Jag har fått frågor från lite olika håll gällande amning och att jag borde skriva om det. Det är ju ett väldigt hett och intressant ämne och jag berättar gärna om mina erfarenheter hittills!
Då undrar jag lite bara, vad vill ni veta? Kan tänka mig att man kan ha lite olika frågor beroende på vart i livet man är så lämna gärna en kommentar kring detta så att jag vet vad som är av intresse! Ett inlägg kommer upp denna vecka, så håll utkik! Då kan vi ju alla dela med oss av våra erfarenheter i denna komplicerade del av mammalivet! 
Jag kämpar vidare på att fastna på bild, denna är alltså den bästa(!) ur en bildserie som Leif tog av mig när vi var hos min styvsyster på besök i helgen. Notera också den fläcken på benet från blekning, en frisörs ständiga följeslagare.
KLÄDER! Vad sjutton har en på sig? Jag har ammat i snart ett halvår nu men har fortfarande inte riktigt fått till det. Jag kommer inte riktigt i alla mina gamla kläder, känner inte för att lägga en massa pengar på kläder som bara ska användas i några månader och behöver byta kläder minst en gång per dag pga kräk. Inte så praktiskt när jag bara har typ 5 uppsättningar kläder som funkar. Vad känner du dig mest bekväm i?
Annars är ju typ allt med amning intressant att diskutera. Alla verkar ha åsikter och det har redan trillat in en del frågor om att jag ”fortfarande” ammar.. Får du också sånna frågor?
Var det något med amningen du inte var beredd på? Själv har min amning fungerat oförskämt bra sen start men jag var ändå lite oförberedd på hur himla hungrig JAG kan bli. Jag behöver äta så mycket och så ofta.
Hur trivs du med att amma? Ser du några nackdelar med att göra det? Vad har du för åsikt ang. Offentlig amning och hur agerar du när du behöver amma offentligt?
Hur kände du inför att det bara är du som är maten? Hur kände Leif? Är lätt att mamman bara blir matko som ska finnas tillgänglig hela tiden. Tänk om man vill ha lite egentid, hur gör man med matningen då? Att pumpa i flaska kräver ju lite förberedelser.
Vår gosse var ganska liten när han anlände och han hade svårt med amningen de första veckorna. Jag fick tipset att pumpa ur mjölk och komplettera efter varje amning. Det fungerade, han orkade få i sig större mängder via flaska och snart så ökade han bra i vikt igen. Efter sju veckor kunde jag återgå till att enbart ge från bröstet. Jag upplevde inte att matningen med bröstmjölk i flaska påverkade amningen negativt, vår son hade inga problem med att byta mellan flaska och bröst. Pumpningen gjorde också att bröstvårtorna fick vila och luftas lite, så de små sår som jag hade första tiden försvann fort. Nu när vår son är fyra månader så ammar jag med 2-3 timmars mellanrum om dagarna och i ca 10 minuter. Han äter från ett bröst per gång. På nätterna går det 4-5 timmar mellan amningstillfällena.
Har själv en dotter på 2mån och helammar nu, är lite nyfiken på hur ofta och hur länge andra ammar? Alltså tidsmässigt vid varje amningstillfälle och per bröst? Amma ett bröst eller båda vid samma tillfälle? Även det här med alkohol.. Känsligt ämne, men vad är ok?
Hej Elisabeth,
Jag har en femdagars bäbis med rejält sug och matlust. Igår bröt jag ihop över mina såriga och ömma bröstvårtor och fick tipset att köpa amningsnapp. Det funkar jättebra och jag bävar inte längre för smärtan vid amningen. Skönt. Men jag vill bara använda den under tiden såren läker, sen vill jag prova utan igen om några dagar. På nåt sätt känner jag mig misslyckad som använder nappen, amning ska ju vara direktkontakt.. Fast om jag inte haft nappen hade jag inte kunnat amma överhuvudtaget, plus haft ångest över smärtan och ja, allt. Hur gjorde du och Åke när ni skulle vänja er vid amningen de första veckorna? Man föds ju inte med pansarbröstvårtor direkt.. Tack för en bra och mysig blogg!
Börjar med att be om ursäkt för att jag ”bryter” mig in här, men jag känner att jag måste.
Jag hade amningsnapp hela tiden med dottern eftersom hon inte fick grepp ordentligt annars. första två veckorna var vidriga, mina bröstvårtor var ett enda stort sår. Så när sonen kom räknade jag kallt med att behöva amningsnapp även med honom men så var icke fallet. Han åt direkt utan problem. Vilket jag var jätte glad över eftersom jag upplevde amningsnappen som rätt bökig att använda. Men även denna gång så har jag så fruktansvärt jäkla ont i bröstvårtorna och får stora blödande sår på båda sidor, när det var som värst såg dom inte ut som bröstvårtor. Jag kontaktade amningsmottagningen och fick komma dit. Såriga bröstvårtor blöder och det får ju barnet i sig i olika mängder. Och då blod inte har att göra i magsäcken så mår bebis inte väl av det och kräks av det. Min räddning här var att jag fick låna en elektrisk bröstpump för att kunna avlasta mina såriga vårtor. Hjälpte otroligt bra! Brösten läkte på bara några dagar. Jag har funderat mycket på varför jag haft så mycket problem med såriga onda bröstvårtor och det fick jag svar på då vi var på amningsmottagningen. Tydligen så har vissa kvinnor mycket känsligare hud där som har mycket svårare att vänja sig vid att ätas på.
Slutligen vill jag säga att försök skita i vad andra tycker och tänker om amning och DIN amning och gör istället det som känns bra för just DIG!
🙂
Jag har en 6 veckors bebis här hemma och känner igen mig så mycket. Jag höll på att bryta ihop, eller… man kan nog säga att jag bröt ihop av amningen från början. Jag är fullt beredd att säga att det gjorde ondare att börja amma än att föda barn. Amningsnapp en blev min räddning, nu använder jag den jämt men känner mig lite misslyckad/svag som inte klarar av att amma utan den. Dels har min lilla tjej svårt att få grepp utan den nu och dels suger hon så hårt när hon väl får grepp att jag ibland har sår trots nappen. Ändå känner jag ett konstant sting av dåligheter… ett litet misslyckande. Jag blir så arg att det ska vara så, att det någonstans ligger såååå mycket prestige i barnafödandet och föräldraskap 🙁
Lägger mig också i här lite oförskämt 🙂
Jag ammade med amningsnapp i 3-4 månader, helamning. Tyckte det var jätte bökigt och kände mig sämre än mammor som kunde amma utan den (han fick inte tag utan i början, sen vande han sig vid den). Men såhär i efterhand (han är nu 1,5 år) känner jag att… Det var bara 3-4 månader. Just där och då kändes det som en evighet. Han blev mogen tillslut att träna bort amningsnappen. Vi delammar fortfarande ett par ggr per dag pch det går super. Det är en oerhörd lättnad när man slipper nappen… Men man är PRECIS lika bra om man ammar med den som utan den, eller inte ammar alls!