ELISABETH

När bägaren rinner över

Alltså. Jag vet inte vart jag ska börja efter de senaste dagarnas händelser. Först och främst vill jag säga TACK till alla er som bombat mig med stöd och kärlek och kämpat emot de troll som tyvärr letat sig hit också. Jag kommer att ta lite paus nu och återkomma med reaktioner i både ett inlägg och ett klipp på Youtube när jag fått lite perspektiv.

Nu vill jag bara berätta om en sak jag inte är stolt över. Det kom nämligen en kommentar igår som gjorde lite, lite extra ont.

”Du blev inte drogad. Blir man det är minnesförlusten total och sträcker sig 20-30 minuter bakåt i tiden från när du först blev påverkad. Då hade du inte kommit ihåg vem som köpte dig en drink, vilket är det absolut vanligaste för dom som verkligen blir drogade. Du hade absolut inte kommit ihåg att ”det började snurra”. Det låter snarare som att du fick väldigt lågt blodsocker kombinerat med järnbrist. Det är förvånansvärt vanligt hos unga tjejer. Effekterna är yrsel, trötthet och svårighet att fokusera och minnas. När man vaknar efter ett par timmar (istället för 8-12, som är det ”normala” efter daterape-droger) är man som regel illamående och kallsvettig och har stark ångest, även om man inte traskat hem med en man som inte är ens pojkvän.

Jag vet inte vad som hände hemma hos den där killen, men med tanke på att du inte har några bevis, inte nämner något om smärta i underlivet och uppenbarligen inte blivit drogad skulle jag säga att sannolikheten att du antingen agerade villigt men ångrade dig efter att ni hånglat av varandra kläderna eller inte utsattes för något alls är större än att du blev våldtagen.

Viktigt att veta om post-traumatisk stress (som panikångest är ett symptom av); Den kommer inte nödvändigtvis av verkliga händelser utan av av hur man själv ser på vad man tror har hänt.”

Under några minuter av vrede, enorm sorg och tyvärr också lite skam, satte jag mig direkt vid datorn och skickade en mejl till denne person. Självklart också en som inte gått ut med sitt namn men tycks ha rätt att berätta för mig hur det faktiskt var. Jag ser allas email-adresser så helt anonym är ingen.

Så här svarade jag:

”Hej Andreas

Jag blev väldigt illa berörd av att läsa din kommentar. Jag skrev att jag misstänkte att jag blev drogad men eftersom du bevisligen är ett proffs på alla substanser, så kanske jag bara, som du skrev var trött, full eller hade lågt blodsocker. Kanske till och med allt samtidigt?

Att jag inte skrev om alla detaljer, som jag tyvärr också minns extremt tydligt och smärtsamt (kan alltså ej vara en drog inblandad då, förlåt att jag nämnde det) och att rapporten är 2 A4-sidor lång, beror dels på att jag vill bespara mina nära och kära som läser och att jag inte anser att det ska behöva berättas. Jag skriver att jag minns detaljer och hur jag plockar ihop mina kläder sen och du har absolut ingen rätt att gå in i MIN historia och berätta för mig vad som hände.Jag sa dessutom NEJ flera gånger. 

Du känner inte mig, men är jag i ett förhållande jag inte trivs i, har jag inga problem att göra slut och skulle göra det innan jag ”hånglar av” någon annan kläderna.

Angående panikångest, tack för den beskrivningen också, har du examen i både biologi, kemi och psykologi? Bra jobbat ändå!

Slutligen vill jag bara säga att jag hoppas inte att du har barn och OM du får en dotter som råkar ut för detta hoppas jag verkligen inte att hon vänder sig till dig för hjälp.

Dessutom undrar jag, i ditt liv utanför internet, säger du saker som dessa till okända människor då också?

Ha en fin kväll!”

Med facit i hand var ju detta extremt jävla dumt av mig. VARFÖR kände jag mig nödgad att sätta mig och skriva ett mail till en man(surprise?) bara för att jag ville förklara mer? Förklara att jag faktiskt haft jätteont (skriver man inte det har man inte blivit våldtagen, visste inte det) och att jag minns väldigt mycket hemska detaljer. Varför ska en man(surprise?) går in och berätta för mig hur det egentligen var? Varför ska en man(surprise?) förminska mig och ta ifrån mig min egna historia? Varför ska en man(surprise?) berätta för mig att jag haft panikångest på grund av händelser jag tror har hänt? Men framför allt; VARFÖR vet han så mycket om våldtäktsdroger?

Jag tycker att denna kommentar så jävla tydligt bevisar att vi har väldigt mycket att jobba med för att bli jämställda.

Om han har svarat på mitt mejl? NEJ. 

Update: Han har svarat. Inte ett av mina ord tog han in och sårade mig bara ännu mer. Det är helt enkelt ännu en man i kategorin ”män jag är rädd/skeptisk/osäker för/på” och ingen jag kommer ägna mer energi på. Kampen fortsätter!

feminismen_5440054eddf2b34f4617ee9c

feminismen_haha_544005749606ee576d0fc040

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Linn

    Blir så fruktansvärt arg av att läsa detta! Du är fantastisk som berättar, all kärlek till dig för det!

  2. Melinda

    Hej fina Elisabeth.
    Jag har följt dig sen du var med i gravid vecka för vecka, och sedan följt med då du skapade bloggen, kikar på er youtube kanal, följer på instagram osvosv, för du verkar vara en så himla härlig person och trots det hemska du varit med om sprider du en sån enorm glädje, och inspirerar så många människor!
    Jag måste bara få säga hur grym du är, som faktiskt delar med dig av hemska upplevelser likväl som bra och underbara upplevelser. Det hjälper många människor att bearbeta sina egna svårigheter och hemskheter de varit med om, inklusive mig själv.
    Jag har aldrig blivit våldtagen eller så, men jag är en av alla tjejer (en av alla kvinnor kanske, är 23) som är livrädd för att det ska ske, du vet när man går själv ute och man håller sina nycklar stenhårt i ena handen och mobiltelefonen i den andra ifall något skulle hända.
    Är det så det ska vara nu, i Sverige där allt är så ”frid och fröjd” tänker jag..?
    Det ska inte vara så någonstans här i världen, på jorden. Trots att det händer flera gånger varje dag, att vissa fall uppmärksammas i media osv, så fortsätter det hända, och det är så hemskt. Och jag önskar att straffet för något sådant, vad för sexualbrott det än handlar om, skärps ordentligt, och att alla tjejer och kvinnor som varje dag går runt och är rädda, inte behöver vara rädda mer.
    Att du, som blivit en allt mer offentlig person, skriver om vad du varit med om, vågar berätta är väldigt modigt, självklart är det de, men sen tänker jag. Ska man behöva vara modig? Alltså, ska man behöva vara rädd för att bli dömd utifrån vad man varit med om för hemskt, bara för att man berättar? ABSOLUT INTE!
    Självklart måste man kunna berätta, dela med sig, hur ska man annars må bra? Man kan inte gå runt och bära på en sån tung jävla börda, ingen ska behöva göra det, men man väljer att hålla tyst för man är rädd för att inte bli trodd, eller ifrågasatt. Så ska det inte vara, man ska inte BEHÖVA vara modig.
    Jag kan bli så arg, på människor som sitter bakom sin datorskärm eller telefonskärm och skriver massa dumma kommentarer (som t.ex mannen du skriver om här ovan som säkerligen inte vet hur det känns att bli våldtagen, och som förmodligen inte vet hur det känns att behöva vara rädd för att bli våldtagen heller för den delen) som tror sig veta. Som verkar vara självutnämnda experter i ämnen och områden de inte har någon som helst aning om. Jag kan bli så fruktansvärt arg, när jag ser hur människor tror sig veta hur en annan människa upplever saker, bra som dåligt.

    När jag började följa dig på gvfv var jag gravid i v 8.
    Det var inte första gången jag var gravid utan fjärde.
    Första gången jag fick missfall var jag 18 och det hände i v 12.
    Andra och tredje gången var jag i v 8.
    Fjärde gången, då tänkte jag att nu, nu måste det gå bra. Så tittade jag på gvfv och när jag fick veta er historia så tändes hoppet än mer att det ju faktiskt kan gå som det ska trots att man varit med om något så hemskt!
    Sen fick jag missfall igen, i v 12 och det var inte ett vanligt missfall utan ett sk missed abortion och det var traumatiskt för mig, men då hjälpte er historia mig igenom det. När alla runt omkring mig inte förstod hur förkrossad jag var, kunde jag ändå höra på någon som vet hur det känns. Någon som mått lika dåligt som jag över (nästan men ändå långt ifrån) samma sak.
    Att behöva gå runt med vetskapen om att man har ett dött blivande barn i magen, i nästan två veckor, det dödar en sakta inifrån, det är iallafall så det känns. (Och förlåt för att jag drar upp det)

    Så snälla, sluta aldrig berätta både om bra och dåliga saker och upplevelser!
    Du hjälper andra genom att dela med dig.
    Ta inte åt dig (även om det är så jävla svårt) när folk skriver/säger massa dumma idiotiska saker. Du är grym! Så jävla grym! Tack, tack för att du delar med dig av ditt liv, och tack för att du är dig själv och står för det.
    Du är en förebild inte bara för mig utan för mångamånga tjejer och kvinnor där ute, och framför allt, en otroligt stark, och modig! kvinnlig förebild för din son! Kram ❤️

    1. elisabethlindroth

      Hej Melinda! Tack för din oerhört fina, ärliga och gripande kommentar. Jag beklagar allt du fått genomlida på vägen mot att få barn, fy fan så tungt! Jag önskar dig all lycka till och skickar lika mycket kärlek tillbaka till dig som du ger till mig. Blir glad och varm när jag hör att jag kunnat ge lite stöd och pepp när det känts som värst. All lycka till dig, det är du värd!

  3. hejhejvardag

    ps: Följer du Supersnippan på Facebook? Så fantastiskt bra konto som sätter ord och bild på allt det skeva utan påhopp (fast en del upplever det så klart så ändå) Denna bild publicerade de en dag, men jag hittar inte det så här är en annan länk: https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/236x/dc/f0/61/dcf061930b282329b836f95fe329647b.jpg

    Annars är detta inlägg ganska talande: https://www.facebook.com/Supersnippan/photos/a.869364626425313.1073741827.169647209730395/1156118167749956/?type=1&theater

    Kram igen!

  4. hejhejvardag

    Det sjuka är att han redan har bestämt sig för vilken sanningen är och det spelar ingen roll vad du skriver. Ja alltså DU som var där, i situationen, det är nämligen så att HAN vet vad som hände. Han som inte var där, som inte har all info, han vet minsann. Totalt ignorant och ett tydligt bevis på hur alldeles för många resonerar i diskussioner kring våldtäkt och övergrepp. SÅKLART var det inte mannen som gjorde något fel, det var kvinnan som skulle ha tänkt sig för. För om det var så att mannen gjorde fel så skulle det innebära att SÅ många män som läser din berättelse också är skyldiga till liknande saker, och DET kan de ju inte acceptera. Nej, då skuldbelägger vi kvinnan istället, det är det säkraste sättet att få fortsätta utan eftertanke i livet.
    Skickar dig styrkekramar och pepp!

    ps: Och vet du, en del kommentarer är HELT OK att radera!!! Jag brukar behålla många eftersom de statuerar exempel så ypperligt, men ibland gör de bara FÖR ont, eller blir FÖR irriterande och det finns nog med statuerande exempel, så JO man kan radera de som skriver S K I T som inte tillför någonting alls.

  5. Rebecka

    Blir så ledsen att läsa vad han skrivit till dig. Han har absolut ingen rätt till o göra de. Du är så stark som vågar gå ut med detta, inte många som skulle våga de. Stå på dig! Och jag tror många hade gjort som du och svarat honom. Hade jag gjort iaf, på gott och ont. Inte för att du ska behöva försvara dig men antar att det blir instinkten. Styrkekramar

  6. Rebecca

    O herre vilket bra exempel på människa han verkar vara. Sa ingen. Någonsin.
    Hade också bitit tillbaka och lagt ut för världen att beskåda! Helt rätt!

    Kram

  7. Maria "Mawiia"

    Men alltså… NÄ!!! Jag tappar exakt alla ord. Blir så himla ledsen, dels för din skull såklart men också för att jag är så rädd!!! Jag blir så himla rädd för personer som är som denna man, som är så jäkla feg och trycker ner dig för att ”rätta” dig och din historia. Som om han har någon jäkla insyn i DIN erfarenhet/upplevelse. Fy fan för svin som honom. Och precis som du säger: varför vet han så mycket om våldtäcktsdroger? Ja, det går att googla si till kanske men varför vill han ”rätta” din berättelse?
    Pausa du, fina Elisabeth. Vi väntar här. Vill åka upp o ge dig en superdupermegajättekram. Och den där idioten är en sorglig jävla ursäkt för mänskligheten. du är så jäkla grym kram!!!!

  8. Malin

    Förminskade människor förminskar andra människor. Den där karln är nog så förminskad att han knappt finns. Hoppas han inte har barn.

    Kram!!!!!

  9. Sofie

    Alltså jag blir så arg!!! Det bara bubblar i mig och jag kan inte sätta ord på en enda tanke. Jävla människor! Detta är bara ytterligare ett bevis på hur ojämställt det är. Förstår inte hur det kan finnas människor som inte kan se detta? Hur kan det räknas som något extremt att vara feminist? Varenda människa borde definera sig som det!! Hur kan det vara okej att INTE tycka att vi ska ha samma rättigheter? Fy!!! Jag hejjar på dig och backar dig Elisabeth!!!

  10. Lotta

    Jag förstår att du ville svara, jag skulle gjort samma sak. Ditt svar var dessutom mycket bra! Andreas, jag vet inte vad du jobbar med eller vad du har för relation till droger, men att utifrån den lilla information Elisabeth har lämnat ut kan du omöjligt dra en enda slutsats om hon blivit drogad eller inte. Att säga att det skulle vara en blodsockerfall är fruktansvärt respektlöst och förminskande. Jag hoppas att du kände dig tvungen att förminska hennes upplevelse eftersom du inte kan tro att män kan bete sig så illa mot kvinnor. För jag hoppas och tror och vet att det fortfarande finns män där ute som behandlar kvinnor med kärlek och respekt.
    Elisabeth, stå på dig! Och som andra har skrivit, nu får det fanimej vara nog!

    Och Andreas om du undrar, jag är sjuksköterska med mer än tio års erfarenhet och en specialistexamen inom akutsjukvård så jag vet att det inte handlar om ett blodsockerfall. Skäms.

  11. Jessica Engman

    Fy fan vad ledsen jag blir! Vad är det för fel på människor? Usch. Styrkekram till dig, fantastiska Elisabeth!

  12. lisa papmehl-dufay

    För ca 12 år sedan hände något liknande mig. Jag och en kompis blev bjudna på en drink på en klubb i Umeå av en kollega till henne (hon jobbade vanligtvis i baren på den klubben, var ledig denna kväll). Efter en stund blev jag otäckt snurrig och illamående så jag och hon låste in oss på en toa. Jag satt och höll i väggarna. Jag blev orolig att jag blivit drogad och att någon hade ögonen på mig, så hon beställde taxi och jag åkte hem. Allt gick på väldigt kort tid. Sjukt otäckt!

  13. Sara

    NEJ NU ÄR DET NOG!!!!! Det här är det yttersta beviset på att ditt blogginlägg behövs.
    Nu får DET FAN räcka! Ska en behöva genomgå en av de värsta händelserna en människa kan råka ut för. Och sen när en öppet försöker hjälpa andra i samma situation så ska en bli förminskad så där?!
    Nej du Andreas, jag hoppas Elisabeths svar till dig sved. Det måste den bevisligen eftersom du fortsätter gräva dig djupare ner.
    Jag hoppas verkligen att ingen i din närhet råkar ut för det som Elisabeth och jag har varit med om. För att behöva ha någon med din människosyn i sin närhet vid en sån här händelse måste vara fruktansvärt.
    Jag blev aldrig drogad, men efter åren går så gömmer hjärnan det värsta. Jag skulle aldrig berätta för någon nära om detaljerna, för det skulle ärra även dem.

  14. Maria Jönsson

    Nu får det vara nog, nej, det var nog för lääänge sedan! Människor MÅSTE sluta skapa egna sanningar kring andra medmänniskors händelser och vad de har erfarit och gått igenom. NEJ, ingen har rätten att ta det ansvaret, INGEN!
    Ta styrka från alla fina kommentarer, Elisabeth. Ta ingen skit från någon som definitivt inte har rätt att kritisera. Kämpa för det du tycker är värt! All kärlek & styrka från mig ❤️

  15. Sandra

    Ta inte åt dig. Finns folk som tror de vet allt • älskar att trycka ner folk. Jag har själv blivit drogad och minns de tydligt. Så du vet bäst själv hur du kände dig och vad som är normalt för din kropp.
    Har även vänner som varit med om liknande. O som också känt av snurrheten o allt de där. Så ta inte åt dig fina du.

    1. Sandra

      Menar alltså att man kommer ihåg när drogen tog ”tag”. Allt beror ju vilka droger man får i sig och hur kroppen reagerar.

  16. Micaela

    Jag är mållös angående kommentaren. Man inte sätta mig in i hur den måste kännas för mig, men det måste vara en av de mest fruktansvärda kommentarer på de du skrev. Skamligt. Men jag är så imponerad av dig, du är så modig. En sann förebild!

  17. Jessicaia

    Man upphör aldrig att förvånas! Varför måste vissa trycka ner, sparka på, förminska och blanda sig i sånt de faktiskt inte vet någonting om? Bra svarat ändå! Heja dig! Vi är så många som stöttar dig! Låt inte trollen ta plats <3

  18. Sonia

    Gud jag blir så himla ledsen. Förstår inte att han tar sig rätten att förminska dig och ditt perspektiv på det här sättet. DESSUTOM EFTER JUST DET INLÄGGET DÄR DU PRATAR OM JUST DET – MÄN SOM FÖRMINSKAR KVINNORS UPPLEVELSER, MÄN SOM TAR SIG FRI- OCH RÄTTIGHETER ATT STÄLLA SIG ÖVER KVINNOR….. Alltså ååååh. 🙁

    Förstår att du ville svara och tycker du gjorde det jättebra, känn ingen skam över det. Var ett bra svar, och han förtjänade att sättas på plats. Tänker man skriva sådana idiotiska grejer får man fan tåla motstånd.

    Usch jag blir alldeles rasande. Vilken jävla idiot. Undrar om han skulle reagera på samma sätt om det var hans egen flickvän, syster eller dotter som berättade samma historia. Så jävla förnedrande. Du ska inte behöva berätta alla detaljer för att bli betrodd. Jag förstår inte hur man kan begära det, det är en väldigt personlig och intim sak överhuvudtaget och att du vågar dela med dig av din upplevelse är stort i sig.

    Kram kära Elisabeth. Blir så ledsen över det här bemötandet. Samtidigt blir jag så glad att du nådde ut till så många, och på något sätt kan även denna reaktion ge något – ytterligare ett bevis på hur mycket vi har kvar tills vi nått jämställdhet och varför feminism behövs.

    <3 kärlek till dig, du är så stark, modig och jag beundrar dig så mycket som vågar berätta!