Måndag igen och midsommarvecka!
Tack alla för era kommentarer till förra veckans ämne, Leifs sammanfattning kommer ut i eftermiddag! Ni får som sagt mer än gärna komma med förslag till framtida ämnen som ni skulle vilja läsa och diskutera kring!
Veckans ämne är: Barnvakt
– När hade ni barnvakt första gången?
– Hur ofta lämnar ni till barnvakt?
– Hur långa stunder har ni haft barnakt?
– Vad är din inställning till barnvakt överlag?
Vi har ännu inte haft någon barnvakt mer än under typ en snabb promenad med hunden men börjar känna att vi behöver det dels på grund av att vi vill gå ut och äta och dels för att vi måste testa att vara utan Åke också, så att vi kan låta honom börja skolan någon gång (typ vid 17 års ålder…)
Kom med alla era frågor, tips och erfarenheter!
Vi hade barnvakt i helgen. Vår dotter är nu 6 veckor gammal och sov hemma hos mormor då vi firade vår första bröllopsdag. Såklart vi saknade henne men vi kändes oss väldigt trygga med att mormor tog hand om henne. Många har åsikter om just barnvakt men jag tycker att alla får göra precis som de vill. De handlar ju först och främst om att man själv ska känna sig trygg och att man känner sig trygg med den man lämnar till.
Min mamma tog hand om vår son i ett par timmar för ett par veckor sedan och då var han 2,5 månad och det var på dagen då han oftast är på bäst humör och hade sovit i princip hela tiden. Planen är att hans faster som träffar honom rätt ofta ska ha hand om honom en kväll (ca 2-3 timmar) när vi firar ett år som gifta så vi kan gå ut och äta, då är han 3,5 månad. Han är lite mer gnällig på kvällen så det blir nog lite intressant för henne. Men att lämna bort över en natt vet jag inte när vi vågar. Skulle i så fall vara någon nära, typ mina föräldrar eller svärföräldrar.
Med dottern så hade vi barnvakt första gången en kortare stund (två timmar) när hon var ca 2,5-3 månader. Sen var hon ca 5 månader när hon sov borta första gången.
Med sonen så hade vi barnvakt första gången när han var ca 8 månader några timmar. Och han var lite drygt 9 månader när han sov borta första gången.
Vår dotter är snart 8 månader och vi har haft barnvakt 3 nätter! Det har gått superbra. Alltid jobbigt när man lämnar men vet att hon har det minst lika bra hos mormor/morfar och farfar/farmor. Tycker att alla ska göra precis som dom känner när det gäller barnvakt, man gör det man själv mår bra av! Finns väl inget folk kan ha så mkt åsikter om som just föräldrar rollen!!
Våran Wille är 4 1/2 månad nu och jag tror vi har haft barnvakt 3 gånger kortare stunder som t.ex. 2 timmar. Två utav gångerna har det varit ärenden som vi båda har behövt följa med på och en gång har vi åkt in till stan och ätit lunch ihop. Jag tror att det är bra att han får vänja sig vid andra människor än bara oss, jag vill gärna att mitt barn ska känna en trygghet hos fler än oss ifall det nångång skulle uppstå en situation då man verkligen behöver hjälp. Sen tycker jag det är så fint att se att han får en tidig relation till våra föräldrar 🙂 Men givetvis måste det kännas bra både för hans del, att han känns stabil och lugn, och för våran del! Nu väntar vi på tillfälle att använda en julklapp vi fick innan han föddes, nämligen restaurant besök och barnvakt från svärmor så vi får se när det känns rätt. Det kan vara skönt att bara få sitta ner tillsammans och kunna njuta ordentligt av varandras sällskap, tanka lite ny energi! Jag upplever iallafall att jag blir en lugnare och roligare förälder när jag kan få en stund ibland att bara känna att jag står med båda fötterna på jorden och andas ut lite 🙂
Våran Wille är 4 1/2 månad nu och jag tror vi har haft barnvakt 3 gånger kortare stunder som t.ex. 2 timmar. Två utav gångerna har det varit ärenden som vi båda har behövt följa med på och en gång har vi åkt in till stan och ätit lunch ihop! Jag tror att det är bra att vänja sig vid andra människor än bara oss, jag vill gärna att mitt barn ska känna en trygghet hos fler än oss ifall det nångång skulle uppstå en situation då man verkligen behöver hjälp. Sen tycker jag det är så fint att se att han får en relation till våra föräldrar 🙂 Men givetvis måste det kännas bra både för hans del, att han känns stabil och lugn, och för våran del! Nu väntar vi på tillfälle att använda en julklapp vi fick innan han föddes, nämligen restaurant besök och barnvakt från svärmor så vi får se när de
Vår lille är sju månader och någon av oss har alltid varit med honom. Så vi har inte haft barnvakt än. Personligen känner jag att jag vill att min son ska förstå att vi kommer tillbaka den dagen han ska ha barnvakt. För vår del, med vårt barn, finns det inte på kartan med barnvakt än. Är nöjd och lycklig med läget som det är. Men visst är det svårt att behöva försvara sin ståndpunkt gentemot mormor som så gärna vill ha honom för sig själv en stund. Kanske blir det annorlunda med en eventuell tvåa.
Jag tycker det har vart bra att redan rätt tidigt börja haft barnvakt, kanske vid 3-4 månaders ålder, nån timme eller så. Men det har varit min mamma som barnen träffar flera gånger i veckan så ingen främling direkt. Nu är äldsta tjejen snart två år och hon är hos sin mormor ungefär 5-6 gånger i.månaden och då ca 6 timmar. Det tycker hon är jättekul. Hon har,även sovit där, dels när lillan föddes, när hon var 1,5 år och sen en gång till. Det har gått bra. Tror det är för vi vant henne med mormor så mkt, Mormor är ju den hon känner bäst efter hennes mor och far. Jag tycker det är jättebra att ha barnvakt lite då och då, men det är nog mkt för vi har sån bra kontakt med hennes mormor.
Vi har flaskat från start och både min sambo och jag har varit ifrån bebisen flertalet timmar men vi har inte varit borta från honom samtidigt än. Han är fyra månader och nu börjar det kännas okej att ha barnvakt någon timme så vi kan göra något ihop. Han är en liten nattsuddare så vi får inte mycket tid jag och min kille så en middag eller någon timme själva i soffan vore ju trevligt.
Nyfiken på hur vi kommer känna första natten ifrån honom. När jag varit ifrån honom några timmar och är på väg hem då brukar saknaden slå till. Tack och lov för hundratals filmer på telefonen 😉
Vi lämnade bort sonen första gången till farmor då han var 6 månader.( han gick på 100% ersättning då)
För att själva ta en hotellövernattning, så underbart och välbehövligt !
Nästa gång var han ca ett år, då kom farmor hit medan vi gick på stan, åt och drack gott. Vi kom hem på natten så farmor kunde åka hem igen.
Samma upplägg gjorde vi för någon månad sedan ( då sonen var 1.5) då morbror kom hit efter att vi nattar honom som vanligt. Vi kom hem senare på kvällen.
Så det verkar som att vi har barnvakt 2 ggr om året ungefär.
Jag hade önskat att det var oftare men tyvärr så ställer inte min mamma upp så vi kan bara förlita oss på farmor som bor 10 mil härifrån.
Jag tycker inte det är något fel alls att ha barnvakt varannan månad(?) för att få egentid och tillbringa en härlig kväll tillsammans ! Det är viktigt för relationen.
Jag och min sambo är rätt bra på att hitta på grejer på varsitt håll eftersom vi inte ha möjlighet till barnvakt så ofta. Det är skönt att få vara ”själv” och ”fri” ibland men jag tror det är lika viktigt att få vara ett par också !
Säger som jag säger till sonen & sambon att man skall göra det som känns RÄTT..
Det som är rätt ena gången kanske inte är rätt andra gången….
Sen är det ju föräldrar som mår bra(t ex fått sova ikapp lite eller ligga i badet eller bara vara) är NÖJDA/LYCKLIGA barn…..
Sen kan man vända på det å se vilken TUR om mitt barn är van att vara utan mamma/pappa om det skulle råka bli att det hända de båda något(magsjuka/influensa) att då kunna slappna av å veta att barnet har det bra….
Jag har förmånen att få har mitt/vårt barnbarn ofta meen skall väl ÄRLIGT erkännas att det är jag (oftast) som frågar om man får LÅNA honom i någon timme å ibland blir i kvar över natten… LYCKAN är att få dessa timmar å bara vara….. Jaa vi kan vara hos sonen meen känner att samtidigt som vi NJUTER så får de tillfälle å bara vara…..
Som sagt gör det som känns RÄTT för spelar INGEN roll HUR man gör så finns det ALLTID de som tycker annat……
Hej!
Vår kille är 6 månader och vi har haft barnvakt 3 gånger dagtid och en gång på kvällen. På dagarna har det gått hur bra som helst både för han och oss men när han hade barnvakt på kvällen tyckte vi det var jobbigare, han hade det hur bra som helst med min syster, men vi var rätt oroliga ändå. Vi har bestämt oss för att försöka ha barnvakt två gånger i månaden så att jag och min partner kan göra någonting bara vi två
Jag och min sambo skulle in och köpa sista julklappen när vår dotter var tre veckor och lämnade henne hos min mamma (dock 10 minuter ifrån där vi själva var) i ca en timma. Jag hade hjärtat i halsen hela tiden och fick PANIK när min mamma helt plötsligt smsade.. Men första långa passningen var när jag slutat amma henne och hon fick vara hos sin farmor i ca 5 timmar vid 4 månader. Jag skämdes och fick så dåligt samvete över att jag inte var helt ifrån mig när vi var borta. Närstående som också har barn har alltid sagt att de inte slappnar av en sekund när de lämnat sina barn, medan jag och min sambo njöt av att vara ensamma en stund. Saknade henne självklart hela tiden, men hade inte det behovet av att ringa stup i kvarten och kolla hur det gick. Nu kanske jag känner ett extra lugn då det inte finns en ända person som hon inte trivs hos (fortfarande likadan vid 6 mån). Nu kan hon vara hos sin mormor/morfar och farmor/farfar någon timma då och då. Men kan inte tänka mig att lämna henne till någon annan som det ser ut nu, även om hon antagligen inte reagerat annorlunda 😉
Vår dotter är 5 månader och vi har inte haft barnvakt än. Dels har vi inte haft behov, sen så har hon vägrat ta flaska (såvida det inte är vatten i den som man kan lattja med) vilket har gjort att det blir svårt även för pappan att vara själv med henne. I fredags var det dock premiär, jag var på Carolakonsert ett stenkast hemifrån. Jag var borta i ca tre timmar och min sambo var ute och gick med henne i vagnen. Hela tiden, han stannade inte en sekund. Det känns ju sådär att lämna bort henne till någon annan när det är så.
Förresten, förslag på ämne! Har vi pratat om amning och framförallt om hur man slutar/trappar ner på amning??
Känner igen mig så väl i det där! Bortsett från att min sambo aldrig skulle tillåta mig att åka iväg för blir sonen ledsen så finns det INGET som duger utom jag… *suck* och ersättning finns inte på kartan att han tar.. Han har tagit en promenad på ca 20min med honom själv då sprang han i princip hela vägen dyngsur av svett för att han var rädd att sonen skulle vakna haha..
Första gången vi var utan sonen var när han var två månader, då gick min mamma och pappa en sväng med barnvagnen själva. Istället för att vila mig som jag egentligen skulle så räknade jag alla 58 minutrarna, haha.
Så nästa gång fick dröja, då var sonen fem månader och fick stanna hos mormor ett par timmar medan jag handlade. Var genomsvettig när jag kom tillbaka men sonen sov och mormor drack kaffe, ingen fara på taket med andra ord.
Sen efter sex månaders ålder började mormor ha honom lite då och då, ett par timmar åt gången medan vi käkade middag och en gång har vi vart på bio, blev någon gång i månaden. Han är verkligen stormförtjust i sin mormor och blir överlycklig bara han får syn på hennes hus. När han sedan ser henne så ger han ifrån sig ett glädjetjut som heter duga, det känns bra i hjärtat minst sagt 🙂
Sen vid typ tio månader hade hans farfar honom första gången och det gick också kanon.
Nu är han 14 månader och vi får ganska ofta frågan om mor-och farföräldrar får ta med honom ut. Sist var han på sysslingens kalas med farmor medan vi var hemma.
Nu blir han snart storebror och vi ska öva på att sova hos mormor en natt tänkte vi, så att vi finns i närheten första gången. Är lite nervös men samtidigt är jag säker på att det kommer gå bra 🙂
Får erkänna att innan sonen föddes så var jag helt inställd på att vi aldrig skulle ha barnvakt, kanske när han blev fem typ. Men jag har sedan dess insett att mitt behov av att vara ensam ibland inte alls försvann. Ett par timmar då och då gör susen för mitt humör och tålamod. Dessutom får sonen chans att utveckla fina förhållanden till sina mor-och farföräldrar, något jag själv saknat under min egen uppväxt.
Vad man kan vara olika, innan jag skaffade barn var jag säker på att jag skulle ta det med en klackspark att lämna bort honom. Vadå man behöver ju får vara bara själv ibland och mamma hade ju haft 4 egna bebisar en gång i tiden. Jag gick så långt att jag tyckte många mammor var löjliga för att inte klara av att lämna bort barnen, vad kan hända på ett dygn liksom!
Åh herregud vad jag fått äta upp många av mina åsikter Tar tillbaka allt då jag är ”en av de löjliga” nu!
Förstår nu att både mammor och barn är olika! Och att man ska tänka en extra gång innan man berättar hur det ska vara haha
Haha, ja tänk vad vi skiljer oss åt. Det är kul tycker jag 🙂
Det enda vi föräldrar nog kan enas om är att det inte riktigt blev som man tänkt sig 😛
Första sonen var drygt 5mån när han sov hos mormor o morfar, dock var det en testomgång (för mig). Vi var och åt ute så de la honom och så åkte vi till dem senare och sov i en sovstuga på gården ifall det skulle vara något. De hade klarat natten bra utan mig och pappan. Sedan fick de väl vara barnvakt kanske var annan-var 3e månad kanske!
Dagtid hade han varit några timmar då och då hos min mamma, typ om jag var hos frisören osv.
Vår yngre son är nu 5,5mån och jag är inte alls redo att lämna bort honom. Han känns mer skörare, behöver närhet, somnar inte själv (som den äldre gjorde vid samma ålder), vaknar mycket under natten osv Han har dock varit med mormor någon timme förra helgen och det hade gått bra.
Men om en månad har vi barnvakt åt honom över natten då vi ska på festligheter! Så jag hoppas han (läs jag) är mer redo då!
Jo tänkte även säga. Med vår nu 2,5åring är det hur lätt som helst att lämna bort. Speciellt hos hans faster eller sin mormor och morfar. Han älskar dom oerhört och älskar att vara där. När vi bara hälsar på så är man inte ens värd vatten, bara exempel morfar som får natta eller faster som ska spänna fast honom i bilen osv.
Det är som sagt inga problem att ha honom bort, men ändå när man är på väg att hämta så bygger jag upp någon slags inre stress och jag vill bara komma fram fort.
Vi hade barnvakt (gammelmormor) åt våran dotter ett par timmar när hon bara var nån månad. Tyckte att det var sjukt läskigt men samtidigt skönt och trevligt att få äta en lunch med bara min sambo. Lillan sov hela tiden när vi var borta 🙂 nu är hon snart ett halvår och vi har inte barnvakt så ofta, det har blivit kanske en gång i månaden, för att typ äta lunch. Får för mig att det kanske är bra för barn att få vara med andra vuxna nån gång då och då 🙂 tror att det är värre för oss föräldrar i de flesta fall, hehe.
Ska tillägga att dom gångerna vi haft barnvakt så har vi alltid sett till att vara i närheten så att vi kan komma hem direkt om hon skulle bli ”hysterisk”. Det har dock aldrig hänt.. 🙂
Vi har haft barnvakt en gång när bebis var runt 4 månader då vi var ute och käkade. Det var mina föräldrar som vaktade, de har träffat bebis minst en gång i veckan sen han föddes så det kändes tryggt. Vi var borta i ca 2,5 timme. Första två timmarna sov han som en stock men andra halvtimmen GALLSKREK han (något som ALDRIG händer hos oss). Jag sa till sambon innan att ”tänk nu när M vaknar, då kommer han kanske tro att vi övergett honom”. Och precis så kändes det som att han upplevde det :(. Detta gjorde väl att vi blev liiiite avskräckta från vidare barnvaktning… Men nu känner vi dock att det snart är dags att pröva igen (bebis är nu 7 månader). Den här gången tänker vi att barnvakten, givetvis nån som M är trygg med, får vara hemma hos oss. På så sätt kanske inte ens M märker att vi är borta. Själv var man släktens skräck som bebis, extremt mammig i motsatts till mina syskon. Ingen favorit att barnvakta så att säga, känns kul att man passat den egenskapen vidare till sin egen bebis .
Vi bryr oss inte om hur andra gör, men såhär känner vi. Det finns inget barn som ber om barnvakt det första året. Alla barn som är så små vill ju helst vara nära mamma/pappa. Men ibland kan ju föräldrarna ha behovet av att få återhämta sig, och självklart måste man kunna göra det då utan att ha dåligt samvete. Första gången vi hade barnvakt på riktigt (hade ju varit en snabbis på affären och sånt innan) var vår pojke 8 månader och då hade han barnvakt i 2 timmar. Efter det har han varit hos sin mormor/morfar/farmor någon/några timmar dagtid typ en-två gånger i månaden då jag jobbat lite. Idag är han 1 år och 3 månader, och vi har haft barnvakt 2 gånger kvällstid och det har fungerat jättebra för honom. Dock inte för oss, vi har inte tyckt att det har varit värt det för vi vill ändå bara vara med honom även om det kan var otroligt arbetsamt det med.. Vi kan som inte njuta av vår egentid. Så vi har insett att ska vi ha barnvakt då är det typ för att vara hemma och vila, inte för att göra en massa aktiviteter (middagar ute, spa, fester). Jag hörde en väldigt bra grej av typ en barnpsykolog, att för varje år barnet blir kan man lämna bort 1 dag till någon närstående. T.ex. 1 år-1 dag 2 år- 2 dagar osv.
Som sagt detta är hur jag och min sambo känner, alla familjer måste göra det som är bra för dom 🙂
Min mamma passade vår son första gången när han va ca. 4 månader. Då vi är egenföretagare så skulle vi iväg och träffa andra i samma bransch och ligga på hotell över natten. Vår son och mormor hade inga problem utan de var nog mest jag som tyckte att de var jobbigt, och dessutom sova utan honom. Vaknade ett flertal gånger den natten och letade efter honom innan jag fattade var jag befann mig.