ELISABETH

Jag önskar SÅ att Åke hade en lekpöl i storlek ENORM just nu, eftersom det inte är en stilla sekund på dagarna. Han kan sitta men inte helt själv och tippar ofta. Han vill BARA ligga på mage och drar/ålar sig fram runt huset och lyckas hitta saker som jag inte ens visste att vi hade att stoppa i munnen. Det hade varit så skönt med en stoooor kudde med höga kanter som vi bara kunde släppa honom lös i!

Har testat sätta honom med amningskudden som stöd men den är 1. Ralfs och 2. för låg, så Åke tippar över och glider ner på mage och sen är upptäcktsfärden igång. Alltså, det är inte så att jag missunnar honom sin rörlighet och friheten som kommer med den MEN ibland måste jag till exempel svara på ett mail väldigt snabbt eller gå på toa och då är det skönt att ha honom på ett säkert ställe.

Igår var jag både extremt kissnödig, hungrig, stressad över lite obesvarade mail och oskrivna blogginlägg, så jag tänkte att jag ju kunde göra hela sängen till en lekpöl! Sagt och gjort, jag la upp täckena på långsidorna, kuddar längst upp och ned och så placerade jag bebin där med napp och några mjuka och tysta leksaker, i hopp om att han skulle rya runt ett tag och sedan somna, så att jag kunde få alla saker gjorda.

Jag la mig också och höll ett öga på honom och han snurrade runt några varv. Ungefär så här ser han ut för jämnan:

När han började se trött ut kom han krypande mot mig, la sitt underbara huvud på min arm och tryckte sin kropp mot min och somnade. Bara sådär! Exakt i det ögonblicket glömde jag precis allt jag hade tänkte hinna när han sov. Jag låg och tittade på hans lugna ansikte och förundrades, ännu en gång, över hur vi har lyckats göra ett barn?! Ett barn som ligger och är tryggt hos mig?! Så jävla överväldigande känsla.

Sen somnade jag med ett leende och vaknade med en avdomnad arm och 99.7% full urinblåsa.

Älskar att vara mamma!