Hej och välkomna till en ny vecka! Hoppas att ni inte missat sammanfattningen av förra veckans ämne som Leif så snällt knåpade ihop när jag låg med huvudvärk? Scrolla ner så hittar ni det! Jag tror att Leif ska få fortsätta sammanfatta från och med nu, han gjorde det så himla bra tycker jag (man kan nästan tro att han är lärare i svenska språket!)!
Nu tycker jag vi kör igång ett nytt ämne! (Alla inlägg av denna sort hamnar, inte så oväntat, under kategorin ”Veckans ämne”)
Jo, jag vet inte hur det är med er men ungefär tre dagar efter Åke föddes, började jag tänka på nästa barn(!). Inte för att jag direkt längtade efter att vara gravid och föda barn igen men mer för att jag, om jag har den förmånen, vill ge honom ett syskon. Än så länge känner jag mig mer än nöjd och lagom trött med att ”bara” ha Åke men jag har börjat tänka i banorna att inom ett eller två år borde vi kaaaaanske börja tänka på’t… Eller?!
Veckans ämne är alltså: SYSKON
Hur har ni resonerat eller hur resonerar ni?
-Tätt mellan barnen?
-Mer än två, tre år mellan?
-Fördelar/nackdelar?
-Hur många barn?
Sen vet ju vi av erfarenhet att det inte ”bara är att skaffa fler”. Det kanske inte går eller tar några år och det stressar mig också lite.
Dela med er av era tankar, åsikter, erfarenheter, historier och funderingar!
Jag och min man hade pratat om hur många barn vi skulle vilja ha långt innan det var dags för första barnet och kommit fram till att vi skulle vilja ha minst två. Nu är vårt första barn en och en halv månad och för mig kom känslan att ”åh, detta kan jag göra igen” så fort han kom upp på bröstet, jag har alltså redan från början längtat efter ett syskon. Planen är att börja försöka bli gravid igen till våren nästa år så att det i slutändan blir runt 2 år mellan dom. Vi vill ha ganska tätt både för att dom ska få en vänskapsrelation och för att dom ska kunna uppskatta ungefär samma saker samtidigt. 🙂
Jag själv är två och elva år äldre än mina två syskon och det blir såklart två helt olika relationer, jag tycker nog att det var speciellt skönt att alltid ha ”en kompis” med mig under uppväxten. Min mans närmsta syskon är sju år äldre än honom och dom har inte alls kunnat ha samma kompisrelation eftersom dom hela tiden varit i olika faser. Jag tror att det är därför han gärna vill ha syskonen tätt, för att dom ska få en närmre relation till varandra än vad han haft med sina syskon.
Vi sa redan innan första barnet att vi ville ha flera st tätt, hade väl aldrig någon tanke på att det kanske skulle bli svårt, och vi hade tur. Sonen är snart 14 månader och jag sitter här i snart åttonde månaden. Kommer hinna bli lite drygt 15½ månad mellan dem.
Om några år vill vi nog ha en trea, och sen får vi se om det dyker upp en fyra av bara farten, det vet man ju aldrig.
Vi vill ha dem tätt så att vi blir ”klara” med det här relativt snabbt, låter så otacksamt att skriva så men det är så tankarna går. Men också för att det känns enklare, vi slipper börja om från noll med blöjor, vaknätter och allt sådant. Sen hoppas vi ju att de kommer ha mycket roligt tillsammans, med tanke på att de förhoppningsvis för det mesta kommer vara intresserade av ungefär samma leksaker och aktiviteter.
Det är tre år mellan mig och min lillasyster och vi är som hund och katt, och har alltid varit. Mellan maken och hans lillebror är det däremot bara 19 månader och de har alltid umgåtts nära. Så jag är inne på samma som någon ovan, att ens erfarenheter färgar ens tankar till väldigt stor del gällande detta.
Vad härligt att få längta efter fler barn!!! Så var det för oss också och de fick komma när de ville, för vi använde inga preventivmedel förrän efter fem barn! 😉 Det är 2 år o 4 mån mellan 1:an o 2:an, 23 1/2 månad, 23 1/2 månad, 2 år 3 månader mellan 3, 4 o 5. Sedan spiral i många år men pga hälsoskäl tog jag ut den och så blev det ett till syskon – ten years after! Det kändes mycket märkligt att ”börja om på gamla dar”!? Men som min mamma sa när chocken lagt sig ” ja, då får du inte gumma till dig!” = håll dig ung! Och så är det nog – barn håller oss iform, till både kropp och själ! Idag är alla fem ”stora” och har sina liv på olika platser, men det finns en glädje i att träffas och umgås. Yngsta barnet är som ett funktionellt endabarn med fördelen av att ha många vuxna människor omkring sig. Nackdelen är avsaknaden av syskonbråk och utmaningar, men det kan han ju få på livets väg, tänker jag.
Så, alla sätt är bra! Planera eller inte spelar ingen roll så länge ni själva gör det som känns rätt för er!
Lycka till!!! <3
Jag har inga egna barn än (hoppas på det blir snart :P) men jag har syskon med ganska mycket ålderskillnad. Det är 2, 12 och 14 år mellan mina syskon och mig och jag har lika bra relation med alla. Jag är jätte glad för att ha vuxit upp med
Alltså jag kan spontant känna att jag gärna väntar några år. Gärna 6-7 år. Min dotter blir 7 månader imorgon och ska vi ha tätt är de ju bah pån igen redan nu. Känns jobbigt. Vill ha tid med min dotter inte va gravid, otymplig och trött när hon är som rörligast och mest aktiv.
Plus att jag har så svårt att tro att man kan älska två personer såhär mycket? Hur är det ens möjligt!?! Även om jag vet att man gör det, alla fall enligt min sambo, han har tre. Men svårt att greppa ändå.
Mellan mig och min syster är det 7 år och vi har haft massa nytta av varandra iallafall. Vi står varandra väldigt nära. Enda gången jag tyckt det varit lite tråkigt med åldersskillnaden var nu när jag fick mitt första barn och jag inser att min syster är väldigt långt ifrån att skaffa egna barn och att min dotter inte kommer ha kusiner i ungefär samma ålder. Lite trist men annars har jag aldrig önskat att vi varit mer jämn gamla.
Men jag väntar gärna minst 5 år.
Jag tror att många gör som dom själv har det,
Jag menar att har man ett syskon som är två år yngre/äldre vill man ha så själv.
Eller
Har man 4-5 år till närmsta syskon väljer man att göra likt själv.
Jag har en 5 år yngre bror.
Vi har aldrig bråkat, aldrig om kompisar eller samma leksaker. Vi har alltid varit i olika faser.
Jag tycker det har varit fantastiskt skönt att vi alltid varit vänner.
Idag har jag en son själv på 1,5 år och planerar inte ett syskon den närmaste tiden. OM vi kan få ett till barn önskar jag detta om två år till, det innebär att det kommer vara 4 år mellan dem.
Jag tror att fördelarna med ett större mellanrum är :
Storasyskonet kan hjälpa till
Och förstå när man förklarar att ”mamma ska hjälpa dig alldeles snart då bebis ammat klar”
De är i olika faser och kommer därför inte ha så mycket att bråka om.
Det finns säkert fördelar med tätasyskon med:
Syskon tätt verkar få en kompisrelation på ett annat sätt,
Fördelen är förståss att storasyskonet aldrig kommer ihåg tiden då de hade all uppmärksamhet från mamma och pappa.
Ingendera är mer rätt än det andra.
Ibland dyker nya saker upp i livet som skyndar på eller skjuter upp ett eventuellt syskon.
Jag ska nu plugga ett år och hoppas på att få in en fot någonstans och därefter kan vi börja tänka på ett syskon.
Tur nog vill jag gärna ha 4-5 år mellan mina barn så än så länge går allt enligt mina planer
Vi har 3 år mellan våra barn. Tycker verkligen det varit perfekt. De har fått hunnit vara små och behöver inte konkurrera på samma sätt. De finns en glädje med att få syskon. Både i att få känna sig stor ibland, även om de självfallet vill bli bäbisarna de med. Jag kände själv att jag inte orkat tätare. Nu kändes det kul och spännande igen. Man började längta och kroppen hade hunnit återhämta sig… Min äldsta var 2 år när vi började försöka.
När jag hade fått min dotter var jag övertygad att jag inte skulle ha fler barn och det fortsatte jag att tänka lääänge! Men sen helt plötsligt när hon var 4 år började jag längta efter barn igen. Jag har således 5 år och 3 månader mellan mina barn. Både bra och dåligt skulle jag vilja säga. Den större är så pass stor att hon kan hjälpa till ibland och faktiskt klara rätt mycket själv, men samtidigt är hon ju så stor att lillebror inte direkt blir någon lekkompis. Hon har dessutom fått ha mig för sig själv så länge att det blir väldigt mycket svartsjuka.
Eftersom både jag och min man har barn sedan tidigare och ett gemensamt så har vi nu 4 barn totalt och det räcker gott och väl!! 🙂
Direkt min dotter va född tänkte jag ”jamen de här kan jag göra igen”. Och redan när hon va 5, 6 månader började jag längta efter fler barn.
Nu är dottern 1 år 4 månader och vi väntar ett syskon i november, så blir nästan 2 år mellan barna vilket känns bra. Önskan va att de skulle va ca 1,5 år mellan men de blir inte alltid som man tänkt sej. Men tror 2 år bli ett lämpligt mellanrum:)
Fick första i februari och känner mig sjukt lugn men att eventuellt försöka få ett till barn. Tror att vi vill testa få till ett barn till men kommer nog vänta två till fyra år. Svårt att tänka mig oss med två barn under tre år samtidigt, speciellt om den yngste får typ kolik. Är fem år mellan min bror och mig och vi har haft och framförallt har en fantastisk relation så säkert det som spelar in också, man blir ju lätt färgad av egna erfarenheter.
Vår son är snart 7 månader och vill nog ge honom ett syskon så småningom. De är lite åldersskillnad mellan mig och min sambo och han resonerar som så att han tycker att vi ska skaffa syskon ganska tätt inpå, 1.5 år. Att köra på nu när vi ändå är inne i de ”här” med allt vad småbarns föräldrar innebär. Så är de ”klart” sen. I stället för att vänta kanske 4-5 år och sen göra om de igen. Sen är man ju mer eller mindre fast i 18 år i och med skola och annat. Och eftersom min sambo är lite äldre än mig så vill han hinna med annat i livet oxå som att resa. Medan jag är ganska nöjd nu som de är. Tanken på att skaffa en till just nu är inte så lockande även fast jag älskade att vara gravid. Men samtidigt förstår jag honom oxå. Svårt de där. Sen är de ju inte säkert att de går man får vara tacksam för att de gick 1 gång.
Åh, detta tänker jag mycket på nu, syskon och hur tätt vi vill ha de, om det ens går osv. Min dotter är 3 månader och har, peppar peppar, varit väldigt snäll och lättsam hittills! Ingen kolik och inga skriknätter. Det är nog därför jag blir sugen på att skaffa ett syskon till henne typ NU när allt bara är gos och mys och vi alla får sova på nätterna. Måste hela tiden ha i åtanke att nr 2 kanske blir tvärtom 😉
Vi har 1 år o 8 mån mellan våra 2 första, gick super bra. Jag var 18 då det andra kom. Sen skiljer det 7 år mellan äldsta o yngsta dom har ju inte så mycket gemensamt. Jag skulle nog rekommendera tätt mellan syskonen, men det är ju jag det 🙂
Kram <3
Jag har ganska exakt 2år mellan mina två söner, den yngre ca 6mån nu. Jag har alltid sagt att om jag får ett barn så vill jag ha ett syskon relativt tätt. Första barnet tog ca 1år att göra så vi var beredda på att det kunde ta minst lika länge med nr 2, visst dock att det finns chans till snabbhet också. Vilket stämde bättre, första försöket tog det!
Känner nu att 2år var nog lite för tätt för mig personligen, jag har haft det väldigt tufft och inte alls kunnat njuta och trivas (börjar nu bli bättre nu när han kan sitta och är intresserad av saker och nyfiken av vad som händer runt honom ) Men jag har flera kompisar som har lika långt mellan och tom mycket tätare som tyckt allt gått smidigt och trivts som fisken i vattnet.
Så det beror ju på hur man är själv och hur snäll bebis man får.
Om det blir en trea? Jag tänker inte stänga några dörrar och säga aldrig. Vore otroligt tråkigt att inse att detta var sista gången man får denna upplevelse, men kommer det en till så dröjer det 4-5år och då är väl risken stor att det känns tungt att börja om på noll.
Måste tillägga att på vårt bvcsa de när jag frågade vilken ålder som var lämplig att skaffa syskon på, att det beror vems syn man ska ha. Föräldrarnas, då ska första vara över 3,5-4 för att det då är mer självständigt, förstår fraser som ”sen, vänta och snart”, förstår att man ska vara försiktig och HUR man är försiktig osv. För barnets räkning, om man var ute efter en ”kompis” så skulle första barnet vara under 3år.
Vet inte huruvida detta stämmer men det var så hon sa!
Vi har 4 år o 3 månader mellan barnen, lite mer än vad som var planen då tvåan var lite svårare att få till än ettan (6 månader istället för noll månader). Är jätteglad att det blev så pass långt ändå, njuter något enormt av bebistiden nu. Stora är underbar med lillasyskonet och blir hon förbannad är det 100% av gångerna på oss föräldrar (vilket hon är rätt så ofta men men.. Hehe). Jag och barnafadern har kunnat återhämta oss som kärlekspar ordentligt också och det har varit underbart 🙂 Har ju ingen erfarenhet av att ha tätt mellan barnen men skulle vi köra en trea blir det definitivt om 4-5 år! 🙂
innan vi fick vår son har jag jämt tänkt att vi ska ha barn tätt om vi får möjligheten. Men sen kom han, och det har varit underbart, men jobbigt. Han är 1 år och 3 månader nu och har fortfarande aldrig sovit en hel natt.. Samt att han är av den lite gnälligare typen 😉 det är ingen period jag längtar efter att gå igenom igen, allt har blivit mycket enklare se. Han blev över 1år. Jag känner också nu att jag vill ju lägga allt fokus på honom, kunna vara helt med i varje framsteg han tar. Jag ska även börja jobba i höst, och längtar verkligen efter mitt jobb (men jag längtar absolut inte bort från min pojke för det). Så just nu vill vi bara njuta av det underbara liv vi har. I framtiden vill hemskt gärna ge honom minst ett syskon, då vi själva växt upp med flera. Men kanske att han får ett syskon kring 3 år om allt går som man önskar 🙂
Vi vill gärna ha barnen tätt; tänker att 1,5 eller 2 år mellan vore bra. I och för sig blir det mycket jobb med två små, med dubbla vagnar och blöjor och så, men det är ju bara några år. Sedan har de ju varandra för resten av livet! Vi har båda vuxit upp med syskon tätt, och har sådana fantastiskt nära och fina relationer med dem, det vill man ju också gärna ge till ens egna barn.
Nu är första bebisen än så länge i magen (v. 16), så det kan ju hända att vi ångrar oss när bebisen kommit och vi ser hur mycket jobb det är 🙂
Kramar från Köpenhamn!
Vi har en tös som är 4,5 månad o vi tänker att vi vill ha ett till barn ganska tätt. 2 år kanske. Så att dom kommer ha lite ”utbyte” av varandra. Kunna leka med varandra o.s.v. Det blir ju lite annat när man har syskon som är många år emellan. Har själv en bror med 2 år emellan och en med 8 år emellan och det blir ju en annan relation. Tack för en superbra blogg 🙂
Vi fick vår tjej en månad efter ni fick Åke och vi har planer på att börja försöka nästa vår, med förhoppning att det tar sig lika snabbt som denna gång, och dottern får ett syskon när hon är runt 2 år gammal 🙂 Har hört att det ska vara ett väldigt bra mellanrum tidsmässigt!
Vi funderar också mycket på det här trots att vår första inte ens är 8 månader. Vi håller t.ex. på att flytta och vad ska en göra med alla gulliga bebiskläder, babyskydd och liknande. ”spara till eventuella syskon”? men om det aldrig kommer några syskon då? Ska vi bara förvara grejer i onödan i vårt redan överfulla förråd när vi kan skänka det till människor som har barn just nu?
Vårt första barn kom till via IVF och vi kommer (förmodligen) aldrig kunna bli gravida utan hjälp. Därför känns det lite konstigt att lägga 40000:- på ett eventuellt syskon när vi kan lägga pengarna på det barn vi faktiskt har! Samtidigt vill vi ge honom ett syskon för vi tycker verkligen att det har varit superfint att växa upp med syskon. Men vi kommer nog att vänta minst fem år innan vi börjar om med IVF-grejen, om vi nu gör det.
Vad roligt! Att läsa din kommentar var som om jag skrivit den själv! Så jag instämmer istället för att skriva likadant 😉
Vi har två barn. Vi visste att ville ha ett syskon till vår son men vi ville inte ha tätt mellan dem. Sonen var 4,5år när han blev storebror åt en lillasyster. Det har varit skönt att han var mer självständig och att han har en förståelse att lillasyster tar mycket tid (amning m.m) det var en till en början en omställning att vara tillbaka i småbarnsåren, men vi är ändå glada att vi gjorde det valet att vänta med syskon. Visst får barnen kanske någon att leka med om de är födda tätt efter varandra. Men jag personligen tycker det skulle vara tufft med två blöjbarn som behöver mycket stöd och hjälp med påklädning etc. etc. Så hur man än resonerar så finns det säkert för och nackdelar med hur man väljer att göra 🙂 man måste känna vad dom känns rätt. Barn är så olika oxå, med sonen flöt allting på gällande amning, sömn etc. Medan det varit tuffare med lillan som haft kämpigt med magknip om nätterna