ELISABETH

Igår hade vi en härlig mammaträff igen, med mina tre tjejer som bor här i Burträsk och deras bebisar. Alla tre har dessutom var sin äldre son som också var med, så det var en härlig fart och energi hela tiden! Eftersom vi var hemma hos Parneviks (vi kallar dem så för att deras hus ligger så idylliskt till och är så perfekt stort och öppet), var det bara härligt att vi var många och det är en fröjd att se barn leka tycker jag. Det är också en fröjd att se dem sova…

Här ligger Åkes tre vänner och sussar sött! Jag fick låna en vagn och blev helt förvånad när Åke slocknade i säkert en halvtimme och jag fick bälga i mig kaffe och äta fruktsallad i solen.

Idyllen! Även detta är byn jag växte upp i, man ser till och med ”mitt” hus från detta hus. Alltså, vad har hänt med mig?! Från att jag skulle bo i en STOR stad, till att jag nu börjar fundera på landet?!

Kompisarna växer så det knakar och ligger är i åldersordning. Från vänster har vi Malva, som är en månad äldre än Åke, Kalle som är två veckor yngre och Knut som är en månad yngre. SÅ fantastiska barn vi gjort!

På tal om Åke då. Han har, på bara typ två dagar, börjat behöva SÅ mycket mat! Han blir inte nöjd med mina bröst längre, inte ens när han får båda (han har alltid bara ätit från en sida tidigare). Igår fick han gröt tre gånger, vi fick tigga en portion av Parneviks eftersom jag inte tänkt så långt. Sen åt han också en halv banan och rätt mycket puré. Jag ammar honom efter varje gång men han verkar vara mycket mindre intresserad av mjölken redan?! Får lite panik men samtidigt är det ju rätt bra om det naturligt kan börja trappas ned. I augusti ska jag till Stockholm två svängar och vara borta över natten och då hade jag tänkt sluta amma tills dess, så detta kanske blir bra ändå. Dock känns det lite sorgligt, att gröten på något sätt är mer intressant. Han sitter och vrålar, slår i bordet och skrattar gott när han får mat i munnen, så det råder inga tvivel om att han gillar det! Det gick bara så….fort? Vi har gett honom smakportion av gröt i säkert en månads tid och började med den tjockare varianten i måndags. Nu vill han inte ha något annat! Min lilla bebis!

Någon som känner igen sig i detta? Det känns liksom som att mina bröst sinat på bara några dagar… SNÄLLA HJÄLP! (Vet att detta berör veckans ämne lite men jag måste ändå fråga!)

Ska avsluta detta inlägg med en otroligt ful bild, nämligen av vårt kök i skrivande stund. Det går saaaaakta framåt, nu har den övre raden luckor åkt på ommålning. Vi ska ha olika färger uppe och nere, kommer bli SÅ fint! Vi håller även på att göra om vårt städskåp till skafferi och går omkring och är lite nervösa för att liksom göra lite större ingrepp eftersom det ju sätter hela renoveringen i rullning. Vi har ett golv som ligger och väntar i garaget men först ska några skåp bort och väggar och tak målas. Hur som helst, så här ser vårt sorgliga kök ut i skrivande stund:

Vi intalar oss konstant, om och om igen, det måste bli värre innan det kan bli bättre…