En person från förr. – ELISABETH

ELISABETH

Annons

En person från förr.

Ni som varit med om något traumatiskt, vet att man delar upp livet efter det. Det blir “livet före” och “livet efter”. Samma sak blev det med min person. Den Elisabeth som fanns innan är väldigt annorlunda från den som finns nu.

DSC_0013

Denna bild gör mig så otroligt ledsen på något sätt. Den är tagen i augusti 2013 och jag var gravid i kanske vecka 6-7. Vi var på semester och jag var lyckligare än jag varit på otroligt länge. Vi visste förstås inte då att det var tvillingar som började växa i min mage och alltså inte heller att dom var i riskzonen redan då. Många tvillingar som delar fostersäck dör väldigt tidigt så redan här var min graviditet en högriskgraviditet men det skulle jag inte få reda på förrän i slutet av oktober.

När jag tittar på personen på bilden tycker jag så otroligt synd om henne. Hon har så jävla mycket jobbigt framför sig och hennes lyckliga tillvaro ska bara få fortsätta några månader till innan den hamnar på paus väldigt länge. Jag ser ju att det är jag på bilden men känner mig andå så otroligt främmande med den jag ser. Så otroligt svårt det är att förstå hur mycket man kan förändras av svåra kroppsliga och psykiska motgångar.

Jag vill ge den där söta tjejen en stor kram och säga att allt kommer att bli bra till slut och att hon ska hålla hoppet uppe. Säga att hon lite längre fram ska få äran att bli mamma till den finaste lilla bebisen och att han kommer att få hjärtats lösa bitar att falla på plats igen.

IMG_3565

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Hanna H

    Åh. Kände exakt samma sak när jag nyligen hittade den bild på mig vi tog i vecka 18 och använde för att “berätta för världen”. Vi visste att det var tvillingar men TTS är ju så ovanligt och uppträder nästan alltid före vecka 20. När vi tog den bilden hade vi precis gjort ett ultraljud och allt såg så fint ut att jag för första gången vågade hoppas att det skulle gå vägen. Men bara några dagar senare började det gå åt helvete.

    Och nu luktar jag Jack i nacken och är världens lyckligaste.

  2. Therese

    Hej Elisabeth!
    Fint skrivet! Jag blir alldeles rörd till tårar. Du berör och är så ärlig fina människa!
    Stor kram

  3. Caroline Stoltz

    Trots allt jobbigt tjejen på den övre bilden fick tvingas gå igenom slår det mig ändå direkt att du ser så mycket lyckligare ut på den nedre bilden ändå. Det är märkligt hur man klarar sig igenom svåra saker när livet inte ger en något annat val. Och det är så härligt att se hur det ändå går att vända på skutan och komma igen. Du är många erfarenheter rikare även om du helst hade varit utan dem har de gjort dig till den du är idag och de har gett dig Åke – den bästa skatten du kunde få!!

  4. Jinnie

    Så vackert skrivet! Fick tårar och kände igen mig verkligen i den känslan. Kunde inte skrivit det bättre själv. Älskar din blogg och hur jordnära, varm och lättsam du verkar va. Kram till dig och familjen♡

  5. Ellinor

    När jag läser det här blir jag jätterörd och känner en sån glädje över att ni äntligen fått ert barn och får känna lycka igen!! Det är så fint… Jag kan inte föreställa mig vad ni gått igenom. Önskar er all lycka i världen!! Och en himla fin helg.
    //Ellinor

  6. Emma

    Precis så! Det är otroligt vad en människa klarar av när hon måste. Vid ungefär den här tiden förra året gick lyckan i kras för mig och min man. RUL visade en liten pojke som var för sjuk för att ens överleva tiden i magen. Vi avbröt graviditeten och efter det följde det ena eländet efter det andra i olika områden av livet. 2014 -vilket jävla skitår! Men mitt i allt elände och all otur blev vi gravida på nytt och nu går vi och vankar och känner efter, för NÄR SOM HELST kommer hon (BF + 2 idag).

    1. Elisabeth Lindroth

      Men så himla spännande!! Så underbart att läsa att även du kommer få uppleva denna underbara lycka! Uppdatera gärna när hon är här! Lycka till!! KRAM!

  7. Sonia

    Åh. Kan relatera mycket till känslan av att vara främmande för sitt “tidigare jag”.

    Vilket mäktigt och bra inlägg. Fint sätt att påbörja dagen. Nu känns det lite bättre, lite ljusare, kanske t om som att det finns hopp även för mig. Starkt. Kram och ha en underbar fredag, fina Elisabeth! <3

  8. Sara

    Det ger mig hopp att läsa om lyckliga slut. Speciellt en dag som denna när jag ligger inne på gyn i väntan på ännu en skrapning efter uteblivet missfall. Tänk att jag faktiskt en dag kanske också står där med mitt egna lilla mirakel. <3

    1. Elisabeth Lindroth

      Hej Sara! Åh, vad jag blir ledsen av att läsa vad du går igenom. Hoppas skrapningen gick så bra den bara kunde gå i alla fall och jag tror verkligen med hela mitt hjärta att du kommer få ditt mirakel! Uppdatera gärna hur det går, eller skicka ett mail om du vill ha någon att “prata” av dig med. Stor kram!

Annons