Varning! Detta inlägg är långt och rätt gnälligt!
Ursäkta min frånvaro här men jag fattar liksom inte hur man ska hinna med allt nu för tiden? Direkt vi har en sak planerad per dag känns det som att allt faller isär. Åkes rutiner blir helt knäppa, vi glömmer bort att äta lunch, jag blir superlättirriterad och faller sen akuthungrig ihop i en hög.
Vi kämpar dessutom med nätterna nu och detta med magsovningen (tack alla för att ni delar med er av era erfarenheter, ni är så bra!). Åke vill endast ligga på mage men har inte riktig fattat att han ska ha huvudet på sidan, så oftast ligger han med ansiktet nästan rakt ner. Sen är han inte så vass på att vända sig från mage till rygg så vi är så rädda för att han helt enkelt inte ska ta sig från magläget mitt i natten då vi, som är lite extra trötta nu, kanske sover så djupt att vi inte hör honom. Så nu har vi låtit honom ligga på mage tills vi går och lägger oss och sen har han sovit mellan oss så vi kan hålla koll och då blir ju sömnen för oss alla tre lite sämre.
Tids nog blir han väl bättre på att vända huvudet åt sidan och komma från mage till rygg men tills dess kommer vi nog vara lite extra på vår vakt.
Åke har dessutom börjat äta mer mat och hela dagarna måste få mer struktur då och vi lever lite kring hans mattider. Vi har också (sent omsider) insett att även hans brist på sömn dagtid går ut över hans matintag då han oftast slår över till SUPERtrött på en sekund på kvällen då han ska få gröt, vilket leder till att han är för arg för att äta så mycket som han borde och därför inte står sig lika länge på maten och vaknar mer på natten.
Vi har inte heller ”hunnit” fixa mer än en haklapp, så det får duga med handdukar ett tag.
Vi har helt enkelt lite sjå med allt nytt som händer nu för att jag ska ens tänka på att fota eller göra något värt att fota. Att vi dessutom har en hund att motionera, gräsmatta att klippa, blommor och grönsaksland att vattna PLUS ett kök som ser ut som kaos gör att jag blir extremt stressad och på supersurt humör. Jag sitter till exempel nu och skriker emellanåt för att min dator är helt värdelös att skriva på, tangentbordet är så dåligt! Typiskt att den är rätt nyinköpt och att allt jag köper alltid på något vis lyckas bli lite fel.
Jag tål verkligen inte stress bra alls. Tror jag vet varför men det är ett helt annat inlägg.
Jo, sen har jag haft en jäkla utbrott idag kring min garderob och hur otroligt jobbigt det är att hitta kläder som: 1. Är köpta till min tidigare kropp men inte alls sitter på samma sätt nu. 2. Ska gå amma i 3. Inte är för urringade. 4. Inte ska vara trasiga (tydligen har alla mina plagg hål). 5. Inte är för kalla för att undvika mjölkstockning. 6. Inte är för tighta p.g.a. SÅ obekvämt och väldigt osmickrande då man har massa olika inlägg i bh’n som gör att formen inte direkt är så snygg. 7. Inte för korta eftersom det känns naket.
Åh, jag avskyr att jag försöker intala mig att jag är en så trygg och bra människa men ändå är jag så obekväm i min kropp just nu och SÅÅÅÅÅ jävla medveten. Jag vill inte bry mig om att min mage kanske putar lite eller att mina höfter blivit bredare men jag gör det. Jag vet inte vem jag är, vilka kläder jag bör ha eller passar i eller vad jag vill ha!
Att få barn är verkligen SÅ underbart, missförstå mig inte, men det är verkligen så otroligt mycket som vi kvinnor måste acceptera i och med det. Inte bara under graviditeten och förlossningen, utan också efteråt. När vi ammar är kroppen i en typ av klimakterie. Alla slemhinnor torkar ut, vi svettas mer, binder vätska, tappar hår, har hormoner upp till pannan, får sämre hy, naglar, humör. Sen att våra kroppar är helt fantastiska är det inget snack om men sen kommer en sommar då alla slänger kläderna av sig och allt känns extra jobbigt. Då man ska klippa gräset som man ju brukar göra, men är så svag att man knappt orkar dra igång gräsklipparen. Då man ska testa smaka det efterlängtade vinet och det bara smakar äckligt och surt?
Ja, det är verkligen nu vi ska njuta och det gör jag, tro mig! MEN, jag kan inte låta bli att avundas männen som också fått barn, en egen älskad skatt och i övrigt är helt som vanligt.
/Hon som sitter i endast en bh med värdelös passform, men svettiga inlägg som sitter på sniskan, böjd likt en ostkrok med stickande värk i ryggen, med svettpärlor på överläppen, lätt huvudvärk, ett bebisgnäll i bakgrunden och ett humör som alllllldelles snaaaaaart kommer rinna över.
HEJ igenkänningsfaktor 150%!
Så jäkla irriterande att inte kunna slappna av i sin egen kropp längre! Förut kunde jag ändå känna mig rätt snygg ibland, men nu känns det omöjligt oavsett antal timmar sömn eller tid framför spegeln… Som du säger så medveten om kroppen har man nog aldrig tidigare varit.
Ang. Garderoben så har jag påbörjat rensning av min också = gravidkläder till förrådet, kläder som ev kommer funka till hösten i en kartong, kläder jag aldrig kommer använda igen i en sopsäck, kläder som går att amma i hängs upp och kläder som passar men inte går att amma i viks ner i lådor.. Jag vill inte behöva se kläder jag inte ens kan välja på haha 🙂
Hej! (om det fortfarande betyder att du inte är ensam)
Här är allt som du skriver, men lägg på en 4 månaders som vill amma varje halvtimme typ.
Det du skriver om män som får barn är SÅ sant. Exakt så har jag tänkt många gånger om min sambo; för honom är ALLT som vanligt, han mår som vanligt, INGET har hänt med hans kropp eller psyke. Du har rätt, vi kvinnor får ta mycket. Väldigt mycket. <3
Men j-a stavningskontroll! Härlig, Slapp Sommar ska det stå!!! Ha, ha!!! 🙂
…hörlig slapp sommar! 😉
Härligt å tufft inlägg plus en massa fina och kloka kommentarer!!! Ja du, det är en stor omställning att bli förälder, för både mamma o pappa, på olika sätt. Det är som att treva sig fram i mörkret mellan stenar å gropar och försöka hålla sig upprätt! Mitt råd är att stanna upp och sitta ner på en av de där stenarna och vänta på att det ska ljusna, så att vägen blir synlig! Metafor!
Håller med om att sömnbrist är den största boven. Så…vila så mycket du kan, släpp på krav å duktighet, be om hjälp av man och andra nära dig och unna dig att slappna av och sova!!! Önskar dig och familjen lycka till och ha en härlig, släpp sommar!!! <3
Ååååh vad jag hör dig Eliaabeth!! Jag är 22 och väntar mitt andra barn. Min dotter är lite över 1 år, så jag har i princip varit gravid i 2 år nu känns det som! Jag ska föda villen dag som helst nu, så pluss det att jag är mammaledig och går igenom samma kriser med sömnbrist, ett barn som bökar mes maten, vill hit och dit hela tiden, så är jag HÖGgravid också ;D
Jag vet precis vad du menar, det finns tjejer som klämmer ut ungar och sitter i bikini och ammar några månader senare, helt utan bristningar och uttöjda bröstvårtor. Min mage är randig som en zebra och tuttarna ska vi inte ens prata om! Jag önskar att vi alla ”normala” mammor, vars kropp inte har en super-helande kraft kunde ses och BARA VARA. Utan att dömma, utan att bry oss. Det vore så nice! Håll ut! Vi är fler som känner som dig och stöttar dig! Det blir bättre (förhoppningsvis… :p) kramar!!
Kan inte låta bli att le, igenkänningsfaktorn är HÖG! 🙂
Efter en lång dag av gnäll, stånk, stön och förbannelser från mitt håll var det faktiskt himla härligt att läsa dina haranger. Igenkänningsfaktor; kusligt hög. Jag skrattade högt. Tack!
Tips angående kvällsgröten om ni inte redan provat det: testa att ge gröten med lite kortare tid sedan föregående mål mat. Vi brukar ge kvällsgröten ca två timmar efter middagen.
Tusen tack för din ärlighet
Exakt detta utbrott hade jag för min sambo igår med en lååååång utläggning om hur orättvist mycket stryk en kvinnokropp får ta i jämförelse med en mans i samband med graviditet, barnafödande amning osv. Och i nästa sekund får jag dåligt samvete eftersom hela den här resan också är ett privilegium jag aldrig skulle vilja vara utan.
Jag tror att trixet är att sänka de krav man känner att man kan sänka, KOMMUNICERA med sina nära om hur det är och varför samt tillåta sig att stanna i badrummet 2min längre än vad som egentligen behövs för att hinna andas och vara sin egen.
Du är Åkes superhjälte oavsett höftbredd och färgen på skåpluckorna
woooord
Haha här har jag helt enkelt dragit ut på att börja med smakisar och gröt pga SJUKT drygt att hålla på med, passa in tider och alltid ha ngt med i bakfickan. Och så minns jag inte riktigt hur vi gjorde förra gången, känns oändligt mycket enklare att amma. 😀
Och ang mjölkstockning…. Har du varit nära att få det pga kyla? Sägs att det är en myt med kylan och att vissa bara har lättare att få det än andra. Tänkte du kanske KAN klä dig svalare/utan inlägg och klara dig ändå?
En blir tokig på riktigt av sömnbrist och jag förundras dagligen över hur en sån liten (och fantastisk på alla sätt) FRIDSTÖRARE bara kan komma in (ut) i ens liv och styra det, från dag ett!
Men, det är bara att gilla läget och bryta ihop lite nu och då. Le lite snett åt eländet och älska det omvartannat.
Älskade detta inlägg! Det är inte kul att du känner som du gör såklart men jag känner igen mej i så mycket av det du skriver.
Kroppen förändras ju så fort när vi är gravida. Först ska man vänja sig vid den växande magen (och andra ställen också) och sen förändras den igen när man har fött sitt barn. Kanske utgår man från att man ändå är påväg mot ungefär samma kropp som innan, fast med vissa förändringar. Min kropp ser nog för andra ut ungefär som förut men det är hur jag känner mig i den som är annorlunda. Jag har tappat så mycket i vikt av detta plus att jag, som du skriver, känner mig svag. Svag i bål, svag i ben, svag i rygg osv. DET hade jag inte räknat med. Likaså att rumpan skulle försvinna fast bli bredare (!) trodde jag inte heller. Jag saknar den kropp jag hade, som jag var van vid. Det får ta tid att vänja sig vid det nya. Tills dess får man ibland bryta ihop över det.
Det du skrivit är precis det jag tänker på. Jag har också klädproblem varje dag. Har köpt lite nya kläder efter graviditeten men vet inte vad jag passar i eller ens vad jag tycker är snyggt längre. Innan hade jag en sådan klar bild av vad jag ville ha gör slags klädstil och kläder men nu vet jag varken in eller ut.
Du slår huvudet på spiken varje gång. Nu när min son snart är 8 månader, de är sommar och underbart ute. Man vill ta med sonen på lite mysiga utflykter, men vad händer? Jo ALLT rubbas, han sover inte när han borde eller inte alls, mattiderna blir helt fel och de blir grinigt. Nej vi får väll stanna hemma då! Fången i sitt eget hem. Trodde de skulle bli lättare ju äldre han blev men inser nu att de var lättare när han ”bara” åt och sov om vartannat. Hoppas de blir lättare när han går från 2 sovstunder till 1. Hoppas, hoppas.
Känner igen mig i så mycket du skriver!!
Nu till ett litet tips. Har ni provat välling på kvällen istället för gröt? Kanske lättare att dricka än att sitta upp och äta gröt.
Jag vet att välling är från 6 månader men vi började av den anledningen att han inte orkade äta gröt!
Sen undrar jag även en sak, blir inte Åke trög/hård i magen av att plötsligt börja med måltider?
Vår 6mån adress har börjat rata ersättningen sedan han började äta mat, så det blev snabbt flera mål! MEN magen… blir så galet mycket plommonpure.
Ett ord räcker som förklaring till varför man ibland inte okar vara det minsta positiv ibland: Sömnbrist! Mitt första barn sov som en kratta och oj vad man bli knäpp i huvudet av att sova dåligt! Att bli väckt ofta är faktiskt tortyr! Sen förändrar inte sömnen alla saker du beskriver men ens sätt att förhålla sig till dem blir kraftigt försämrat av sömnbrist. Helt ok att negga ner sig ibland tycker jag, så länge man inte hamnar i en negativ spiral utan kan bryta ihop och komma igen 😉
Kram på dig!
Alltså huvudet på spiken! Håller med dig i allt du skriver, har en pojke som är några veckor äldre än Åke och våra dagar är allt annat än smidiga. Svetten lackar mellan att få till måltider (som varannan gång uppskattas och varannan gång sspottas och fräs det eller så är finsmakaren alldeles för trött precis som Åke) och sovstunder och kanske, kanske få till någon övrig dagsaktivitet som man tänkt sig ska pigga upp ( jo men visst sörru, tjena). Ville bara säga tack för att du skriver detta och också hälsa från en lika nersvettad, uttorkad och förvirrad mamma!
Prova att kila in kuddar från båda sidor i spjälsängen så att han inte kan rulla runt då kommer han förmodligen sova lugnare.
Uppfriskande med bitterhet:) mkt för att jag själv är frustrerad just nu och har varit ett tag. Alla gravida och alla nya mammor skall ju bara fluffa runt på rosa moln och allt som är jobbigt gör inget för ”vad gör väl det, livet är ju sååååå härligt som gravid/ny mamma”. Är gravid, v.14 och jag väntar fortf på att mina rosa moln skall komma så jag me kan fluffa runt men än sålänge har det bara varit åskmoln. Men klaga på att det är jobbigt eller tröttsamt får man ej för ”oh så underbart att vara gravid”.
Tack för att du inte fluffar!