HÖRRNI!!!!!!!! TACK, för att ni är bäst än en gång och skriver så ofantligt underbara saker till mig att jag ba’ smälter! Ojojojojoojjojojoj, vilket jävla gäng vi är va? Älskar er och känslan att jag liksom bär med mig er vart jag än går, så underbart! TACK!
Jag vill bara passa på när vi ändå är inne på ämnet att utveckla liiiite till.
Jag trivs superbra hos Loppi! Det är ingen som klagat på mig eller pressat mig, all stress kring att prestera och inte göra någon besviken kommer endast från mig själv och mina alldeles för höga krav jag har lagt på mina, just nu, svaga axlar.
Någon frågade också om jag hade något mål med bloggen och det skrev jag ju även i föregående inlägg, att när jag hamnar i dessa svackor måste jag skriva av mig och inse att mitt gäng jag har här är bäst och räcker mer än nog.
Varje gång jag hamnar i en svacka av denna karaktär kommer jag att skriva om det här, det kommer aldrig att betyda att jag vill sluta blogga men jag ser ju er som mina vänner och bloggen som min dagbok och därför är det här jag ältar. Den dagen jag bestämmer mig för att sluta kommer jag bestämma det alldeles på egen hand men just nu tycker jag att det är alldeles för kul.
Som sagt, ibland kanske det kan tyckas tjatigt när jag börjar gnata på om hur ledsen/stressad/låg/skavig/arg/irriterad/sårad/besviken/fundersam/mm. jag är men sån är jag. Jag tänker, tänker lite till och sen ÄNNU lite till och sen pratar jag MASSOR och nu sen bloggen kom in i mitt liv, skriver jag. Direkt jag skrivit förra inlägget kände jag mig så mycket lättare inombords och det är dels för att det är skönt att få det ur systemet men också dels för att jag vet att det kommer till er, som alltid finns där för mig.
Ni är allra, allra bäst och de mest generösa människorna jag vet!
Plockade in dessa pioner för flera dagar sedan men de står sig fortfarande! ÄLSKAR pioner!
Låter underbart!!! Kram på dig! <3
<3 <3 <3