” -Att sova när hon sover. Jag kanske bara vill dricka en kopp kaffe och sitta ner istället eller ringa en kompis eller… ”Passa på att njut nu när du bara har en bebis, för om du får en till…” Jag gillar inte heller frågan ”är hon snäll” vad fasiken menar man till en 4 månaders bebis? Ja hon har inte direkt lärt sig att vara elak eller säga fula ord än så ja hon är snäll. Jag gör också i princip allt med våran dotter men mkt beror också på att min kille opererat ryggen och inte får göra vissa rörelser än etc. Men jag kan bli sååå irriterad av att det är JAG som ALLTID reagerar först om hon blir ledsen, jag nattar alltid henne etc sedan får jag dåligt samvete för om han skulle gå tex lyfta henne så vet jag att det får han inte göra just nu. Om jag kämpar med att söva henne och hon tillslut somnat DÅ kommer han fram och frågar ”kan jag göra ngt för dig älskling?” Jag borde vara glad för att han kommer och frågar men det jag tänker är ”så NU när hon HAR somnat kommer du och frågar om jag vill ha hjälp eller om han kan göra ngt”. Men självklar går tankarna upp och ner. Överlycklig för våran dotter vi skapat men att vara förälder är inte lätt och det tror inte jag att ngn tycker att det är en dans på rosor jämt. Om jag ser till mig skälv så upplever jag att allt går i perioder, även mina tankar. Underbar blogg att följa och kul att följa en norrlänning ( kommer själv fr Tornedalen men bor numera i Stockholm)
Hejhej! Här är en till. Som också är trött på alla nätter när pappan inte ens märker att ungen skriker och är hungrig och hur ofta det sker. Han kan väl för f*n åtminstone hämta ungen åt mig…
Hej!
Jag är på barn nr 2 nu som är lika gammal som Åke och denna gång känns allt bättre så det ska jag inte gå in på nu, m e n med barn nr 1… då ville jag helst slänga in handduken och rymma.
HEJ!
alltså tänk om alla va som du! Känner igen mig på alla punkter när min pojke var 5 månader, lätt! Min lösning på det var att göra nåt VARJE dag. Behöver i te vara något i flera timmar, men bara t som delar upp dagen i två delar. Jag bor på en liten ort med ca 700 invånare så har fanns ingenting när jag blev mammaledig. Jag och en annan mamma startade en föräldragrupp typ där vi träffades varje tisdag. Inget avancerat alls, en faceboolgrupp bara och en mötesplats, som vi har utomhus nu när det börjar bli sommar. Bjud in dom föräldralediga du vet och be dom bjuda in sina vänner i sin tur. Det har gett mig massor av nya kontakter och det är så kul för barnen, även fast dom är små! Gå på babysim, babysång, babymassage i närmsta stad. Superkul! Mitt liv vart så mycket enklare när jag fick en aktivitet där andra vuxna var involverade typ varje dag. Då hade man hyfsat med kraft då timmarna innan man ska iväg, just för att man vet att man ska iväg. Och när man kommer hem har man hyfsat med kraft för att man är glad över sin aktivitet och vet att förhoppningsvis ens partner kommer hem inom en snar framtid. Men trots detta är det ju många av dina punkter som fortfarande finns kvar, och jag har längtat måååånga dagar efter att börja jobba. Man har ett sjukt tungt ansvar på sig när man är hemma… För plötsligt tycker alla att man kan göra ALLT för man är ju ändå baaaara hemma…
Skulle kunna skriva massor mer men ’plikten’ (bebis) kallar.,
kRAM
HEJ HEJ HEJ. Du är verkligen inte ensam. Är hemma ensam med 12 veckor gamla tvillingar om dagarna. Det är först sista veckan jag har slutat ha konstant ångest (eller försöker i alla fall) över att jag vissa dagar inte ens kommer utanför dörren och fortfarande sitter i pyjamas när mannen kommer hem medan mina vänner sitter på uteserveringar i solen hela dagarna med sina bebisar. Försöker tänka att det enda jag verkligen måste göra om dagarna är att amma, byta blöjor och äta själv men det är jäkligt svårt när fröken duktig knackar på axeln stup i kvarten och ångesten kommer krypande i takt med att eftermiddagssolen skiner in genom fönstret och förvandlar vardagsrummet till ett växthus. Hur som, du är grym, jag är grym, alla mammor är grymma för vi gör alla vårt bästa och det är det enda man kan göra, det svåra är bara att komma ihåg detta.
Hej 🙂
Har aldrig kommenterat förut men har följt dig sen gvfv. Min son Alexander är född några dagar innan Åke. Känner igen mig i precis ALLT på din lista! Så skönt att se att man verkligen inte är ensam med sina känslor och tankar.
Jag kan nästan bli irriterad på folk som säger ”åh det är så härligt att vara mammaledig, allt är sååå bra” vill bara skrika ”du ljuger” haha och Som många andra skriver, vart kommer det ständigt dåliga samvetet ifrån? Tack för detta inlägg Elisabeth!
ÄLSKAR DIG!!! Tell it like it is <3
HEJ! Igenkänningsfaktor HÖG.
Hej Elisabeth !
HEJ!
Alltså tänk om jag hade kunnat få läsa detta inlägg för sisådär 5-6 månader sen.. när min lilla var lika gammal som Åke och jag klättrade på väggarna där hemma av tristessen. Och ångesten. Och dåligt samvete. Etc. Jag tror jag tillochmed i ren desperation försökte googla typ ”ensam hemma med bebis, vad göra?” Och sånt.. jag pallade inte ens gå på den där förbaskade öppna förskolan. Inte en endaste gång. På 11 månader!! Hur dålig får en bli som mor??
Jag har nu börjat jobba då min dotter är 11 månader och jag ammar henne fortfarande när jag kommer hem och på natten. Vem har dåligt samvete för att jag inte stannade hemma längre..? Eh jo jag. Men samtidigt så vet jag att hon har det bra med sin pappa såklart! Alltså jag kände precis igen mig i alla punkter och jag kan faktiskt trösta dig med att ju längre tiden går och man får tillbaka lite av orken så kommer också orken och det roliga att kunna fixa sig lite då och då. Kroppen börjar läka ihop mer och mer och det är en sån lättnad! Nu såhär snart ett år senare känner jag mig nästan helt och hållet som mig själv igen.. förutom lyxen att få komma hem till min goa unge då så håll ut! Och försök att skrota det dåliga samvetet (det ska jag nämligen också försöka med) det hjälper ju ingen tyvärr! Kramar
Hej! <3
Nästan ogreppbart när man läser kommentarsfältet och ser alla som känner igen sig i alla dessa tunga känslor. Och väldigt fint att så många får känna att ingen är ensam!
Hej hej!
Har 2 barn och är just nu sjukskriven för utmattningsdepression. Har känt så som du i 4,5 år, sen första kom. Sen skulle man fortsätta fixa allt samtidigt som jobb… Det gick inte, energin tog slut. Tomt i tanken! Så mitt tips till dig är att gå och prata med någon. Nu! Om det känns jobbigt att ringa och boka en tid så be Leif, ring vårdcentralen imorgon! Okej? Bra! Kram!
Hej!
Dito
Hej och kram från en mamma som känner exakt likadant.
HEJ SOM FAN!!!!
Sitter här med ögonbrynen i hårfästet, har läst genom alla kommentarer och förvånas över hur många det är som får dåligt samvete när pappan får byta EN blöja eller ha barnet själv en kort stund. Trodde nämligen jag var ensam om dessa knäppa tankar och känslor, så J*KLA befriande att läsa.
Mannen har tagit en (1!) natt under sonens 14 månader och det var den då jag var tvungen att sluta amma, jag skämdes som en hund länge efteråt. Varför? För att gubben fått ta sitt ansvar liksom, hallå eller? Så skevt.
Och om jag åker och handlar själv så är jag övertygad om att sonen är så ledsen där hemma och maken inte kan trösta, haha.. Jag vet ju innerst inne att han har det lika bra med pappa som med mig.
Hej! Skriver under på allt och några punkter till… /mamma till Gunnar, fem månader
HEJ HEJ HEJ HEJ HEEEEEEEEEJ HEJ HEJ!!!!!!!
tack!!!!
Åh tack för detta inlägg! Känns som att du skrivit ned mina egna tankar och känslor! Tummen upp för oss som vågar visa att set inte bara är rosa fluff pch pluttigull med att vara mamma. För med allt det fina kommer även denna ständigt dåliga samvete över en, varför vet jag inte, men antar att vi som föräldrar förväntas tycka si och så och vara si och så. Så tack för att du sätter i ord vad många andra inte vågar säga! Kram!
Hej!
Du är inte ensam! Känner som du!
Hejhejhejhej!! ❤️ (Tack)
HEJ!! <3
Hej hej hej!
Hej, känner igen mig på varenda jäkla punkt…
HEEEEEEJ!
Jomen.
Det är så jävla drygt att vara chef i familjeföretaget.
Jag vill bara vara anställd med måttligt med ansvar. 50/50 känns som en rimlig fördelning.
Och helst kunna byta ut mitt bättre begagnade psyke som barnen tär på.
Och jag längtar inte ett endaste dugg till sommarlovet som stora har från förskolan.
Hej hej hej, hemskt mycket hej!
Hejhejhej ❤️
Hej! Sitter hemma med min lilla pojke (5 manader) och kanner mig SA ensam. Bor utomlands langt borta fran min familj och mina vanner ser jag mindre och mindre av.
I forra veckan rullade bebin av sangen och jag kande mig sa otroligt vardelos. ”Jag har en enda uppgift/jobb just nu – att se efter min bebis – och inte ens det klarar jag av utan han ramlar i golvet och vi far aka till akuten”. Allt gick bra men jag kande mig som varldens samsta mamma.
Saknar mitt jobb, mitt liv, mig sjalv.
HEJ!!!
Gud vad jag känner igen mig. En grej med mig är att jag känner mig konstant stressad om jag lämnar dottern med sambon och jag ska fara och handla t.ex. Jag njuter av att ha lite egentid på Coop men tänker hela tiden ”undrar hur det går där hemma”, ”tänk om hon skriker nu?” Jag VET att han kan ta hand om henne, men jag har den där ständiga stresskänslan inom mig, som att det är JAG som är ”huvudansvarig” och sambon barnvakt. Vet att det låter heelt sjukt (får även dåligt samvete för detta och känner mig störd) Det är inte lätt detta alltså, haha. Tack för dina ärliga blogginlägg, är så skönt att veta att man inte är ensam! ♡♡
Försöker faktiskt att vara ärligare mot mina gravida vänner än vänner till mig var. Första tiden undrade jag hur f-n vänner och bekanta kunnat undanhålla flr mig hur det egentligen är och varför jag inte fått chans att stötta dom. Man kan berätta på ett konstruktivt sätt att det blir jobbigt och hellre ge tips än att bara säga att det blir bättre. För det hjälper inte när man bara försöker ta sig igenom nästa dag.
Kram!
Tack för inlägget!!! /Mamma med 2-månaders bebis som såå mkt känner igen sig!
HEJ!
HAHA! Bästa blogginlägget jag har läst! Stort hej på den. Mitt liv i skriven form och tusen saker därtill på listan.
Du beskrev mig!
Jag tycker inte det värsta var att jag inte kände alla dessa känslor, det värsta var att ingen annan verkade känna som jag, ingen annan klagade, bara jag!
Jag mådde även dåligt lääääänge över att jag inte kände den där ”jag har inte älskat någon på riktigt för ens nu”-känslan när de la upp min bebis på bröstet efter förlossningen. Känslan som så många beskrivit att jag kommer att känna, känslan som alla SKA känna!
Jag får än idag gråten i halsen och dåligt samvete, 2,5år senare att jag inte kände så första veckorna!
Hej! Du är inte ensam! Jag har inte heller de där stora känslorna. Kompisar som grät av kärlek när de bara tittade på sin bebis.. Nää så kände jag inte o väldigt sällan även nu. Äldsta är 4 och yngsta 1. Känner mig som en sämre förälder bara för det. Älskar mina barn men sååå skönt att börjat jobba o slippa ”måndag- hela-veckan känslan!
Trodde aldrig sömnbristen skulle knäcka mig så totalt!
HEJHEJ HEMSKT MKT HEJ!
HEJ! Tusen gånger om!
Min son är lika gammal som Åke, jag lämnade honom ny-ammad i 25min med pappan för att åka hem och släppa ut hunden och fick sen dåligt samvete över att sonen varit grinig när jag var borta. Pappan har bytt 6st blöjor sen bebisen föddes och ändå har jag dåligt samvete och känner mig som en dålig mamma om han är gnällig när det är läggdags saknar så att kunna åka iväg i två timmar och göra vad JAG vill…
Så jävla fett skönt att läsa! Är så satans trött just nu på att Vara hemma med barnen. Känner att jag vill säga upp mig som mammaledig nu! Tror jag blir galen! Känns som jag ska explodera! Det är så himla jobbigt att ta hand om mina barn just nu. Jag är själv med båda barnen 10 timmar om dagen, och min.man blir typ sur när han får ta dom själv i typ två timmar. Känns som jag kommer spricka när som helst!
Kram till dig som säger det många känner!!
Får jag ta en tripp upp till er och ta hand om dig lite? Laga mat, städa, stryka, vyssa Åke, gå ut med hunden. Älskar barn, hundar och dig och Leif 🙂
Hej! Vi tycks vara många mammor som känner detsamma. Det känns som en tröst. Jag blir många gånger arg på min make som kan åka iväg och träffa folk, arbeta långa timmar på jobbet eller i trädgården eller stanna längre vid ett besök (undertiden jag får gå hem med barnvagnen senast kl.20 för att natta en trött son). Sen får man dåligt samvete om man ber honom byta blöjan EN gång under dagen. Jag älskar livet som mamma men saknar friheten att träffa andra, ha tid för att göra sig fin, att bara kunna släppa allt ansvar, samt ha råd att unna sig något nytt. Den värsta kommentaren är: ”Oj vad du har tur som får vara hemma hela dagarna med din son. Njut och var tacksam.” Det vore mer njutningsfullt om man verkligen kunde dela mer lika mellan varandra…
SÅ.JÄVLA.MYCKET.HEJ!
Bäst äru! & vi är så många som kan hålla med på varje punkt. Det dåliga samvetet hänger i, har en 2 1/2 åring & en 3 månaders, men jag jobbar varje dag med att påminna mig om att i längden måste jag må bra för att barnen ska göra det. Därför måste man bli bättre på att ta för sig & berätta hur man känner. Länge leve känslobergodalbanan i småbarnslivet!
Hej! ☺️ måste lägga till en punkt. ’All tvätt man tvättar men tvätthögarna envisas med att enbart växa ändå. Hur är det ens möjligt när jag gått i samma kläder nästan hela veckan?! Och det ligger kläder precis överallt!’ Fan!
Jättemycket hej!!!
HEJ
Fortsätter på listan:
– när man har dåligt samvete för att mannen får sova i gästrummet så att jag själv får sova utan att störas av hans snarkningar
– få dåligt samvete över att jag inte får in rutiner
-När stora barnet får ha ipaden mer för att jag ska kunna försöka ta en tupplur eller fixa i hemmet.
-få höra att man aldrig är glad som ”du var förr” ( tack för den!)
Alltså T A C K gånger miljoner för detta inlägg, nu känner jag mig inte lika ensam längre! Du rockar!
HEJ HEJ, tusen gånger HEJ!
Tack! Känner igen mig enormt i allt du skriver. Ändå har jag en karl som för tillfället går hemma. Han sover hela nätterna, han matar aldrig (jag ammar), jag får alltid trösta när Amadeus är ledsen. Sen har han mage att klaga på att han är trött och att jag vill att han går upp med Amadeus iaf någon gång i veckan så jag får sova. suck…
Det är detta jag gillar med din blogg. Det gör så att man inte känner sig så ensam när man själv känner så. Det finns så många som du skrev som allt verkar så perfekt och då undrar man varför är det inte så hemma hos mig. Tack för att du tar upp sånt här och säger sanningen 🙂
Jo men hej. Har trott att jag gjort något fel (dåligt samvete) för min fyramånadersbebis inte är superlätt att bara dra med sig och göra saker med, för att han gnäller ibland (mer senaste veckan… må det vara en fas) och inte bara ligger nöjt och jollrar så fort jag lägger ner honom. Och nu har han börjat vägra vagnen i vaket tillstånd. Sen om han väl är vaken och nöjd på en filt och jag har hunnit ätit och tvättat av mig och kollar någon blogg när han är vaken, ja då får jag dåligt samvete för det också.
Och innan någon tipsar om sjal! Han vägrar sjalen (ja vi äger en) men sele går bra en kortare stund (om jag har tur fram och tillbaka till BVC utan allt för många utbrytningsförsök).
Hej! Känner igen mig i mycket. Skulle iväg idag men sitter hemma med vår 5 månaders Allan som är febrig pga vaccinering igår.
Kram Elenor
Vill också bara tillägga att man är INTE lycklig hela tiden med bebis. Min är lite över tre månader och jag har ett par kanske 3 lyckliga stunder per dag. Resten är kombinerat ångest, ilska, uppgivenhet, utmattning, skam, ilska och denna konstanta småstreess över att hon ska börja skrika näääääääär som helst. Är också sjukt svag i kroppen och känner mig fortfarande som en ojämn säck potatis med rygg och nackont. Min sambo… Ja, hans liv är ganska oförändrat o vanligt. Blir så jävla arg och avundsjuk. När ska det ta slut. Juste, HEJ!
HEJ!!
Min man kom hem från jobbet (börjar tidigt = slutar tidigt) och meddelar att ”jag åker till soptippen”. Ja, men vad bra – då är jag hemma med bebisen då. Som vanligt!!
Idag är jag extra grinig eftersom det stora barnet inte har förskola på tisdagar (15-timmarsregeln) och har således inte ens tagit mig ut på en promenad med vagnen eftersom det större barnet (läs: trotsiga 5-åringen) ”inte hade lust att cykla idag”
Men annars då?! 😉
ÄNTLIGEN Elisabeth! Tack (!!!!!) för att du också nyanserar din verklighet/vardag! TACK! Då är JAG inte ensam om att känna EXAKT som du gör. Tack! Jag har börjat kalla mitt liv för ”Måndag hela veckan” och jag trodde jag var helt ensam i att känna så för att ALLA andra verkar ha så sköna, enkla liv med alltid nöjda och förutsägbara bebisar. Tack, då kanske jag skippar ångestdeppen idag och tänker att jag inte är ensam – mer arr INGEN berättar om detta!!! <3 och du, du är inte heller ensam på nåt sätt. Alls.
Tack för det här inlägget, precis rätt i tid för mig! Känner så igen mig trots att jag inte har barn än (men snart!), pratade senast igår med min sambo om det här med att kvinnan ofta får ta ”projektledarrollen” i ett heteroförhållande… även om vi delar på det mesta är det liksom ändå jag som planerar det mesta och trots att jag vill måste jag också erkänna att jag har svårt att släppa på kontrollen även om jag jobbar på det och har blivit mycket bättre (planerar liksom inte vad min svärmor ska få i födelsedagspresent en månad i förväg längre…)… Det kanske inte var exakt så här du menade men det var liksom det som låg nära tillhands för mig när jag läste det här.
Och det här med att man inte får ha med sig hund in någonstans! Ja, jag vet, att ha hund är ingen rättighet men ibland hade det varit så skönt att få ta med sig vovven in på ett café och få titta på folk lite.
Tack för en toppenblogg! Kram
Ny mamma med en en veckas bebis. HEJ…blir det nånsin lättare?
Ja <3 Men för mig tog det nära 6 månader. Har tre pojkar nu. 5,5 år, 3 år och 5 månader gamla! Kram!
Både och.. 😉 Har en 5 – åring och en 2-åring. Nya dimensioner men trots det stämmer allt i inlägget.
Så jag säger HEJ!
Hej, hej, hemskt mycket hej ☺️
Hej!!!
Hej. Kan lägga till några egna punkter
* Alltid skynda sig om jag ges lite egentid (typ handla mjölk) som om jag inte vore värd det och den som passar egentligen har mycket viktigare saker för sig.
* Alltid känna mig ansvarig för min bebis humör och skämmas och känna mig misslyckad som mamma om hon är grinig.
* Vara vaken och amma en snuttig bebis som vägrar släppa när mannen snarkar bredvid.
* Känna mig som en lat mamma om pappan får ta en blöja/sövning åå natten, trots att han erbjuder sig.
* Inte tycka att jag har rätt att klaga för hon är ju snäll och inte värre än de flesta bebisar. Tänk de med kolikbebisar…
* Tro att jag gör fel och är lat som inte pottränar min 3månaders, låter henne sova vid bröstet, inte har rutiner än osv. Alla andra är så duktiga…
* Vara rädd att någon ska upptäcka att jag är en dålig mamma som redan fördärvat mitt barn pga att jag blir irriterad på henne när hon t.ex. biter sönder bröstvårtorna eller för att jag låtit henne skrika i vagnen medan jag letat lämpligt ställe att amma (vilket ibland blivit först hemma)…
Ja ja JA! Nickar instämmande på alla utom en punkt, förutom den så var det där min spädbarnstid till punkt och pricka.
Och Elisabeth: HEJ!
Ps. Ammande barn kan låta bli att skita på en vecka och det är ändå helt normalt, så länge han inte verkar ha ont så behöver du inte tänka så mycket på det 🙂
Hej!
Hej! Jätteviktigt inlägg, känner igen mig och mitt nioveckorsbebiskontrollerade liv. Det är inte en dans på rosor att få barn och bli tre, det är precis som allt annat i livet ett mischmasch av allt men så mycket mer koncentrerat på något vis. Alla känslor är starkare, alla våra tillkortakommanden mer belysta – det är som när de tände lyset efter sista tryckaren på discot och man såg skiten på golvet, finnarna på drömkillen man dansat med och att man tagit på sig kjolen ut och in men ÄNDÅ var det bästa kvällen nånsin! Kram alla nya mammor!
Känner precis som du!! Va skönt att höra att man inte är ensam om att känna som man gör.
Åh världens största HEJ och tack för att du har mod och förnuft att lyfta vår verklighet <3 har en hatkärlek till den där bebisbubblan
hej
Säger bara Tack! Tack för detta inlägg, känner igen mig till 110%! Och tack för en superbra blogg som är ärlig och får mig att känna mig mindre ensam i det här nya livet som förälder ❤️❤️
HEEEEEEEEEEEEEEEJ! Så jävla hemskt mycket HEJ. Det där var mitt liv i prickar! Förutom att jag inte ammar och fortfarande ser gravid ut pga härliga kilon och folk får tydligen kommentera detta!!!!
Något som ingen sa och som jag aldrig räknade med när vi skulle ha barn var att jag hela tiden skulle ha dåligt samvete över allting. Att jag gör saker, att jag inte gör saker, att jag tycker saker, ifråga sätter eller inte ifråga sätter och litar på min magkänsla. Var beredd på att oroa mig, det berättar folk, men inget om det dåliga samvetet. Känner att det sakta äter upp mig och tär något väldigt. Skönt att inte själv vara ensam.
HEEEEEJ!! <3
Vill du hitta på något någon dag? Jag kanske inte är den mest spännande människan men jag älskar att tala om allt
HEJ!! (blev själv utskälld i helgen för att jag varit så otrevlig sedan förlossningen, tack för den liksom)
Ja du är inte ensam. Känner igen mig på alla punkterna. Just nu ör min Karl iväg på 1 veckas solsemester. Bitter är MSN lite grann. Jag hade oxå velat släppa ansvaret o få koppla av. Men det kan jag typ inte . Inte lärt mig det än. Men förstår exakt hur du känner.
HEJ!
Har nog aldrig lagt en endaste kommentar hos en bloggare förut, men jag vill bara säga att du absolut inte är ensam!
Håll ut, vi mammor får stötta varandra!
Kram
HEJ!
Du är inte ensam, HEJ!
Hjälp så jag kände igen mig! Ligga kvar i sängen på morgonen är ju lyxigt, särskilt när man sover typ tre timmar och får höra ”men han sover ju så bra”, visst, han sover, inte jag! Jag satte mina sopor på trappen i förrgår kväll, ska försöka ta mig i kragen och slänga dem sen, kanske. De intorkade smulorna från storbarnens frukost tar jag också… Sen… Tillsammans med allt annat som gör att huset känns som ett råttbo just nu