Hej på er, underbara klokisar.
Jag har bestämt mig för att ta lite helgledigt härifrån för att samla inspiration och rensa tankarna lite. Denna blogg är en så himla stor del av mitt liv och jag älskar allt, framför allt, som någon av er skrev, stämningen är så otroligt bra! Alla är vänliga och verkar så jäkla bra! Många av er skriver att det känns som att mina ord kommer direkt från er och jag känner igen mig till 100%, många av era kommentarer skriv på ett sätt och om saker som jag gått och tänkt på! Till exempel igår, du som skrev om iphones autocorrect? Har länge tänkt göra ett helt inlägg om mitt hat gentemot alla helt värdelösa ord den föreslår. KLM?! SEB?! NEJ, jag menar KOM och SEN, ord som faktiskt används i vårt språk, rätt frekvent också, dumma iphone! Funderar på att byta till Samsung nästa gång, någon som kan förespråka det märket?
Jag har skrivit det förut, men den här världen är på många sätt helt ny för mig. Jag har bloggat tidigare men bara för vänner och familj och aldrig för flera tusen personer. Jag VET ju innerst inne att jag inte kan göra alla nöjda och glada. Men jag VILL. Jag hatar att höra att någon känner sig utanför och besviken.
Samtidigt kan jag inte göra på så mycket annat vis än jag gör just nu. Mitt liv representerar, tror jag, väldigt många ”vanliga” människors liv som nyblivna föräldrar och det händer faktiskt inte så mycket fett just nu. Jag bor fyra mil från en stad, har fortfarande rätt risigt med pengar (tjänar i dagsläget inget på bloggen och bara några hundra på Youtube) och är som jag skrev igår, faktiskt 100% mammaledig just nu. Dessa tre faktorer gör att det inte finns tid eller pengar att kunna göra så mycket utanför hemmet eller köpa massa coolt att visa upp. Samma sak gäller renovering, vi har bara börjat planera men det krävs både tid och pengar innan vi kan börja. Med en liten bebis kan man inte göra saker så succesivt, så det kräver lite mer planering.
Vi har dessutom ett dop på gång om knappt en vecka, så det kommer ta lite fokus från bloggen. Dels är det lite fixande och trixande inför det och dels kommer superfina vänner hit och bor här några dagar innan och jag vet faktiskt inte hur sugna alla är på att vara med på blogg eller Youtube.
Däremot har ju Leif sommarlov som hägrar runt knuten och då är Åke fem månader, en ålder jag längtar till. Han är då så stor att jag mest troligt kommer kunna släppa lite av min ständiga oro, som jag inte skriver så mycket om men som tar upp väldigt mycket energi, och vi kommer ha så mycket mer tid till att bli oss själva lite mer igen. Jag hoppas att ni som längtar efter lite mer inlägg om annat än bebisvärlden vill hänga med ändå och ha lite tålamod med mig. Första tiden som förälder är verkligen så omtumlande och stor, jag hade hört folk säga det men det går inte riktigt förstå innan man är där.
Jag lägger ner otroligt mycket tid på bloggen och Youtube och vill så klart vara alla till lags men förstår att det inte går. Jag kan ibland känna att jag vänder ut och in på mig själv för mycket och på bekostnad av annat och det är då jag börjar fundera på, än en gång, om denna värld passar mig. Det är så snabbt och hårt klimat. Jag kan ibland tappa självförtroendet och känna att jag inte duger om jag inte skriver si eller så. 99% av tiden älskar jag det men jag vill att ni ska förstå att jag är en otroligt vanlig person, kanske lite känsligare än många, som också vill fokusera på mitt mirakel till bebis och alla fantastiska människor i mitt liv, ett liv som faktiskt inte helt och hållet speglas på bloggen, eftersom det inte finns tid, lust eller plats.
Ibland får jag höra att Leif är med för lite, att Åke är med för lite, att det är för lite bebissnack eller för mycket. Jag försöker! Men jag är bara EN människa och jag vill räcka till så mycket.
Jag älskar er alla och era kommentarer! Uppskattar ENORMT alla vänliga ord och all konstruktiv kritik jag får, så sluta för guds skull inte! Vill bara lufta mig lite, för det är bara här jag känner att jag kan det, helt och fullt och det tackar jag er för.
Ha en underbar helg!
Den enda bild jag hittade av mig själv. Så här ser mitt liv ut, rynkigt, fnasigt och lyckligt.
Hej! Tänkte bara tipsa att man kan ta bort autocorrect i iphone! 😉
Hej Elisabeth! Har följt med dig i Gravid vecka för vecka och blev glad när du fortsatte blogga! Gillar dig eftersom du är så jordnära och jag känner igen mig i dina funderingar. Fick själv en dotter i januari. Jag önskar att du skulle skriva om just din oro, om du känner att du kan/vill dela med dig. För jag är själv nämligen oerhört orolig för allt möjligt kring min dotter. Det började under graviditeten, och har tyvärr fortsatt nu. Oroar mig för virus, om hon sover för länge, att hon ska bli sjuk etc, etc. Och då är hon frisk och pigg och mitt logiska jag vet att jag oroar mig helt i onödan. Det är så synd att lägga ned en massa onödig energi på att oroa sig, men det är så svårt att inte göra det! Tycker också att det är skönt att hon nu redan är över tre månader och inte lika skör längre.
Håller med vad de flesta tidigare skrivit. Att det funkar inte att vara alla till lags. Älskar din.blogg mest av alla bloggar jag läser, just för att den är så vardaglig och ärlig. Känner igen mig så mkt i den. Om du ska skriva om saker du egentligen inte vill så är den ju inte dig längre liksom. Tycker inte heller att du ska känna press på att lägga ut si och så många blogginlägg eller Youtube-klipp, utan bara göra som du själv känner för och har tid.
En annan bra grej med din blogg är att du verkar ha så många vettiga läsare, som man.kan hjälp och tips av av. Så din idé om veckans ämne som vi läsare kan vara med och diskutera om är en strålande idé.
Kram på dig och din familj, hoppas ni får en fin helg.
Tycker du ska göra precis som du själv vill med bloggämnen och dyl, då tror jag det blir bäst! Du måste ju i längden också tycka om att blogga och tar du det som för mycket krav från alla håll och kanter kan det ju sluta med att du inte tycker det är kul att blogga längre!
Älskar din blogg för du verkar som en så härlig och ärlig person, fortsätt med det du gör! 🙂
Din blogg är personlig och tilltalar mig betydligt mer än bloggar där det visas upp en massa flashig shopping. Som timanställd blivande mamma så känner jag mig mer hemma här där jag slipper känna mig som en värdelös fattiglapp.
Alltså din blogg är sååhåhåhåhååå bra och du räcker till mer än nog. Självklart kommer familjen före bloggen men även du själv kommer före bloggen, den ska inte vara på bekostnad av dig utan den ska ju tillför något.
Det allra svåraste med att bli mamma tycker jag har varit synen på mig själv och bilden av vem jag var, är och ska vara. Min dotter kommer alltid i första hand och det är lätt, lite läskigt att tillåta den överväldigande kärleken välla fram men ändå lätt. Att däremot se mig själv som mamma är svårt, och att se mig som något annat än mamma är ännu svårare. Jag kände igen mig otroligt mycket i ditt inlägg häromdagen. Jag är ju mer än en mamma- hur ger jag utlopp för de andra delarna?. Jag funderar himla mycket på vem är jag utan min dotter, samtidigt har hon bara funnits i två månader, vem är jag med henne? Dels kommer funderingarna rent existentiellt, hur är jag som person, vilka är mina värderingar och vem vill jag vara? – Funderingar som får in hjärna att koka och hjärtat att svämma över av kärlek, glädje och tårar om jag tillåter dem i allt för stor utsträckning. Dessutom finns även funderingar som är rent materiella- kan man ha samma stil som innan? Jag känner mig sliten efter en lång graviditet och en tuff förlossning och skulle vilja fräscha upp både ytan och garderoben. Samtidigt känns det sååååå oviktigt och i min roll som mamma känner jag mig inte bekväm med annat än att vara naturlig och neutral, vilket just nu förknippas med mörka ringar under ögonen, slitna toppar och heltäckande, inte allt för åtsittande relativt anonyma kläder. Att bli förälder innebär verkligen en stor förändring i livet som jag tror att vi generellt är dåliga på att hantera av den naturliga orsaken att man inte längre är huvudpersonen i sitt eget liv, jag är inte längre prio nr 1 och därför kommer hanteringen av den förändringen inte heller vara prio nr 1.
Ja, det jag egentligen ville komma fram till är att din blogg är fantastisk och att jag tror att de allra flesta av dina läsare har full förståelse för att bloggen bara är en del av ditt liv som innehåller en hel del viktigare saker. Det ska bli otroligt spännande att följa med i bloggflytten!
Hoppas ni får en fin och lugn helg! (Nästa vecka får ni långhelg 😉
Du är så bra precis som du är Elisabeth! Försök inte ändra på dig för bloggens eller läsarnas skull, det är ju ändå vårt val att läsa! Och vi som är här, vill ju läsa och höra om dig och ditt liv! Så försök inte ändra på dig! Tycker någon att det du skriver är tråkigt, är det väl den personen som följer fel slags blogg! Vi är så många som älskar att följa med i din vardag precis som den är – ändra dig inte! ♡
/ Gravid i v. 9 med första barnet och kan inte få nog av att läsa om Åke och alla småbarnsförälder-funderingar!
Men fina fina människa! Du är du och vi läser just din blogg för att få följa med på DIN vardag, sen att du är så varm och tar emot våra önskemål gör oss bara ännu mer delaktiga och kanske där det blir svårt att känna att man räcker till eller att det inte passar alla, men nu är det så att jag har ett val som läsare att jag behöver inte läsa just det inlägget med ex, husrenovering eller hundpromenad om jag känner att det inte ger mig något men ingen kan någonsin kräva att du ska räcka till för alla. Så är det bara. Tappa för gudsskull inte bort ”digsjälv” i denna bloggisvärld utan kör på. Man kan omöjligt göra alla glada men nu finns det andra bloggar man kan besöka om man nu fattas något. Puss och Kram!
Jag kan förespråka Samsung! Har haft tre galaxy-lurar och älskat dem över allt (typ..). Grymt bra telefoner som gör allt man önskar. Det enda minuset är väl att min senaste galaxy s5 av någon oförklarlig anledning inte tar så bra bilder (sämre än 1an och 3an) men det finns ju nyare varianter där det säkert har rättats till och så tror jag att du nämnt att du har en riktig kamera för bloggbilder etc så det kanske inte är lika viktigt…
Tycker i alla fall att samsung-telefonerna är grymt snygga, snabba, smidiga, lättanvända och bara bra. Ett plus med android är ju också att många appar som kostar i app-store är gratis i google play 😉
Hej!
Jag har själv inga barn men läser nästan bara mammabloggar. Din blogg skiljer sig från de andra bloggarna jag läser, du gör dig inte till, försöker inte visa upp en perfekt men falsk bild utan du är verkligen på riktigt!! Det är därför som din blogg är den bästa!! Jag älskar dina videoklipp från era dagar och jag tycker om att du inkluderar hela din familj i din blogg!! Jag önskar att du inte skulle behöva känna någon press på att försöka vara alla till lags.
Ha det jättebra!! Kram
Jag förstår precis hur omvälvande mammalivet är. Har en son på 5 månader. Men jag älskar din blogg just för att se är så ärligt och jag känner igen mig så mycket i dig. De är helt omöjligt att i förväg ens föreställa sig hur det är att vara mamma och ta hand om ett barn. Jag kan säga att de var inte alls som jag hade tänkt mig. Du skriver att du skulle tycka de var hemskt tråkigt att tappa läsare men jag kan säga att jag skulle bli hemskt ledsen om du slutade blogga. Fortsätt som du gör. Trevlig helg!